Rosetter av maskrosblad mellan gatstenarna. Grässtrån i rännstenarnas vissna löv. Ungar på lekis skriker som fåglar. Vintergäck inbillar sig vara smörblommor. Tussilago i dikeskanten. Mörkgröna nässelblad i skuggan av vissna kardborrar. Sniglar med randiga snäckor på grusvägen. Gräsmattan jordsvartfläckig: fuktiga mullvadshögar. Kraxande svarta råkor bland risiga bon i bokarnas kronor. Hasselbuskarnas gula hängen. Somliga är redan vissna. Krusiga minihundkex vid ån. Solen löser upp den iskalla morgondimman. Plötsligt blir himlen klarblå. På kvällen syns stjärnor och en avtagande måne. Det är vår. Gunnar Stensson
Lucifer
Aktuellt från telebranschen
Det är omöjligt att låta bli att reflektera efter beskeden om neddragningarna på Sony. Så låt oss se vad det är som har hänt. Som Gunnar Sandin brukade såga: i små partier får man vänja sig vid att ha många roller. Så här framträder jag som VB:s teleanalytiker. Som man brukar säga: rätta mig om du tycker jag har fel.
Historien
Det började med att det teletekniskt ytterst kompetenta Ericsson intresserade sig också för mobiltelefoni i slutet av 80-talet. Det gick bra, man blev världsledande i definitionen av GSM-nätet och tillverkade både telefonerna och nätutrustningen. Men när marknaden växte hade man inte resurser och kraft nog för att följa upp de inledande framgångarna och fick ge sig inför finska Nokia som hade känsla för vad marknaden krävde av en masskonsumtionsprodukt. Det hjälpte inte att Ericsson var tekniskt bättre. När de till slut insåg det sökte de en efter en samarbetspartner. Läs mer »
Rädda Stenkrossen!
Det finns naturskolor men tyvärr inte stadsmiljöskolor på motsvarande sätt. Det krävs en del visuell nyfikenhet och lite grann kunskap för att se staden omkring sig och kunna ta ställning till dess kvaliteter. De styrande i Lund har nog sett sig som bildade i många avseenden, men det har Inte avspeglats i något påtagligt engagemang för värdet av stadens historiska arv eller arkitektoniska kvaliteter. På sextiotalet var vänstern med och stoppade en motorväg som planerades tvärs genom stadskärnan, godsmagasinet fick stå kvar, men försöken att rädda Bernt Nybergs Arkiv misslyckades, och ännu vet vi inte om Stenkrossen kommer att räddas.
Skissernas museum kommer att ha en utställning om hans verk, vi får hoppas att den gör intryck. Kanske bör Bevaringskommitten förlägga ett möte dit.
Asch
Endangered Architecture:
The Work of Bernt Nyberg
VERNISSAGE Torsdag 26 mars kl 17‒20
Kl 18‒19 Invigning med anföranden av Matthew Hall, Assistant Professor, Auburn University (USA) och Thomas Tägil, universitetslektor, Lunds universitet.
Kärnvapensroulett
Samtliga kärnvapenmakter satsar på att öka sin kärnvapenarsenal. Rysslands försvarsbudget har gått upp med 50 procent sedan 2007. Kina investerar i praktiskt taget osänkbara ubåtar och missiler. President Obama har av kongressen begärt 350 miljarder dollar för att under en tioårsperiod modernisera USA:s kärnvapen.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu besökte Washington förra veckan och varnade kongressen för att rösta igenom den mödosamt framförhandlade kärnenergi-överenskommelsen mellan å ena sidan USA, Storbritannien, Kina, Frankrike, Tyskland och Ryssland och å den andra Iran, ett av de få verkliga framsteg som gjorts på säkerhetspolitikens område de senaste åren. Den 24 mars är deadline för beslut om, överenskommelsen. Det brådskar alltså.
Nej, ni har rätt, Netanyahu har inte i USA:s kongress att göra, men hade blivit inbjuden av stenåldersrepublikanerna för att sabotera överenskommelsen.
Netanyahu företräder en illegal kärnvapenmakt, Israel, som aldrig ställts till svars för sin kriminella kärnvapenupprustning. Israel förfogar över 80 kärnstridsspetsar och missiler (Jericho 3) med en räckvidd på 6000 km, ett flygvapen som kan genomföra kärnvapenattacker och tre tysktillverkade u-båtar som kan avfyra missiler med en räckvidd på 1500 km.
Där stod denne illegale kärnvapenupprustare i Capitoliums talarstol i hjärtat av världens mäktigaste supermakt och domderade mot de sex stormakternas kärnkraftsavtal med Iran! En svart fars!
Netanyahu hoppas bli omvald som premiärminister i Israel nu på tisdag den 17 mars. Han utgör ett minst lika stort hot mot mänskligheten som IS.
Men det finns fler kärnvapenmakter, som visserligen är lagliga och bundna av internationella avtal: Frankrike och Storbritannien, Indien och Pakistan. Dessutom Nordkorea, lika illegalt som Israel, men mindre avancerat.
På terrorbalansens tid, då USA och Sovjetunionen ensamma var herrar på täppan, var det flera gånger nära att ett kärnvapenkrig utlöstes av misstag.
Den risken är betydligt större nu med den kärnvapenspridning som redan finns och som kan bli större om andra makter som Japan och Sydkorea följer Israels exempel och skaffar kärnvapen. Gunnar Stensson
Blockaden av Gaza måste upphöra!
Sex månader efter den senaste militära konflikten i Gaza ligger det mesta av det som bombats fortfarande i ruiner. Det konstaterar den brittiska hjälporganisationen Oxfam i en rapport. Mindre än 0,25% av det som behövs för återuppbyggnaden har de senaste 3 månaderna tillåtits komma in i Gaza, och leveranserna har snarare minskat än ökat. Med nuvarande takt kommer återuppbyggnaden att ta 100 år!
Omkring 100.000 människor – hälften av dem barn - lever fortfarande i tillfälliga skydd, i sina förstörda hus, eller trängs med redan trångbodda släktingar. Brist på el och vatten, förstörda avloppssystem och förgiftad mark skapar en mycket ohälsosam situation och många, speciellt barn, lider av infektioner, bristsjukdomar och posttraumatisk stress. Enligt Oxfams regiondirektör, Catherine Essoyan, kan ”endast ett slut på blockaden av Gaza säkra att människor kan återuppbygga sina liv”.
Med den Internationella Kvinnodagen just passerad, och med en svensk utrikespolitik som satt feminism på dagordningen, är det skamligt och ovärdigt att Sverige inte gjort någonting för att häva blockaden av Gaza. Ytterst är det kvinnorna, och barnen, som drabbas av den svenska antifeministiska handfallenheten. Sveriges politik drabbar redan svaga grupper som med berått mod undanhålles den mat, hygien, skolgång och annat som krävs för ett anständigt liv. Detta måste ändras. Blockaden av Gaza måste upphävas. Det finns ingen tid att förlora. Gunnar Olofsson
Marianne Sonnby-Borgström
I huvudet på en kommunalpolitiker
Intervjuer med politiker i radio och TV tycks ofta syfta till att sätta åt politiker på olika sätt. Inte sällan skapas genom massmedia ett förakt för politiker genom att bilden av dem vinklas så att de framstår som ett opålitligt släkte som dessutom är ute efter att sko sig på skattebetalarnas bekostnad. Naturligtvis är den granskande journalistiken viktig även på kommunalpolitisk nivå. Det visar exempelvis de kommunalpolitiska skandalerna som upptäckts i Göteborg. Det finns risk för nepotism och mutbrott även på basplanet, men de flesta sköter trots allt sitt uppdrag på ett plikttroget och engagerat sätt och politikens vardag är inte glamorös. Den här intervjun vill lyfta fram vardagen och tänkandet hos en av de många politiker som lägger ned mycket osynligt arbete på basplanet i kommunalpolitiska frågor och sällan får någon större publicitet.
Görild Malmberg är ett exempel på en politiker på basplanet och hon är nyvald ledamot i kommunfullmäktige för Vänsterpartiet.
– Kan du berätta om dina egen erfarenheter som yrkesverksam inom vård och omsorg
– Jag har arbetat 10 år på S.t Lars som skötare på demensavdelningar och inom akutpsykiatrin. Efter psykiatrireformen 1995 lades ju som bekant institutioner som S:t Lars ned och då fick jag arbete inom den kommunala omsorgen på ett särskilt boende för personer med demens, d.v.s. en typ av äldreboende. Trots att det finns mycket att invända mot och klaga på inom dagens kommunala äldreomsorg måste jag ändå erkänna att jämfört med demensvården på avdelningarna på S:t Lars så är dagens kommunala demensvård en stort steg framåt, eftersom många kan bo kvar hemma mycket längre än förr genom att kommunen har infört olika typer stödåtgärder i hemmet.
Numera arbetar jag inom den kommunala hemvården där jag hjälper de äldre med personlig hygien, med påklädning och med maten. Jag arbetar även med omläggning av sår, provtagning och utdelning av mediciner. Att vara kontaktman är en annan viktig uppgift och det innebär att jag har ett övergripande ansvar för vissa äldre som kan gälla exempelvis att hjälpa dem i deras kontakt med myndigheter.Dessutom arbetar jag någon dag i veckan med Särskild stimulans i vardagen för äldre som lever isolerat. Då hjälper jag dem att komma till den lokala träffpunkten och där fungerar jag som lite av fritidsledare för dem, en verksamhet som är mycket uppskattad och själv upplever jag det engagerande och stimulerande att få arbeta med äldre på detta sätt. I Lunds kommun finns det ytterligare 12 personer som arbetar med Stimulans i vardagen för äldre. Läs mer »
När Boris Nemtsov skulle gifta sig med kronprinsessan Victoria
En gång var Boris Nemtsov Jeltsins vicepresident. Nu är han död. Mördad på öppen gata. 1 mars marscherade tiotusentals ryssar till den bro i Moskva där han blev skjuten.
När Jeltsin var rysk president brukade Nemtsov följa honom på hans resor runt världens länder. Vid ett tillfälle var de båda ryska ledarna inbjudna till en kunglig mottagning i Stockholm. Då gjorde Jeltsin ett försök att få Nemtsov gift med Sveriges 20-åriga kronprinsessa Victoria.
Nemtsov placerades på Jeltsins order på platsen bredvid Victoria. När middagsstämningen så småningom steg föreslog den något berusade Jeltsin att Nemtsov skulle kyssa henne.
Hade det sagt klick hade historien fått en annan utveckling. (Källa The Economist 7/3) Gunnar Stensson
Internationella kvinnodagen
Visst är det fantastiskt att 8 mars firas i Lund med en hel vecka av aktiviteter! Det var länge sen det hände så mycket kring denna dag. Själv var jag på kurs och missade det mesta men inte fredagens poesikväll. Det var fascinerande att få höra såväl dikter från sjuttiotalet (Karin Lenz) som nyskrivna (Felicia Mulinari). Olika uttryck, men lika aktuella.
På lördagen hjälpte jag till en liten stund på gågatan med att dela ut program för 8 mars firande. Det var inte svårt att bli av med dem, men några av de kvinnor som först lyste upp när jag sa 8 mars, skakade på huvudet när de såg bilden med de knutna nävarna. Det fick mig att fundera lite över vilka man vill nå. Själv ser jag interna-tionella kvinnodagen som möjlighet till en bred samverkan mellan kvinnor över partigränser och med män som är positiva till feminism eller i alla fall till jämställdhet. Det var ju ett spännande program med föreläsningar, demonstration och panelsamtal jag delade ut.
Som gammal feminist var det glädjande att se alla unga kvinnor och en hel del unga män som kom till demonstrationen. Men talen gjorde mig betänksam. De speglade berättigade ilska och besvikelse över orättvisor och våld mot kvinnor, men de gav ingen antydan om de framsteg som ändå gjorts och som kan tillskrivas decenniers kvinnokamp. Allt kändes som elände, politiker beskrevs som gubbar som man inte kunde vänta sig något från. Usch, nu kritiserar jag unga kvinnliga talare istället för att stödja dem. Men de talade så engagerat och med stor retorisk förmåga, så de får säkert stöd från andra. Vad jag saknade var idéer och peppning för att kunna utveckla kampen vidare i vår vardagspolitik.
Eftersom 8 mars är en internationell dag valde jag att gå vidare till stadsbiblioteket för att höra om kvinnokampen inom FN-systemet. Caroline Hannan Andersson berättade om utvecklingen sedan Peking konferensen för tjugo år sen. Det dokument som då antogs av världens länder ligger fortfarande till grund för arbetet. Eftersom en revidering av dokumentet med all säkerhet skulle innebära en försämring speciellt vad det gäller kvinnors sexuella rättigheter arbetar man istället på att förmå länder att genomföra det redan beslutade dokumentet. Även i Sverige finns det mycket kvar att göra för att leva upp till det, exempelvis när det gäller våld mot kvinnor, invandrarkvinnornas situation och jämställdhetsintegrering i politiska beslut och budgetarbete.
FNs utvecklingsmål beslutades vid millenniumskiftet med en tidshorisont på 15 år. Därför arbetar man nu på nya mål för utveckling och kallar dem Hållbarhetsmål. Tanken är att jämställdhet och miljö ska vävas ihop med mål för ekonomisk utveckling. Men jämställdheten ska även få ett eget mål. Vi får se hur det går.
Det internationella följdes av det lokala. Kommunalrådet Elin Gustafsson talade engagerat om att den rödgrönrosa politiska ledningen kommer att vara tydlig med att det förväntas av förvaltningarna att de jämställdhetsintegrerar. Det vill säga att jämställdhet liksom barnperspektivet ska beaktas vid varje beslut och i det kommunala budgetarbetet. Så jag fick lite "vardagspolitik" till livs. Sen var vi en grupp äldre feministaktivister som åt en sen och lång lunch på verandan till stadsbibliotekets kafé och fortsatte diskussionerna i vårsolen. Ann Schlyter
Reell mångfald
Matz Nilsson, ordförande i Sveriges skolledarförbund, tjänstgjorde i Lund en tid i början av 2000-talet. I en artikel i Sydsvenskan (10/3) skriver han: ”Det handlar om att skapa en reell mångfald i alla skolor.” Han har så rätt!
Mångfald i alla skolor i stället för mångfald av enfaldiga skolor!
Sverige är på väg åt fel håll. Kommer Matz kunna bromsa utvecklingen? Gunnar Stensson
14 mars håller Vänsterpartiet Lund årets viktigaste möte: årsmötet!
På årsmötet ska vi diskutera verksamhetsplan för 2015, alltså vad partiföreningen ska göra under året, samt välja styrelse och andra förtroendevalda internt i partiet. Boka in denna viktiga dag i din kalender!
Datum: 14 mars 2015 Tid: 10.00 – (senast) 17.00 Mat: Vänsterpartiet Lund bjuder på fika och lunch under dagen Plats: Folkets hus i Lund, källarsalen (Kiliansgatan)
Du måste vara medlem i Vänsterpartiet Lund för att få rösta!
Lördagsmusik
Helgeandskyrkan
14 mars kl 17
Motettföreningen Kamraterna
Nicaraguansk Bondemässa
Misa Campesina Nicaragüense (Den Nicaraguanska Bondemässan) framförs den 17 mars kl 19.00 i Maria Magdalena Kyrka, Flygelvägen 1, Lund, av Bel Cantokören och Cum Pane med solister under ledning av Per Engström, Källstorps församling. Arrangörer är Vänortsföreningen Lund-León i samarbete med Lunds Östra Stadsförsamling, Sensus och Folkuniversitetet.
Den sista allmänningen
För ett par hundra år sedan fanns det en allmänning i varje svensk bondby. Det var en gemensam hage där alla byns bönder kunde låta sina djur beta.
I samband med skiftesreformerna privatiserades allmänningarna. Småbönder som var beroende av det tillskott de gav tvingades bort och många hamnade som egendomslösa arbetare i städerna.
Det behövdes en ideologi för att rättfärdiga fördrivningen. Den kom att kallas ”Allmänningens dilemma”. Den går ut på att allmänningen förstörs genom att överutnyttjas av byns bönder som alla försöker tillskansa sig största möjliga privata vinning på det gemensammas bekostnad. (Ni märker hur den liberala synen på människan som ett girigt djur slår igenom i beskrivningen av bönderna som i själva verket hade levt i solskiftade byar med gemensamma allmänningar i hundratals år.)
Genom att allmänningen privatiserades skulle den bli effektivt utnyttjad av en ägare. Det var bäst för alla i det långa loppet, påstod man. Det var i alla fall bäst för den rikaste bonden.
Som ni förstår kan tesen om allmänningens dilemma tillämpas på andra områden där det finns en chans att göra vinst. Man kan påstå att privatisering leder till att vård och omsorg blir effektivare, liksom att privatiserade skolor får högre kvalitet och apotek blir bättre genom att hämmande regler avskaffas. Detsamma gäller all varuproduktion och utvinning av råvaror och energi. Allmänningens problem löses genom kapitalism.
Kapitalismens ideologi är nationalekonomin Somliga menar att den är en vetenskap. Den kan förfinas och tillämpas i mikro- och makroform. Den hävdar att utvecklingen drivs av jakten på vinst och leder till ständig tillväxt. Den arena på vilken girigheten tävlar är marknaden. Kapitalismens anhängare brukar kallas liberaler.
Idag har kapitalismen lett till att den rikaste procenten av jordens befolkning äger lika mycket som de övriga 99 procenten.
Men privatisering och liberalism har nått vägs ände. Plötsligt är jordklotet den enda återstående allmänningen. Och den allmänningen föröds av stater och globala koncerner vars enda syfte är kortsiktig vinst. På människornas, de 99 procentens, bekostnad.
Därmed har allmänningens problem blivit mänsklighetens. Nedan ett exempel.
För kanske tio år sen nådde vi det som kallas ”peak oil”. Många varnade för konsekvenserna. Veckobladet publicerade flera insiktsfulla artiklar av Erik Kågström om innebörden av ”peak oil”.
Koncerner och stormakter kämpar nu om oljetillgångarna i Arktis och Antarktis. USA har gjort sig oberoende av sinande oljekällor genom att utvinna bergsolja medelst den utomordentligt miljöskadliga teknik som kallas ”fracking”.
Samtidigt finansierar Islamiska Staten sin terror genom oljeförsäljning. Oljepengarna ger IS tillgång till alla slags förstörelsevapen. Svenska vapen hamnar där via Saudiarabien och Irak.
Nå, nu har Sveriges samarbetsavtal med Saudiarabien sagts upp. Exploatörerna (Carl Bildt, Moderaterna, Wallenberg och de andra monopolkapitalisterna) morrar besviket. Intresset ljuger inte.
Jorden, Den Sista Allmänningen, föröds av giriga och maktlystna exploatörer. Människorna kan inte finna sin tillflykt någon annanstans än där. På jorden.
Det ankommer på oss att tygla exploatörerna och genom kloka och tvingande regler lösa allmänningens sista dilemma. Gunnar Stensson
PS. När jag bläddrar i Robert L. Heilbronners klassiska bok Utopister som getts ut i nya uppdaterade upplagor i 60 år (den senaste i reviderad översättning av Gunnar Sandin: Hej Gunnar!) finner jag i slutet en varning för de två slags kultur som hotar vår civilisation: för det första ”en snikenhetskultur och för det andra en kultur av social likgiltighet.” Varningen framfördes 2006, omedelbart före den senaste finanskrisen.
41:a årg.
om neddragningarna på Sony. Så låt oss se vad det är som har hänt. Som Gunnar Sandin brukade såga: i små partier får man vänja sig vid att ha många roller. Så här framträder jag som VB:s teleanalytiker. Som man brukar säga: rätta mig om du tycker jag har fel.
jag till en liten stund på gågatan med att dela ut program för 8 mars firande. Det var inte svårt att bli av med dem, men några av de kvinnor som först lyste upp när jag sa 8 mars, skakade på huvudet när de såg bilden med de knutna nävarna. Det fick mig att fundera lite över vilka man vill nå. Själv ser jag interna-tionella kvinnodagen som möjlighet till en bred samverkan mellan kvinnor över partigränser och med män som är positiva till feminism eller i alla fall till jämställdhet. Det var ju ett spännande program med föreläsningar, demonstration och panelsamtal jag delade ut.
Utskriftsvänlig form
håller Vänsterpartiet Lund årets viktigaste möte: årsmötet!
Heilbronners klassiska bok Utopister som getts ut i nya uppdaterade upplagor i 60 år (den senaste i reviderad översättning av Gunnar Sandin: Hej Gunnar!) finner jag i slutet en varning för de två slags kultur som hotar vår civilisation: för det första ”en snikenhetskultur och för det andra en kultur av social likgiltighet.” Varningen framfördes 2006, omedelbart före den senaste finanskrisen.