Verkligheten och politikern

I fredags samlades representanter för de politiska partierna i rådhusets Stensal för att diskutera de så kallade medborgarstämmorna. Jag tror samtliga partier utom v var representerade. Mats Olsson var väntad men kom aldrig. Det spelade knappast någon roll eftersom upplägget blev exakt detsamma som 2005.
   Däremot har initiativet fördröjts två år. Nu handlar det om medborgarstämmor i nio kommundelar, 3 hösten 2008, 3 våren 2009 och 3 hösten 2009.
   Det blev en del snack om vad medborgarstämmor innebär jämfört med parlamentariska sammanträden. Många politiker oroas av den direkta kontakten/konfrontationen med väljarna. Man påpekade sådant som att medborgarstämmor inte får användas för partipolitiska uttalanden och att de inte kan fatta beslut. Risken att grupper och självutnämnda debattörer snedvrider stämmorna framhölls.
   Mitt i ett resonemang om detta kastade Tove Klette fram följande: - Nog var det lite överdrivet att Klostergårdsskolan klagade så mycket fast de bara blev av med en lärare i samhällskunskap.
   Jag var helt oförberedd och är ju inte snabbtänkt nog att på ögonblicket presentera de fakta som beskriver den verkliga (och katastrofala) situationen.
   Men när jag kom hem tog jag reda på dem.

Verkligheten
Klostergårdsskolan har tvingats varsla: 1 Svenska A-lärare, 1 Specialpedagog, 1 Grundskolelärare, 3 Förskolelärare, 1 resursförstärkning/elevassistent.
   Situationen på Nordvästans förskola är följande: Avdelning Västan (3 till 5 år) 2,87 tjänst på 18 barn, Avdelning Nordan (1 till 5 år) 3,0 tjänst på 15 barn, avdelning Solkatten (1 till 3 år) 2,5 tjänst på 12 barn. Dessutom avdelning Solstrålen (1-avdelningsförskola 1-5 år) 3,0 tjänst på 13 barn.
   De som i första hand drabbas av nedskärningarna är barn med särskilda behov och de minsta barnen.

Politikern
Tove Klette deltog inte i mötet om Klostergårdsskolan i februari och fick alltså aldrig tillfälle att möta de förtvivlade föräldrarna. Men hon besökte Klostergårdsskolan att par veckor senare. Hon framstod för lärare och skolledare som förstående och vänlig. Hon delgavs säkert ovannämnda fakta och tycktes inse att skolans framtid på grund av nedskärningarna är allvarligt hotad.
   Men den insikten hade hon förträngt när hon i efterhand kritiserade skolans protest mot nedskärningarna, kallade den överdriven och påstod att skolan bara förlorade en lärare i samhällskunskap (ett påstående som ovanstående tabell dessutom visar är felaktigt).
   Det innebär att hon hyser en felaktig och bagatelliserande uppfattning om skolans verklighet. Den sprider hon till övriga politiker. Naturligtvis underlättar den besluten om nedskärningar.
   För Klostergårdsskolan är ju inte den enda som drabbas. Somliga rektorsområden drabbas mer och andra  mindre. Föräldrauppropet har försökt ta ett helhetsgrepp om situationen i Lunds grundskolor.
Gunnar Stensson

Grönt och alternativt?

Jag ser att Miljöpartiet åter har pratat sig samman med borgarna, den här gången i ett antal förslag till ändringar i den svenska författningen. Spontant tror man då att det handlar om hur den svenska författningen bör se ut. Men vid närmare eftertanke tror jag inte det gäller det. Jag tror det handlar om signaler. Till sossarna: ja, om vi inte får det som vi vill vad gäller ett gemensamt regeringsalternativ utan vänsterpartiet inför nästa val så gör vi upp med de borgerliga partierna och sätter oss i regering med dem. Till borgarna: vi är inget parti till vänster på den politiska skalan, ge oss bara några bra bud så är vi öppna för allt som gör livet lätt och lekande.

Taktiska dribblare
Jag fylls ibland av beundran inför mp:s taktiska skicklighet, men naturligtvis också av olust över dess opportunism och hållningslöshet. Häromvalet satt man ju i veckolånga överläggningar med folkpartiet parallellt med att man diskuterade stöd till socialdemokraterna (som det ju blev till sist, Göran Persson bjöd över). Men visst, man ska nog spara på sin moraliska indignation, så här är det ju ibland i politiken. Politiker vill ha makt och frågan är oftast hur mycket de är beredda att offra för det. Miljöpartiet startade förvisso med ett stort moraliskt kapital och hos många lever det kvar en tro på att det är idealismen för miljön som styr partiet. Därmed skulle det mer eller mindre automatiskt hamna på vänstersidan i svensk politik. Men så är det nog inte. I Region Skåne t.ex. ingår det i den borgerliga majoriteten. Mp hör nog inte hemma på vänstersidan och det får man ställa in sig på.
Läs mer