• Hem
• Senaste numret
• Arkiv
• Lämna material
• Kontakt
• Galleri Goja
• Manne i VB

Kalla det rasism!

Vad lever vi i för samhälle om vi inte ens kan ta ordet rasism i munnen när tre människor blir brutalt mördade på grund av sin hudfärg?
Filip Yifter-Svensson. (SDS 9/3)

 

 

På kajen i Smyrna (Izmir) 1922, när grekerna evakuerades från Turkiet

Ernest Hemingway, 1923.

Man minns hamnen. En massa trevliga saker flöt omkring där. Det är enda gången i mitt liv som jag har drömt om sånt. Kvinnorna som födde barn störde en inte så mycket som dom som hade dött. Dom födde okej. Konstigt att så få dog. Man bara täckte över dom med nåt och lät dom sätta igång. Dom valde alltid det mörkaste stället att föda. Ingen brydde sig om dom, när dom väl stuckit från kajen.
   Grekerna var också hyggliga killar. När dom evakuerades hade dom alltid lastdjur som dom inte kunde ta med, så dom slog helt enkelt av dom frambenen och dumpade dom i det grunda vattnet. Alltihop var en trevlig historia. Ja, en riktigt trevlig historia.
Övers. Gunnar Stensson

 

 

Nu är det läge att prova 6 timmars arbetsdag i Lund!

Idag, på internationella kvinnodagen, har jag och min partikamrat Angelica Svensson lämnat in en motion om att införa 6 timmars arbetsdag i Lund. Vi vill prova på två arbetsplatser inom äldreom-sorgen, där arbetsbelast-ningen, sjukskrivningar och den ofrivilliga deltiden idag är hög. Många kvinnor inom offentlig sektor väljer eller tvingas välja att arbeta deltid redan idag, men får då också en lägre lön. Kortare arbetstid med bibehållen lön ger mer tid till återhämtning, fritidsintressen, att ta hand om sig själv, sin familj och sina vänner. Ett bättre liv, helt enkelt.
Hanna Gunnarsson

Motion till Lunds kommunfullmäktige, 2016-03-08 - internationella kvinnodagen 
Inför 6 timmars arbetsdag!
För Vänsterpartiet har arbetstidsfrågan alltid varit en prioriterad fråga som en del av den ständiga dragkampen mellan arbete och kapital. Som samhälle är vi idag rikare och mer produktiva än år 1971 då beslutet om 40-timmarsvecka fattades i riksdagen. Vänsterpartiet vill använda en del av det utrymme som ökad tillväxt ger till att förkorta tiden för lönearbete, inte minst med tanke på det mervärde som skulle skapas i form av sänkta sjukskrivningstal och minskad psykisk och fysisk ohälsa. 
Att arbeta i Lunds kommun måste vara attraktivt av flera skäl och inte minst för att säkra tillgången på utbildad personal. Politiken måste gå före för att ett socialt och ekonomiskt hållbart arbetsliv ska vara möjligt. Det är speciellt angeläget i kvinnodominerade yrken i offentlig sektor, där arbetsbelastningen är hög. 
Vänsterpartiet föreslår att Lunds kommun inför 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön på försök inom en eller flera enheter inom kommunens äldreomsorg. Projektet skulle kunna utgå från de erfarenheter som har gjorts på Svartedalens äldreboende i Göteborgs stad samt genomföras och utvärderas i samarbete med en följeforskare från Lunds universitet. 

Vänsterpartiet föreslår kommunfullmäktige besluta
att: Genomföra en försöksverksamhet med 6 timmars arbetsdag med bibehållen lön på en eller ett par arbetsplatser inom kommunens äldreomsorg med start under år 2016.
att: Projektet genomförs och utvärderas i samarbete med en följeforskare från Lunds universitet.

Texten är hämtad från Hannas blogg

 

 

Glammfeminism, falukorvsfeminism och politisk feminism; några reflektioner efter 8:e mars

När jag anlände till Vänsterpartiets, Ung vänsters, ABF och Svenska kvinnors vänsterförbunds 8:e mars manifestation på Stortorget kl.18.00 blev jag glad över det stora antalet människor som samlats. Men glädjen blev kortvarig. Det visade sig att det var en tidsmässig kollision mellan Fi:s och Vänsterns 8:e mars möten. Fi hade dragit över tiden och efter en kvart eller så tågade de flesta vidare i riktning mot Mejeriet, som också började sin 8:e mars evenemang kl. 18. Tre möten på samma teman, som började samtidigt och därmed konkurrerade med varandra.
 

 

Vi var en starkt decimerad skara kvar på Stortorget, som lyssnade på bra tal om arbetsmarknad, migration och politiska strategier. Talen hade säkert inte stört Fi anhängare om de fått möjligheter att lyssna. Själv stod jag kvar tills talen var klara och gick sedan vidare till Mejeriet. Där var det varmt, trångt och feministisk glammstämning. Det påminde mig om min ungdoms feministmöten på 1970-talet. Stämningen gjorde mig då, som nu på Mejeriet, glad upprymd och kampberedd. Varför hade inte arrangörerna samarbetat så att kollisionerna kunde undvikas, tänkte jag.
   Glammfeminism behövs ibland för att en ska orka med det nödvändiga politiska arbetet, som ofta är tålamodskrävande, gnetigt och sällan möts av stormande applåder som ”Stå-upp-feminism”, allsång och Gudrun Schyman på Mejeriet.
   Häromveckan skrev en krönikör i veckomagasinet ”Fokus”, om att det behövs mer av ”Falukorvsfeminism” för att vanliga kvinnor blivit rädda för feminister. I en stad som Lund tror jag det är svårt att vinna gehör för ”Falukorvsfeminism”. Inte heller tror jag att Lundaborna är rädda för feminister. Det jag däremot tror behövs inför kommande 8:mars manifestationer är bättre samarbete mellan organisatörer och organisationer. Det är samarbete som behövs, inte splittring. Det finns, som jag ser det, ingen rimlig anledning att konkurrera om feministiskt engagerade människor i Lund!
Margot; gammelfeminist, men alltför sällan glammfeminist!

 

 

Artikelreaktioner på spårvägsreaktioner

VB är inte bortskämt med kommentarer på sina texter. Artikeln ”Mats Olsson (V) – en andnupen sardin” som Thomas Lundgren skrev i förra numret är ett undantag. Den har fått hela två kommentarer på bloggen.
   "Fel i Thomas Lundgrens artikel: Det är inte bara linje 20 som går till Ideon, dit går också linje 166, 169 och 365. Och linje 6 går inte från Klostergården utan från S:t Lars.
Joachim Krumlinde"
   "Konstigt att ingen tar upp att de i ansökan om pengar för spårvägen i organisation SPIS uppgav 7 km och inte 5,5 km som de uppgav till trafikverket när sökte pengar i storstadspengar på 500 miljoner och fick ut 298,4 miljoner. De har medvetet ljugit till sig cirka 5,8 miljoner av cirka 30 miljoner som också region Skåne, Malmö och Helsingborg fick villkorat lån av Europeiska Investeringsbanken i Luxemburg (EIB) våren 2011.
Anonym"
   Dessutom har Mats Olsson skickat ett genmäle. Genmälen är inte lika sällsynta som kommentarer men långt ifrån vanliga.
   "Lundgrens artikel är ett ovanligt lågt sätt att ta heder och ära av mig, sedan jag med viss framgång försökt lätta upp stämningen i fullmäktige en sen timma. Inlägget är illvilligt och har inte en bokstav rätt. Min avsikt var att åskådliggöra att busstrafiken mellan Lund C och Ideonområdet redan idag är hårt belastad, trots att bussar går varannan minut i rusningstrafik. Själv stiger jag av antingen vid LTH, Ole Römers väg eller vid Sparta för att nå Alfa1 där jag arbetar, beroende på vilken buss som går att komma upp på - linje 6, 1, 20 eller någon av regionbussarna mot Sandby eller Malmö. Dessa dagliga erfarenheter, som jag delar med tusentals resenärer, kallar Lundgren en bluff.
Mats Olsson"
   Man kan hävda att själva artikeln var ett genmäle på det Mats sa i fullmäktige i spårvägsfrågan. En fråga som måste ställas är: Vad är så speciellt med spårvägar? Av alla de tvivelaktiga beslut som dagligen fattas i Lund, Sverige och Europa, för att travestera en lika tvivelaktiv fd minister, så är det denna som engagerar som inget annat.
   För en som vuxit upp med en spårvägslinje som sedermera blev buss utanför fönstret är den enorma vikt som så många lägger i denna fråga obegriplig. Även i denna fråga skulle man kunna hävda att kattens färg är oviktig så länge den fångar möss!
Göran Persson

 

 

Den gamle
66 år i skolan 8. 1949-53

Fem år i folkskola och åtta i läroverket, fem till sex timmar om dagen på träbänkar, läxor på fritiden, franska, engelska, tyska (italienska), grekiska, latin, jämte geometri, fysik och de övriga skolämnena.
   Våra lärare satt uppe i katedern och vi nere i klassen. Ännu efter flera år kände de bara ett fåtal av oss vid förnamn. Jag minns den unkna instängda lukten som häftade vid läroverket. Två gånger i veckan fördes vi till gymnastiksalen för att med väl stängda fönster meningslöst stampa omkring på plankgolvet.
   Efteråt kände jag befrielse vid tanken på att jag inte längre behövde besöka min ungdoms fängelse. Jag kände ingen tacksamhet mot denna läroanstalt och varje ord i den riktningen skulle vara en lögn.

Ovanstående kunde ha varit min beskrivning av Växjö högre allmänna läroverk på 1940-talet, men det är Stefan Zweig som berättar om sin skoltid i motsvarande anstalt i Wien på 1890-talet. Orden är hämtade ur hans memoar Världen av igår, kapitlet Skolan i förra århundradet, varmed han menar 1800-talet.
   De svenska läroverken var till form och innehåll kopierade på tyska och österrikiska förebilder, som redan på Zweigs tid var mer än hundra år gamla och alltså hade sina rötter i det sena 1700-talets samhälle.
   Jag läste Världen av igår för ett par år sedan av intresse för dess skildring av nazismens framväxt och Förintelsens rötter i tysk och österrikisk kultur. Zweig, liksom Freud och andra judar som hade möjlighet, flydde från Wien. Han begick självmord i Brasilien 1942, när Nazityskland stod på krönet av sin makt. Hans rasande berättelse om sin skolgång kom mig att häpna över att ingenting förändrats 50 år senare, i Växjö högre allmänna läroverk.

Under mina år i huset på Sigurdsgatan åt jag lunch nere i centrala Växjö. Där fanns flera billiga matställen för gymnasister och bultar (seminarister) som hyrde möblerade rum. Det innebar att jag stannade i stan hela dagen och ibland till långt fram på kvällen innan jag gick hem. I rummet kunde jag koka te och äta torkat vetebröd på kvällarna. Och ta mig ett bloss om jag hade kvar en cigarett.
Läs mer »

 

 

Sanderisterna

Jag har hittills undvikit att skriva om Bernard Sanders, men nu såg jag att Ralph Nader, vår gamle hjälte och sanningssägare skrev positivt om honom, myntande namnet ”sanderister” på hans anhängare. Visst är han värd att reflektera över.
 

 

Först några ord om Vermont, ett vackert böljande landskap som känns som en uppskalad version av Romeleåsen. Jodå, det är en populär skidterräng för Bostonborna, bara två timmar bort med buss och bil. Här finns en landsbygd med småsamhällen där jag för första gången upplevde en General Store, en stor betjänad lanthandel som samtidigt är både järnhandel, livsmedelsaffär, pappershandel och drugstore. Välsorterad och mycket trivsam.  Allt påminde om den bild av USA man fick när man läste gamla nummer av Det Bästa från 1940-talet. Här finns också ett utmärkt universitet i Burlington, staden där Sanders vann sina första framgångar som kommunalpolitiker. Och visst, här finns också en stor militär flygbas.
 

 

Det anmärkningsvärda är att Sanders, som i alla år har förklarat sig vara socialist: som borgmästarkandidat, som kandidat till senaten och nu inför presidentposten, kan locka väljare från så olika stater som Nevada och Iowa och Michigan. I Sverige vågar knappt någon numera förklara sig vara socialist. Men i USA., världens mäktigaste militärmakt och främsta företrädare för både kapitalismen och imperialismen, är det miljontals människor som nu ställer upp för en man som ständigt förklarar sig vara demokratisk socialist! Det är häpnadsväckande och en fantastisk källa till glädje i en annars dyster tid.
   OK, det finns där som här renlevnadsmän som förklarar att han inte alls är socialist. Nej, han uppfyller väl inte så många av kriterierna vilka de nu är, men det är inte det viktiga, Det handlar i stället om i vilken riktning det finns hopp om en bättre värld. Vad gäller utrikespolitiken så lär väl Sanders inte starta några nya krig, och på den punkten är jag inte så säker på hans medtävlare Hillary Clinton.
   Det viktiga för mig med Sanders är inte vad exakt han står för. Hans chanser att bli vald är uppriktigt sagt mycket små. Men han väcker och samlar en opinion som man inte trodde fanns. Man hoppas förstås att också USA skulle rymma en organiserad folklig vänster, en förhoppning som aldrig brukar infrias. Drömmar behövs, inte minst just nu när Europas vänster är i sämre kondition än någonsin.
Lucifer

 

Jämställdhet är en självklarhet, men inte en verklighet.

Gudrun Schyman talade i måndags i Klostergårdsskolans matsal inbjuden av Rädda Barnen, som har etablerad verksamhet på skolan. Klostergårdsskolan arbetar denna termin med tema om genus.
   Tidigare under dagen hade personalen diskuterat genusfrågor, Gudrun Schymans föreläsning riktade sig föräldrar i första hand. Men många andra hade hört talas om mötet. Matsalen var väl besatt. Schyman betonade att hon inte var där som företrädare för Fi utan som professionell, föreläsare och utbildare.
 

 Gudrun Schyman med blädderblock
på Klostergårdsskolan
 

Gudrun Schyman är en suverän talare. I ett blixtrande tempo, ständigt i kontakt med publiken, med mycket skämt och många ironier och lagom mycket sarkasmer förklarade hon hur patriarkatet genomsyrar allas tillvaro. Och varför det går så långsamt att genomföra jämställdhet som alla (nästan) säger sig vilja ha.
   Enligt Statistiska Centralbyrån SCB går utvecklingen "i snigelfart med myrsteg". Använd SCB:s lilla häfte Lathund om Jämställdhet, uppmanade hon och viftade med ett tummat exemplar. I häftet är det belagt att Sverige inte är ett jämställt land.
   De flesta känner till att Sverige har miljöpolitiska mål. Färre känner till att Sverige också har jämställdhet som ett nationellt politiskt mål. Det är en del av FN:s milleniemål.
   Alla säger att jämställdhet är bra. Det är inte ofta som man hör någon säga att jämställdhet är ett jävla trams, sa Gudrun Schyman. Men det är en läpparnas bekännelse.
   Riksdagen antog jämställdhet som nationellt politiskt mål våren 2006, i fullständig politisk enighet. Sedan det nationalistiska partiet blev invalt i riksdagen finns inte längre enighet, för de tycker inte så, poängterade hon.
   Vad innebär då jämställdhet?
   Att ha lika mycket makt att forma våra liv och vårt samhälle oberoende av om man är man eller kvinna.
I det nationella målet ingår fyra delmål:
   1. Jämn representation.
   2. Rättvis ekonomi (löner, pensioner).
   3. Dela lika arbetet med barn och hushåll.
   4. Utplåna mäns våld mot kvinnor.
Har vi jämn representation mellan män och kvinnor? Har vi rättvisa löner och pensioner? Delar vi arbetet med barnen lika? Har vi utplånat mäns våld mot kvinnor, frågade hon retoriskt.
   Brist på jämställdhet är ingen åsikt utan ett faktum. Så när någon säger "Nu har det gått för långt med jämlikheten", kan ni lugnt svara "Jaså, tycker du det. Så intressant. På vilket område då?
   Olika åsikter kan man ha om detta är intressant eller ointressant, om man ska lägga på ett kol eller inte för att öka takten för att nå målen – också om vilket kol man skulle tänka sig lägga på. Att jämställdhet inte råder behöver inte diskuteras.
   SCB har räknat ut att med nuvarande utvecklingstakt kommer målet att dela föräldraförsäkringen jämnt att nås om 54 år!
   – Vi är många som inte lever då, sa Gudrun Schyman.

Per Roijer

 

Bostadsnöd och Liberal sprawl

Bostadsbristen orsakades av ett beslut som Carl Bildts regering fattade 1992. Beslutet innebar att marknadslogiken segrade på bostadsområdet och ledde till att det nu saknas cirka 700 000 bostäder.
   Marknaden bygger på egenintresset. Bolagen vill tjäna pengar, inte ägna sig åt välgörenhet. Därför bygger de bara för de lönsamma kunderna (Ann-Marie Pålsson, M, SDS 22/2).
   Vi kunde i VB nummer fem visa att Ann-Marie Pålssons analys stämmer med verkligheten i de stora nybyggnadsområdena vid Arenan och i Klostergården-St Lars.

De lönsamma kunderna företräds av ett politiskt parti, Liberalerna. De vill bygga på den bästa åkerjorden kring Lund - Norränga, utanför Linero - och de fokuserar på ägda bostäder, bostadsrätter och villor.
 

 

Byggbolagen jublar. Går det liberala förslaget igenom får de bygga för de lönsamma kunderna. Jublar gör också de lönsamma kunderna, multimiljonärerna. Nu får de investera i villor och hyresrätter, samtidigt som de säkrar den bostadsbrist som gör deras investeringar lönsamma.
   Liberalerna nöjer sig inte med Norränga. De vill sälja fribyggartomter i Södra Sandby, Dalby, Veberöd och Stångby. Så breder villamattorna ut sig i hela Lunds kommun som i Staffanstorp och Burlöv.

Miljonärerna påstår att de vill bo i villa för barnens skull. Men finns det något tristare än dessa ödsliga folktomma vägar mellan rader av privata tomter omgivna av staket, med många kilometer till skolor, butiker, arbetsplatser och fotbollsplaner?
    Där frodas fördomar och konflikter, där får basebollklubban ersätta lagen, som i Vellinge. Där bränner man flyktingboenden.
   Det slags byggande som Liberalerna föreslår ökar bilismen. Varje familj behöver två bilar, för att komma till arbetsplatsen och för att forsla barnen till skolor och idrottsanläggningar miltals från hemmet. Avgaserna sprutar. Vad rör miljökrisen en nyliberal?
   Det slags byggande som Liberalerna förespråkar innebär stora kostnader för kommunen som tvingas dra miltals med ledningar för el och data, vatten och avlopp.
   I modern stadsplanering kallas det sprawl.

Vad som behövs är hyresrätter, tät bebyggelse och flerbostadshus som bevarar landskapet omkring samhällena, spårvägar mellan samhällena (de ger en fast struktur) och annars annan kollektivtrafik och cykelvägar.
   Då har jag inte ens nämnt den förödelse av den bästa åkerjorden i en värld med snabbt växande befolkning som de liberala miljonärernas drömmar kommer att orsaka om de genomförs. En dag av svält tvingas man kanske hyvla bort villamattorna och återställa åkerjorden.
   Kommunfullmäktige i Lund, avvisa de nyliberala förslagen!
Gunnar Stensson

---

VECKOBLADETUtgivet av SFVBBiL