Röda Kapellet tar Liberation Music från New York till Lund


 

Den 16 december kl. 18 framför Röda kapellet och Antimakassar under Per Thornbergs ledning ett program med musik från Liberation Music, varvat med egna låtar.

I maj 1969 samlade Charlie Haden New Yorks jazzelit för en skivsession under namnet Liberation Music Orchestra. Haden tillhörde då och fram till sitt frånfälle 2014 den absoluta eliten inom jazzen. Vid sidan av sina engagemang med jazzens främsta fortsatte Haden att driva Liberation Music Orchestra, utifrån sitt starka engagemang för solidaritet med förtryckta och för rättvisa i världen, och senare även mot exploateringen av naturresurser och klimathot.  När det som mest behövdes lyckades han samla ihop folk till en ny skivsession: på 1980-talet, när USA stödde diktatorer och contras i Mellanamerika, och 2003 efter invasionen av Irak. Den senaste konserten gavs efter Charlie Hadens bortgång och leddes av Carla Bley, som varit med från första början och arrangerat praktiskt taget all musik för orkestern.

Röda kapellet och Liberation Music
Röda Kapellet bildades under annat namn 1974, och har sedan dess gett sina medlemmar möjligheten att uttrycka sitt sociala och politiska engagemang i blåsmusik. Det kan verka förmätet, men vi vill ändå påstå att det finns likheter och beröringspunkter mellan LMO och RK. Naturligtvis rör det sig om kultur på helt olika nivåer och med vitt skilda förutsättningar, men det finns en gemensam syn på musikens samhälleliga uppgift. Denna delades också av den tyske kompositören Hanns Eisler, vars musik utgör en alldeles konkret beröringspunkt mellan de båda orkestrarna: LMOs första skiva innehåller bland annat Hanns Eislers Einheitsfrontlied, ett stycke som sedan länge funnits på Röda Kapellets repertoar i ett arrangemang skrivet för orkestern av tonsättaren Jonas Forssell. Denna låt är inte den enda som finns i båda orkestrarnas mappar.
   Att det finns gott om beröringspunkter av skilda slag kommer vi att visa på vår konsert den 16 december, där vi tillsammans med gruppen Antimakassar spelar en del av den fantastiska musik som skapades av Liberation Music Orchestra och blandar den med valda delar ur Röda Kapellets repertoar. LMO-låtarna har arrangerats av den eminente saxofonisten Per Thornberg, som också kommer att medverka som solist.

Var? När?

Musiken spelas på Magle konserthus, Magle stora Kyrkogata 4 i Lund, lördagen den 16 december kl. 18. Kassan öppnar 17.30. Entré 150 kr som kan betalas kontant eller med Swish.
   Efter föreställningen så blir det som vanligt möjligt att vara med på Röda Kapellets (jul)buffé. Den måste förbeställas så om du vill vara med på buffén så tag kontakt med Lars Borgström. Den kostar också 150 kr.
 


Affisch »

 

Sydsvenskan kommenterar Trumps beslut att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad.

Ledaren: ”Mycket av det som idag framställs som hugget i sten måste i morgon kunna betraktas som skrivet i vatten.” Mats Skogkär 7/12.

Nyheterna: ”Nu innebär beskedet från Trump om att flytta ambassaden till Jerusalem och erkänna hela staden som huvudstad i Israel att det blir omöjligt för Mahmoud Abbas och hans palestinska styre i Ramallah att göra upp med Israel under överskådlig tid.” Olle Lönnaeus 7/12

Ledarens åsikter strider ofta mot nyheternas fakta.

 

 

Om flyktingbarnen:
Pengapåsen eller medmänsklighet?

Kommunstyrelsesammanträdet i onsdags hade bland sina sammanlagt 50 ärenden att behandla två ärenden rörande ensamkommande asylsökande barn. Utgångspunkten var dels en motion från Joakim Månsson Bengtsson, politisk vilde i fullmäktige, och ett lundaförslag från Bertil Egerö. Förslagen går ut på att asylsökande barn ska få bo kvar i kommunen under pågående överklagandeprocess i de fall de har blivit åldersuppgraderade eller fått avslag på sin asylansökan.

   Styrelsens uppgift var nu att föreslå kommunfullmäktige ett ställningstagande. Detta efter att fullmäktige haft båda ärenden uppe vid sitt sammanträde i september. Då beslutade fullmäktige att skicka tillbaka ärendet (”återremittera”) till kommunstyrelsen för att återkomma med nytt förslag efter att riksdagen fattat beslut om statsbudgeten. Fullmäktige ville få en klarare bild av kostnaderna för kommunen.

   När ärendena nu åter kom på styrelsens bord visade det sig fortfarande vara oklart hur stort bidraget från staten blir. Detta ska dock vara klart när fullmäktige behandlar förslagen.

Miljöpartiet och Socialdemokraterna yrkade gemensamt följande:
Att föreslå kommunfullmäktige låta de ensamkommande flyktingbarnen stanna under överklagandeprocess av asylärenden och åldersuppskrivningar.

Att överlåta till kommunfullmäktige att ta beslut angående finansieringen.

Förslaget fick stöd av V. De borgerliga yrkade på bordläggning, dvs att ärendet skulle tas upp på nytt igen i januari nästa år. När bordläggningsförslaget inte vann majoritet yrkade de på att styrelsen skulle föreslå fullmäktige att avslå MP/S-förslaget. Detta blev också kommunstyrelsens beslut eftersom SD – givetvis! – stödde avslagsyrkandet.

   Hur som helst går nu ärendet vidare till kommunfullmäktigesammanträdet den 20 december. Kommer fullmäktige också att rösta ner förslaget att låta flyktingbarnen stanna i kommunen under överklagandeprocessen? Det beror helt och hållet på hur FNL kommer att ställa sig. FNL:s representant i styrelsen var inte närvarande vid onsdagssammanträdet. Så om inget av de borgerliga partierna ändrar uppfattning (vilket tyvärr inte är särskilt sannolikt) hänger det på FNL:s röster hur utfallet kommer att bli i fullmäktige: pengapåsen eller medmänsklighet?
Ulf N

 

 

6 december för hundra år sedan blev Finland självständigt

Det blev också upptakten till ett inbördeskrig mellan röda socialdemokrater och vita borgerliga. Svenska frivilliga anslöt sig till den vita sidan när kriget bröt ut i slutet av januari 1918.
   Den svenska brigadens chef general Hjalmarsson var från Jönköping. Han brukade besöka min fars föräldrar i prästgården i Gränna.
   De vita segrade med hjälp av en tysk interventionsstyrka i det avgörande slaget vid Tammerfors. Efter segern avrättades cirka 10 000 röda krigsfångar medan andra inspärrades i läger där de ofta svalt ihjäl. Grymheterna var kända och förfärade många svenskar.
   Min far såg frivilligtåget avgå från Jönköping. Han var då 15 år. Han skrev senare några korta minnesanteckningar om ”den dystra våren 1918 med det finska inbördeskriget. Att den finländska överklassen, inte minst den svenskfinska, hade många försyndelser på sitt samvete mot arbetarklassen och mot arrendatorer och statare visste vi, men vi trodde den nya finska ledningen om att så småningom förändra förhållandena...
   Som en stor efterlängtad dag firade vi Finlands självständighetsförklaring den 6 dec. 1917.
   I Jönköping var jag med och såg när frivilligtåget gick och hörde hurraropen och ”Vårt land”. Den svenska brigadens chef general Hjalmarsson hade sitt födelsehem där. Sommaren 1919 var han hemma hos sin mor och besökte oss i prästgården i Gränna. I december samma år blev vi skakade av budet att mannen skjutit sig i sitt Stockholmshem. Hans kista kom en kväll strax före jul med ångaren Motala Express till Gränna hamn och fördes vid facklors sken till familjegraven på kyrkogården. Far tjänstgjorde vid gravsättningen och fick efteråt flera anonyma brev med bittra angrepp mot detta sitt betjänande av en man ”som inte bara var självmördare utan en massmördare.”

Harald Hjalmarsson var far till den senare högerledaren Jarl Hjalmarsson.
   Engagemanget för Finland lever kvar i min släkt som har avlägsna förgreningar där. Julen 1940 då vinterkriget nyss brutit ut var jag 7 år och fick Fänrik Ståls sägner i julklapp. Far läste högt för mig och jag tyckte mest om dikten om Munter, särskilt raderna:
Stackars gubbe, ena armen
den är borta, hela barmen
full av skärvor från granaten.
Munter sade: Han sprack, den saten.

   Det tyckte jag var lustigt.  Då hade redan många finska barn kommit till Sverige. De som kom till oss hette Onni och Kerttu. De är nu döda, men jag har fortfarande finska vänner från den tiden.
Gunnar Stensson

 

 

Den gamle
66 år i skolan 71. Summering:8
Klostergården och antropocen

Att Sankt Lars privatiserades 1990 var katastrofalt. Realia som köpt den stora parken hävdade privatiseringen genom att försöka hålla besökande borta. Gamla patienter brukade samlas för midsommarfirande. De var inte välkomna. Valborgsmässofirandet försvårades också. Hela parken och området söder om Höje å förföll snabbt, särskilt festområdet med den stora paviljongen som efter något årtionde revs. Samtidigt utformade Realia planer på att exploatera Sankt Lars, bland annat genom att bygga ett stort hotell.
Läs mer »


Kalla droppar
Regnet angriper ansiktet

Mascaran rinner

Karin S.

 

 

 

Om Amineh Kakabaveh, så blev listan


 

VB skrev en del om striden kring Amineh i V:s stockholmsdistrikt förra veckan. Så här slutade striden: Amineh togs in på riksdagslistan av medlemmarna mot valberedningens rekommendation, Hon placerades dock på plats åtta, dvs på inte direkt valbar plats till skillnad mot förra gången då hon stod på plats tre. En inte alltför djärv gissning är att hon kommer att kryssas in i kraft av sitt arbete mot hedersvåld och tillhörande kändisskap.
   Att väljarna med kryss ändrar partimedlemmarnas prioritering av kandidater är som bekant känsligt i Vänsterpartiet. Vem minns inte allt spott och spe som drabbade den krysskampanj till förmån för Karin Svensson Smith som initierades och drevs av fr a vänsterpartister från Lund.
   Vi kan nog se fram mot fler turer i striden om Aminehs plats i riksdagen om hon inte själv tröttnar på striden och/eller på sitt parti. Det var Mats Olsson som satte VB på spåret genom sina Facebook-kommentarer så han fick frågan om han hade något att tillägga. Så blev svaret:
   ”Nej, egentligen inte. Att Amineh röstades in på listan är trots allt ett sundhetstecken. Chanserna att hon blir inkryssad måste ses som mycket goda, vilket samtidigt kommer att fungera röstmaximerande för Vänsterpartiet. Det är bara att hoppas att Amineh inte tröttnar.”
Göran Persson

 

 

Mera om barn i Palestina

DCIP (Defense for Children International Palestine) vars uppgifter Gunnar Olofssons text i huvudsak bygger på, främjar och verkar för barns rättigheter i Palestina. Det är en från myndigheterna fristående organisation. Det finns också andra frivilligorganisationer i Palestina so verkar för barn och barns utveckling. En sådan är ”Childrens Literature Resource Center”, med huvudkontor i Ramallah. Organisationen verkar för att främja barns läsförmåga och läslust. Detta framför allt genom att samarbeta med bibliotekarier, lärare och föräldrar. Barn I Palestina hindras ofta av operationer och åtgärder från den israeliska ockupationsmakten att gå till skolan. För dessa barn är givetvis lässtimulanser extra viktiga. Organisationen driver också ett förlag, ”Tamer Institute for Community Education”.
 


Ett par titlar från Tamer Institute´s utgivning
 

Förutom ”vanliga” barnböcker ger förlaget ut barnlitteratur som behandlas barnens situation i det ockuperade Palestina.

Allra mest utsatt situation i Palestina och Israel har förmodligen beduinbarnen. Många beduingrupper har drivits bort från sina traditionella marker, där de kunnat ha sina hjordar av får och getter i bete. Vid vår resegrupps studieresa i Palestina i oktober i år besökte vi bland annat tvångsfördriven beduingrupp från Negev som nu slagits sej ner i provisoriska ”bostäder” intill en stor soptipp i al-Quds/Jerusalems utkanter. Denna beduingrupp driver en egen skola, som bränts ned två gånger av Israel. Skolen som nu fanns uppbyggd bestod av bildäck överkletade med lera. Den hade byggs upp utan stöd från vare sig Israel eller den palestinska myndigheten. (Mera om barns situation finns att läsa på DCIP:s hemsida, www.dci-palestine.org.)
Ulf N
Fler bilder »

 

 

När Finlands sak var vår

Nu är det hundra år sedan Finland fick sin frihet. Det var tack vare revolutionen i Ryssland.
   Men friheten började med ett blodbad. Arbetarna var inspirerade av det som hände på andra sidan gränsen. Trovärdigheten i de ryska socialdemokraternas budskap var stark så här långt. Visst ryskt stöd i form av soldater blev det också.
   Helsingfors och Tammerfors var de rödas fästen med pansartåg på räls mellan sig. Tänk om de vunnit! Då hade vi haft en annan historia.
 


 

Krafterna räckte inte mot de vita. De finländska borgarna och godsägarna hade stöd från Tyskland och Sverige. Det var ’vår sak’ då.
   Slutligen omringades Tammerfors. De flesta krigsfångar avrättades. Det var bara att kämpa till sista droppen.
   Spåren satt länge i som det skildras av Kjell Westö i boken Hägring 38.
   20 år senare var det krig igen. Vinterkriget och fortsättningskriget med tyskarna och frivilliga svenskar på sin sida. Vår sak fortsatte.
   Sedan kom finalen på de allierades sida. Det var inte vår sak då, med frivilliga eller så. Finnarna kunde plötsligt känna en befrielse efter 25 års elände. Man lyssnade på rysk musik och nynnade dess texter.
   Någonstans måste fientligheterna till sists ha lagt sig och vi fick en mera enhetlig kultur. Där fanns inte längre plats för de tidigare så dominerande svenskfinnarna.
   Finland blev en buffert och mjuk övergång gentemot Sovjet. Vi har nog mycket av fred att tacka finnarna för.
   Jag har ”kusiner” i Åbo i Finland. De var krigsbarn hos min moster på Långstorps pensionat i Höör. De kom från fattig familj med sju barn. Deras bästa tid var då. De kom tillbaka i tonåren och har sedan hållit kontakten till denna dag. Vi har blivit goda vänner. Men ett ämne är tabu, inbördeskriget.
   De kan ha förståelse för den röda sidan, sprungna ur fattigdomen. Jag vet inte. De är så tacksamma för sitt ”svenska” liv. Jag vill inte äventyra vår vänskap med detta. Jag förstår dem. Det är i nuet vi ska leva tillsammans.
Staffan Lindberg

 

 

Gunnar Olofsson
”Världens mest moraliska armé:”
Så behandlas barnen på ockuperat område

Palestinska barn misshandlas och torteras inom det militära rättssystemet i Israel. Behandlingen av barnen sker i strid med internationella regler om mänskliga rättigheter och en rad konventioner som Israel undertecknat, och måste omedelbart ändras. Det är slutsatserna i en rapport – ”No way to treat a child” - av organisationen Defense for Children International - Palestine (DCIP), som likt svenska Rädda Barnen verkar för barns rättigheter.

Två skilda rättssystem
Israel har i praktiken två skilda rättssystem. Ett civilt för israeliska barn och ett militärt för palestinska barn på det ockuperade Västbanken. I det civila systemet är man, som i Sverige, barn upp till 18 års ålder, har klara rättigheter vad gäller närvaro av advokat och föräldrar vid förhör och placeras normalt inte i fängelse utan tas om hand inom det civila sociala nätverket. I det militära systemet är man straffmyndig från 12 års ålder, fängslas och förhörs ofta utan närvaro av advokat eller föräldrar och placeras i fängelser tillsammans med vuxna kriminella. Israel är det enda land i världen som systematiskt ställer barn inför militärdomstolar. Varje år hanteras runt 700 barn inom det israeliska militära rättssystemet.
Läs mer »

 

 

Hurra!

Nu har vi på Lunds universitet tillgång till databasen LexisNexis som innehåller nyheter från omkring 10 000 dagstidningar från hela världen!

Nu kan vi nog inte komma längre. Vi lever i en kultur där vi omedelbart kan veta allt utan att ens ge oss tillkänna. Blir vi klokare av det? Fan troet!
   I stället blir vi mera inneslutna i våra egna bubblor och privata rum där vi tror att ingen kommer åt oss. Vad har vi då för nytta av att kunna veta allt?
Staffan

I veckans nummer
Musik i Helgeandskyrkan, Lund
Palestinsk Familjeaktivitet
Röda Kapellet tar Liberation Music från New York till Lund
Kalla droppar...
av Karin S.
Om Amineh Kakabaveh, så blev listan
av Göran Persson
Mera om barn i Palestina
av Ulf N
Sydsvenskan kommenterar Trumps beslut att erkänna Jerusalem som Israels huvudstad.
Om flyktingbarnen: Pengapåsen eller medmänsklighet?
av Ulf N
Befriade områden i södra Lund
av Gunnar Stensson
När Finlands sak var vår
av Staffan Lindberg
6 december för hundra år sedan blev Finland självständigt
av Gunnar Stensson
Politik i vår tid
av Staffan Lindberg
”Världens mest moraliska armé:” Så behandlas barnen på ockuperat område
av Gunnar Olofsson 
Hurra!
av Staffan
66 år i skolan 71. Summering:8
Klostergården och antropocen

av Den gamle
Redaktion
Göran Persson
Utskriftsvänlig form
Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
 

 

Musik i Helgeandskyrkan, Lund

Konsert
Fredag 8 dec kl 19
”Gaudete”
Nilstorpskören
Ad libitum
Ulf Ryde, dirigent


Christmas Carols Service
Lördag 9 dec kl 18

Helgeands- och Jubilatekören
Larsåke Sjöstedt, körledare
Maria Gunnlaugsdottir, präst


Advents- och julkonsert
Söndag 10 dec kl 15

Malmö kammarkör
Larsåke Sjöstedt, orgel
Dan-Olof Stenlund, dirigent

 

 

Palestinsk Familjeaktivitet


 

Till minnet av Balfour Deklarationen bjuder Palestinska Rättvisecentret, Palestinska Kvinnoföreningen, Palestinska Ungdomsföreningen samt Nyckeln Till Friheten in er till en familjekväll med varierat innehåll:
- Filmvisning om Balfourdeklarationen
- Min farfar Kanan
- Mathörna med Palestinsk mat
- Tävlingar med utdelning av priser
- Barnmålningar
- Utställning av palestinsk kultur
- Traditionell folkdans (dabke) för barn

Datum: Lördagen den 9 december 2017
Var: Ibn Rushd Södras lokaler vid Fagerstagatan 1D i Malmö
Tid: Klockan 16:00 till 19:00
Läs mer på Facebook»

 

 

Befriade områden i södra Lund

I mer än 50 år har Södra företagsområdet varit en gated community utan insyn, ett inhägnat område med några fabriksbyggnader och baracker men utan bostäder. De enda ingångarna är några bevakade grindar längs Maskinvägen och Åkerlunds och Rausings väg. Nattetid ligger området öde och tomt.
   Det har alltid varit så. Man har trott att Åkerlund och Rausing för evigt utövade makten där.

Omedelbart söder om företagsområdet ligger reningsverket, också det ett inhägnat område som successivt vuxit i takt med Lunds tillväxt så att det nu täcker mer än en halv kilometer längs dammarna och Höje ås norra strand.
   Skräpmarkerna utanför inhägnaderna har i 90 år varit utan all tillsyn och vård, frånsett att man nödtorftigt röjt undan slyet under den stora kraftledningen som korsar området, men som också ska bort.
   Vi har gjort våra djungelvandringar i dessa områden där bokar, björkar, björnbär, nässlor och sly fått växa i nästan hundra år. De har en gång tillhört Källby och förekomsten av äppleträd, körsbärsträd, krusbärsbuskar, fläder och vinbär vittnar om att de är gammal kulturmark.
 


 

Tillsammans ockuperar Södra företagsområdet och Reningsverket en yta lika stor som centrala Lund. Men nu ska ockupationen hävas och hela området befrias när Källbystaden byggs.
   Klostergårdsstationen som blir färdig 2024 ska bli centrum i Källbystaden. Den ska ligga vid Åkerlunds och Rausings väg intill den höga kontorsbyggnaden.
   Den gamla kontorsbyggnaden kan komma att ersättas av Lunds sjätte gymnasium med plats för 2000 elever som kanske byggs där, meddelade Utbildningsnämndens ordförande Anders Ebbeson, MP, i Sydsvenskan härom veckan.
   Gymnasister från Malmö, Arlöv, Åkarp och Hjärup stiger av tågen från söder medan tågen från norr är fyllda av gymnasister från Lund, Kävlinge och Eslöv. Gymnasisterna från Klostergården springer dit på fem minuter.
   Runt gymnasiet och järnvägsstationen väster om järnvägen byggs nya bostäder och boulevarder.  Korpfotbollsplanerna öster om järnvägen blir ett välbehövligt idrottsområde för det nya Klostergårdsgymnasiet.

Byggnadsnämndens ordförande Björn Abelsson, S, slog i en insändare i Sydsvenskan 22/11 fast att ”reningsverket flyttar till Malmö 2025”.
   Då frigörs hela området norr om Höje å och dammarna. Där kan ett stort park- och friluftsområde anläggas på reningsverkstomten söder om bebyggelsen i det som nu kallas Södra företagsområdet.
   Så befrias hela Källby!
Gunnar Stensson

 

 

Politik i vår tid

Elevintresse före Vinstintresse heter en Facebook-sida med 3170 medlemmar. Så ser vårt politiska agerande ut nuförtiden, vare sig det gäller flyktingar, eller andra viktiga politikområden. Artiklar och Facebook, mm. Vi är inte ensamma röster i öknen längre.
 


 

Jämfört med andra utomparlamentariska grupper som t ex de s.k. politiska experterna kan våra opinionsgrupper vara effektiva eftersom vi oftast är förankrade i ett politiskt läger. Det handlar om kunskap som makt. Våra synpunkter kan vara svåra att gå förbi. Ta t.ex. debatten om de ensamkommande, där fick helt enkelt Stefan Löfven ge sig.
   Utmaningen handlar om tolkningsläget i hela samhället. Där krävs mer än Facebook-sidor som ”Demokratiska socialister” för att nå ut.
   Hur ska vi rå på reklamen, den borgerliga dominansen av all tryckt press och andra media?
   Svaret är ännu så länge demokratiska mass-partier. Men hur ska vi få liv och karisma i dem och deras budskap? Organisering i vardagslivet och på lokalplanet är ett måste.
   Gå med i rörelsen – du behöver inte sälja hela din själ för det.
Staffan Lindberg