Obama for president?
29 febuari 2008 - Nummer: 7

När vår kandidat till exempel säger ”change” skall hans sympatisörer förstå att han menar något som är större och mera genomgripande än det han säger på valmötena. Han måste framstå som en tveklös patriot. Han måste inse att krigsmakten är USA:s statsreligion och övertyga väljarna om att han som överbefälhavare kan försvara de ”goda” amerikanarna mot en illvillig omvärld. …
   Barack Obama är väl den presidentkandidat som talangmässigt har största förutsättningarna att motsvara den skisserade idealfiguren. Frågan är om hans (dolda) planer är så revolutionära. Vissa omständigheter talar för det. Michelle Obama har sagt att hon nu för första gången i sitt vuxna liv fått anledning att vara stolt över sitt land. Det är inte osannolikt att Barack hyser samma uppfattning. Han har dessutom klandrats för att inte bära en nål med den amerikanska flaggan på rockuppslaget och för att vid ett tillfälle inte ha lagt handen på hjärtat när nationalsången spelades. Sådana attityder anses vara kännetecknande för den yttersta vänstern i USA. Det har föranlett Gerard Baker i Times (London) att undra: ”Is America ready for this dangerous left-winger”. Själv vägrar Obama att ens kalla sig liberal. Han skyr alla sådana etiketter som han menar bara bidrar till att skapa onödiga motsättningar. Den oberoende presidentkandidaten Ralph Nader har beskyllt Obama för att dölja sina verkliga åsikter för att kunna bli vald till president. Förhoppningsvis har han rätt.
   I amerikanska kommentarer till valkampanjen påpekas att trots att Obama inte har någon erfarenhet av kampanjer på denna nivå så har han egentligen inte gjort ett enda misstag. Det talas om att han har politisk fingertoppskänsla av ovanligt slag. Hans retoriska förmåga prisas. Många – även garvade journalister – säger sig ha fått rysningar när de lyssnat på hans tal. Det rapporteras om svimningar. …
   Över en miljon människor har skickat bidrag till Obamas kampanj. Det är en bra början för en omfattande gräsrotsrörelse.

Strategi och värderingar
Barack Obamas strategi tycks bland annat gå ut på att framföra en åsikt eller ett förslag för att sedan modifiera det eller göra heltom för att inte oroa väljarna. Ett exempel kan tas från Israel-Palestinakonflikten. Under sin tid som politiker i Illinois var Obama öppet ”för Palestina”. För ett år sedan råkade han säga att palestinierna var hårdare drabbade än israelerna. Det orsakade ett ramaskri i medierna som inte tystnade förrän Obama tillade att palestiniernas lidande ju var självförvållat. För säkerhets skull stödde han sedan också Israels planer på militära aktioner mot Gaza. Han hoppas nog att hans anhängare förstår var han egentligen står i den frågan även om han nu måste kompromissa för att bli vald.
 

 

Obama och Palestina
28 november 2008 - Nummer: 35

I Obamas programförklaring på hemsidan står att läsa: “Obama and Biden will make progress on the Israeli-Palestinian conflict a key diplomatic priority from day one. They will make a sustained push -- working with Israelis and Palestinians -- to achieve the goal of two states, a Jewish state in Israel and a Palestinian state, living side by side in peace and security”. Tyvärr nämns inte att Östra Jerusalem skall vara Palestinas huvudstad vilket ingår i Arabförbundets förslag men det är ändå hoppingivande.
   När Barack Obama och Hillary Clinton träffats för att diskutera hennes eventuella roll som utrikesminister har naturligtvis Palestina förts på tal. Det blir kanske Clintons uppgift att genomföra det som företrädarna velat göra men misslyckats med – att avsluta ett 60-årigt ”onödigt” krig - för att sedan få ett Nobels fredspris som tröst för att hon inte blev president.

Change!
21 november 2008 - Nummer: 34

Kanske kommer Barack Obama inte att räcka till. I historiskt perspektiv kan hans främsta seger bli den som han redan har vunnit: att bli USAs förste svarte president.
 

 

Är det ett starkt USA världen behöver?
9 november 2012 - Nummer: 33

Det har inte precis saknats applåder för de amerikanska medborgarnas val av Obama till president för ytterligare fyra år. Det var onekligen ett klokt val i det utbud som gavs och den valde verkar ju vara en ganska sympatisk person med egna erfarenheter av stora världen på ett sätt som ingen av hans medtävlare hade. Men därifrån till det okritiska hyllandet av hans politik som man har sett prov på i media under de senaste veckorna borde det varit längre. Människor som man trodde hade politiskt omdöme och en vänsterhållning hyllar en person som ekonomiskt-politiskt står långt till höger och som vad gäller USA:s roll i världen har en mycket ortodox syn: vad som är bäst för USA är bäst för världen. Han har stött de mördarpatruller som på samma gång är anklagare, domare och exekutör och därmed anser sig ha rätt att ta livet av människor genom anfall med obemannade robotflygplan, s.k. drönare. Det är ungefär som när Lyndon Johnson satt och valde i listorna med veckans bombmål i Vietnam. Nu är det bara ännu tydligare – nu gäller det vilka namn som ska aktualiseras på specialstyrkornas dödslistor.
 

 

Den befriade Barack Obama
9 november 2012 - Nummer: 33

Nu när Barack Obama har vunnit valet behöver han inte längre anpassa sig till dödsstraffsivrare och skjutvapenhöger. Han kan äntligen skita i den kristna högern, han kan skita i republikanska senatorer som tror att bara flickor som är villiga att våldtas blir gravida (de blev för resten bortvalda båda två), han kan skita i populära radiopratare som försöker lura i folk att han är kommunist eller muslim som vill införa sharialagar eller socialist, han kan skita i nyhetsbyråer som Fox som i arton månader ljugit mot bättre vetande, han kan skita i Teaparty-rörelsens miljardunderstödda extremister, han kan skita i de miljardärer som vill roffa åt sig pengarna som han anslagit till sjukförsäkring, han kan skita i vidskepliga kvinnor som tror på häxeri och ignoranta populister som Sarah Palin.
   Skönt! Han har också befriat republikanerna, för det finns naturligtvis professionella, smarta personer där med, visserligen reaktionära och giriga, men ändå ovilliga att försvara ståndpunkter som får dem att framstå som dementa töntar. De kan nu ta avstånd från de värsta excesserna med argumentet ”se vart detta har fört oss”.
   Visst är representanthuset trots allt fullt av förstockade republikanska gubbar, i stånd till nästan vad som helst, men de är nedslagna nu, de har förlorat självtillit och auktoritet. Om de inte är fullständigt sekteristiskt slutna vet de att hela världen drar en suck av lättnad - och skrattar åt dem. Det enda de kan göra – men det är ju inte så lite – är att förlama ansträngningarna att rädda den amerikanska ekonomin.
   Sedan återstår det att se vad den befriade Obama verkligen kommer att använda sin nyvunna frihet till. Det är inte värt att hysa för stora förväntningar.
 

 

Vad innebär Obamas valseger för världen?
23 november 2012 Nummer: 35

Professor Immanuel Wallerstein är känd för att ha utvecklat den så kallade världssystemteorin, en historisk-ekonomisk teori om kapitalismens utveckling – och slut. Sedan många år kommenterar han långsiktigt den världspolitiska utvecklingen var fjortonde dag. Veckobladet har flera gånger de senaste åren presenterat hans kommentarer. Den 15/11 kommen-terade han utgången av det amerikanska presidentvalet. Vi redovisar hans slutsatser i sju punkter.