Sekretess döljer storfinansens kriminalitet

Revisionsföretaget Price Waterhouse Coopers i Luxemburg har med stor kreativitet och mycken möda konstruerat upplägg för att undgå beskattning.
 


 

340 företag har åtnjutit revisionsföretagets tjänster. Belopp i storleksordningen 800 miljarder dollar har undanhållits beskattning. Som skattesmitare ligger de svenska på tio-i-topp.
   Det hela är möjligt till följd av Luxemburgs sekretesslagar som utvecklats av Jan Claude Juncker, tidigare premiärminister i Luxemburg, sedan 1 november ordförande i EU-kommissionen, med syftet att underlätta skattesmitning.
   Avslöjandet har gjorts av International Consortium of Investigative Journalists som lagt ut dokumenten på sin sajt.

Skatteplanering är en logisk konsekvens av det kapitalistiska system som gjort privat vinst till drivkraft i all verksamhet.
   Systemet kräver att varje individ ska sträva efter att tillskansa sig största möjliga vinst. Liksom varje företag. Och varje nation (national-ekonomi).  Och varje multinationell koncern i globaliseringens era.
   Förledande nyckelord: frihandel, konkurrens, tillväxt.
   Realitet: sekretess, monopol, resursslöseri, social orättvisa.

Konkurrensekonomin utgör ett dödligt hot, mot mänskligheten och livsmiljön. I stället för dess kaos av motstridiga, kortsiktiga perspektiv måste vi skapa ett system som innebär hushållning, solidarisk hushållning, med begränsade resurser (vilket en gång var innebörden i termen ekonomi). Global hushållning.
Gunnar Stensson

 

 

Pusselbitar

Demokratin ska styra, inte marknaden,
Stefan Löfven om vinster i välfärden
6/11.

Det svenska erkännandet av Palestina visar att vi åter har fått en svensk utrikespolitik och att Margot Wallström är en utrikesminister som både kan fatta beslut och försvara dem. Skönt efter åren av USA-följsamt, egotrippat twittrande!

Kim Anderzons starka röst genljöd över Stadsparken när hon under Motkarnevalen 1970 spelade huvudrollen i Pistolteaterns satiriska pjäs Palmlänningarna. Hon var 27 år. Olof Palme hade nyss blivit statsminister och hon angrep honom från vänster. Hennes röst har inte tystnat.

 

 

Thomas Lundgren
Vad Gunnar Stensson glömde
Genmäle av Thomas Lundgren

Artikelförfattaren är webbredaktör för www.sparvagsfrittlund.se

I VB Nr 32 - 2014-10-30 berättar Gunnar Stensson om ett besök på Kristallen där han ”försjunker” i förslagen till omgestaltning av Lunds Centralstation - och konstaterar: ”En snygg förnyelse av Lund! Den får FörNyaLund-partiet att framstå som en reaktionär rörelse, uteslutande inriktad på att bevara nuvarande röra”, skriver han. Det är till att vara välinformerad!
   I lovprisandet av arkitektförslagen glömde han emellertid att nämna tågresenärernas tjusiga möte med Lund, inspirerat av ”entré” i Malmö. Där är det visserligen tyskt pensionskapital - och inte som i Lund, där det vinstmaximerande Jernhusen står för investeringen.
 


Klicka för större bild

 

Jernhusen äger och förvaltar fastigheter längs den svenska järnvägen. Företaget knoppades av i samband med bolagiseringen av Statens Järnvägar. De arbetar också aktivt med stadsutveckling och har nu tagit sig an Lunds stationsområde.
   I tidskriften Arkitektur 4/2014 finns en essä av Jesper Meijling med titeln SLUTSTATIONEN som är granskning av Jernhusens agerande. Där ges hårresande exempel på affärsidén, nämligen att leda resandeströmmar - servera kunder - till Jernhusens kommersiella hyresgäster. Om man tror att den primära funktionen skulle vara att på smidigast, enklast sätt leda resenärerna till rätt avgång, då är man fel ute. Jernhusen plockar även bort de klassiska väntrummen. De ger ju ingen avkastning. Idealet är det kommersiella ”gatloppet” som på Kastrup mellan säkerhetskontroll och avgångsterminal.
   Ett särtryck av Jesper Meijlings essä finns (med vederbörligt tillstånd) publicerad på Aktion för Spårvägsfritt Lunds hemsida.
Läs mer »


 

 

Vad kan politikerna göra?

I söndags ((2/11) presenterade IPCC sin femte rapport om klimatförändringarna. Om koldioxidutsläppen fortsätter att öka i samma takt som nu, stiger jordens temperatur med 4 grader, vilket är 2 grader mer än planerat. Det innebär bland annat att Malmö och Köpenhamn kommer att stå under vatten.
   Koldioxidutsläppen ökar snabbare än någonsin, trots att Kyotoprotokollet tillämpats i sjutton år. USA, Kina och Indien, som står för mer än hälften av utsläppen, har aldrig undertecknat protokollet. Det gäller också många utvecklingsländer.
   De minskande oljetillgångarna kompletteras nu med skifferolja som utvinns med massivt miljöskadlig teknik. Marknadsekonomin fungerar, eftersom kapitalisterna alltid kan uppfinna ett än djävligare surrogat att berika sig med.
   Handeln med utsläppsrätter har aldrig fungerat och fungerar nu sämre än någonsin.
   Detta konstaterar två professorer vid Institutet för internationell ekonomi, John Hassler och Per Krusell, tillsammans med Jonas Nycander, professor vid Meteorologiska institutionen, Stockholms universitet i DN-debatt 2/11.
   De slår fast att Kyotoprotokollet inte bara är verkningslöst utan direkt farligt eftersom det blockerar andra vägar att minska koldioxidutsläppen.
   De föreslår att Sverige i stället ska verka för en internationell koldioxidskatt. Ett skattesystem skulle vara mer transparent, lättare att kontrollera och kanske till och med gynnsamt för utvecklingsländer eftersom det skulle ge staten intäkter.
   Professorerna föreslår. Politikerna förväntas fatta beslut. Men har de folkvalda makten idag, i Sverige, EU och världen?
   De har den absolut inte i USA, där den rikaste tiondelen av den rikaste procenten just köpt majoriteten i representanthus och senat.
Gunnar Stensson
 


Rapporten »

 

 

Kungavänliga riksdagsledamöter

I förra numret beskrev jag utifrån en artikel i Aftonbladet hur partierna ställer sig till monarkin. Tyvärr var sammanställningen en aning missvisande. Siffrorna gällde de valda riksdagsledamöterna som är under fyrtio år och dessa är genomgående mindre kungavänliga än äldre. Så här ser de totala siffrorna ut. 100 procent av Vänsterpartiets ledamöter svarar som partiprogrammet dvs man är emot monarki som statsskick och vill inte ha kvar kungen. För övriga partier är siffrorna:  Miljöpartiet 86 %, Socialdemokraterna 48 %, Folkpartiet 40 %, Centerpartiet 14 %, moderaterna 6 %, Sverigedemokraterna 2 % och Kristdemokraterna 0 procent.
   Speciellt intressant är väl att mindre än hälften av socialdemokraterna i riksdagen stödjer sitt eget partiprogram dvs vill ha ett republikanskt statsskick i Sverige. Statsminister Löfven har på direkt fråga sagt att han tycker att kungen ska vara kvar. ”Han gör ju ett bra jobb”.
   Du kan stärka republikförespråkarna genom att gå med i Republikanska Föreningen. Medlemsskapet kostar 200 kronor. Gå in på www.repf.se/bli-medlem så får du veta mer. För övrigt växer föreningen stadigt. 11 000 människor är medlemmar idag och varje kungligt bröllop eller dop får allt fler att inse att kungamakt och prinsessor är en kvarleva från en feodal och odemokratisk tid.
Bengt Hall

Progressivt styre i Lund

Nedanstående text kommer från Mats Olssons eminenta och välinformerade blogg om vad som händer i Lunds politiska liv, Olsson betalar.

Så kom de progressiva partierna i Lunds kommunfullmäktige till slut överens om att styra Lund de närmaste fyra åren. Den parlamentariska situationen är oklar. För att säkert kunna styra Lund krävs 33 av 65 mandat. S, MP, V och Fi har 31 mandat, Alliansen 25, SD 5 och antispårpartiet FNL 4 mandat.
   De fyra partierna har enats om ett samverkansdokument på drygt tio sidor som beskriver vad de vill åstadkomma med Lund. En sammanfattning följer nedan. Detta är precis vad Lund behöver: Ett trendbrott i resursfördelningen till skola och välfärd, stopp för privatiseringar, satsningar på jämställda löner, klimatpolitik, bostadbyggande, etc.
   Det progressiva styret kommer att ha egen majoritet i de flesta nämnderna, men i kommunstyrelsen och kommunfullmäktige kan Alliansen, FNL och SD tillsammans fälla förslagen, om de röstar på ett gemensamt motförslag. Vi går en spännande period till mötes: Ska vi få se obstruktion eller framsteg?
Mats Olsson
 


Ett ungt progressivt styre med anständig könsfördelning. Från vänster Peter Bergwall, MP, Angelica Kauntz, Fi, Emma Berginger, MP, Anders Almgren, S, Pernilla West, Fi, Elin Gustavsson, S och Hanna Gunnarsson, V. Den som saknas på bilden, om det ska vara två från varje parti, är jag själv, som förvisso drar upp medelåldern en del...

 

 

Lucifer 
Valkommentar

Här har man gått och deppat över det svenska valresultatet, och ska man nu bli sorgsen över amerikanernas också? Nej, de får stå sitt kast, de har väl fått det resultat de ville ha. I stället kan väl vi glädjas över att Nato-entusiasmen i Sverige rimligen är över för den här gången. Nato är en organisation till stöd för amerikansk utrikespolitik och var omöjlig att sälja i Sverige under president Bush. Med Obamas retoriska elegans gick det mycket bättre – han var ju svart och sympatisk och lovade att USA skulle lämna Afghanistan och Irak. Men när nu högervågen rullar över USA lär det bli fler interventioner. och även om Hillary skulle vinna nästa presidentval finns det all anledning att dra öronen åt sig – hon är en hårding i utrikespolitiken. Jag tror inte vi vill bli uppknutna till henne.

Läs mer »

 

 

Maktskiftespussel

Så sitter de där i Lunds rådhus till slut, de röda, de gröna och de rosa. Fem kvinnor och en man. Ja, visst är det mannen, Anders Almgren, S, som står och lägger ut texten. De fem kvinnorna lyssnar. Men inte okritiskt. Emma Berginger, MP, är demonstrativt fördjupad i ett meddelande på skärmen. Hanna Gunnarsson, V, ser ut att resa sig när som helst. Elin Gustafsson, S, tycks instämma med Anders. Ytterst sitter Angelica Kauntz och Sara Häll, Fi, som ett par senkomna gäster och iakttar det hela. Bakgrunden utgörs av tre höga fönster med vita gardiner. Två flaggor, EU:s och Sveriges, står framför ett antikt skåp.
   Man borde göra ett pussel av Ingemar D Kristianssons historiska foto från den rödgrönrosa presskonferensen tisdagen den 4 november 2014!

För visst bli det ett pusslande. De sex unga politikerna är radikala, ambitiösa och målinriktade. Men deras visioner är inte helt överlappande. De måste jämkas lite för att det ska bli en gemensam bild.
   När den bilden är klar återstår pusslandet med oppositionen för att få igenom förslagen. Det kommer att gå, med sammanhållning, skärpa, uthållighet och strategisk finess.
   Ja, Sydsvenskan, gör ett pussel åt oss till jul!

Anders Almgren, Hanna Gunnarsson och Emma Berginger är väl kända som politiker sedan många år. Nu har de fått nya roller. De ingår i den yngsta kommunledning Lund har upplevt. Jag är förväntansfull. Hur svårt det än blir att få igenom en radikal progressiv politik så kommer deras röster att höras, de kommer att ha problemformuleringsprivilegiet i Lund. Och det kan de säkert hantera.

Den nya politik som de kommer att utforma har naturligtvis kontinuitet och historisk förankring genom mängder av rottrådar. En av rottrådarna ser ut så här.
   Anders Almgren har sedan 2000-talets början ägnat mycket tid och energi åt skolpolitik i samverkan och dialog med Sten-Bertil Olsson, skoldirektör till 2007, tidigare rektor på Spyken och Katte. Sten-Bertil var visserligen tjänsteman, inte politiker, men hans betydelse för Lunds skolor och stadens framtid kan inte överskattas.
   En solig vårdag i Karlstad 2006, där vi befann oss på en utbildningskonferens, uppstod ett par timmars lucka i programmet. Vi tog en promenad längs Klarälven förbi en gammal stenbro.
Anders Almgren och Sten-Bertil Olsson var djupt engagerade i ett samtal om Brunnshögs framtida utformning. Sten-Bertil hade många konstruktiva idéer om den. Nu är han pensionerad efter 40 års verksamhet i Lund, men jag är övertygad om att Anders förvaltar och vidareutvecklar de tankar de utbytte den dagen.
   Det är bara en av de rottrådar som kommer att ge den nya politiken näring.
Gunnar Stensson

 

 

Nu kom bumerangen tillbaka, rätt på presidenten

Barack Obama är en uppstickare. Han passar inte in. USAs superelit har alltid dominerats av vita, Mayflower-generationens arvingar. Inte kan en ung spoling med rötter i Kenya och Hawaii tolereras som ledare för det stora Amerika – och nu fick han sparken.
    Så kan mellanårsvalet tolkas. Sedda i backspegeln har Obamas år vid makten gett mycket litet; en sjukvårdsreform som kallats urvattnad, en (för de rika) lyckad hantering av bankvärldens svindlerier är vad som oftast nämns. Mot det, kriget mot Afghanistan som ännu pågår, den allt värre konflikten mellan Israel och Palestina, Iraks, Libyens och Syriens sönderfall, IS som ett extremt barn av al-Qaida och USAs krigföring, och nu ebolaepidemin.
   Sedan Obama valdes in har republikanerna fört ett ställningskrig i kongressen. Förstärkta av sin egen extremhöger – tepartyrörelsen – har de valt att sabotera i stället för att driva en konstruktiv politik. Oavsett Obamas politik har den mött motstånd.

Rasismens fula tryne
Jag menar att denna reaktion bäst kan förstås i ljuset av USAs aldrig bilagda raskonflikt – The American Dilemma i Gunnar Myrdals ord.  De senaste veckornas valrörelse har färgats av helt oacceptabla påhopp på presidenten, som att han personligen är ansvarig för ebolan. Så här har det låtit:‘Psychiatrist Keith Ablow, a member of Fox News’ Medical A Team, embarked on an unhinged racial rant against President Obama this week, charging that Obama wants Ebola to spread in the U.S. because his “affinities, his affiliations are with” Africa, “not us.”’ Läs hela påhoppet.
    Sådant borde inte kunna sägas om en person med den meritlista Obama har – se Wikipedias summering nedan. Det är ett uttryck för ren och skär rasism.
   Ordningen är på väg att återställas. En superrik medlem av den vita eliten, Hillary Clinton, förbereder sig för att kandidera för presidentposten. Hon förstod redan under Obamas första period vad som komma skulle, och hoppade av. Nu måste hon distansera sig från honom, och ändå lyckas driva sin kampanj i demokraternas färger. Det blir inte lätt.

Temporärt bakslag för de fattiga?
När Barack Obama och hans mycket skickliga medarbetare lyckades vinna valet 2008 var det inte bara genom högst okonventionella metoder, de hade också hittat fram till grupper som aldrig skulle få se sina intressen försvarade av den vita elitens representanter. Nu har de, tack vare kongressens omedgörlighet, sett sina förhoppningar om framgång på den politiska vägen grusas. Resultatet? I första hand minskat valdeltagande, men också att ingen presidentkampanj i demokraternas regi kan väntas ge dem förnyad uppmärksamhet.
   Dock finns det en faktor som alla i politiken måste förhålla sig till: de spansktalande ”hispanics” blir ständigt allt fler, även proportionellt. Det kan dröja innan någon lyckas så bra som Obama att omvandla denna förändring i politiskt kapital. Men i längden kommer denna motpol till den gamla vita rikemansdominansen inte att kunna negligeras.
Bertil Egerö

Fakta från Wikipedia: Obama var federal senator för delstaten Illinois från 2005 till 2008. Obama har examina från Columbia University och Harvard Law School, där han var ordförande för Harvard Law Review. Han undervisade i statsrätt från 1992 till 2004 vid University of Chicago Law School. Obama praktiserade som medborgarrättsadvokat innan han satt tre mandatperioder i delstatssenaten i Illinois från 1997 till 2004.
   I november 2004 blev han invald i USA:s senat och som ledamot av senatens utrikesutskott gjorde han officiella resor till Östeuropa, Mellanöstern och Afrika. Som medlem av den demokratiska minoriteten i USA:s 109:e kongress medverkade han till att stifta lagar för att kontrollera konventionella vapen och främja större offentligt ansvar i användningen av federala medel. Under den 110:e kongressen medverkade han till att stifta lagar rörande lobbying och valfusk, klimatförändring, kärnvapenterrorism och omsorg för återvändande amerikanska militärer.
   Obama tilldelades år 2009 Nobels fredspris för sina insatser för att stärka internationell diplomati och samarbete mellan folk.

I veckans nummer
Bokpresentation 10 november
Vänortsmöte 13 november
Sekretess döljer storfinansens kriminalitet
av Gunnar Stensson
Progressivt styre i Lund
av Mats Olsson
Valkommentar
av Lucifer
Pusselbitar
Maktskiftespussel
av Gunnar Stensson
Vad Gunnar Stensson glömde:
Genmäle av Thomas Lundgren

av Thomas Lundgren
Skammens murar
av Ulf Nymark
Vad kan politikerna göra?
av Gunnar Stensson
Nu kom bumerangen tillbaka, rätt på presidenten
av Bertil Egerö
Jurister viktigare än lärare för skolkoncernerna
av Gunnar Stensson
Kungavänliga riksdagsledamöter
av Bengt Hall
Kommfältet DN
av jiell
Redaktion
Göran Persson
Utskriftsvänlig form
Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
 

 

Bokpresentation 10 november

Med fanfarer från fyra saxofoner presenterar Essie Andersson sin bok Händelser på Sankt Lars i Klostergårdens bibliotek måndagen den 10 november klockan 19.
   En gastkramande skildring av hur kriminaliteten och den övernaturliga ondskan tränger in i Sankt Lars idylliska Vårdcentral och hur den slutligen besegras av de goda krafterna.

 

 

Vänortsmöte 13 november

Välkommen till öppet vänortsmöte torsdag den 13 november kl 19.00 på Mårtenstorget 5, (Folkuniversitetets lokal)!
 


 

Claus Kjaerby från den danska biståndsorganisationen ”Verdens Skove” berättar om planerna på en kanal tvärs igenom Nicaragua och om hur miljö och ramaindianer kommer att påverkas av projektet.
Styrelsen för Vänortsföreningen Lund-Leon

PS. Information om Vänortsföreningen Lund-Leon finner du här.

 

 

Skammens murar

I dagarna uppmärksammas 25-årsminnet av Berlinmurens fall. Det finns det all anledning att göra. Men minst lika mycket som i varje fall vi européer blickar bakåt och minns, borde vi uppmärksamma de skammens murar som i dag reellt existerar och kraftfullt verka för att de raseras.

Israels apartheidmur
På den palestinska Västbanken har den israeliska ockupationsmakten byggt en mur som i sitt färdiga skick är dubbelt så hög och tre gånger så lång som Berlinmuren. (Den beräknas när den är helt färdigbygg bli cirka 720 km lång). Muren skiljer inte bara palestinier från israeler utan också palestinier från palestinier. Den är till större delen byggd på ockuperad mark. Den skiljer de palestinska barnen från sina skolor, den skiljer jordbrukarna från deras odlingsmark. Palestinier får bara undantagsvis och efter omfattande byråkratiska och andra typer av trakasserier passera genom murens fåtaliga passager. Internationella domstolen i Haag har i en dom förklarat att muren strider mot folkrätten och att Israel är tvungen att riva muren. Som vanligt struntar Israel i folkrätten.

Marockos mur i Västsahara
Ett annat murbyggande land är Marocko, som genom det ockuperade Västsahara har byggt en drygt 2000 kilometer lång mur av främst sand och grus. Muren åtskiljer det av västsaharierna befriade området från det av Marocko ockuperade västsahariska området. Muren bevakas av marockansk militär. I området närmast muren finns miljontals minor, odetonerade klusterbomber och annan ammunition.
   Muren har Marocko byggt med stöd av bland annat USA, Frankrike och – ja, förstås – Israel. Genom muren åtskiljs västsaharier från västsaharier precis på samma sätt som Berlinmuren separerade berlinare från berlinare. Internationellt hörs nästan inga protester mot Marockos mur och ockupation. Tvärtom får Marocko ett omfattande ekonomiskt stöd från EU. Det är belöningen för att Marocko är EU:s vakthund vid gränsen mellan Afrika och Europa.

EU och USA-stöd till murbyggarna
Båda dessa skammens murar kommer att bestå så länge USA och EU inte bara tiger och samtycker, utan också aktivt stödjer ockupationsmakterna. I både fallet Israel och Marocko måste kraftfulla internationella protester – åtföljda av bojkotter och desinvesteringar – sättas in för att få ockupanterna att riva murarna och dra sig tillbaka från ockuperade område och ge de ockuperade folken sin självständighet. Möjligheten av att USA:s president Obama med en ett lånat yttrande från en sina företrädare på presidentposten vänder sig till Marockos kung och kräver: ”Mr Muhammed, riv ner den där muren” eller reser till Ramallah och avslutar sitt hälsningstal med ”Jag är en palestinier” är tragiskt nog försvinnande liten.
Ulf Nymark

NOT: USA:s dåvarande president R Reagan vände sig vid ett besök vid Berlinmuren 1987 till Sovjetunionens president med yttrandet: ”Mr Gorbatjov, riv den där muren”.
   År 1963 höll president J F Kennedy ett tal i Västberlin som han avslutade med ”Ich bin ein Berliner” för att visa sin solidaritet med invånarna i det kringrända västra Berlin.

 

 

Jurister viktigare än lärare för skolkoncernerna

Vi har fått ett samhälle där det viktigaste inte är att kunna utföra en bra verksamhet utan att formulera en listig ansökan, t ex om tillstånd att starta en friskola. Det är en uppgift för slipade affärsjurister. Sådana har skolkoncernerna gott om.
   Juristerna är nyttiga också när det gäller att fixa kriminell, men laglig skattesmitning. Det gäller inte bara riskkapitalbolag som Nordic Capital, IK Investment Partners och EQT utan också storföretag som IKEA, Tele2 och SEB.
   Juristerna blir nyttiga för tredje gången när det gäller att hitta på juridiskt giltiga undanflykter för brister och missförhållanden i utbildningen på koncernernas skolor några år senare.

De lättköpta framgångarna har gjort somliga skolkoncerner övermodiga och alltför flagrant lögnaktiga. Det gäller bl a Thoréngruppen. De skickade in ansökningar om att starta eller utvidga 28 skolor. Skolverket avslog samtliga. DN avslöjade lögnerna (3/11).
   2011 fick Skolinspektionen in 489 ansökningar. 2014 hade antalet sjunkit till 164. Och kontrollen har blivit strängare: 85 fick avslag. Kampen mot vinsterna (= stölderna från det allmänna) går framåt, om än långsamt.
Gunnar Stensson

 

 

jiell 
Kommfältet DN

Dagstidningar är som rhizomer - Wiman kapar i en ände med sikte kulturell folkrepublik medan Piotr samt som nedan Jan Nygren får svar på tal, kring OTAN och försvarets strömmingsfiske, med (båtbunden) sonar. Förresten är krönikan på insidan av DNK ofta ett andningshål i väntan på, ja vad nu månde. Och i självaste Gom Sv tog Anders H, en småhabil typ sen åren på StE och känd för att verbalt antastat ryske ambassadören, en hygglig karl och kvar sen Sovjetåren (!) med ett otacksamt beordrat uppdrag försvara sitt hemlands Ukrainapolitik, i Agenda, vänligt nog - tog AH upp humanioras ställning. Grundproblemet dock "Where have all the intellectuals gone?" samt nivelleringen. Förresten borde Björnen, nu i alltmer retrotsaristisk kostym importera humankapital från väst att föra dubbelörnens talan på ett långt mer intelligent sätt. Tja, en lockande xa arbetsmarknad för Nya Patologens abiturienter samt rentav de professorer vilka prestige k-sidorna lämpat över på Kay Glans, å Respons. Där apropos saknas en humaniorapostel av Rosenbergskt format, fd chefred på avsomnade MT. Blott recensioner kan inte återskapa ett gammeldags, komplett kulturlandskap och vänstern, sekularismen, humanismen, rationalismen samt antimaterialismen och samhällstillvända liberal-konservativa tanketraditioner jämte kvalité, långsamhet och även anti-kapitalismen, där rovdriften egalt må vara en- eller flerpartikopplad och slutligen en planet med lagom mycket sapiensfötter - ja, ett otal motkrafter att bereda god offentlighet. Nu genmälen till en fd statssekr med kopplingar till sv militärindustriella komplexet, av rätt osunt mått och en plädering för, tja vad?

Läs mer »