• Hem
• Senaste numret
• Arkiv
• Lämna material
• Kontakt
• Galleri Goja
• Manne i VB

Glädjeämnen i försommaren

Jag är särskilt förtjust över de nya ministrarna Ann Linde, S, och Isabella Lövin, MP!
   Ann Linde blir EU-minister med ansvar för handel. Hon talar samma fina skånska som de klassiska socialdemokraterna. 
   Isabella Lövin blir minister för internationell utveckling och klimat och vice statsminister. Jag gladde mig redan när hon blev EU-parlamentariker.
Gunnar Stensson

Nej, Fridolin, jag valde inte fel parti

Jag började min politiska bana som grön. I Miljöpartiets ungdomsförbund Grön ungdom träffade jag många idealister som engagerat sig för en human, fredlig och miljövänlig värld. Att de inte ville avskaffa kapitalismen, som jag såg som roten till det onda gjorde att jag efter ha stångat pannan i väggen i deras internorgan "Nisse Hult" lämnade de gröna och sökte mig till de röda. Men jag har många fina minnen kvar. Ett av dem är när jag, en plogbills-entusiast och en feminist käkade linsgryta och pratade pacifism och civil olydnad i sommarsolen på taket till kontoret, beläget ovanför tågstationen i Lund.
   Ett annat är från en konferens uppåt i landet. Dit kom en grabb från hemvärnet för att informera och rekrytera. Han öppnade sitt föredrag med att fråga de gröna ungdomarna hur många som gjort lumpen. Inte en hand i vädret följt av ett förtjust fnitter. Militär och vapen var ungefär lika populärt som bacon i det mycket vegetariska och pacifistiska förbundet. På kongressen jag deltog i fanns tuffa brudar med rakade skallar, håriga armhålor och t-shirts med grön-svart stjärna - anarko-ekologister tror jag de kallade sig. Där var en och annan hippie med gitarr förstås och grupper av glada fältbiologer. Mitt bland dem fanns en ung kille, bara 16 år, som var vår ledare. Gustav Fridolin. Redan då en mästerlig talare. Om man kan födas till politiker så var det han. Några år senare, när jag blivit kommunist, sågs vi på ett möte i Malmö för det palestinska folkets rättigheter, där vi båda talade. "Du valde fel parti" klämde han ur sig innan han gick.
   Jag kom inte på något rappt att slänga tillbaka då, men låt mig säga idag - att jag aldrig för en sekund ångrat mig. Partiet jag bytte till samlar namn på gator och torg mot värdlandsavtalet med krigsalliansen NATO. Partiet som Fridolin leder kommer, om inte några övervintrade miljö-pacifister revolterar, att i riksdagen rösta ja. Avtalet gör Sverige till en vasall-stat till USA och underminerar den alliansfrihet och neutralitet som svenska folket omfamnat i 200 år. Värdlandsavtalet är oförenligt med Miljöpartiets eget program: "Uthyrningen av svensk mark till NATO och andra utländska militärstyrkor för krigsövningar ska också upphöra." står där bland annat.
   Jag undrar vad de före detta gröna ungdomarna tänker om stödet för upprustning och militarism i dagens Miljöparti. Och vad tänker de om Fridolins underkännande av aktivisterna som med civil olydnad protesterade mot kolkraften i Tyskland? Drömmer mina före detta förbundsvänner fortfarande om fred, miljö och pacifism eller har de helt tappat hoppet? Jag vet vad jag tänker. De valde fel parti.
Nils Littorin

Värdlandsavtalet - ett svenskt nej till Nato!

Värdlandsavtalet gick som väntat igenom i riksdagen. Vänsterpartiets försök att fördröja det misslyckades. Det var en symbolisk protest. Den var inte meningslös. Den gav Nato-motståndet i andra partier en chans att visa sig.
   Sverige är inte hotat. Sverige behöver inte Nato. Sverige ska inte anslutas till Nato. Att avtalet undertecknats innebär ett nej till Nato-anslutning. Hit, men inte längre!  Vi vill inte bli beroende av besluten i Pentagon!
   Sverige är alliansfritt. Vårt grannland Finland är alliansfritt. Båda länderna har slutit värdlandsavtal. Ingetdera är anslutet till Nato. Hade vi velat ansluta oss hade inget värdlandsavtal behövts.
   Tillsammans med Finland utgör vi ett stort alliansfritt block intill Ryssland.

Allianspartierna slopade värnplikten. Det var ett dråpslag mot det svenska försvaret. Finland har värnplikten kvar. Finland har visat att det är möjligt för ett litet land att försvara sig mot en stormakt. Sovjetunionen hade kunnat erövra Finland 1944 men avstod. En militär seger följd av en ockupation är nästan alltid destruktiv. Också för segraren.
   USA segrade stort och snabbt i Irak. Iraks armé upplöstes. Till vad nytta?
   USA underlät att driva konflikten med Iran till sin spets. Avspänningen mellan Irak och USA är kanske det enda positiva som hänt i Mellanöstern under 2000-talet.
   Israel fortsätter sin katastrofala ockupationspolitik i Palestina.

Ett återinförande av svensk värnplikt skulle vara en stark markering. En markering av den svenska alliansfriheten. Den skulle också ge en beredskap inför miljökatastrofer som skogsbränder och översvämningar, en beredskap som saknas idag.
   I gårdagens Dokument inifrån gjordes ett stort nummer av att flera svenskar har höga poster inom Nato.
   Tro aldrig att det innebär att de har inflytande över USA:s politik. Tvärtom! De är USA:s verktyg att försöka styra Sverige på samma sätt som USA styr Danmark och Norge.
Gunnar Stensson

Skolrapporter

Skolinspektionens rapport om yrkesprogrammen 20 maj visar att eleverna har dåligt stöd av lärare på en fjärdedel av lektionerna. Sämst är det på el- och energi- och vård och omsorgs-programmet. Allra sämst är det på friskolorna.
   Sedan Jan Björklund tog bort de yrkesförberedande programmens högskolebehörighet (Alla kan inte bli akademiker, sa han föraktfullt) har andelen elever som sökt sig dit minskat med 11 procent.
   Gymnasieminister Aida Hadzialic tänker återge de yrkesförberedande programmen deras högskolebehörighet.

Friskolornas elever kan mindre men får högre betyg
Eftersom friskolornas affärsidé är att locka elever – och elevpengar - genom, ”generös betygsättning” sätter de högre betyg i de nationella proven trots deras resultat är sämre än de kommunala skolornas.
   Det har vi ju vetat länge, trots att borgerliga media gör allt för att förtiga eller prata bort det. Jag hörde just i radions morgoneko om den rapport som definitivt avslöjar den vinstdrivna korruptionen i den svenska skolans betygssättning. Rapporten väcker säkert debatt. Vi återkommer.
Gunnar Stensson

Den gamle
66 år i skolan 17. 1963-69:1. Framnäs

Sovjetunionen och USA hade besegrat Nazityskland. 1948 kom Pragkuppen och järnridån. Stalin avslöjades av Chrusjtjov, men det hopp den nya regimen väckte försvann i Ungern 1956.
   Europas koloniala förtryck fortsatte, men de vita ockupationstrupperna förlorade överallt: i Indokina och Algeriet, i Kongo, i Kenya, i Angola och Moçambique. Sydafrika införde apartheid med europeiskt stöd. Europa var skit!
   Det vitala USA tycktes visa vägen mot demokrati. Social rättvisa efter Roosevelts reformer. De svartas kamp mot vita förtryckare. Martin Luther King. Freedom riders. Marschen mot Washington. John F Kennedy. Medborgarrättslagarna 1964.
   Det fanns en motrörelse, inte egentligen antiamerikansk, men alltmer USA-kritisk. Vad gjorde USA i Latinamerika? I Guatemala? På Kuba? I Venezuela? Vad handlade invasionen i Grisbukten om? Vad hände i Indokina?
   Hade Wall Street funnit ett billigare sätt att suga ut och förtrycka jordens fattiga än den gamla kolonialismen? En ny form av kolonialism: neokolonialism. Vem agerade? Staten USA eller det amerikanska kapitalet?
   Det historiska omslaget kom 1965. Vietnamkriget hade avslöjat USA-imperialismens verkliga innebörd. Världen måste sluta upp bakom Vietnams folk. I USA pågick en politisk och social revolution. Där fanns bundsförvanter och förebilder: den starka fredsrörelsen och medborgarrättsrörelsen. USA-imperialismen måste bekämpas solidariskt!
Läs mer »

Nytt gymnasium – och högstadium – på Svane

Den stora tomten rymmer både ett gymnasium och en högstadieskola. Skolan blir stor, 2400 elever. Det innebär stor valfrihet för eleverna. Svanegymnasiet/högstadie-skolan kommer att samla intellektuella lärarresurser ur ett vitt spektrum av ämnen eftersom det ger utrymme åt många program. De stora kommunala gymnasieskolorna är riktiga akademier.
   En stor skola innebär inte att eleverna inte blir sedda. Tvärtom. På en stor skola ryms många små gemenskaper, liksom en stor stad rymmer många små samhällen. En stor skola ger många valmöjligheter. Stor valfrihet. Kanske kommer ämneslärare i grundskolan få möjlighet att följa elever upp på gymnasiet.
   Kombinationstjänster som var vanliga på Heleneholms-skolan – försöks- och demonstrationsskola för lärarhögskolan i Malmö - kan komma att tillämpas. Här skapas nya möjligheter att utveckla framtida skolmodeller. För oss som bor inom Svaneskolans upptagningsområde är kommunstyrelsens beslut mycket glädjande. Efter många år av försämringar inom skolan kan detta innebära ett litet steg framåt.
Gunnar Stensson

Efter ett nederlag

Det är förstås ingen konspiration. Men det är klart att det finns människor i regeringens närhet som insett att det nog skulle bli besvärligt opinionsmässigt onsdagen den 25 maj när riksdagen skulle behandla Värdlandsavtalet som både en majoritet av miljöpartister och socialdemokrater var emot, särskilt de senare De tre största partidistrikten Stockholm, Göteborg och Malmö hade ju uttalat sig emot.

Tystnaden
Vad kunde göras? Tiga ihjäl det hela hade ju fungerat bra dittills, men risken fanns att allt nu skulle komma upp till ytan. Presentationen av regeringsombildningen blev lösningen, den schemalagdes till samma dag och kunde dra uppmärksamheten till sig. Jo, och media gjorde som de förväntades. Samma dag då Sveriges riksdag bryter en tvåhundra år lång politik att Sverige inte ska teckna militära avtal med stormakter så är det bara Vänsterpartiet (och sex miljöpartister, heder åt dem!) som röstar emot. I Dagens Ekos huvudsändning samma dag 17.45 refereras det som en nyhet på tredje plats. I Aktuellts nyhetssändning kl 21 på TV2, nämns Värdlandsavtalet över huvud taget inte!

Hyckleri
Visst, det fanns vissa opinionsyttringar tidigare. I en ledare i Expressen uppmanades statsministern att sätta press på Vänsterpartiet så att enigheten i riksdagen skulle bli total. Om inte V ställde upp för Värdlandsavtalet borde de uteslutas ur budgetsamtalen. Löfven borde ”kliva fram ur skuggan och offentligt ryta till: Vänsterpartiet och Sjöstedt kan glömma allt inflytande över höstens budget i det fall värdlandsavtalet skjuts upp."
   Aftonbladets ledarsida som dessvärre tagits över av högerflygeln inom S låter Anders Lindberg framföra S huvudlinje: det här är ett rent tekniskt avtal och vi kan genom det nära samarbetet med Nato undvika att faktiskt gå in sin medlem. Det fungerar knappt som polemik mot borgarna som vill gå med i Nato omedelbart, medan vi som förespråkar alliansfrihet inte kan undgå att se resonemanget som rent hyckleri. I Dagens Arena, som kan uppfattas som huvudtalesman för S i pressdebatten, skriver Tommy Svensson (Vem är det, tjänsteman på S partistyrelse?) under rubriken ”Därför ska vi välkomna Nato”. När A-företrädarna säger att de står för ett alternativ till Nato-inträde kan Jan Björklund(L) brutalt avfärda dem med att det är solklart att det är ett steg närmare Nato.

Nato handlar om politik
Ja varför ska vi välkomna Nato? Det sägs inte ett ord om att Nato i första hand är en politisk allians, inte en militär. Hela det spel som pågår i världs- och Europapolitiken rör sig ju på det politiska planet och där backas USA förstås upp av sin överväldigande militära övermakt och av att ett antal länder nästan alltid ställer upp för USA. Men Natoentusiasterna i Sverige talar bara om hur Sverige ska få miltärt stöd när Ryssland angriper Sverige, Varför skulle Ryssland angripa oss? Jo därför att Sverige (mindre troligt) eller med Sverige förbundna styrkor (mera troligt) hotar Ryssland via Sverige. Det är obegripligt att någon kan hävda att Sverige kan ha något att vinna på att ge sig in i detta krigsspel.

Det hade behövts andrum
Bara några ord om SD:s inhopp oh uthopp ur Värdlandsdebatten. Jag kan peka ut åtminstone två personer som beklagat att SD ändrade mening. Själv är jag den ene: Det är självklart att det hade behövt mer debatt och eftertanke. Stora och viktiga avtal ska inte ingås på en klackspark. Men Nato-vännerna verkar inte intresserade av att få ett folkligt stöd för sitt avtal, de ville bara ha det underskrivet utan dröjsmål och det är givetvis en skam att det är Wigforss och Palmes parti som har varit pådrivande. Jag tror att det inom något årtionde kommer att betraktas ungefär som vi nu ser på Sveriges samarbete med Tyskland fram till 1942/43. Jag beklagar djupt vad som har hänt och klandrar mig själv för att jag inte har gjort mer för att hejda det.

En missräkning för Per T.
Den andra besvikne är förstås Per T. Ohlsson. Här hade han chansen att en gång för alla slå fast hur nära samhörigheten är mellan höger- och vänsterextremisterna i SD resp. V. Den brunröda sörjan som missunnar demokratins förespråkare en rättmätig seger. Det kan handla om sviktande nerver inom SD, men jag tror inte det är det. Det är snarare en kalkyl på några års sikt: alliansen får inte betrakta SD som opålitliga. Regeringsduglighet och lojalitet är A och O numera. Snart är det val igen och ny regering ska bildas och S+Mp är nog inte en vinnande kombination med den S-ledning vi har nu. Bäst för SD att göra sig tillgänglig för alliansen.

Lucifer

Staffan Lindberg
Förändra världen eller ”bara” sig själv?

”Det är kallt. Det är grått. Gatorna är tomma. Var är alla människor? … Det är som en tomhet som breder ut sig i kroppen. Ovanpå den sinnliga tomheten läggs den fysiska. Inga människor som stöter ihop med en på trottoarerna, inga små barnhänder som letar sig in i ens hand.”
 

Så här kändes hemkomsten från ett och halvt år i en indisk eller peruansk slum. Det skildras av Cecilia Jonssons i boken Pionjärvolontärerna. En internationell generation i föränderlig tid (Göteborg: Makadam 2015). Den handlar om de svenska frivilliga hjälparbetarna som för biståndsorganisationen Svalorna for ut till Indien och Peru på 1960-talet och arbetade utan lön under ett och ett halvt år.
   Det är en välskriven och medryckande bok med literära kvalitéer. Vi följer fjorton volontärers resa, arbete och hemkomst. Det hela sätts in i en historisk kontext som förändras över tiden. Det är Sverige som priviligierad nation efter kriget och framväxten av välfärdsstaten, som förvandlas i uppbrottet från en socialdemokratisk hegemoni och med en vänstervåg bland den växande skaran studenter vid universiteten.
   Viljan att göra det goda var naturligtvis inget nytt. Vad som var nytt var bistånd och volontärer. Ungdomar över hela västvärlden organiserades av Internationella Arbetslag, Fredskåren i USA och framväxande frivilligorganisationer av olika slag.
   Hjälpen de skulle ge var den som redan fanns för samhällets olycksbarn, de fattiga i industrivärlden i väst. Barnkrubbor, matutdelning, skolning i hygien och sanitet, skolor, hantverksutbildning och kooperativ av olika slag. I Svalornas fall var förebilden Abbé Pierre, den franske arbetarprästen som började med att hjälpa hemlösa i Paris.
Läs mer »