Oväntat och väntat
Denna politiskt märkliga höst börjar gå mot sitt slut. Storbrittanien skall lämna EU, Trump skall bli president i USA och Sveriges så kallade rödgröna regering putsar på sina murar och inför straffskatt på solenergi.
Exemplen på det oväntade kan bli många fler, även positiva. Just när nästan alla hukade inför högerpopulismen och bävade inför det kommande presidentvalet i Frankrike så valde Österrike en grön professor till president.
I det lokala diskuteras neddragningar i skolan, men vi skall inte vara oroliga än. Tjänstemännen ägnar sig bara åt "provsparning" säger ansvarig politiker. Det finns en hel del att skriva om.
Men trots detta så tar VB jullov även detta år, nästa veckas nummer blir det sista för hösten.
Mer väntat
Att Fidel Castro skulle gå ur tiden var mer väntat, en gammal sjuk man kan inte leva för evigt, inte ens Fidel. Men hans minne lever! Alla vi som kämpat och kämpar mot kapitalism och imperialism i alla dess olika former minns honom för att Cuba i så många år var exemplet på att motstånd var möjligt, det kan aldrig glömmas. Att inte Cuba blev det fullständiga lyckorike som vi hoppades på, i vissa stycken blev det helt förskräckligt, skall inte heller glömmas. Det gör det verkligen inte, de medier som publicerar material om Castros och Cubas förskräcklighet är otaliga. Vi som försöker se även allt det goda som åstadkommits är i förskräckande minoritet.
Detta var väl väntat, men att så mycket Castrohat skulle dyka upp igen var i alla fall för mig lite oväntat. Som en liten motvikt så publicerar VB Mikael Wiehes dikt Fidel som fanns att läsa i Aftonbladet Kultur den 4 december.
Göran Persson (red)
Fidel
Vad de måste ha hatat dig
de snikna
de som skamlöst vältrar sig
i roffade rikedomar
i tryggheten bakom vakterna
taggtråden
och de glasbeströdda murarna
Vad de måste ha hatat dig
du som alltid krävt
att de skulle återlämna stöldgodset
och dela med sig av sitt överflöd till de bestulna
Vad de måste ha föraktat dig
opportunisterna, medlöparna
överlöparna, rövslickarna
kappvändarna och karriäristerna
De som alltid sagt
Varför skulle inte jag göra det
när alla andra gör det
eller
Om inte jag gör det
är det bara någon annan som gör det
eller
Varför bita den hand
som föder en
Vad de måste ha föraktat dig
du som alltid
följt din egen stjärna
Du som trots hoten och frestelserna
aldrig avvikit
från den en gång fastlagda kursen
Vad de måste ha fruktat dig
de levande döda
mumierna, oligarkerna
de uppsminkade liken
Du som genom årtiondena
fortsatte att vara
en levande förebild
för den kämpande mänskligheten
Läs mer »
En sista (?) antispårvägskampanj
Snart sätts spaden i jorden för start av spårvägsbygget. Någon gång i början på det nya året beräknas byggstart ske. Spårvägsmotståndare har inför detta samlat sig till en sista (?) kampanj. Ett tjogtals skrivelser har landat i kommunstyrelseledamöters och andra politikers epostlådor. Alla skrivelser har – möjligen på något enstaka undantag när – exakt samma ordalydelse.
Det kan kanske ha visst intresse för VB:s läsare att ta del av motståndarnas rundskrivelse och vad vi från den styrande koalitionen har svarat. De båda texterna återges här i sin helhet.
Läs mer »
Ulf N
Något att avreagera sig på?
Spårvagn, spårvagn
Runt om i världen byggs det spårvagnar. I år invigs enspårvägslinjer i Guangzhou, Wuhan och Mengzi. Huai’an och Qingdau har redan invigt sina spårvägar. Nästa år kommer de första linjerna i Shenzhen och Beijing.
Cincinnati har byggt enkelspår längs parallella gator och inviger med en veckas fri åkning. I Detroit har man nu tredelade 20 meter långa spårvagnar med låga golv, cykelställ, wifi och AC. Delar av sträckan kör den utan luftledningar på litiumbatterier.
I Granada såg jag färdiga spårvagnslinjer i våras, nu skall det också bli trafik på dem. I Samarkand har man påbörjat bygget av en åtta kilometer lång linje. I Liège pågår upphandling för en 12.5 km spårväg. I Bursa håller en spårvagnsrundlinje att byggas som komplement till Metro, ”light rail” och linbanor. Och fler spårvagnslinjer planeras.
I många länder upprustas spåren och nya vagnar köps. Krakow har moderniserat sin spårväg, och i Moskva, Kazan och Rostov-Donu rulla nya vagnar med lågt golv. I S:t Petersburg har man infört biodirectical, dvs vagnar som kan gå åt båda hållen. Och det är väl vad vi ska ha i Lund.
Detta och mycket mer fick jag veta genom att bläddra igenom ett enda nummer av Metro Report International. Sant är att de flesta nämnda städerna är större än Lund. Jag tror att spårvägen blir bra för Lund, men sörjer att projektet är för litet. Spårvagnar bör ha ett nätverk av spår eller i alla fall en ringlinje. Många spårvagnar runt om i värden är gemensamma för flera städer. Slaskie i Polen till exempel, passerar genom tolv olika städer. Mannheim och Ludwigshafen är sammanbundna med spårvagn. Naturligtvis borde vår spårvagn gå till Malmö.
Ann Schlyter
Svenska skolor näst sämst i Norden
Pisa-mätningen visar att den svenska skolpolitiken misslyckats. Klyftorna i skolan vidgas, mellan kommuner, mellan skolor, mellan rika och fattiga, mellan boende och invandrare.
I Pisa-mätningen år 2000 var skolorna i Sverige jämlikast. Nu är skolorna i USA jämlikare än våra. Vi har på nolltid genomfört ett extremt skolsystem. I inget annat land har marknaden tagit över skolan som i Sverige. Friskolorna, det fria skolvalet, skolpengen och friheten att etablera nya privatskolor är ojämlikhetens orsaker. Segregationen försämrar ämneskunskaperna.
Inget parti vågar bryta den självförstärkande, kanske avsiktliga, trenden till vidgade klassklyftor. Jo, V vågar. Eller ska vi hoppas på Ingmar Reepalus förslag till 7 procents vinstbegränsning i april?
Alla jublar över att de svenska skolresultaten inte försämrats i årets mätning. Det är första gången sedan år 2000. Allianspolitiker som Jan Björklund tar åt sig äran. Han är obekymrad av att skolorna i Danmark, Norge och Finland är bättre än de svenska. Han tror fortfarande att det räcker med tidigare betyg, nytt betygssystem, ordning och reda och förstelärare för att fixa skolproblemen. Skolan kan bli bra fast den är ojämlik. Den kan bli bra - för den välbeställda delen av befolkningen. Och det är ju den delen som styr Sverige nu.
V är det enda partiet som har en konsekvent skolpolitik. Vinstintresset måste bort. Det är viktigare än någonsin att driva kravet nu.
Gunnar Stensson
PS. Lunds grundskolor är bra. Med tanke på förutsättningarna vore allt annat orimligt. Men när man ser betygsresultaten på niornas nationella prov (Sydsvenskan 8 december) är det uppenbart att också skolorna i Lund är segregerade. Det finns ”akademiska” stadsdelar och icke-akademiska. Tuna i topp, som alltid, och Fågelskolan nederst.
Friskolorna stjäl resurser från de kommunala skolorna. De har två metoder att bli vinstgenererande. Båda metoderna ökar ojämlikheten.
Den ena är upplägget att samla de mest studieinriktade eleverna i en sorts elitskolor. Den tillämpas av Bilingual Montessori och Engelska skolan. De är toppskolor där de högutbildade och välsituerade placerar sina barn.
Den andra är att sänka kostnaderna. Den vägen går Kunskapsskolan. Segregationen är uppenbar: 18.3 betygspoäng för Bilingual och 15,2 för Kunskapsskolan.
8 december
Klockan är 08.30
Det börjar ljusna
Jag samlar ihop
min kropp
för en stavpromenad
Efter den känns livet
uthärdligt
Ja, till och med
behagligt.
Karin S
Vänsterns väg
Den enda struktur som kapitalismen inte kan undvara är klasskillnaderna, eftersom hela produktionssättet bygger på ekonomisk utsugning, Nina Björk utvecklar det här mycket bättre än jag, i Drömmen om det röda.
Citatet är hämtat från Åsa Linderborgs artikel Håll ihop, vänstern (AB 8/12). Artikeln ingår i en debattserie om vänsterns väg som pågår i Aftonbladet och är tillgänglig på nätet. Åsa Linderborg polemiserar mot en tidigare artikel av Paula Mulinari och Rebecka Selberg.
Den 6 december publicerades Göran Greiders artikel Upp med hakan, vänstern. Ett viktigt inlägg, med breda perspektiv. Också den refererar till Nina Björk.
Greider griper tillbaka på en hundraårig polemik mellan kommunister och socialdemokrater. Han betygar Nina Björk sin högaktning. Samtidigt menar jag, att han i artikeln pådyvlar henne idéer, som hon faktiskt inte står bakom, och dessutom påskiner att hon motsätter sig de kloka tankar som Greider själv formulerar i sin artikel. Kanske Nina Björk kommer med ett svar.
Jag hade tänkt skriva om den delvis inbillade motsättningen mellan Björk och Greider, man kan säga att Björk började grälet, för hon polemiserar mot Greider på ett par ställen i sin bok. Fast där tycker jag att hon har rätt.
Det visade sig att jag skulle behövt skriva en egen bok för att riktigt behandla frågorna. Det har jag inte tid till nu. I stället uppmanar jag läsarna att ta del av debattserien, att läsa Nina Björk och ta del i debatten här i Veckobladet.
Det går att börja genast. Annars kan man ju ta julen på sig och läsa in sig för att komma med ett substantiellt inlägg här i Veckobladet där toleransen är stor. Efter tjugondag Knut. Man kan också skriva gemensamma inlägg.
Gunnar Stensson
I mörkret frodas hopp, hopplöshet och demagogi – vi måste börja lägga ett nytt pussel!
Jag har just läst just Lundaforskaren Andreas Johanssons resebrev från Kalifornien på Facebook:
”Över en tredje del av USA:s hemlösa finns i Kalifornien, detta märks även i Santa Barbara. Inte någonstans i (väst)världen har jag sprungit på så mycket misär som här. Hemlösa och sjuka människor finns överallt. En kvinna frågar mig vart jag kommer ifrån och undrar sedan om jag kan ta med henne till Sverige, bort från USA. En annan sjuk kvinna skriker på, för henne, ett okänt litet barn för att denne äter glass. Utslagna människor ligger utanför lyxbutiker och banker, bredvid dem finns diverse skyltar om att de behöver pengar. Efter att ha varit här i ett par dagar tycker jag inte det är konstigt att Trump vann valet. ”Gud älskar dig” läser jag på skylten som mannen håller och undrar om mannen tror att denne Gud också älskar honom?”
Tobias Croby kommenterar: ”Fantastisk bild! I USA har man en lång tradition med att pränta in i medelklassen att de fattigaste får skylla sig själv och att de rikaste förtjänat sina tillgångar. Vi är inte riktigt där i Sverige ännu men på god väg. Vänstern kan fortsätta skälla på högern om ökade klyftor, och högern kan fortsätta skälla på vänstern om företagsfientlighet (precis som i USA). Men bägge har missat målen de senaste decennierna, effektivisering, centralisering och ökad polarisering har endast gynnat konservativa/fascistiska missnöjespartier och representanter. De fattiga och landsbygden får det sämre, och de noterar detta. Därav den konservativa svängen... (och ja, vi har sett mer eller mindre exakt samma scenario förut i Europa).”
Resebrevet och kommentarer rymmer västvärldens politiska predikament idag. Det finns ingen politisk framtidstro och utstakade mål så starka att de kan rå på ny-fascismens rasism och demagogi. Vi försöker bara hanka oss fram från en stor kris till en annan och mest förfasa oss.
Göran Greider skrev i går i Dalademokraten (5/12) apropå finanskraschen 2008: ”Alldeles för länge har vi vant oss vid att så här skakigt kommer det alltid att vara. Inga stora reformpartier säger det som idag behöver sägas: Att vi måste börja bygga samhällen och system som kraftigt begränsar den finansiella ekonomins makt till förmån för den verkliga ekonomin - arbete, investeringar, reformer – och för lösandet av de verkliga problemen: galopperande ojämlikhet och klimatkris.”
Det goda finns inom oss och mellan oss. Vi har fler pusselbitar än vi tror. Nu gäller det att lägga ut dem.
Staffan Lindberg
Organisera 100!
Lunds kommun föreslår nu att hundra medborgare måste stödja ett medborgarförslag för att det ska tas upp i fullmäktige. Det kan se ut som en begränsning. Jag tror tvärtom.
Att samla ett hundra namnunderskrifter, skrivna för hand, kräver information och opinionsbildning, kort sagt organisering. Det räcker inte längre att en enskild får en idé, skriver ner den och postar den. I stället måste hen diskutera den med andra och sannolikt revidera och förbättra den medan hen samlar det nödvändiga stödet. Samtidigt ökar stödet från undertecknarna trycket på politikerna.
I somliga fall kan ett nej från fullmäktige leda till att en bestående opinionsgrupp bildas.
Kravet blir på ett helt annat sätt substantiellt jämfört med det oansvariga och lättköpta stöd som opinionsyttringar på nätet uppnår.
Det gynnar också redan existerande föreningar. Kloka förslag ger dem möjlighet att rekrytera medlemmar.
Det är inte säkert att kravet minskar antalet medborgarförslag till kommunfullmäktige. Men det är säkert att det ökar det demokratiska engagemanget i Lund.
Gunnar Stensson
I gymnasiet vill politikerna spara
Det går att slopa lärlingslönerna i barn och fritidsprogrammet och i vård och omsorg, försämra skolmaten, stoppa vuxenutbildningen för dem som vill skola om sig, minska anslagen till Internationella skolan, upphandla vuxenutbildning – ja det finns många sätt att försämra Lunds gymnasieutbildning.
Listan kan göras längre för att tillfredsställa dem som föredrar skattesänkningar framför utbildning – och de partier som fungerar som deras intresseorganisationer.
Skolpengen vill man inte minska eftersom den är en inkomstkälla för Lunds kommun. 60 procent av gymnasieeleverna kommer från andra kommuner.
Fullmäktige vill veta om det är möjligt att skära ner med 3 procent eller med 5 procent eller helst med 7 procent. Inte underligt att Lund sjunker i mätningarna och att lärarna flyr kommunen.
Procentsiffrorna kanske inte uppnås, men de är en antydan om vart nedskärningsivrarna i Alliansen syftar.
För elever, lärare och föräldrar gäller det att slåss för sina gymnasier och rösta på partier som vill försvara kvaliteten i skolan.
Gunnar Stensson
Den gamle
66 år i skolan 36. 1985-97:3.
Två veckor i Eritreas högland
På dagen ett år efter Olof Palmes död reste jag tillsammans med Lars Bondestam och Philip Gottlieb för att delta i EPLF:s andra kongress i det befriade området i Eritreas högland. Vi sammanstrålade i Kastrup och flög till Khartoum via Sofia, där Lionel Cliffe och hans fru anslöt sig. Vi kom att stanna på hotell Akropol några dagar, och under tiden samlades journalister och representanter för solidaritetsorganisationer och politiska partier från Storbritannien, USA, Västtyskland, Nederländerna, Norge och Italien.
Vi besökte Omdurman på andra sidan Nilen, där 1898 en mindre brittisk truppstyrka med moderna vapen utplånade en muslimsk upprorsarmé i en massaker som krävde 25000 liv. Churchill deltog och skrev en entusiastisk skildring av blodbadet. Här har vi en av jihadismens rötter.
EPLF organiserade den långa resan från Khartoum till Eritrea via Port Sudan och Suakin. I Port Sudan fanns en oljehamn och EPLF:s stora bilpark med landrovers, toyotas och sexhjuliga sovjetiska lastbilar av märket Zil som erövrats från Etiopien. Där fanns också en klinik med plats för 120 patienter i en blå tvåvåningsbyggnad. Philip som är läkare hade varit där tidigare och hade med sig presenter till Mizan, en 17-årig flicka i rullstol. En explosion hade fyra år tidigare knäckt hennes rygg och hon hade bott på kliniken sedan dess. Hon fick en bandspelare och några band. Vacker och glad var hon, men hade stannat i växten.
Kliniken var full av krigsinvalider. De fick undervisning i samhällsämnen, naturkunskap, språk och matematik av ett par lärare som också var krigsoffer. Linesh hette en kvinnlig läkare som var specialist på plastikoperationer. Beate, journalist från den tyska tidningen Vorwärts, intervjuade henne. Linesh drabbades varannan dag av feberattacker, orsakade av malaria.
Läs mer »
I veckans nummer
Redaktion
Göran Persson
Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
Christmas Carols Service
Helgeandskyrkan
Lördag 10 dec kl 17
Helgeands- och Jubilatekören
Larsåke Sjöstedt, organist
Mikael Ögren, präst
Konsert i Helgeandskyrkan
Söndag 11 dec kl 17
Nilstorpskören
Öppet hus hos Celanders förlag
Onsdagen den 14 december mellan 14:00 och 20:00
Glögg, kakor, kaffe, bokförsäljning, mingel med småprat om allt och inget.
Otroligt bra priser på alla våra böcker.
Kom och fynda!
Vi finns på Vårvädersvägen 4B 2 tr
En bok ur höstens utgivning
Ja
n Å Johansson (red.)
Sören Wibe – Fritänkare och vägbrytare
En minnesbok över Sören Wibe som var ledargestalt och frontfigur i kritiken mot det svenska medlemskapet i EU och den namnkunnigaste socialdemokraten bland de som verkade för att bilda opinion mot att euron skulle införas som svensk valuta.
Detta är en vänbok till Sören Wibe (1946–2010). Den ges ut med anledning av att han den 8 oktober 2016 skulle ha fyllt 70 år.
Sören Wibe var under sitt liv bland annat SSU:are, kommunfullmäktigeledamot i Umeå för VPK 1976–1982, ledamot (S) av EU-parlamentet 1995–1999, riksdagsledamot (S) 2002–2006, ledde Socialdemokrater mot EMU:s kampanj i folkomröstningen om euron 2003 och var toppkandidat för Junilistan i EU-parlamentsvalet 2009.
Röda Kapellet & Sofia Thelin
VI TRODDE VI VISSTE...
Röda Kapellet spelar med Sofia Thelin
Blåsorkestern Röda Kapellet gör ett nytt konsertprogram med sångaren och låtskrivaren Sofia Thelin.
Titeln är högaktuell i vår tid, ”Vi trodde vi visste… om kärlek, vänskap och politik”. Det blir en kväll med musik och poesi med sikte på kvinnors liv och erfarenhet.
Sofia Thelin är bosatt i Malmö, är text- och visförfattare, soloartist, har eget band och är körledare. I höstas kunde man höra hennes folkmusikaliska visopera "Allra käraste syster" på Palladium i Malmö. På Kulturnatten i Lund gavs ett smakprov tillsammans med Röda Kapellet.
Tid och plats: Lördagen den 17 december kl 18.00 på Magle Konserthus, Magle Stora Kyrkogata 4 i Lund. Entré 150 kr.
Den som vill äta buffé efteråt mejlar till lars.h.borgstrom@telia.com senast den 12 december. Maten kostar också 150 kr.
Mycket välkommen!
Röda Kapellet
Affisch »
Gaza på randen till kollaps
Det har sagts förr men måste upprepas igen. Gaza kommer för varje dag allt närmare en ekonomisk, miljömässig och humanitär kollaps. Orsaken är den blockad som Israel sedan snart 10 år utsatt området för. En blockad som, trots att den är olaglig, ingen regering i vår del av världen lyft ett finger för att avskaffa. Om ingenting görs kommer Gaza att, enligt en FN-rapport, i princip bli obeboeligt inom några år.
Jordbruket, tillsammans med fisket tidigare hörnsten i ekonomin, har lidit stor skada. Israel blockerar införsel av gödsel och nödvändiga kemikalier, och saltinblandning i vattnet – till följd av trasiga ledningar som inte kan repareras – gör en stor del av åkerarealen obrukbar. Israelisk militär beskjuter regelbundet områden upp till flera kilometer från gränsen, vilket gör jordbruket där helt enkelt för farligt. Export från Gaza av frukt och grönt stoppas varför något handelsutbyte med omvärlden inte är möjligt.
Enligt Osloavtalet 1993 får fiskare i Gaza fiska upp till 20 sjömil från kusten. Israel har dock på eget bevåg sänkt fiskezonen till 6, och under vissa perioder 3, sjömil. Inom denna zon finns mycket litet fisk, varför näringen i stort sett slagits ut. Större delen av Gazas befolkning lever idag i praktiken på bidrag från FN:s matprogram. Av det utlovade internationella stödet till Gaza har hittills bara en fjärdedel utbetalats.
Israels anfall mot Gaza sommaren 2014 hade, enligt Världsbanken, en förödande effekt – utöver den som redan åsamkats av blockaden. 460 miljoner dollar (3, 8 miljarder kronor) har helt enkelt försvunnit ur ekonomin, och inkomsten per person (GNP) minskade förra året med 15%. Gaza har idag en öppen arbetslöshet på 43% - ungdomar 60%! - vilket är den sannolikt högsta i världen. Exporten har i stort sett upphört och tillverkningssektorn minskat med 60%. Omkring 80% av familjerna är beroende av någon slags ekonomiskt stöd, och 39% klassas som fattiga.
Mänskligt är katastrofen enorm. Människor lever fortfarande i ruiner av raserade hus som inte kan byggas upp, barnen går i skift i skadade skolor, elektricitet och vattenförsörjning fungerar bara delvis och många lider av bristtillstånd och sjukdomar till följd av ohälsosam och förgiftad miljö, brist på varor och nödvändiga mediciner. Till detta kommer de psykologiska effekterna av att leva inspärrad, ökat våld och motsättningar inom familjerna, flykt till religiös fanatism, ständig oro för nya militära angrepp. En stor del av Gazas befolkning lider nu av det vi kallar post-traumatiskt stressyndrom.
Det är dags att bryta tystnaden och se till att någonting händer. Sveriges regering måste, om man nu bryr sig om mänskliga rättigheter, omedelbart ta initiativ till att – genom EU och FN - aktivt se till att blockaden bryts. Enligt FN-principen ”Responsibility to protect” åligger det varje regering att agera när mänskliga rättigheter medvetet trampas ned av en stat. Det är dags att den principen tillämpas på Gaza!
Gunnar Olofsson
42:a årg.
Utskriftsvänlig form