Det var redan 1974 galenskap att slå samman Hjärup med Staffanstorp. Det tyckte kulturgeografen Nils Lewan. Flackarp var en del av staden Lund redan då, oavsett var politikerna beslöt sig för att dra kommungränsen. Hjärupsborna arbetspendlade till Lund. Hjärup hade järnvägsstationen Uppåkra vid stambanan. I Lund fanns Hjärups gymnasister. Där tog de studenten.
   Till Staffanstorp var Hjärups förbindelser dåliga. Man måste byta buss i Lund. Att tvingas till Staffanstorp exempelvis för tandvård var krångligt och tidsödande.
   Hjärup känner sig förbisett av Staffanstorps kommun. Försök har gjorts för att ge Hjärup självstyre i stället för att Hjärups villkor ska dikteras i det avlägsna Staffanstorp.
   För Lund finns all anledning att administrera vård, skola och välfärd tillsammans med Hjärups medborgare som på så många sätt är beroende av Lund. Jag känner många Hjärupsbor som skulle föredra att anslutas till Lund, inte minst för ett få möjlighet till inflytande över Lunds beslut i frågor som berör Hjärups-bornas vardagsliv.
    På 2000-talet har Staffanstorp excellerat i att parasitbygga låghus på åkermarken intill Lunds kommungräns vid Sankt Lars och planerar att göra likadant på åkrarna vid Trolleberg.
   Inte minst av omsorg om naturområdet vid Höje å och de högproduktiva åkrarnas framtida existens vore det värdefullt om Hjärup anslöts till Lund.
   Hjärupsborna har fortfarande dåliga förbindelser med Staffanstorp och är mer än någonsin hänvisade till Lund för arbete, skolor, vård, kultur och shopping.
   Många Hjärupsbor som tycker som Pia Jönsson ”Det vore jätteskönt att tillhöra Lund och slippa den här hemska kommunen som behandlar sina nyanlända så illa.”
 


Läs rapporten »
 

Tankesmedjan Intelligence Watch har i en rapport föreslagit att Hjärup ansluts till Lund. De administrativa kostnaderna skulle minska och man skulle få mer för skattepengarna.
   Tankesmedjan menar dessutom att det i en framtid vore naturligt att kommunerna Malmö och Lund gränsade till varandra genom att Burlöv anslöts till Malmö och Hjärup till Lund. Burlöv är ju dessutom på väg att förlora sockerindustrin som varit den kärna kring vilken Arlövs samhälle en gång uppstod.
 

Kommunsammanslagning i Piteå och Lund
Framnäs folkhögskola fick av Piteå beställning på en nyårsrevy inför den kommunsammanslagning som skulle förena Hortlax med Piteå nyåret 1968/69.
   Gunborg Thorsell och Karin skrev och repeterade ett kommunsammanslagningsspel med skolans teatergrupp. Inledningen löd så här:
I Hortlax stod vår vagga
nu blir det till att nagga
kommunen vår i kant.
Ej agg mot dem vi hyser
nej snarare vi myser
att bli åt dem drabant.

Revyn framfördes på Piteå stadshotell för de styrande och i Piteå idrottshall för vanligt folk. Miss Sverige som var från Piteå medverkade. Hon blev aldrig Miss Universum, men trevlig var hon.
   Jag var hemma i lärarbostaden på Åkervägen 17och såg till Sara, 5, och Martin, 7. De hade mässlingen och såg ut som oskalade apelsiner i ansiktet. Jag läste högt ur den nyutgivna boken om Emil i Lönneberga som Martin fått i julklapp.

Inför höstterminen 1969 flyttade vi till Lund för att jag skulle studera kulturgeografi vilket var ett nytt krav för behörighet att undervisa i samhällskunskap i gymnasiet. Under fortbildningen behöll jag min lön. Jag tilldelades en familjebostad i Ulrikedal.
   När höstterminen startade hade cirka 150 lärare samlats i institutionen på Sölvegatan för vidareutbildning. Tidningen Arbetet var där och rapporterade.
   Nils Lewan var min huvudlärare. Jag hade haft låga förväntningar inför ämnet men upptäckte omedelbart att det var politiskt laddat och ytterst intressant ur samhällsplaneringsperspektiv.
   Nils Lewan gav en bred och djup orientering om Sydvästskåne och framför allt om Lund-Malmö-regionen. Vi gjorde ett flertal studieresor, bland annat till Köpenhamn, vars borgmästare bjöd på öl och cigarrer, men också till en rad Skåne-orter. Jag minns att Nils Lewan omedelbart pekade ut det då nybyggda Rosengård som ett framtida problemområde. Malmö var fortfarande under stark tillväxt.  Arbetsplatserna, framför allt Kockums, låg vid kusten men arbetarna bodde i östra delen av staden, där jag så småningom kom att verka ett kvartssekel.
   Nils Lewan var djupt inblandad som rådgivare i den kommunsammanläggning som förberetts i åratal under stora motsättningar och 1974 resulterade i att Lunds kommun fick de gränser som gäller idag. Det var inte den utformning som Nils Lewan ville se.
   Varför skulle kommungränsen mot Staffanstorp gå längs Höje å och utesluta Knästorp, Flackarp och Uppåkra trots flertalet av deras invånare arbetspendlade till Lund och inte hade något med Staffanstorp att göra?
   Varför skulle Flackarp ha riktnummer 040 och Lund 046? Det innebar att det var rikssamtal till grannar som bodde bara någon kilometer från Lunds centrum.
   Varför skulle Trolleberg som nästan låg i västra Lund höra till Staffanstorp? Var det för att Knut Wachtmeister som Staffanstorps kommunordförande styrde och ställde med gränserna som en feodalherre?
   Nils Lewan uttryckte sig aldrig så, men han lärde oss att administrativa och historiska gränser ofta skiljer sig från de gränser som är rationella.
   Kommunsammanslagningen mellan Piteå och Hortlax hade varit helt annorlunda.
   Nu, 44 år senare, börjar det kanske bli dags att tänka på rationella kommungränser och då
bland annat föra över Hjärup från Staffanstorp till Lund. Hjärupsborna skulle bli glada.
Gunnar Stensson