• Hem
• Senaste numret
• Arkiv
• Lämna material
• Kontakt
• Galleri Goja
• Manne i VB

Noteringar från veckan

”Natoavtal gör Sverige till gisslan i kapprustning
Svenska kvinnor har under 100 år i generationer kämpat för fred och nedrustning.
   Konsekvensen av militarismen just nu innebär att 60 miljoner människor är på flykt, där kvinnor och barn är de mest sårbara, som utsätts för sexuella trakasserier och trakasserier längs hela flyktvägen.
   Värdlandsavtalet innebär att vi tillåter och underlättar för Natostyrkor som genomföra krigsövningar och bedriva krigsinsatser mot tredje land med Sverige som bas.
   Avtalet innehåller mängder av frågetecken och Margot Wallström kunde ha tagit tillfället i akt att räta ut dem i den utrikespolitiska debatten. Det gjorde hon alltså inte. Inte heller tog hon upp Natofrågan, trots att det rasar en debatt både i och utanför riksdagen.
   Ett avtal om värdlandsstöd med Nato riskerar att fullständigt urholka vårt lands trovärdighet som alliansfritt. Det håller oss fast som gisslan i en kommande kapprustning.”
FI:s partiledare Gudrun Schyman, SvD 1/3.

New Economic Management bäddade för skandalen på Karolinska Institutet
Universitet kan inte styras på samma sätt som företag. Machiariniskandalen är ett exempel på vad som händer när kollegiala beslutsfunktioner inom ett universitet opereras bort.
   Skrämmande nog är det just KI:s sätt att organisera sitt universitet som lyfts fram i den nyligen avslutade statliga Ledningsutredningen ”Utvecklad ledning av universitet och högskolor” (SOU 2015:92).
   Rekryteringen av Macchiarini är ett förödande exempel på strategiskt beslutsfattande där man hoppat över sedvanlig kollegial granskning av meriter.
   Visselblåsarna försökte redan 2014 dra i nödbromsen, och Macchiarini är sedan april 2015 föremål för en brottsutredning om grovt vållande till annans död.
   Haveriet vid KI visar att den ledningskultur som beröms i Ledningsutredningen nått vägs ände.
   Det – och mycket mer – skriver Shirin Ahlbäck Öberg, docent vid Uppsala universitet och Ulf Danielsson, professor i teoretisk fysik, Uppsala universitet. SvD 1/3.
Gunnar Stensson

 

Lös problemet med tillgängligheten till St Lars vårdcentral

Ulf Nymark konstaterar i sin artikel om servicebussarna i förra VB att de borgerliga partierna redan för tre år sedan överlämnade stadstrafiken till Skånetrafiken, som prompt la ner servicelinjen.
   Sedan kom medborgarförslaget om ett återinförande som därefter i ett par år har ältats av tjänstemän och politiker i nämnder, kommunstyrelse och fullmäktige under hundratals arbetstimmar utan resultat.
   Under tiden förändrades verkligheten. Skånetrafiken gjorde ändringar som ökade tillgängligheten till ett par vårdcentraler. Men inte i Klostergården.
   Det är olyckligt. Problemet från början var störst i Klostergården, där vårdcentralen ligger utanför bostadsområdet och tillgängligheten försvåras av en backe. Det är anledningen till att medborgarförslaget kommer därifrån.
   Frågan är alltså nu begränsad till Klostergården. Den kan åtgärdas utan att kostnaderna uppgår till de 8-10 miljoner kronor som Ulf påstår.
   Det är möjligt att på många sätt och till mycket lägre kostnad ordna en regelbunden servicetransport för rörelsehindrade i Klostergården till St Lars vårdcentral där den ligger ovanför backen.
   Man kan tänka sig ett mindre fordon som går vid regelbundna tider, samordnade med vårdcentralens mottagning. En annan möjlighet är att lägga om busslinjerna, kanske i första hand linje 1. Då kan de rörelsehindrade som är över 75 använda sitt gröna kort och åka fritt.
   Tänk på saken en gång till, Ulf, och lös problemet! Du kommer att vinna tacksamhet och ryktbarhet.
Gunnar Stensson

 

Mats Olsson (V) – en andnupen sardin

På det senaste fullmäktigesammanträde var en av punkterna en sedan länge bordlagd interpellation: ”Behövs spårvägen?”, ställd till Anders Almgren (S) av Börje Hed (FNL).
   I slutskedet av den 47 minuter långa debatten gick Mats Olsson (V) upp i talarstolen och förbluffade – för att inte säga bluffade - auditoriet och alla som följde webbsändningen med en berättelse om honom som ”andnupen sardin” på bussen till Ideon. En berättelse som mottogs som ett bravurnummer av spårvägsanhängarna.

   Mats Olssons belägg för att spårvägen behövs - och det redan idag! – är att när han tar busslinje 6 till Ideon, tvingas han stå som en ”andnupen sardin” på bussen, så trångt är det.  

   Nu hör det till saken, att busslinje 6 inte går till Ideon. Den viker av vid LTH, och fortsätter sedan till Sparta, där han har sin arbetsplats (Ekonomihuset), och vidare till Östra Linero.

   Faktum är att den enda buss som går till Ideon (med ändhållplats ESS) är buss 20. Det är dessutom den enda stadsbuss som utgår från Lund C.

   Busslinje 6, som utgår från Klostergården, plockar upp resenärer på vägen till Lund C, där långt ifrån alla stiger av. Med nya påstigande vid Lund C är det inget konstigt att just den bussen i rusningstid kan vara mer eller mindre fullsatts vid avgången från Lund C.

   Det Mats Olsson inte tycks ha klart för sig, är att han inte skulle ha någon nytta av spårvägen, såvida han inte vill ha en 10-minuers promenad (700 m) till sin arbetsplats från Ideon. Enklare och snabbare för honom vore att ta buss nr 1 från Lund C via Sölvegatan till Sparta. Fast det är klart, med spårvägen på plats, kommer 1:ans buss inte att finnas kvar i sin nuvarande sträckning. Det blir följden av att St. Laurentiigatan stängs för all busstrafik. Om 1:ans buss skulle fortsätta trafikera södra Universitetsområdet, skulle den först tvingas ta omvägen via de hårt trafikerade gatorna Spolegatan – Kung Oskars väg – Kävlingevägen – Bredgatan innan den når Allhelgona Kyrkogata och Sölvegatan.

   Men vem bryr sig? Inte Mats Olsson i varje fall.  Att det är omöjligt att debattera spårväg med honom, beror på att han, inte bara är faktaresistent, utan att han, liksom många av hans meningsfränder, har satt okunnigheten i system. Men än mindre vill man bli upplyst om spårvägens konsekvenser, för stadsmiljön, för busstrafiken, för den kommunala ekonomin etc. Framför allt vill man inte höra talas om alternativ till spårvägen; alternativ som undviker spårvägens brutala ingrepp i stadsmiljön, och som ger flexibilitet inför nya förändrade stadsbyggandsideologier.

   Är det någon som förstår varför just V och Mp av alla partier så frenetiskt försvarar ett spårvägsprojekt som tiden de facto har sprungit förbi? Det är ju inte ens förnuftig miljöpolitik, utan ren och skär symbolpolitik.  

   Den 17 december, uppmanade miljöpartiets tillika tekniska nämndens ordförande, Emma Beringer, fullmäktige att besluta om igångsättningstillstånd för spårvägsprojektet, trots att det då saknades 90 miljoner. ”Den risken får vi ta”, var hennes kommentar.

   Ännu har ingen kunnat ange varifrån dessa pengar ska komma. Men det tycks inte bekymra spårvägsivrarna något nämnvärt. Huvudsaken är ju att man får sin spårväg.
Thomas Lundgren

 

Olof Palme och Vietnam.
Sveavägen 1986 och 1976

I krönikan om en vårpromenad i södra Lund i förra VB berättade jag, hur jag en vecka efter Palme-mordet råkade möta Joachim Lenz på Sveavägen. Det är sant. Vi var båda skakade, där vi stod bland de vissnade blommorna på mordplatsen en marsmorgon 1986.
   Jag skrev också att jag den gången var på väg till FNL-gruppernas styrelsemöte. Det är inte sant. Styrelsemötet ägde rum 1976, tio år före Palme-mordet. Jag hade stigit av nattåget från Lund och var på väg längs Sveavägen mot ABF-huset. I minnet har de två vintermorgnarna blivit en, trots att det ligger tio år mellan dem.
   Orsaken till min oro 1976 var att den maoistiska majoriteten i FNL-gruppernas styrelse ville flytta solidariteten från Vietnam till Pol Pots Demokratiska Kampuchea. Jag kunde inte hindra dem. Det innebar slutet för den svenska Vietnamrörelsen. De fick ett par år senare betala ett högt pris när Pol Pots folkmord, som i själva verket länge varit känt, avslöjades i slutet av 1970-talet. De förlorade all trovärdighet.
   De Förenade FNL-grupperna lades ner. I augusti tog Beppo Persson och jag initiativ till bildandet av Solidaritet med Vietnam i Lund. Det var en lokal, ganska vital organisation som ordnade en rad möten de närmaste åren.
   1976 var ett ödesår för Olof Palme och socialdemokratin. Det socialdemokraterna förlorade riksdagsvalet för första gången på mer än 40 år. Palme kom inte tillbaka till statsministerposten förrän efter jordskredssegern 1982.
   Många FNL:are i Lund anslöt sig till VPK. Även jag. Dittills hade vi uppfattat FNL-grupperna som en enhetsfront utan partipolitisk anknytning. Nu tycktes VPK vara den säkraste garanten för det fortsatta Vietnam-arbetet.
 

 

Olof Palme är central i Vietnam-rörelsens historia. Redan 1965 fördömde han USA:s krig i ett tal inför Broderskapsrörelsen. Den 21 januari 1968 gick han tillsammans med Nordvietnams ambassadör i spetsen för en Vietnam-demonstration på Sergels torg, vilket irriterade president Lyndon Johnson och kom dåvarande högerledaren Yngve Holmberg att kräva hans avgång. Palme var då kommunikationsminister. Det har gått 30 år sedan Palme-mordet, 40 år sedan FNL-grupperna lades ner och mer än 50 år sedan Palme höll Gävletalet.
Gunnar Stensson

Fakta om Vietnam, USA, Kina
Visst stödde Kina Vietnam under Vietnam-krigets första år. Men i början 1970-talet slöt Kina det så kallade pingpong-avtalet med Nixons USA. Vietnam isolerades. Kina stödde i stället Pol Pot i Kampuchea. Efter Vietnamkrigets slut anföll Kina Vietnam 1979. Vietnam lyckades slå tillbaka den kinesiska invasionen. Det är mot den bakgrunden man ska se maoisternas kupp mot den svenska Vietnam-rörelsen 1976.
   Nu ökar spänningen mellan Vietnam och Kina inte minst på grund av Kinas aggressiva politik i Sydkinesiska sjön och konflikten om Paracel-öarna. Obama-regimen har visserligen eftersträvat goda relationer med Kina, men samtidigt på många sätt ökat stödet till Vietnam. USA:s allierade som Sydkorea och Japan upplever också det ökade hotet från Kina. Frågan är hur USA väljer att förhålla sig i framtiden.  Nicole Clifford har skrivit ett par intressanta artiklar under rubriken ”Kina eller Vietnam USA:s dilemma”. SvD 1/3.

 

 

Natos analys klar

I den pågående diskussionen om Sveriges eventuella anslutning till Nato har man inte fått höra vilka fördelar det skulle innebära för vårt land att få tillgång till Natos intellektuella kapacitet kopplad till den analytiska förmåga som finns i toppen på världens starkaste militärmakt. Dess bättre att vi i dag får en påminnelse genom ett uttalande inför amerikanska senatens försvarsutskott av Natos högste befälhavare Philip M. Breedlove, fyrstjärnig flyggeneral.
   ”Breedlove varnade parlamentsledamöterna för att Rysslands ingripande i Syrienkonflikten skapar stora flyktingströmmar som destabiliserar Europa.
   Tillsammans försöker Ryssland och Assadregimen avsiktligt använda migrationen som vapen i ett försök att överväldiga europeiska strukturer och knäcka Europas handlingskraft, sade Philip Breedlove enligt nyhetsbyrån AFP.” DN 3 mars.
   Breedloves analys är klar: Ryssland för krig i Syrien för att skapa flyktingströmmar som är problematiska för USA:s Nato-allierade i Västeuropa. Man kan väl anta att Ryssland då också ligger bakom Isis som är ihärdig med att ge upphov till flykt från Syrien.
   Man undrar bara var Breedlove har uppgiften från. Kan det vara CIA:s agenter som har snappat upp hur det verkligen förhåller sig? Att det handlar om en konspiration mot oss är ställt utom tvivel: ”Ryssland har valt att bli vår motståndare och framstår som ett långsiktigt existentiellt hot mot USA och våra europeiska allierade och partners”. Ja, där kom vi med i svängen också, som partner till Nato.
   Det är tur att vi har en Natogeneral som Breedlove. Annars hade vi fått uppfinna honom.
Lucifer

 

 

Klostergårdsstationen, stadsplaneringen och järnvägsutbyggnaden.

Ett dussin representanter för allmänheten i Klostergården och lika många tjänstemän från Trafikverket och Lunds kommun samlades onsdagen den 4 mars i Zlatanrummet i Trafikverkets nya lokaler på Gibraltargatan i Malmö för att samråda om Klostergårdsstationen och utbyggnaden av järnvägen till fyra spår.

Trafikverkets tjänstemän bekräftade att den nya pågatågsstationen kommer att byggas vid gång- och cykelpassagen mellan Nordanväg och Maskinvägen. Passagen byggs om så att u-svängen tas bort och tillfarterna förlängs. Den är även i fortsättningen avsedd för gång- och cykeltrafik.
   Stationen förses med perronger som är 350 meter långa och görs tillgänglig för rörelsehindrade. Den blir signalstyrd enligt samma standard som övriga hållplatser.
   Det kommer att finnas bilparkering vid Åkerlund och Rausings väg och möjlighet till angöring för buss på Klostergårdssidan. Cykelparkering anläggs enligt rådande regler.
   De båda nya spåren byggs väster om de nuvarande för att bevara det gröna stråket och grönområdena vid Höje å.
   En ny bro över Höje å byggs väster om den gamla och sedan fortsätter de nya spåren upp till Södra Ringvägen, där två nya broar byggs väster om den nuvarande, som har ett föråldrat fundament byggt på 1930-talet, och därför måste rivas och byggas om. Lidl-butiken ligger inte för nära järnvägsutbyggnaden.
   Bullret från järnvägen kommer att minska jämfört med nuläget tack vare nya tåg och bättre räls.   Ingen ny järnväg för godstrafik kommer att byggas, men godstrafiken överförs i större utsträckning till andra järnvägar, i första hand Lommabanan. Redan nu har antalet tåg genom Lund minskat.
   Järnvägen kommer att gå i markplanet och det finns inga planer på att gräva ner någon del av den.

Lunds kommun tvingas genom järnvägsbygget att snabbt göra en översiktsplanering av den framtida bebyggelsen i området. Marken kring den nya Klostergårdsstationen stiger i värde. Det kommer att göra kraven att få bygga på korpfotbollsplanerna svåra att stå emot. De kommer att vägas mot friluftslivets behov av centrumnära områden.
   Industriområdet väster om järnvägen kommer att bebyggas med bostäder, liksom området kring reningsverket, men innan bebyggelse kommer igång måste reningsverket antingen byggas om eller läggas ner så att avloppsvattnet pumpas vidare till Malmö.
   Området kring dammarna med sitt fågelliv och sin rika natur kommer att utvecklas.
   Det är inte aktuellt att bygga ut Åkerlunds och Rausings väg till väg 108. Den höga och långa bron för en sådan väg skulle inkräkta alltför mycket på naturområdet vid Höje å.
   Däremot kan Sunnanväg komma att förlängas och förses med en passage under järnvägen för att sammanbinda Klostergården med stadsområdet väster om järnvägen. Passagen skulle öppnas för bussar. Detta skulle inkräkta på grönområdet.
   Mycket av planeringen kommer att behöva förverkligas de närmaste åren. Fyrspåren och den nya Klostergårdsstationen ska vara klara 2022.
   Efter två timmar tumlade vi ut i blåsten och dimman. På andra sidan kanalen skymtade den svarta konturen av Malmöhus. Nästa samrådsmöte äger rum i maj.
Gunnar Stensson

 

 

Ulf Nymark
Varför nej till folkomröstning om spårvagn?

Upprördheten hos en del spårvägsmotståndare över att det inte blev ett beslut om kommunal folkomröstning är stor. (Se ett exempel på hatisk upprördhet nedan). En folkomröstning tycktes ju för dem vara det enda halmstrå de hade att gripa efter. Det kan därför finnas skäl att redogöra för varför jag och Miljöpartiet i kommunfull-mäktige röstade emot förslaget om folkomröstning.

Bra – i vissa lägen
Rent principiellt tycker vi i Miljöpartiet att kommunala folkomröstningar kan vara ett bra demokratiskt redskap som i vissa lägen kan komplettera den parlamentariska demokratin. Det kan vara fallet när: 
– en för kommunen ny fråga av stor vikt kommer på dagordningen för beslut utan att frågan varit föremål för debatt i en ordinarie valrörelse.
– en politisk fråga skär rakt igenom parti- och blockgränser och/eller där ingen klar politisk majoritet finns i fullmäktige.
– en fråga kan avgöras med ett enkelt nej eller ja.
Ingen av dessa tre situationer föreligger i fallet om spårväg i Lund.
Läs mer »

 

 

E-post från en spårvägsmotståndare

Här nedan ett exempel på epost – med skrivfel och allt – som jag som förespråkare för spårväg kan få från hatiska motståndare.

”En folkomröstning skulle kosta 8 milj säger du. Men eftersom det hade blivit nej till spårvagn så hade det sprats flera 100 milj. Därför vill ni inte ha omröstning. Du och ditt anhang är bara en samling lögnare, ansvarslösa, maktfullkomliga stolpskott. Hur kan man vara så fega och ynkliga och egoistiska. Det enda ni vill är att sko er på skattebetarna och sno till er så mycket ni kan för egen vinning. I förlängningen är ni dessutom mördare.”
Ulf Nymark

 

 

Inkapslade höghastighetståg genom Armaturkurvan?

Gräv ner järnvägen genom Armaturkurvan mellan Trollebergsviadukten och bron över Svanegatan för att undvika risken för en tågkatastrof och befria centrala Lund från metallstoft och buller i höghastighetstågens spår. Det har VB föreslagit upprepade gånger.
   I somras presenterade Christer Wallin, M, en annan lösning. I stället för att gräva ner spåren skulle man kapsla in dem i en byggd tunnel. Det innebär en nödvändig miljösanering för de närboende, men också att kurvan och flaskhalsen mellan Nygatan och Armaturfabriken blir kvar.
   Efter positiva yttranden från berörda nämnder såg det ut som om fullmäktige skulle besluta att utreda frågan, men nu vill kommundirektör Anette Henriksson stoppa förslaget eftersom det kan försämra läget i förhandlingarna med staten om höghastighetstågen. Lund vill förstås att staten ska stå för kostnaderna.
   Trafikverket ville vid onsdagens samråd om fyrspår inte besvara frågan om sin ståndpunkt till förslaget om inkapslingen
   Christer Wallin står fast vid sitt förslag, så vi kan se fram emot fortsatt debatt i kommunstyrelse och fullmäktige. VB menar att vårt mer djupgående förslag är det enda rimliga på längre sikt.
Gunnar Stensson

 

Sten Henriksson
Försvaret främst!

Jag tänker reflektera över en bok, Försvaret främst, nyss utkommen på det vitala nya förlaget Celanders, Klostergårdens stolthet. Bokens underrubrik är ”En antologi om hur Sverige kan och bör försvara sig”. Den handlar just om försvaret i det nuvarande läget med ryssrädsla och Natodröm-mar. I hetsen mot Ryssland brukar det framhållas att Ryssland rustar upp så att dess försvarsutgifter nu uppgår till 4 procent av världens samlade. Javisst, det är en trist utveck-ling, men USA ensamt står för 40 procent av världens militära utgifter.
   Det är inte så vanligt med böcker med en kritisk hållning eftersom det mesta som sägs och skrivs i dessa ämnen speglar högerns värderingar, eller i varje fall den konventionella försvarsvänliga hållningen.
Läs mer »

 

Gunnar Olofsson
Israelisk apartheid måste upphöra!

Nu i mars anordnas den årliga Israeli Apartheid Week för att uppmärksamma Israels systematiska diskriminering av palestinierna - både inne i själva Israel och på de av Israel ockuperade palestinska områdena. Enligt en rapport initierad av regeringen i Sydafrika – ett land med mycket stor erfarenhet av just apartheid – har det israeliska systemet mycket stora likheter med det som fanns i Sydafrika innan demokrati för alla infördes. Det är nu hög tid att även israelisk apartheid avskaffas.
Läs mer »

---

VECKOBLADETUtgivet av SFVBBiL