– Saxat från MP Lunds hemsida:
”Våra kongressombud kommer att rösta för Lövin och Fridolin som nya språkrör”

Miljöpartiet Lund har fem ombud och tre ersättare som om tre dagar ska åka till Karlstad för att företräda lokalavdelningen på den uppmärksammade kongressen.
   Redan första dagen ska det omtalade språkrörsvalet göras och där kommer Miljöpartiet Lunds samtliga fem ombud att rösta för att Isabella Lövin och Gustav Fridolin blir nya språkrör. På senaste medlemsmötet i Lund beslutades det nämligen att det var just de två kandidaterna som vi tror är bäst lämpade att vara språkrör för partiet.
   Sedan kommer kongressen naturligtvis framför allt att handla om sakpolitik. Våra kongressombud har flera gånger under våren träffats för att prata om de olika politiska förslag som kommer att tas upp. Framför allt kommer kongressen att handla om utvecklingspolitik, stadsutveckling och organisatoriska frågor.
   När det gäller avgörande frågor, som till exempel just språkrörsvalet, frågade gruppen medlemmarna på senaste medlemsmötet om vägledning. Ombuden kommer också att ta med sig idéer om hur Miljöpartiet ska utvecklas för att ta oss ur den här krisen som ett starkare parti, det räcker naturligtvis inte bara med att byta språkrör.
Saxat av Ulf Nymark, ersättare i MP Lunds kongressdelegation

 

 

Hanna Gunnarsson
Rapport från Vänsterpartiets kongress


 

Under kristihimmelsfärdshelgen i början av maj höll Vänsterpartiet sin 41:e kongress i ett soligt och somrigt Örebro. Det var en kongress med god stämning och saklig debatt, under rubriken “Tillsammans gör vi skillnad”. De stora frågorna i debatten inför kongressen var kärnkraften (med anledning av “eko-eko-programmet”), budgetsamarbetet med regeringen och frågan om “tendensfrihet”.

Helt nytt ekologisk-ekonomiskt program (“Eko-eko”)
Kongressen inleddes med en rejäl debatt om det nya ekologisk-ekonomiska programmet, som har beskrivits som Vänsterpartiets största programarbete på flera år. Programmet har kommit till efter en kongressmotion 2012 som ville ha ett program som ”visar hur social välfärd och global rättvisa kan uppnås inom ramen för ekologiskt hållbara gränser”. Förra året lade programgruppen fram ett omfattande program, på hela 83 sidor. Inför kongressen har partistyrelsen konkretiserat “eko-eko”-programmet till ett kortare punktprogram, som nu har antagits av kongressen.
Läs mer »

 

 

– God dag. – Yxskaft.

Journalisten Alexander Kuprijanko ställer en fråga om skolpengen: ”Är det inte rimligt att anta att barn vars föräldrar tjänar mindre generellt sett kan ha större utmaningar och därför kan behöva större resurser?”
   Philip Sandén, L, som är massmedietränad, undviker frågan och påstår att de välsituerade barnen straffas: ”Det rimliga är att man använder en beprövad modell i stället för en modell där barn ska straffas med mindre skolpeng beroende på föräldrarnas inkomster.” (SDS 29/4)
   Han vet hur man förstör en dialog.
Gunnar Stensson

 

 

Bra skola i Sverige eller vinst i Panama?

En majoritet av väljarna inom alla partier vill avskaffa vinst ur välfärden. Särskilt destruktiv är vinstdriften på skolmarknaden som även de kommunala skolorna tvingas delta i. Sverige är det enda landet i världen som tillåter vinstmaximerande friskolor.
   Dagarna kring första maj tog ledarskribenterna i Aftonbladet och Expressen bladet från munnen, liksom Sydsvenskans skolexpert. Det gick inte längre att tiga. De är ense.
   Hejdundrande betygsinflation! Vinstdrivande friskolor! Begränsa skolvalet! Sätt stopp för vinster! På skolmarknaden hotar föräldrar med att flytta barnen om de tycker betygen är för låga och även rektorerna sätter press på lärarna.
   Det är nödvändigt att stoppa vinsterna, att stoppa de vinstdrivande friskolorna och att skapa ett system pengarna hamnar där de behövs mest.
   Hör ropen, i Expressen, Aftonbladet och Sydsvenskan!

”Ut med idiotin, in med betygen!
När man övergick från de relativa betygen till de målrelaterade A-F släppte man loss en hejdundrande betygsinflation. Alla kunde också förutse att systemet med skolor och vinstdrivande friskolor som slåss om elever med skolpeng skulle öka inflationen.”
Ann-Charlotte Marteus, ledarskribent Expressen 29 april

”När det gäller skolan handlar det om att begränsa skolvalet. Att sätta stopp för vinster. Att tvångsförvalta skolor och kommuner som inte klarar jobbet. Om ökade resurser och ett system som innebär att pengarna hamnar där de verkligen behövs bäst.” 
Karin Pettersson, ledarskribent Aftonbladet 1 maj

”En stor andel lärare vittnar om att föräldrar hotar med att flytta barnen till en annan skola om betygen inte är till belåtenhet och att även rektorer sätter press på att betygen ska se bra ut och göra skolan attraktiv... Kontroll av likvärdiga betyg blir ett verktyg för att skapa ”konkurrens på lika villkor” på en marknad.”
Emma Leijnse, skolexpert Sydsvenskan 7 maj

Experterna vet det, lärarna vet det, allmänheten vet det. Men politikereliten ser ingenting, hör ingenting, förstår ingenting, vill bara vinst. Till priset av Pisa-katastrof och skatteskandaler. Pengar!
   Här ett exempel ur Sydsvenskans ledare 7 maj som kunde ha formulerats i vilken orkeslös borgerlig tidning eller av vilken perspektivlös allianspolitiker som helst.
   ”Till hösten vill Sjöstedt sätta fart på regeringen genom att tvinga igenom ett förslag om förbud mot vinster i välfärden. Det viktigaste för V är alltså inte valfrihet och att ställa kvalitetskrav oavsett om kommunen eller ett privat företag är leverantör, utan just ett förbud mot vinster.”
   Att dom orkar! De där fraserna har upprepats i åratal. De var kanske inprogrammerade i ett automatiskt datorprogram för att ledarskribenterna skulle få fira Kristi Himmelsfärd i ett eller annat herresäte.

Vänsterpartiets kongress satte kravet på förbud mot vinster i välfärden främst. Utmärkt! Driv det hårt! Tro inte att statsminister Stefan Löven sneglar på andra möjligheter. Tvärtom. Förbudet mot vinster i välfärden ger hans regering den kraft som så väl behövs.
Gunnar Stensson

P.S. Huvudledaren i Sydsvenskan 11/5 handlar om skolan. ”A, B, C för en bättre skola.” Inte ett ord om skolans grundläggande strukturfel, bara snusförnuftigt snack om problem som är konsekvenser av strukturfelet.

 

 

Partipiska för kungligheten

Kungen har fyllt 70. Han borde naturligtvis pensionera sig precis som alla vi andra som uppnått mogen ålder. Men det brukar inte Bernadottarna göra, som kungen själv sa. Många drömmer om Victoria. Han borde lämna över stafettpinnen, anser alltfler. Men det kommer han inte att göra. Och Bernadottarna blir gamla. Men det ålderdomliga, feodala och odemokratiska statsskicket borde skrotas.
   Häromdagen röstade riksdagen i frågan om monarki eller republik. Man hade att ta ställning till ett femtontal motioner. En SD-motion krävde mer makt till kungen. Övriga fjorton pläderade för republik. En fyrpartimotion (historiskt!) (enskilda från S, V, Mp och L) krävde utredning om republik. Vänsterpartiet hade en partimotion (Jonas Sjöstedt m fl), enskilda socialdemokrater, liberaler och miljöpartister hade egna motioner för republik eller för att utreda republik. Sjöstedt hade en motion som krävde upphävande av kungens åtalsimmunitet. Konstitutionsutskottet hade avslagit samtliga motioner.
   Som vanligt ven partipiskan. Som vanligt får socialdemokraterna inte rösta mot monarkin och för republik. Trots att kravet finns inskrivet i partiprogrammet sedan 1911. Men även miljöpartiets alla ledamöter röstade för monarki, även Miljöpartiets ledamot från Lund. Ännu en fråga där Miljöpartiet sviker. Så här står det i partiprogrammet: ”I en modern demokrati ska ingen födas till ett offentligt ämbete. Vi har därför svårt att se monarkins plats i ett modernt demokratiskt samhälle och anser att den på sikt bör avskaffas.” Samtliga vänsterpartister röstade för republik.
   Vid varje dop, bröllop och kungliga 70-årskalas ökar Republikanska föreningens medlemsantal. Allt fler inser det absurda med ”underhållningsmonarkin”. Alltså: Gå med i Republikanska föreningen! Sätt in 200 kronor på pg 114 96 91-6!

Bengt Hall

 

 

Israel. Sociologiska essäer

Eva Illous är född i Fes, Marocko. Hon har studerat i Paris och USA och är nu professor i sociologi vid The Hebrew University i Jerusalem.
   Hon betecknar sig som sionist. Men hennes beskrivning av dagens Israel är förödande – och modig. Jag citerar ett stycke ur bokens inledning:

Vi befinner oss idag i en situation då den judiska messianismen och högerextrema grupperingar hotar att sätta punkt för det demokratiska projekt som de första sionisterna såg framför sig. I detta läge kan den judiska världen inte längre blunda för att Israel håller på att isolera sig från omvärlden och att landets politiska beslut äventyrar det sionistiska projektets legitimitet. Dessa politiska beslut består bland annat av en militär kolonisering av landområden som underordnas ett odemokratiskt styre; att förvägra palestinierna medborgerliga fri- och rättigheter; en alltmer exklusiv, etnisk definition av staten som utgår från att en viss grupp är förmer och som därmed i praktiken exkluderar icke-judar och förvandlar Israel till en icke-universalistisk och etnokratisk regim; oacceptabla privilegier för ortodoxa religiösa judar och uppdelning i kvalitativt olika befolkningsgrupper med olika förmåner och skyldigheter; religionens stora inflytande i olika rättsliga frågor; en statlig diskriminering av många icke-ortodoxa former av judendom, vilket inkluderar en officiell diskriminering av kvinnor. Blivit nästan omöjligt att ändra på denna situation – alltför många ekonomiska och ideologiska intressen bidrar till att upprätthålla den graverande ojämlikheten i det israeliska samhället.”

Eva Illous är inte ensam om sina iakttagelser. Ian Buruma konstaterar: ”Människor som varit glödande antisemiter blev i ett slag glödande förespråkare för Israel och hyllar den israeliska regimens stenhårda linje mot palestinierna...
   Eller med den nederländske högerdemagogen Geert Wilders ord: ”När Israels flagga inte längre vajar över Jerusalems murar är Västvärlden inte längre fri.” Ian Buruma, (Sydsvenskan 9/5).

I samma tidning finns en liten notis med ett uttalande av den israeliska försvarsmaktens vicechef Yair Golan: ”Om det är någonting som skrämmer mig med hedrandet av minnet av Förintelsen så är det igenkännandet av de kväljande processer som skedde i Europa rent generellt och särskilt i Tyskland för 70, 80 och 90 år sedan, och att se tecken på dem bland oss, idag, 2016”
   Netanyahu blev förstås lika ursinnig som Per T Ohlson skulle ha blivit.

Israel: The Broken Silence är titeln på en stor faktarik artikel av David Shulman i New York Review of Booksaprilnummer. Han beskriver där den terror som högerextrema organisationer med Netanyahu-regimens goda minne bedriver mot israeliska fredsgrupper och organisationer som Breaking the Silence.
   Han nämner olagliga förhör i israeliska fängelser, våldsamma arresteringar, vägrade medborgerliga rättigheter, smutskampanjer och andra exempel på statsterror.
   Han skriver att det handlar om en samordnad kampanj som omfattar regeringen, medlemmar av Knesset, polisen, halvt självständiga högerextrema grupper och media.
   Han skriver att den statsterror som palestinierna i de ockuperade områdena har levt med i årtionden nu kommit innanför den gröna linjen och riktar sig mot fredsgrupper och vänsterorganisationer.
   Han skriver att israeler som minns 1960-talet ibland jämför kampanjen med den yttersta högerns våldshandlingar i Grekland innan överstarna tog makten, så som de beskrivs i den fortfarande kanoniska filmen Z.

Eva Illous är en israel som inifrån bekämpar den terror mot palestinier och fredsgrupper som pågår i Israel. Hon solidariserar hon sig med den förföljda motståndsrörelsen för fred och demokrati.
   Dagens israeliska regim går i spetsen för den anstormning av högerextrema krafter som hotar demokrati och fred i världen och har gjort den flagga som vajar över Jerusalems murar till en symbol för rasism och förtryck.
Gunnar Stensson
 


Eva Illouz, Daidalos 2016

Tråkiga ledare? (en kommentar till Lucifer)

Visst är Gunnar Sandins ledare Låt Veberöd brinna oöverträffad.
   Själv skrev jag några ledare som styrelseledamot under 80-talet.
   Efter en debatt om offentlig konst föreslog jag i en ledare att Lund borde ha en ryttarstaty. I min barndom beundrade jag i min oskuld Börjessons Stenbocksstaty vid Stortorget i Helsingborg. Senare skulle jag erfara att Måns Bock var en skrupelfri krigsprofitör. Men fortfarande kan man beundra den graciösa hästen.
   I en annan ledare jämförde jag min trätobroder (och beundrade vän) Daniel Kallos med lärarätaren Gösta Brodin i Åstorp. Just då rasade debatten om den rosa pedagogiken anförda av den starka pedagogfalangen - Kallos, Köhler och Callewert. Allt var lärarnas fel! Inte så roligt kanske men jag minns att ledaren väckte uppmärksamhet i Arbetet och i VPK Lund, var det inte alla som uppskattade den, milt uttryckt. Men det var på de stora partistridernas tid, idag verkar lugnet härska i Lund.

Lars Bengtsson
Styrelseledamot under tre decennier (inte hela tiden)

 

 

Ord och bild

Reklam, propaganda, visuell påverkan, ja det är svårt att finna rätta ord för att beteckna området, Det omfattar i varje fall också politisk affischkonst och förstamaj aktualiserade så klart det hela.

Allt behöver inte vara vackert
Man kan då börja med att diskutera om vi vill att affischer, reklam etc ska vara estetiskt tilltalande, konstnärligt värdefulla/acceptabla eller om det är viktigare att de är uppseendeväckande. Som jag har förstått saken är det många förståsigpåare som hävdar just detta: gärna fult, men framför allt ska det väcka uppseende, man ska lägga märke till det. Ett klassiskt exempel är affischen som skulle påminna oss om att nu gick vi över till högertrafik: ett ovanligt fult H i stor skala. Och omvänt: aldrig så vackra och genomtänkta politiska affischer ger få pluspoäng. Vid några av valen under 80-/90-.talen bjöd Vänsterpartiet in ett halvdussin konstnärer att göra affischer och fick för det många lovord på landets kultursidor. Men särskilt bra gick det inte i valet.

Vill vi verkligen totalrenovera?
Jag tänkte på det när jag såg Vänsterpartiet Lunds förstamajaffisch i år.  På blå-grön bakgrund står med vita eller gula bokstäver (”FÖRSTA MAJ 2016”) platser, namn på talare, tidpunkter och arrangörer i ca 10 stilsorter och storlekar. Det centrala är en färgbild på en stad (vilken?) vid en flodkrök omgiven av texten ”TOTALRENOVERA SVERIGE”. Snett över står med skrivstil i rött ”demonstrera” och runt omkring finns bilder av V-knappar av typ ”inga delade turer och ”avgiftsfri kollektivtrafik”. och en bild på Jonas Sjöstedt.
 


 

Det är ganska mycket att ta in från en affischbock och innehållet kräver nog uppemot en minut att ta till sig. I kanten hittar man upphovsmannens namn ”affischformgivning: OlaB”. jag har inget speciellt att säga OlaB – det här är så klart ett beställningsarbete från arrangörerna V Lund m.fl. och där ligger ansvaret. Jag uppfattar affischen som ett medvetet val av arrangörerna att göra något oväntat, fjärran från det traditionella bildspråket med röda fanor. Det är möjligt att det här är ett medvetet effektivt budskap i enlighet med den skola som säger att man når längst om man bryter mot alla normala regler. Men jag tror inte det. Jag uppfattar affischen som svårläst och förvirrande (förutom det sakliga felet att Sjöstedt talade i Stadsparken).

Tyska luftskepp från 30-talet
OK, så här kan det alltså bli och det är inte mycket att uppröras över. Men så har jag nu i ett antal år sett V Lunds kommunala månatliga ”Politiken” smyckas med bilder av luftskepp, s.k. Zeppelinare (eller är det spärrballonger?). Det handlar alltså om en typ av farkost som fick ett visst uppsving under 1930-talet i Tyskland och som manifesterade landets politiska och ekonomiska tillväxt. Zeppelinarnas popularitet tog slut sedan några av dem exploderade och brann upp och de saknar inte visst teknikhistoriskt intresse, men i grunden är zeppelinarna hopplöst ute. Varför de ska förekomma på V Lunds trycksaker har jag aldrig förstått och Politikens redaktion har aldrig förklarat. Kanske kan man tycka att de har vissa estetiska kvalitéer, som oväntade grafiska element, men också det är lite långsökt.
   Jag fruktar att det handlar om en brist på insikt om att en grafisk produkt med text och bild kräver en genomtänkt linje, med en sorts balans och harmoni mellan text och bild. Om man bara tar grafiska element och duttar ut dem som man tycker, blir det hela en lekstuga där de inblandade kan ha roligt, men där avsikten och helheten glöms bort.

Är sådant viktigt?
Vem bryr sig, säger någon?  Nej, det är väl inte så många. Tidvis har vi ritat och tryckt affischer själva, med spännande resultat, och det är inte amatörismen det är fel på. Men om reflekterande lundabor uppfattar att V Lunds intresse och ambitioner inte sträcker sig längre än till årets förstamajaffisch och zeppelinarkonsten i Politiken tror jag att det slår tillbaka mot oss.
Lucifer

 

 

När ”himlen ler i vårens ljusa kvällar”

1:a maj! Med de ljuva tonerna i örat från sista april-bålet på St Hans tågar vi under de röda fanorna, som så ofta förr, mot Stadsparken och tal av Jonas Sjöstedt. Det är trevliga återseende – fint att vår generation är med ett litet tag till.

Kylan har vikt för solens sprängkraft. Nu, när vi inte längre behöver klaga över och uthärda ”denna torra och kalla vår” behövs våra krafter på annat håll.

I Köpenhamn visas en utställning över den smygande radioaktiva förgiftningen av vår jord. Provsprängningar och små läckor från alla kärnkraftverk och forskningsanläggningar – Lund bidrar snart med en läcka: ESS. Snart är vi alla självlysande. Då behövs kanske inte något slutförvar.

I Tyskland säljer ”vi” ut brunkolet till tjeckiska riskkapitalister. Det går inte, enligt Åsa Romson, att stoppa på grund av de regler som statliga Vattenfall följer – en av flera fatala insatser av den borgerliga regeringen.

Frågan är om inte denna handfallenhet inför regelverken i stället stoppar Miljöparitets närvaro i riksdag och regering. Eller som Veckobladets redaktör Göran uttrycker saken: ”En Fridolin med en brunkålsbit på bordet i debatten inför 2014 års val. Kan det bli ett mera brutalt slut på ett miljöparti?”

Som tur är miljörörelsen större och verkar genom många strömningar och organisationer. Dags att föra upp alla frågorna igen i den offentliga debatten och agitationen.

Jonas Sjöstedt hade ett guldläge och han tog verkligen chansen. Det är ingen tvekan om att vänstern har flera viktiga alternativ till den borgerliga politik som nu förs. Vi uppmanades att gå med i V eller ungdomsförbundet. Det är nog bra men för att bli en kraft att räkna med krävs faktiskt en mycket bredare insats. Vi måste verka överallt i alla de organisationer och rörelser som är systemkritiska idag – grenar av den internationella rättviserörelsen. Fi kan bli ett riksdagsparti om vi ställer upp för dem. De behövs!

Det krävs en djupare av analysen av staten och kapitalismen. Vi måste frigöra oss från föreställningen att den fria marknaden nu hotar att förgöra staten. Ingenting är mera felaktigt. Statliga regler och byråkrati är i dag djupt sammanflätad med finanskapitalismen och annat rofferi.

Nya regler avtalas hela tiden som nischar in företag i monopol kring olika varor och tjänster. Tänk bara på Stockholms taxi som har avtal med Riksdagen och förser kunderna med kontakter med prostituerade. Det kallas beställare och utförare!

Utvärderingen består av kvantitativt mätbara prestationer, benämnt ”New Public Management”. Snart är det mesta underkastat denna ytliga och missvisande praktik.

Allting kan utnyttjas, korrumperas och blir svart som natten, som nu senast när det visar sig att Högskoleprovet är till salu för 100 000 kr. Studenter är uppgivna. ”Om de sedan klarar av att utbilda sig till läkare, må det väl vara hänt” som en student uttryckte det i Dagens Eko idag.

Man kan tro att jag anmärker på händelser i marginalen och att staten egentligen står för det goda, det gemensamma och styrs av en ämbetsmannaetik. Men det onda sitter idag djupare än så och det går inte bara att ”renovera” bort, som det stod i huvudparollen för första majtåget.

Vi har aldrig haft så många regler som idag och fler hjälper inte mot detta monster av privata och offentliga byråkratier i symbios. När fjärde AP-fonden är delägare i riskkapitalet Nomad Foods och alltså delaktiga i beslutet att lägga ner Findus i Bjuv kan denna sammanflätning inte bli tydligare.

Korrumperade politiker och tjänstemän har vi så det räcker och när de får sluta blir de anställda på höga poster i det s k fria näringslivet. Undrar om tjänstemannen som läcker högskoleprovet kan infångas. Blir hen straffad, finns det säkert en bra bonus från den maffia som säljer tjänsten på nätet.

Regelrätt sammelsurium med andra ord. Dags för omstart för en radikal analys av det samhälle vi nu lever i. En bra början är att läsa David Graebers bok Reglernas utopi – Om teknologi, enfald och byråkratins hemliga fröjder (Göteborg: Daidalos 2015)!
Staffan Lindberg
 

 

 

 

Rödgrönt budgetförslag – ett trendbrott

Den styrande MP + S-koalitionen i kommunen har nu lagt ett förslag till budget för kommunen för år 2017 och ekonomisk verksamhetsplan för åren 2017 till 2019. Huvuddragen i budgetförslaget, utöver den omskrivna uppgörelsen mellan koalitionen och liberalerna i skolfrågorna, har kommit något i skymundan just på grund av denna uppgörelse.
   Bakgrunden till denna uppgörelse är det oklara politiska läget i kommunen, samt på något års sikt ett utsatt ekonomiskt läge. Uppgörelsen lägger en grund för att säkra mot nedskärningar på skolområdet och ge full pris och lönekompensation för de två barn- och skolnämnderna samt utbildningsnämnden. Sammanlagt ger den fulla kompensationen drygt 78 miljoner kronor mer till skolorna.

Full pris- och lönekompensation
De delar av styrets budget som inte omfattas av överenskommelsen med L föreslår bygger också på full pris- och lönekompensation till nämnder och styrelser. Det är första gången på många år som en budget läggs som ger kompensation fullt ut, alltså ett trendbrott. Ändå beräknas ett resultat för år 2017 på plus 80 miljoner.
   Förslaget är sparsamt med nya satsningar, men sådana finns också. Till exempel läggs 5 miljoner på projekt för ökad och hälsa och minskad sjukfrånvaro och nära 4 miljoner på satsning på jämställda löner. En miljon satsas också på personalutveckling inom socialnämndens verksamhetsområde. På miljöområdet möjliggör budgeten fortsatta åtgärder för att nå målen i Lunds program för ekologisk hållbar utveckling samt fortsatt arbete på en kemikalieplan för kommunen. (Kemikalieplanens syfte är att fasa ut giftiga kemikalier och minimera exponeringen för miljö- och hälsofarliga ämnen med inriktning framför allt på barn och unga).

Effektiviseringar – inte detsamma som nedskärningar
Under år 2017 ser kommunens ekonomi förhållandevis ljus ut. De därpå följande åren riskerar kommunen att dras med underskott om inte kostnadsminskande effektiviseringar görs. I årets budget ges också ett generellt effektiveringsuppdrag till kommunens nämnder och styrelser. Effektiviseringar ska inte tolkas som det samma som nedskärningar. Effektiviseringar är att samma eller höjd servicenivå erbjuds fast till lägre kostnader. Det är emellertid tveksamt om kommunen under 2018 och 2019 kan få en budget i balans enbart genom effektiviseringar. Inkomstförstärkningar, framför allt i form av skattehöjningar, kommer nog också att bli nödvändiga.
Budgetförslagen från de olika partierna och partikonstellationerna kommer först att behandlas i kommunstyrelsen sista veckan i maj. Därefter blir det ett fullmäktigemöte 15 och 16 juni som tar slutlig ställning.
Ulf Nymark

I veckans nummer
Musik i Helgeandskyrkan
Valborg i St Lars: Höst, vinter, vår.
av Karin S.
Saxat från MP Lunds hemsida
av Ulf Nymark
Tråkiga ledare? (en kommentar till Lucifer)
av Lars Bengtsson
Ord och bild
av Lucifer
Rapport från Vänsterpartiets kongress
av Hanna Gunnarsson
När ”himlen ler i vårens ljusa kvällar”
av Staffan Lindberg
– God dag. – Yxskaft.
av Gunnar Stensson
Bra skola i Sverige eller vinst i Panama?
av Gunnar Stensson
Första maj
tal av Nils Littorin
Partipiska för kungligheten
av Bengt Hall
Rödgrönt budgetförslag – ett trendbrott
av Ulf Nymark
Tankar från det kommunala
av Lars A. Ohlsson
Israel. Sociologiska essäer
av Gunnar Stensson
Israelisk vice ÖB gör Kaplans analys till sin egen
av Bertil Egerö
66 år i skolan 16. 1962. Sista året i Axevalla.
av Den gamle
Redaktion
Göran Persson
Utskriftsvänlig form
Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
 

 

Musik i Helgeandskyrkan

Lördagsmusik
14 maj kl 17
Irene Frisch med elever


Konserter

15 maj kl 14, 15,30 och 17
Piano- och stråksalongen

 

Valborg i St Lars

Röda Kapellet spelade och Lunds allmänna sångförening sjöng. Vårtalet av Karin Stensson hade formen av 19 haikudikter och lästes av Erika Stensson

 

Höst, vinter, vår.
19 steg till Valborg

 1 Träden talar lågt:

Må vi uthärda kylan
lövlösa, med hopp.

 2 De gula bladen

fulla av höstens väta
Själen vill andas
Läs mer »

 

Första maj

Det hölls som vanligt flera manifestationer i Lund denna dag. Jag kände till fem olika och besökte två av dessa och såg två till lite mer i förbigående.
   Bilden ovan togs av Claes Fleming och visar delar av den stora åhörarskaran som samlats efter vänsterpartiets tåg för att höra Jonas Sjöstedts tal.
   Socialdemoktarerna höll till på Mårtenstorget. Demonstrationen var så tidig att jag missade den. Talen var stillsamma och ganska långt från elda massorna typen. Deras kaffeservering var dock av högsta klass med ett rikt utbud av kaffebröd. Nästan som i forna dar när vänstern hade café i stadshallen, fast nu var det köpekakor då var det hembakat. Ett tidens eller ett politiskt tecken?
   Men det förstamajtal som publiceras nedan är det tal som Nils Littorin höll vid kommunisternas samling på Stortorget tidigare på dagen. Skälen att Publicera detta är två; för det första var det bra och för det andra var det få som hörde det på plats. Det var ett klassiskt förstamajtal som Nils Littorin höll som jag tycker förtjänar en läsning, fast tal egentligen skall höras.
red



1 maj tal 2016 av Nils Littorin

För 13 år sedan var Lunds gator fyllda till bredden med protesterande människor, upprörda och i solidaritet med Iraks folk, med barnen i Basra, kvinnor och civila i Baghdad protesterade vi mot Bush planer på att bomba landet tillbaka till medeltiden.

Vi varnade då för att Saddam var en tyrann men att USA imperialismens bomber och planer på att så sönder Irak, och uppmuntra religiöst och etnisk splittring var ett mycket värre alternativ för Iraks folk. För hela mellanöstern.

Och vi fick rätt.

I en studie i brittiska Lancet 2006, tre år efter att våra demonstrationer visat sig vara otillräckliga och bilderna på USA:s koncentrationsläger i Abu Graib kolporterats ut över världen, visades att Över en halv miljon beräknades ha dött som en följd av kriget. Att läggas till den halva miljon barn som dött redan innan kriget under det lågintensiv krig som USA och Storbritannien fört ändå sedan det första gulfkriget 1991 och som Madeleine Albright, när hon fick frågan om sanktionerna som lett till 0,5 miljoners barns död tyckte var värt priset så svarade hon "Ja, jag tror det."

Idag 10 år senare kan man konstatera att imperialismens taktik att söndra och härska lyckats. I en fortsättning på kriget har USA nu satt sig på oljan via en militariserad ambassad, världens största, med 11000 anställda och inhyrda legoknektar på flera tusen man som fortfarande utgör de verkliga härskarna över landet.
Läs mer »

 

 

Tankar från det kommunala

Vid senaste Kommunfullmäktigemöte hade jag fått i uppgift att ansvara för ärende 13, som gällde Räddningstjänst Syds årsredogörelse.
   Glädjande att läsa i årsredovisningen var att antalet lägenhetsbränder minskat, medan däremot antalet skolbränder ökat med nästan det dubbla sedan 2013. Detta är nog något som inte enbart Räddningstjänst Syd ensam kan ta ansvar för. Här behövs samlade kommunala krafter att förhindra denna typ av förstörelse.
   Vid fortsatt läsning av årsredogörelsen tog jag på mig mina VoO glasögon, eftersom jag är ledamot i Vård- och omsorgsnämnden, och fann att VoO har en del gemensamt med Räddningstjänst Syd, men också en del där det skiljer sig åt. Det vi har gemensamt är den förebyggande verksamheten, där Räddningstjänst Syd går ut och informerar om brandrisker i hemmen. Liknande verksamhet har VoO när vi går ut och informerar alla 80-åringar om riskerna för olyckor i hemmen och vilken hjälp vi kan erbjuda.
   Räddningstjänst Syd har, liksom VoO, diskussioner om jämställdhet och mångfald, där man diskuterar scenarier tagna ur den egna eller andras verksamheter. Detta har även VoO gjort där verksamheten belysts ur ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv.
   Vidare arbetas det med teknisk utrustning för att underlätta tunga arbetsmoment. För Räddningstjänst Syd handlar det om att under året som gått införskaffat hydraulisk utrustning för forcering av dörrar, medan VoO tänker på sina hjälpmedel för tunga lyft av boenden inom äldrevården.
   Båda verksamheterna har att hantera våld och hot i arbetet, där Räddningstjänst Syd nämner att de haft fem tillfällen av hot och våld, och att de i de fallen haft avlastande samtal för krishantering. Här vill jag påstå att i det fallet leder VoO med betydligt fler fall, men om de har samma möjlighet till avlastande samtal är jag osäker på.
   Både VoO och Räddningstjänst Syd arbetar med att förmedla bilden av en attraktiv arbetsplats, både via digitala kanaler och medverkan vid mässor och utställningar.
   Vad som däremot skiljer sig markant åt i dessa verksamheter är ekonomin. Räddningstjänst Syd får av medlemskommunerna medlemsavgiften för basuppdrag uppräknade 2015 med 2,52 %. Sådana höjningar hade ju varit välkomna inom den kommunala omsorgen, där det i stället varit legio de senaste åren med en nedräkning av de ekonomiska bidragen.
   Utryckningspersonalen har rätt att gå i pension vid 58 års ålder, under förutsättning att de arbetat inom räddningstjänst i 30 år, varav 25 år i utryckningstjänst. Detta kanske borde gälla även de som inom VoO arbetar med tyngre vårdtagare, samt de som arbetar inom hemvården, även om deras utryckningar inte följs av blåljus.
   Verksamheterna är ju trots allt, med vad jag nämnt, ganska snarlika tycker jag.
   Till sist vill jag nämna att räddningstjänsten har behållit det gamla uttrycket "anspänningstid", Det härrör sig från den tiden när utryckningsfordonen drogs av hästar och avser den tid det tog att ta fram hästarna, sela dessa och koppla dem till vagnarna. Jag testade uttrycket på en yngre medarbetare och hen antog att uttrycket innebar en "nervös spänning inför uttryckningen” Trevligt att uttrycket lever kvar och inte ersatts av något nysvenskt ord på engelska som "turn out", "acces", "cometogether" eller något annat liknande.
Lars A. Ohlsson

 

 

Israelisk vice ÖB gör Kaplans analys till sin egen

En ironisk släng till det svenska mediedrevet? Igår berättade Nathan Shachar i DN om den israeliske militärhjälten Yair Golan, som på ett offentligt möte nyligen i Jerusalem varnade: ”Det är skrämmande att se liknande vidriga tendenser breda ut sig här hos oss … hat mot minoriteter … uppvigling (från politiker) … som i Europa och Tyskland för 70 och 80 år sedan. Förintelsen lägger ett tungt ansvar på oss att bekämpa detta.”
   Hade han månne lyssnat på Mehmet Kaplan år 2009? Med två så likartade uttalanden, det ena dessutom från Israel, av en brett ansedd militär, saknar knappast jämförelsen bärkraft. Trots det tumult den väckte i Israel, trots att inte bara media och alliansen utan – som väntat – även ambassadör Isaac Bachman väljer att kritisera vår förre bostadsminister. Han kunde förstås välja att stödja sin egen general.

Antidemokratiska krafter allt starkare
Det kunde behövas när nu, som Shachar berättar, de anti-demokratiska krafterna i Israel blir allt synligare, med hårda slängar från höger mot den mycket konservative premiärministern Netanyahu. När ska Israels ’religious light’ nere vid stranden till Medelhavet vakna?
   Jag påminner mig ett samtal för några år sedan som vår studiecirkel i DV:s regi hade med palestinska akademiker på ett universitet i Betlehem: ”Vad ser ni för möjlig lösning på denna konflikt” Tystnad. ”Kanske ett slags involution, en kollaps för hela det zionistiska projektet med dess växande inre motsättningar.”
   Idag ser en mer renodlat fascistisk stat ut att kunna växa fram ur extremhögerns allt starkare roll i den israeliska politiken. En inledning till kollapsen?
Bertil Egerö

 

 

Den gamle
66 år i skolan 16. 1962. Sista året i Axevalla.

Folkhögskolan gränsade till Axevalla hed, där vanligtvis hundratals hästar betade. Men heden var också militärt övningsområde. Denna höst var den full med värnpliktiga. På kvällarna satt de på staketet som avgränsade skolområdet och tittade in på de 20 flickorna i det elevhem där också vi bodde. Killarna ropade och gjorde diverse gester. Flickorna fnissade och skrek. Inom några år var de sannolikt föräldrar till en ny generation som skulle bli mer välutbildad än de och nu kan de vara far- eller morföräldrar till ännu en generation.

Skara skolscen inledde
sitt första verksamhetsår och Karin ingick i den första omgången elever.  Vi anställde en flicka för att ta hand om Martin när jag hade undervisning och Karin var i Skara. Hennes föräldrar var stränga laestadianer och hon var mycket tyst. Jag brukade äta lunch hemma med henne och Martin. Hon sa ingenting och svarade bara med ja eller nej. Så det enda som hördes var tuggandet på knäckebröd. En gång satte jag på radiomusik. Då steg hon tyst upp och stängde av radion. Jag sa heller ingenting. Vi satt och tuggade. Men Martin tyckte om henne och bodde i hennes föräldrahem under höstlovet medan vi var i Stockholm hos min bror Jan. Senare hittade vi en dagmamma till Martin. Hon hade en pojke i ettårsåldern och var gift med en travkusk.
Läs mer »