Glöm inte festen på kvällen på Mejeriet med början kl 19.30. Insläpp från kl 19.
Alte Kamereren spelar vid entrén.
På scenen Mikael Wiehe, Anna-Mia Barwe, Lufsen Swingsters med Paul Strandberg och Mikael Cinthio
Midnattskören, Lund Big Band och Röda Kapellet.

Valtipset

Såg du valtipsets popup-ruta när du kom in på sidan? Om du bara klickade bort den men ångrat dig och vill vara med och tippa utgången av kommunvalet i Lund så klicka på knappen nedan så kommer den fram igen.
Lycka till


 

Veckans citat

Om man demonstrerar för kvinnors lika rättigheter den 8 mars och en nazist hugger en i ryggen med en kniv och man går till polisen – så blir man anklagad för olaga vapeninnehav.
Özz Nûjen i Tidningen Vi, septembernumret

 

 

Bottennapp: ”Vill du inte ha spårvägar i Lund? Är du rasist?”

Vad får Veckobladet att ta in Mats Olssons blogg om debatten kring spårvägar i Pingstkyrkan den 1 september? Bloggen använder ”guilt by association” och buntar ihop spårvägs-motståndare och sverigedemokrater till en enad front:
   I bloggen står det: ”Så fort sverigedemokraten yttrade sig applåderade och jublade dessa förfinade borgare, ja, inget av Ekeroths hemsnickrade argument var för billigt och plumpt för att inte publiken skulle uttrycka sitt gillande. Jag kände en iskall vind från 1930-talet svepa genom lokalen, rasisterna och i alla fall delar av det akademiska Lund hade funnit varandra igen.”
   Detta är inte den bild jag fått höra från flera av de som var med på mötet. Applåder för sakliga och förnuftiga inlägg förekom däremot oavsett vem som uttalade dem.
   Många inom vänstern i Lund, nu senast Feministiskt Initiativs talesperson Pernilla West, tycker faktiskt att det är både opassande, onödigt och för dyrt med spårvägar i en så liten och trång stad som Lund med sin medeltida stadskärna. Piratpartiet tycker likadant. Det är alltså en tvärpolitisk fråga.
   En av de ledande i aktionen mot spårvägar i Lund är Sverker Oredsson, historiker som bl a gjort sig känd för att dokumentera det nazistiska inflytandet i Lund under trettiotalet. Han och Agne Gustafsson var de ledande politikerna som lyckades stoppa motorvägsbygget genom Lund på 60-talet. Det är samma stadsskövling på väg nu med de planerade spårvägarna. Läs Agne Gustafssons debattinlägg i Lokaltidningen. Se nätupplagan: www.sparvagsfrittlund.se
   Det är alltså en djupt osann och kränkande sammankoppling som Mats Olsson gör och som Veckobladet för vidare. Jag har själv hjärtat till vänster och tycker det är sorgligt att se hur en så simpel retorik kan få fäste hos vissa i vänstern. Den slår ju ytterst tillbaka mot dem själva.
Staffan Lindberg



Svar från red
Det jag först av allt vill säga är att beslutet att ta in Mats blogginlägg i VB var helt och hållet mitt, Mats själv var inte ens tillfrågad. Ganska slarvigt av mig kan tyckas men Mats är en mångårig skribent och vän till VB så jag tar mig lite friheter ibland.
   Så till sakfrågan. Jag tyckte kanske att det drogs lite väl stora paralleller i texten men att den var så intressant att den platsade i VB. Skälet till mitt intresse var detta:
   Efter all den debatt som varit om Sverigedemokraterna inte minst i den här valrörelsen är det för mig svårt att förstå att vanligtvis sansade personer kan applådera något som sägs av en SD-politiker. När jag i artikeln kan läsa att många av dessa var akademiker i mogen ålder så förstärktes min undran. Att frågan om spårvagn i Lund kan vara så viktig för någon att man är beredd att applådera efter ett yttrande från en politiker som Ted Ekeroth är för mig obegripligt. Jag tycker det visar på en för mig obegriplig brist på förmåga att skilja på stort och smått i politiken. För mig är en spårvagn smått jämfört med SD:s främlingsfientlighet. Sakfrågan för mig är alltså hållningen till SD, inte spårvagnsfrågan. Om jag själv hade ryckt med av mina känslor på ett sådant sätt så hade jag skämts efteråt!
   Jag borde kanske skrivit något av detta i samband med publiceringen. I övrigt anser jag fortfarande att Mats blogginlägg mycket väl platsade i VB. Min rekommendation att följa hans blogg kvarstår, inte minst inlägget den 10 september, "Bruksanvisning för hur man fördärvar sjukvården i Region Skåne".
Göran Persson

 

 

De svenska riskkapitalisterna

Av Carolina Neurath och Jan Almgren. Norstedts.
Affärsidén är att ta över ett företag, driva det fyra, fem år och sedan sälja det med vinst. De senaste åren har de inriktat sig på företag inom vård, skola och omsorg som drivs med skattemedel. Där har deras vinstbegär särskilt underminerat den svenska skolan. Andra vinstkällor är våra fonder som utgör oöverskådliga anhopningar av kapital.  Avancerad skatteplanering har gjort det möjligt att undanhålla största delen av vinsten. Jersey är ett centrum för den verksamheten. De lättfångna vinsterna kan räknas i miljarder. Allt omges av djupaste sekretess. Det finns alltså mycket litet information om riskkapitalisterna och deras metoder. Carolina Neurath och Jan Almgren fyller en hel del av kunskapsluckorna.
Gunnar Stensson

 

 

Gunnar Stensson
85 000 underkända i Björklunds skola

Skolverket: ”Nytt bottenrekord” (5/9)

Andelen elever som inte får godkänt i nionde klass slog nytt rekord i våras. 13,1 procent klarar inte sin behörighet till gymnasieskolan. I år innebär det ungefär 12 000 elever. Antalet barn som underkänts under Jan Björklunds 8 år som utbildningsminister uppgår till cirka 85 000, fler för vart år.
   Skolan blir allt mindre likvärdig. 2006 tog Alliansen makten. Då var det 10,5 procent som inte fick godkänt. Kommunaliseringen och friskolereformen hade börjat upplösa skolans kvalitet.
   Utbildningsminister Jan Björklund förvärrade rötan. Genom att förstärka den korrumperande treenigheten skolpeng, friskola och så kallad valfrihet förvandlade han skolan till den marknad för giriga bedragare som vi nu alla ser, och som är lika omöjlig att styra eller kontrollera för skolledare som för stat och kommun. Samtidigt genomförde han reformer som accelererade sönderfallet. Slutresultatet blev PISA-haveriet.
   Skillnaderna mellan skolor har fördubblats under Jan Björklunds tid. Barn som hamnar i fel skolor får sina livschanser förstörda, säger Skolverkets generaldirektör Anna Ekström.
   Nästan hälften av barnen till lågutbildade föräldrar, 42 procent, fick underkänt i våras, liksom mer än var fjärde (29 procent) invandrarelev. Utslagna. Dömda till utanförskap. Proletariserade.
   Samtidigt ser vi friskoleaktiebolagens företrädare hånskratta i TV. I år börjar fler elever i fler nystartade friskolor än någonsin. Vinstbegränsningar? Hahaha! Det blir inte så lätt att fixa för de sex lättlurade partierna M, C, FP, KD, SD, MP och S!
Läs mer »

Gunnar Sandin,
ekumeniker i det politiska Lund

Född i Värmland 1940, död i Lund 2012.

Startade blåsorkestern Röda Kapellet 1974 som en förstamajorkester, i första hand åt dåvarande VPK. Socialdemokraterna hade alltid musik i sina demonstrationståg, och det behövde vänstern också, tyckte Gunnar.
   Gunnar Sandin var en erkänd och mycket anlitad översättare av framför allt samhällsvetenskaplig facklitteratur. En av hans senare böcker var Reinhart och Rogoffs omtalade "Annorlunda nu, åtta sekel av finansiell dårskap".  Översättningen av Marshall Bermans essäer "Allt som är fast förflyktigas" förtjänar också att framhållas.
   Gunnar Sandin stora intresse var tåg. Han var en erkänd järnvägsforskare och skrev många artiklar och böcker åt järnvägsföreningar runt om i Sverige. Han stora samling av skönlitteratur om resande med tåg donerades till järnvägsmuseet i Gävle.
   Gunnar Sandin grundade oktetten Skånska Jernbanekapellet, som i lagom autentiska äldre uniformer framför järnvägsanknuten musik när SJ eller Regiontrafiken behöver lite pompa och ståt.

   Som politiker var Gunnar Sandin vänsterpartist. Han vann ändå respekt i alla läger, även det borgerliga, och hade ett stort kontaktnät. Gunnar var uppfinningsrik och hade många idéer, och hade en sällsynt förmåga att få människor att arbeta för att genomföra dem, även om det visades kräva mycket mer arbete än tänkt från början.
   Minnesvärd är den kämpastora valaffisch på en byggnadsställning i ögonhöjd med kommunalrådskorridoren i stadshuset som bokstavligen skrek ut "Bot finns för alla brister, välj fler kommunister!" Eller de affischer som vid ett annat val och vid alla infarter till Lund hälsade alla som körde in i staden med ett "Välkommen till Lund, här röstar vi på VPK".

   I politiken var Gunnar en ekumeniker. Han startade Veckobladet som ett brett vänsterprojekt (utkommer fortfarande på 40:e året) och han arbetade för att ena vänstern. Hans ambition var att få socialdemokraterna och vänsterpartiet att demonstrera gemensamt på första maj. Gunnar Sandins sista stora projekt var Kulturnatten 2011. I ett cirkustält på Tegnérplatsen framträdde där ledande politiker från alla de rödgröna partierna i Lund – även socialdemokraterna – i den cabaret som Röda Kapellet stod som värd för och som Gunnar Sandin initierat.

   Det var kanske inte den sista bastionen som föll, men anmärkningsvärt viktig var den. Ett halvår senare avled Gunnar Sandin.

Per Roijer

 

 

Lucifer
Råd för röstande

Först några rader från en korresponderande ledamot i OPTO (Observatörerna av Per T. Ohlsson). I söndags blev man först besviken: ingen ”folkmordsnostalgi”, inga ”nackskott” och bara en ”brunröd”. Men han kom igen genom att kalla Hans Linde, V:s gruppledare i riksdagen, för ” babystalinist ”. Just nu samlar PTO sig säkert för en rejäl spya inför valet på söndag. Han kommer att blanda det med uppskattande ord om Erlander och Per Albin Hanson – det ingår i hans nuvarande image som historiker stående ovanför stridsvimlet.

V ett missnöjesparti!
Jag har inte sett några valresultat ännu, men det skulle förvåna om inte Sverigedemokraterna kommer att gå starkt. Det beror på att ingen i denna valrörelse har talat klarspråk: en röst på SD är ett stöd för borgarna. Partiernas sätt att bemöta SD var först att försöka tiga ihjäl dem. Det misslyckades och man gick över till erkänna deras existens och diskutera invandringen. Det är så klart SD:s favoritämne och där vinner de många debatter. Särskilt från vänster kallas de nu rasister. Det är korrekt vad gäller partiets ursprung och vad ett antal av deras företrädare har gett uttryck för. Men de uppåt tio procent som förväntas rösta på SD är vanligen inte rasister. De kanske talar om negerbollar och zigenare när andra ord hade varit de rätta. Men framför allt är de ekonomiskt drabbade genom oro för jobben och allt glesare småorter och landsbygd. Det är missnöjesröster SD får. Om man är socialist är man missnöjd med samhållets nuvarande uppbyggnad och det är ett misslyckande när V inte vinner röster som missnöjesparti.
   Det är trist att V inte kommit längre i sin hållning till SD och använt verkligheten som argument i stället för värderingar. Som Bergegårdh och Jarfjord skrev: ” Den antirasistiska strategin har varit ett misslyckande”.
Läs mer »

 

 

Därför är inte ”gratis” kollektiv-trafik höjden av miljövänlighet

Även om kollektivtrafik är betydligt miljövänligare än biltrafik innebär den också en påfrestning på miljön. Därför ska kollektivtrafikresenären betala en avgift – men den ska vara låg.

Oavsett drivmedel frestar själva produktion av transportmedel på miljön och tär på jordens resurser. Såväl buss- som spårvagns- och tågproduktion kräver att stora mängder av metaller karvas ur jordskorpan. Ofta behövs långa transporter av material. Produktionen medför utsläpp av växthusgaser. Varje resa med motordrivna fordon – även de fordon som drivs av icke-fossila bränslen - har negativa miljökonsekvenser (t ex buller, partiklar, däck- och asfaltpartiklar samt bromsbelägg etc).

”Gratis” kollektivtrafik innebär att fossildriven eller atomkraftdriven trafik subventioneras
Fortfarande kör en stor del av kollektivtrafiken på fossila bränslen. En hel del dieselbussar finns kvar. Skånetrafikens ”biogasbussar” drivs i stor utsträckning av fossilgas (enligt en artikel i Sydsvenskan för en tid sedan). Elbussar, som bland annat förespråkas av bevarandelobbyn FNL, kan hämta sin energi från atomkraften.

”Gratis” resande minskar utrymmet för att bygga ut kollektivtrafiken
För att införa ”gratis” kollektivtrafik i Skåne måste åtskilliga miljarder endera tas från sjukvården eller hämtas in i form av skattehöjningar. Oavsett vilken finansieringsväg man väljer minskar utrymmet för sjukvården. Det innebär också att utbyggnad av infrastruktur, inköp av nya fordon och satsningar på ökad turtäthet kan komma att kraftigt begränsas eller helt utebli.

Inte mycket talar för att ”gratis” kollektivtrafik minskar bilresandet
Anhängare av ”gratis” kollektivtrafik hävdar att det minskar biltrafiken. Det saknas belägg för att det är reskostnaden i kollektivtrafiken som avskräcker bilisterna från att resa kollektivt. En bilresa är idag betydligt dyrare än en kollektivtrafikresa. Det är därför helt andra faktorer än kostnaden som styr bilistens val av färdsätt. På de platser i Sverige där ”gratis” kollektivtrafik prövats har det i en del fall visat sig att resandet ökat, men det har inte gått att visa att det är bilister som ändrat sina resvanor.
   Tvärtom riskerar gratis kollektivtrafik att leda till att många cyklister ställer sitt fordon och i stället väljer att åka kollektivt. Det är till nackdel för såväl miljö som folkhälsa.

Kollektivtrafiktaxan som fördelningspolitiskt instrument?
Tillskyndarna av ”gratis” kollektivtrafik hävdar att det gynnar låginkomsttagare och kvinnor. Detta kan förvisso vara sant. Men det gynnar även höginkomsttagare. Och frågan är om kollektivtrafiktaxan är ett lämpligt instrument för att bedriva fördelningspolitik? Vill man använda taxor och avgifter som fördelningspolitiskt verktyg kanske det skulle ligga närmare till hands att föreslå avgiftsfri sjuk- och tandvård? Eller varför inte det generella och kraftfullt verkande instrumentet inkomstskatter?
   Jag tror säkert att de flesta av dem som förespråkar ”gratis” kollektivtrafik tror att det är ett förslag vars genomförande skulle gynna miljön. Tyvärr har förespråkarna inte riktigt tänkt igenom konsekvenserna av sitt förslag. Det är långt ifrån alltid att det som i förstone kan verka miljövänligt också är det.
Ulf Nymark

I veckans nummer
Håll musiken igång!
med Mikael Wiehe
Valtipset
Veckans citat
Natt till dag
En sensommarnattsdröm
av Gunnar Stensson
Gunnar Sandin, ekumeniker i det politiska Lund
av Per Roijer
Bottennapp
av Staffan Lindberg
Råd för röstande
av Lucifer
Därför är inte ”gratis” kollektiv-trafik höjden av miljövänlighet
av Ulf Nymark
De svenska riskkapitalisterna
av Gunnar Stensson
85 000 underkända i Björklunds skola
av Gunnar Stensson
Storskarvar och gäss
av Gunnar Stensson
Redaktion
Göran Persson
Utskriftsvänlig form
Tipsa om Veckobladet
Känner du någon mer som skulle gilla att läsa VB?
 

 

Natt till dag

Nycirkusopera om människans dubbla natur, om livets ljus och mörker. Palaestra Vokalensemble möter cirkusartister och stråkmusiker ur Bastard Barock. Tillsammans utlovar vi en nyskapande föreställning om livet och människan under ledning av Cecilia Martin-Löf.
   I början av september möts cirkusartister, sångare och barockmusiker i en nyskapande föreställning om livet och människan. Är vi goda eller onda? Är livet sorg eller glädje? Njutning eller smärta? I musik, dans och akrobatiska krumsprång visar vi en dag på jorden med allt vad som finns av översvallande skönhet och ogenerad egoism. Föreställningen pågår i ca 1 timme och 15 minuter utan paus.
   Biljetterna kostar 150 (ordinarie), 100 (student, pensionär), 50 (barn t.o.m. 15 år) och förköps från medlemmar ur ensemblen (t.ex. via susannawhitling@hotmail.com / 0733-163309 eller på ticnet.
Tid: Föreställningar 5, 6, 12 och 13 september kl. 19:30-20:45.
Plats: Stenkrossen, Kastanjegatan 13

 

 

 

En sensommarnattsdröm

Emil Jenssen slår ett sista skorrande ackord på sin gitarr och säger till publiken: ”Vänd er om så får ni se fullmånen.”
   Vi vänder oss. Ja, där lyser den vit och trädens svarta silhuetter avtecknar sig mot den djupblå himlen.
   Det är då jag får syn på dem. Tre högljudda män i gammaldags kläder. ”Dom förstörde mina björnbärsodlingar i Botan”, fräser en av dem ganska gällt. ”Du slapp i alla fall fängelse”, muttrar den andre. Den tredje är försjunken i sig själv: ”Inferno, inferno. Bara jag inte hamnar på St Lars!”
   Det är förstås Strindberg. De andra två måste vara Bengt Lidforss och Axel Danielsson.
   Jag följer tyst efter dem. Vid socialdemo-kraternas tält ser jag Anders Almgren. Vi hejar. De tre publicisterna tycks inte höra.
   Bortom Anders står två andra skuggor försjunkna i livligt, men lågmält meningsutbyte. Akademiker kanske. Tage Erlander känner jag igen. Den andre är kortare. Han utbrister livligt: ”Fattigdomen är lättare att fördraga om den delas av alla”. Ernst Wigforss. Erlander låter orolig: ”Säg inte så, det kan vi få äta upp i hundra år.”
   På en parkbänk sitter ett kärlekspar. Mannen känner jag igen. Hjalmar Gullberg. Han suckar: ”Syrenernas tid och gullregnens månad är för länge sen förbi.” Men vem är kvinnan? Jag urskiljer inte hennes ansikte i månskenet.
   Borta vid F!:s bokbord ser jag en stor vacker flicka med blont hår, blå ögon och vacker figur. Jag skäms lite. Typiskt gubbsjuk.Axel Danielsson blir till sig och nästan springer emot henne: ”Hildur! Hildur!” De omfamnar varandra. Bengt Lidforss ler hånfullt – eller sorgset. Det är förstås Lejoninnan från Lund, den stora goda. Hon är för alltid 23 år.
   Det är paus i programmet. Jag sätter mig på en bänk. Fontänen brusar. Hanna Gunnarsson skyndar förbi. Glad men lite stressad. Hon passerar Hildur och Axel utan att reagera. Hoppas hon får hand om utbildningen efter maktskiftet.
   Nu kommer hon tillbaka, nej det är en annan mörk tjej. Blekare och magrare. Och vad är det för maskeradkostym hon har på sig? En frälsningsarméuniform! Aha! Majken Johansson! Hon verkar djupt deprimerad, mumlar: ”jag, du, han, hon, den, det, vi, ni, de står tända av hat. Världen är upplyst.” Men hon har i alla fall tagit sig hit, till maktskiftesfestivalen.
   Plötsligt dånar gitarrer och bas ur de mäktiga förstärkarna. Scenen tycks flamma, stå i lågor. Lyssnarna står och hoppar mitt i larmet, mitt i ljuset, alldeles intill. Nu hörs Silvana Imams starka röst över musiken, ut över Gröningen, Stadsparken, ekande mot Högevallsbadet och de gamla husen längs Gyllenkroks Allé. Och så... Är det inte Gudrun Schyman jag hör? Jovisst!
   En timme senare ligger Stadsparken tom och tyst. Alla väntar på valnatten nästa söndag.
Gunnar Stensson

 

 

Storskarvar och gäss

Tre svarta storskarvar simmade och dök målmedvetet allt närmare dammhörnet närmast järnvägen. Den blanka ytan bröts plötsligt av ett glittrande stim småfisk. Skarvarna for in i stimmet, högg fiskynglen med sina långa spjutliknande näbbar, böjde nackarna, svalde och högg ytterligare fiskar. När de var nöjda avbröt de abrupt fiskafänget, satte sig på en liten plattform mitt i dammen och bredde ut vingarna för att de skulle torka. Fiskynglen sprattlade i krävorna och skarvarna verkade nöjda.
   I vintras tömde VaSyd dammarna och fångade hundratals kilo fisk i vad som kallades ”reduktionsfiske”. Jag var glad att undervattenslivet återuppstått. En enda överlevande karp kan ge upphov till tusentals fiskyngel.
   På cementbalken längre bort satt en högdragen kutryggig gråhäger. Ett par av sommarens sista svalor susade förbi ett par meter över vattnet.
   På de vidsträckta stubbåkrarna vid Trolleberg betade hundratals gäss. I ett gemensamt utbrott av panik flög de upp. Vingslagen brusade.  Det måste ha varit flyttgäss eftersom de var så skygga. De bofasta skånska gåsflockarna skräms inte av att en ensam människa passerar.
   Det var ganska svalt och stora moln passerade ideligen solen. Vindkraftverken snurrade. Träden hade alltjämt massiva, täta kronor nästan helt utan gulnade lövslingor.
Gunnar Stensson