• Hem
• Senaste numret
• Arkiv
• Lämna material
• Kontakt
• Galleri Goja
• Manne i VB

Kajsas begravning

Vid Kajsa Theanders begravning lästes en dikt ur diktsamlingen ”Ordföljder” av Georg Theander, Kajsas far. Kajsa hade själv valt den. Karin Stensson läste.

Saga
Vet du att månen är en spindelhona,
och sommarskyn är hennes mjuka nät?
När dagen slocknar spinner hon en tät
förstulen vävnad över skogens krona.

Sen går hon som en rund och trind matrona
bland stjärnorna med tysta spindelfjät.
Och om du sitter med en katt i knät
så ser du nätet ovan fågelbona.

Där fastnar allt som längtar bort från jorden
och allt som våndas under himlens hatt
och månen dricker av dess blod var natt.

Ja, så är sagan. Vi som inte tror den,
vi sitter trygga omkring kaffeborden
och talar kunskapsfullt om ditt och datt.

Klimathotet: är snabb omställning möjlig i en demokrati?

Nyligen läste jag en skrift som gav nya insikter om USAs reaktion på 9/11 – Vita Husets mycket snabba och målmedvetna mobilisering för två större krig som ännu inte helt avslutats. I sin nya bok Civilisationens väg för Lester Brown från Earth Policy Institute en intressant diskussion om olika tänkbara svarsmodeller på hoten från miljöförändringarna i världen. En av dem, Pearl Harbour-modellen, gav mig direkta associationer till 9/11-politiken.
   För att rekapitulera: Fram till Japans attack den 7 december 1941 på USAs militärbas i Filippinerna, Pearl Harbour, lät USA europeerna utkämpa sitt krig själva. Men den japanska utmaningen lämnades inte obesvarad. Inom en månad efter attacken deklarerade president Roosevelt att den amerikanska produktionen nu skulle ställas in på att producera ”45 000 tanks, 60 000 flygplan och flera tusen handelsfartyg.” Bilindustrin förbjöds tillverka bilar, och många andra investeringar stoppades. Resultatet blev inte bara en snabb omläggning till produktion av stora mängder militär hårdvara, utan även en mobilisering av civilsamhället: ”Plötsligt ägnade sig folk åt återvinning och att odla upp alla möjliga tillgängliga jordlotter… Strategiska varor ransonerades, ändå blev 1942 ett rekordår i industriell produktion.”
   9/11 var på liknande sätt en utmaning mot den amerikanska självkänslan – att bli attackerad på hemmaplan nog till dess upplevts som otänkbart. Det öppnade också för att snabbt sätta demokratin ur spel, starta krig och orgaisera tortyr och fängelser sådana som Guantanamo.
   Lester Browns poäng är att även en demokrati kan lägga om kursen mycket snabbt. 1941-2 tog det USA bara några månader att lägga om industriproduktionen. ”Då”, säger Brown, ”kan man också strukturera om världens energihushållning under detta årtionde.”
   Visst kan man, under vissa förutsättningar och för en kortare period. När Gunnar Stensson i en VB-artikel i höstas påminde oss om hur man i Sverige levde under krigsåren, visade han vad som under yttre hot är möjligt i en demokrati. Problemet var bara att vi, liksom USA, återvände till en bekvämare livsstil så snart det yttre trycket lättade.
   Kuba, det enda landet som idag anses klara villkoren för hållbar utveckling, har hamnat i den positionen av yttre tvång. Så snart USAs illegala blockad upphör kommer många kubaner att vilja överge sin påtvingade spartanska livsstil.
   För att Pearl Harbour-modellen ska fungera i samband med hotande miljöförändringar krävs dels att de är tydliga – ”kan ses” – dels att de verkligen hotar nationella intressen. Snabbt stigande havsnivåer skulle kanske göra susen, medan vetenskapligt uppmätta växande utsläpp av koldioxid (tex när tundran börjar tina) inte gör det.
   Lester Brown granskar två modeller till. Tårtbottenmodellen handlar om ett växande tryck på förändring underifrån, med ’kloka’ politiska ledare som utnyttjar det trycket till att genomföra politiska förändringar. Kanske kan den fungera, men det kräver sannolikt att miljöförändringarna hotar ekonomiska intressen så allvarligt att de upplever sig tvingade att acceptera nödvänidga reformer.
   Den tredje modellen är hämtad från Berlinmurens fall. Den politiska ledningens legitimitet är helt urholkad, en massiv och växande rörelse för förändring från civilsamhället har växt fram – en process kanske inte helt olik vad som skedde i Nordafrika under året som gick. Men den politiska utvecklingen därefter är inte självklar, vare sig i Nordafrika eller i fallet med miljöfrågorna. Hur ska en ny politisk ledning svara? Hur går en omställning till en mindre ohållbar samhällsekonomi till, vilka krav ställer den på oss alla?
   Problemet med verkligt hotande miljöförändringar, som den globala uppvärmningen, är att de faktiskt går rätt långsamt. Då ”ser vi inte” hoten, då sker en både mental och praktiskt anpassning snarare än den radikala omläggning som krävs. Minns ni historien om grodan i kastrullen på den påslagna plattan? Hon njöt av att det kalla vattnet gradvis blev allt varmare. När det till sist blivit för varmt klarade hon inte längre att hoppa ur. Själv tänker jag på havssköldpaddorna som en gång började simma över ett mycket smalt sund mellan vad som idag är Amerika och Afrika, för att lägga sina ägg i den varma afrikanska sanden. Idag har de långt att simma, men de fortsätter.
   En gradvis förändring ger gradvisa anpassningar, inte de radikala reformer vi idag förstår måste göras. Kommer sådana förändringar att räcka för att klara vår civilisation som vi känner den idag, eller är loppet i praktiken kört?
Bertil Egerö

En översättare

Förlaget Daidalos presenterar flera för dagens samhällsdebatt synnerligen intressanta böcker i sin nya vårkatalog, som nyss kom med posten. Några exempel:
   Fattigdom och Kapitalism av Catharina, Lis och Hugo Soly;
   Häxor. Om häxförföljelse, sexualitet och människoproduktion, av Gunnar Heinsohn och Otto Stieger;
   Om makt, pengar och kapitalets globalisering av Giovanni Arrighi; och
   Nätsamhällets framväxt av Manuel Castells.
Ovannämnda böcker har det gemensamt är att de är översatta av Gunnar Sandin. De är samhällsvetenskapliga klassiker. De utgör bara en bråkdel av den viktiga politiska litteratur Gunnar har översatt de senaste 40 åren.
Gunnar Stensson

Släng en dammsugare i reaktorn!

Kärnkraftverken lägger av när det blir kallt. Då blir elen dyr. Tacka vet jag vindsnurrorna. De snurrade hela hösten och de snurrar nu. Blåser gör det hela tiden i Skåne. Det kallar jag driftsäkerhet! Sex stycken ser jag från Flackarp. Där borta ligger Barsebäck. Tur dom la ner det. Det skulle säkert stått still i den här kylan.
   Jag pratade med Jöns om detta. Han sa att jag var dum.
   ”Du begriper ju ingenting. Det är meningen att dom ska stanna så det ska bli ont om el. Då blir priset fem gånger högre.”, sa han.
   Nä, sa jag. Då får dom inte sälja nån el, ju.
   ”Jo, folk vill inte frysa ihjäl” sa han, ”Dom slänger in en dammsugare i reaktorn så tvärnitar den. Sen kan dom sälja brunkålsel och vilken skitel som helst och bara casha in. Såg du inte Uppdrag granskning igår?”
Nils Holgersson

Gunnar Stensson
Ska vi rädda kapitalismen?

Debattöversikt

Per T Ohlsson tycker inte oväntat det. Han är bekymrad. Kapitalismen är söndertrasad av bostadsbubbla, finanskris, inkomstklyftor, förmögenhetskoncentration, arbetslöshet och folkens misstro.
En välutbildad generation unga håller på att förlora sina inkomstmöjligheter. Kapitalismen är i behov av frälsning. Bara den rikaste procenten gillar den.
Något måste göras.

Kapitalism handlar om privat ägande. Privat ägande av kapital är mer eller mindre skadligt, mest mer.
Marknadsekonomi är en helt annan sak. Den handlar om att effektivt fördela knappa resurser med utgångspunkt från pris och kvalitet.
Det är viktigt att hålla de två begreppen isär, eftersom uppgiften är att befria marknadsekonomin från kapitalismen.
Peter Wolodarski är överraskande inne på samma linje i söndags i en signerad ledare, som annars  huvudsakligen ägnas åt att fördöma Överklassafarin.
Han förvånar sig över att vi har hög skatt på inkomst men ingen skatt alls på arv. Arvsskatten är 0. Peter W är anhängare av social rörlighet. De duktiga ska tjäna pengar och arbeta sig upp. För att konkurrensen ska bli likvärdig måste alla få samma start.
Men så är det ju inte. Det finns en massa obegåvade latmaskar som ärver vad deras duktiga fäder arbetat ihop. Det är långt ifrån optimalt. Kolla ”Pappas pengar” i barnkanalen.
   Garanten för arvsrätten är kungen. Kungen ärver kronan. Det är mindre skadligt än att överklassen ärver företag och förmögenheter. Privat ägande leder till monopol, karteller och skattesmitning.
   Peter Wolodarski är förstås inte för expropriation, men alldeles tydligt anhängare av arvsskatt. Och det är ju åtminstone ett tuppfjät i strävan att befria marknaden från kapitalismen.
Läs mer »

SVT Barnkanalen

VB rekommenderar serien ”Pappas pengar” av Erik Haag som startar på lördag.

Sonen Bröli drömmer om att ge sig ut i världen och klara sig själv. När han kommer hem till Stjärtnäs efter att ha blivit utkastad från en privatskola i Schweiz, börjar han fundera. Hur kan vi vara så rika fast vi inte jobbar? Vem städar hemma hos städerskan Saburi? Och hur kommer egentligen Saburi till jobbet, hon verkar inte ha någon privatchaufför som Pappa och Bröli?
Pappas pengar är en rolig serie för hela familjen.

Alla sätt att lära sig mer om hur klassamhället ser ut måste tas till vara. Är det dessutom roligt så varför inte bejaka sitt barnasinne.

Optimism i Vänsterpartiet Lund

Trogna veckobladsläsare väntar sig förmodligen en kort rapport från Vänsterpartiet Lunds årsmöte, så här är några rader. Årsmötet hölls lördagen den 4 februari med drygt fyrtio deltagare.
   Årsmötet präglades helt av den allmänna optimism och harmoni som har utbrutit i partiet efter valet av Jonas Sjöstedt till ny partiledare. Partiet har fått en ordförande som med kunskap, energi och trovärdighet kan framträda i media och i riksdagen. Samtidigt har det politiska innehållet i viss utsträckning förändrats, inte i riktning högerut men till ökad realism. Skärpan i kritiken mot alliansen och socialdemokratin har inte blivit mindre vilket framgår tydligt av paroller som Inget vinstintresse i välfärden och Nej till europakten.
   Förändringen i partitoppen med Sjöstedt, viceordföranden Ulla Andersson och nye partisekreteraren Aron Etzler är särskilt relevant för Lund. V är det mest aktiva oppositionspartiet i kommunalpolitiken men nådde i senaste valet inte de röstframgångar man kunde ha väntat sig. Här har vi också den unika situationen att det finns två vänsterpartier sedan en grupp bland de mest kunniga och erfarna lämnat V för att starta eget. Med det goda samarbetsklimat som finna mellan S, Mp, V och DV i lokalpolitiken är utsikterna inför valet 2014 goda.
   Kommunalpolitiken är V Lunds starkaste sida vilket tydligt framgick av årsedogörelserna på årsmötet. Sämre är det på det organisatoriska planet med klen mötesverksamhet och svårigheter att uppfylla de planer som ställts upp. På den punkten kan man nu förvänta sig en förbättring t.ex. med öppna lördagsmöten med tema som kan locka nya medlemmar. V Lund har nu 140 medlemmar och man ser fram mot en kraftig tillväxt. Partiet är väl synligt för lundaborna genom livlig aktivitet på lokalpressens insändarsidor och genom nyhetsbladet Politiken som nu i två år efter varje fullmäktigemöte delats ut i brevlådor och på stan. Upplagan är ca 2000, men skulle naturligtvis behöva vara 20000 för att ha genomslagskraft.
   Det blev lugna och sakliga diskussioner på årsmötet utan kontroverser. Som ny ordförande valdes med stor majoritet Lars Ohlsson, med kunskaper i bl.a. energi- och byggnadsfrågor liksom i äldreomsorgen. Han är redan ersättare i kommunfullmäktige och har gjort goda insatser både där och på partikongressen och får sägas företräda en hållning som samtidigt är pragmatisk och idémässigt förankrad. Som helhet på årsmötet: god stämning och optimism.
S.H.

Brev till Jonas den 9 februari 2012

Hej Jonas,

Välkommen som ordförande i mitt parti. Förväntningarna på dig är stora och alla vi andra i partiet måste lägga manken till för att dessa förväntningar inte skall komma på skam. Mina huvudintressen har sedan många år varit ekonomi och energifrågor. Om några av mina idéer eller synpunkter kan komma till nytta i partiets arbete så är det ju bra. Jag har publicerat det jag skrivit framför allt i den den socialistiska webbtidningen Veckobladet i Lund.
   Du hade i januari en bra artikel i DN om finanssektorn. Men man får inte bortse från de förändringar i den reala ekonomin som kan ha haft stor betydelse för den uppkomna krisen.
   När man inom vänstern pläderar för mera jämlikhet är det i regel rättviseaspekten som dominerar. Man försummar  att framhålla de negativa makroekonomiska följderna av stora inkomstskillnader. Flera okonventionella ekonomer (Joseph Stiglitz, Nouriel Roubini, Kemal Dervis m.fl.) har framhållit att den ökade ekonomiska ojämlikheten i alla länder i världen som blivit en följd av globalisering och avregleringar är en viktig orsak till den ekonomiska obalansen i världen. I USA, EU och Japan har löneandelen av förädlingsvärdet i ekonomierna minskat till 65%. Det har inneburit att efterfrågan på dessa marknader inte räckt till för de tjänster och varor som produceras.  Detsamma gäller överallt. Global aggregate demand skulle inte räcka till konsumtion av allt som produceras om inte många – individer som stater – lever över sina tilllgångar med lånade medel,  och om inte bankerna tar större risker i sin utlåning än de egentligen bör göra. Följden blir ackumulation av obetalbara skulder. Under 1900-talet kunde skulderna avskrivas vid konjunkturnedgångarna när mindre företag och mindre banker gick i konkurs. Under 2000-talet har de obetalbara skulderna ackumulerats i stora finansföretag – too big to fail – och sedan vältrats över på skattebetalarna.
   Under det just avslutade Davos-mötet visade många oro inför den ekonomiska framtiden. Någon undrade om 1900-talets kapitalism skulle kunna fungera under 2000-talet. Andra uttryckte bekymmer för arbetslösheten – framför allt för ungdomar – och den ökande ekonomiska ojämlikheten som riskerar att leda till social oro. Någon insikt i att ojämlikheten kan vara roten till det onda lyste med sin frånvaro.
   Att förklara sambandet ekonomisk ojämlikhet > otillräcklig efterfrågan > utebliven ekonomisk tillväxt (om det inte lånas till konsumtion) är kanske inte så enkelt. Men du Jonas får ju beröm för att vara pedagogisk så du klarar det nog.
   Enligt en rapport från OECD är Sverige det land bland industriländerna där den ekonomiska ojämlikheten ökat snabbast. Från ginikoefficienten 20 år 1985 till 26 vid den senaste mätningen.  Alliansens skattepolitik och försämring av socialförsäkringarna har naturligtvis bidragit till den utvecklingen som dock pågått även under socialdemokratiskt styre.  Sverige är fortfarande en av de mest jämlika länderna i världen men ändå bidrar vårt land till den globala ekonomiska obalansen. Liksom Tyskland och Kina har vi ett stort exportöverskott vilket möjliggörs av att andra länder har motsvarande importöverskott som ofta måste finansieras med skuldsättning.
   Ständig materiell ekonomisk tillväxt i sin nuvarande form är inte möjlig på sikt på grund av resursbrist och överbelastning på naturen men även i ett kommande samhälle med balanserat och hållbart resursutnyttjande är ekonomisk jämlikhet en självklar målsättning.
   En bra artikel om den makroekonomiska betydelsen av ojämlikhet fanns i Guardian  den 5. februari. Rekommenderas till studium.
Med kamratlig hälsning
Erik Kågström

Pressgrannar

Ganska vidrig reaktion
”Det är naturligtvis inte välgörenhet samhället behöver. Det är rättvisa. Ur det perspektivet är reaktionen på förbundet ”Allt åt allas” överklassafari – en klassresa genom Stockholm – ganska vidrig. De besuttnas upprördhet över att för en gångs skull objektiveras säger oändligt mycket om växande klyftor i Sverige. Den ekonomiska elit som är van vid att sätta agendan tycks vara lätt att skaka i sina grundvalar.”
Ann Heberlein, Sydsvenskan 7/2

Breiviks främsta mål var att döda
Gro Harlem Brundtland
”När jag läser Magnus Lintons avsnitt om massakern på Utöya förstår jag hur hatet mot mångfalden hör ihop med antifeminismen som blomstrar i medierna bland reaktionära ledarskribenter, högerkonservativa och liberala tankesmedjor som Timbro och Access, bloggar och nättidningar. Många delar Breiviks uppfattning att det finns ett antal sanningar som inte får sägas på grund av makten”
Maria Sveland i krönikan Hatet som gör mig politiskt deprimerad, DN 8/2

Friskolornas omsättning 26 miljarder

Lönsammast av friskoleföretagen är Praktiska (tidigare Baggium) med en avkastning på 12 procent. TV-programmet ”Sveriges bästa skitskola” konstaterade att Baggium-skolorna drev de värsta skitskolorna i landet. Den socialdemokratiske politiker som grundade dem har lämnat sina uppdrag och partiet. Han sitter och räknar sina pengar.
   Academedia är det största skolföretaget med 45 000 elever. De har gjort goda och skumma affärer med moderatstyrda Nacka kommun.
   Åren 2000 till 2011 ökade friskoleföretagens omsättning från 5 miljarder till 26 miljarder.
   Reklamvolym och reklamkostnader  för friskolorna ökar drastiskt, liksom reklamen för alkohol
Baksmälla väntar. Källa TT.
Gunnar Stensson

Sven-Hugo Mattsson
Är pensionerna ett problem?

Det finns en prognos som säger att de barn som föds nu kommer att bli 90 år, i snitt, prognosen får anses rätt säker. Om prognosen slår in kommer Tella, Hedda, Mattis, Felix, Malva och Kjell-Åke att räkna med ett långt liv. Jag önskar att de får ett friskt och händelserikt liv. Hälften av gänget beräknas bli 100 år och jag kommer att åka ut till hemmet och bjuda dem på kaffe och bakelse (Napoleon) på högtidsdagen.
   Hur kan man göra detta till ett problem, varför problematisera denna framgångssaga som statministern gör. Om detta inträffar så är det ett facit på att vår välfärd fungerar. Varför stigmatisera de personer som inte ens orkar jobba till 50 eller 60 år.

Är det inte ett problem?
Nej! Det är åtminstone inget stort problem och framförallt har vi en erfarenhet hur vi kan lösa det, det finns dessutom fler lösningar än att jobba längre och det vet Fredrik Reinfeldt utmärkt väl. Vi har redan gjort det vi kanske behöver göra nu, vi har en erfarenhet. Mellan det att vi sjösatte ATP och fram till nu har vi just blivit 9 år äldre i snitt. I slutet av 50-talet blev vi 72 år i snitt, nu blir vi 81. Nu skall vi, enligt prognos, gå från 81 till 90 år, alltså exakt samma differens. Vi har fixat det genom att just jobba längre, höjt pensionsavgiften med 40 %, från 13- 18,5 % av lönen. Vi har numera också tjänstepension i en omfattning som vi inte hade på 50-talet, vi sparar också själv. Gör om allt detta en gång till, höj pensionsavgiften till 25 %, med början nu, gör det sakta men säkert. Säg att vi tar 30 år på oss, då blir höjningen måttlig per år. Då har vi säkrat ett pensionssystem till Tella och Hedda och gänget så de har en helt annan chans att med god flexibilitet gå i pension när de känner för det.
Läs mer »

Kvarteret Galten med omnejd

Bilden lånad från Sydsvenskan

Pianoafton

Helgeandskyrkan
lördag 11 feb kl 17
Mohan Zheng, piano

Helgeands församlingsgård

Café Torsdag 16 februari kl 13.00
Nichlas Vinsander berättar om BIS ”Barn i start”. Barn i Start (BIS) är en gruppverksamhet för barn och ungdomar som vill lära sig mer om sig själva, om asylprocessen och om hur det är att vara ny i Sverige. Verksamheten startades av Individuell Människohjälp i Latinamerika.
   Fokus ligger på deltagarnas egna känslor och syftet är att stärka barnen oavsett vilket land de kommer att växa upp i. BIS vänder sig till barn och ungdomar som har fått uppehållstillstånd i Sverige.
   Verksamheten äger under våren rum i Helgeands församlingsgård, och diakonen Nichlas Vinsander (verksam på Diakonicentralen Ugglan) är en av dess ledare.

Torsdagskväll 16 februari i Helgeand 19.00
Film; Avatar
I Vilda västern i Nordamerika besegrades urinvånarna av den vite mannen. Nu är det rymdens tur. En förlamad marinkårssoldat transporteras till planeten Pandora för att kolonisera den. I den nya världen upptäcker han sitt ansvar för skapelsen och tvingas välja sida.
Hela vårens caféprogram »
Hela vårens kvällsprogram »

Vi behöver dig i Lund!

Vill du bli aktiv i Amnesty i Lund, eller bara veta mer om vad vi gör? Då är du välkommen på rekryteringsmöte den 16 februari. På mötet får du veta mer om hur Amnestys Lundagrupper arbetar och hur du kan engagera dig för mänskliga rättigheter här i Lund!
   Vi kommer att ha en presentation om Amnesty och representanter från alla våra grupper kommer att finnas på plats för att berätta om sitt arbete för dig som är intresserad av att bli mer aktiv. Vi söker också engagerade medlemmar till vår styrelse, framför allt till posten som kassör. Efteråt bjuder vi på fika och det kommer att finnas tid för frågor och mingel med grupperna. 
   När: Torsdag den 16 februari klockan 18.30-20.30 
   Plats: Amnestys lokaler på Östra Vallgatan 61
   Kontakt: Anja Ödman
Välkommen! Önskar Lundagruppern
Läs mer »

Film om Afghanistan

Sverige är ett land i krig.
Är konsekvenserna ordentligt genomtänkta, när vi sänder soldater till Afghanistan?
Är konsekvenserna ordentligt genomtänkta, när vi sänder asylsökande tillbaka till Afghanistan?

Visas den 21 februari kl. 18.30
ABF Malmö Spånehusvägen 47
Speakerrösten är på engelska, ej textad till svenska.
   Filmen handler om de menneskelige og sociale konsekvenser, som følger i kølvandet på en krig. Børnene er de største ofre, udover de fysiske mén, er børnene også ofte stærkt traumatiseret, mange har mistet forældre, søskende eller hele familien.
Arr: Afghanistansolidaritet, Asylgruppen i Malmö och ABF Malmö
Affisch »

Kulturtips

Den Starkare
Teaterhögskolan i Malmö spelar Strindberg på Café Simpan. Endast 3 föreställningar, 8-10 februari
Fre 10 feb kl. 20:00. Läs mer »

PSYKOTERAPI X5
I ett samarbete mellan Månteatern och Institutionen för psykologi på Lunds universitet presenteras fem fristående iscensättningar. Där får vi titta in i det slutna terapirummet och följa behandlingen av Rickard, familjen Jimenez, Morris, Linda och Gun, 10 februari - 13 maj
Fre 10 feb kl. 19:00. Läs mer »

Ragnarök
Direktsänt från The Met på Biograf Spegeln och Kino 11 februari. Repris 12 februari.
Lör 11 feb kl. 18:00. Läs mer »

Cristina Branco - Fado Tango Saudade
En av vår tids största fadistor. Cristina Branco har en unik förmåga att tänja på de gränser för vad fado kan innehålla och vilka släktskap fado har med andra latinska musikaliska uttryck, 11 februari kl. 19:00 på Moriska Paviljongen. Läs mer »

Freddie Wadling
På Palladium 11 februari 19.30.
Läs mer »

Kontramusik
På Inkonst 11 februari kl 23:00.
Läs mer »

MERA MAX! - nya böcker och en ny värld!
Teater Sagohusets vårföreställning där Max återvänder i nya kläder med nya äventyr i en helt ny värld. På Teater Sagohuset 12 februari - 4 mars. 1-3 år
Sön 12 feb kl. 10:30. Läs mer »

Matkaravan
- smaka på våra nya matkulturer. guidade turer runt Möllevångstorget.
Tis 14 feb kl. 16:00 och Tor 16 feb kl. 16:00
Läs mer »

Middag med... Åsa Nilsonne
På Moriska Paviljongen 14 februari.
Tis 14 feb kl. 18:00 och 19:00.
Läs mer »

Duo Naranjo- Weurlander med gästartist Jonas Dominique
På Palladium 15 februari kl. 19.30
Läs mer »

LEONARDO DA VINCI: MÅLARE VID MILANOS HOV
På Biograf Spegeln och Kino 16 februari kl 20.00. Läs mer »

Freuds cigarr
En ny svensk musikal om Sigmund Freud. Gästspel av Stockholms MusikTeater. På Lunds Stadsteater 16 februari kl 19:00.
Läs mer »

Stanza 16/2
Stanza rivstartar årets säsong med läsningar av fyra efterlängtade författare: Sara Stridsberg, Mattias Alkberg, Jenny Tunedal och Linus Gårdfeldt. På Inkonst 16 februari kl 20:00. Läs mer »

Hela kulturcentralens program »

Ulf Nymark
Det räcker inte att grymta om Galten

Om behovet av en parkeringsstrategi för stadskärnan

Kvarteret Galten, dvs det kvarter som idag inrymmer Vårfruskolan och bussterminal för en del av Malmöbussarna, har åter blivit aktuellt för bebyggelse. I kvarteret ska enligt ett nyframtaget program för detaljplan byggas bostäder och lokaler för verksamheter, inklusive butiker och en ny skolbyggnad. Mest kontroversiellt med majoritetens förslag är förstås att det ska byggas en underjordisk p-anläggning. Detta är en synnerligen bred majoritet i kommunstyrelsen enig om. Majoriteten består i detta fall av samtliga borgerliga partier, Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Vänsterpartiet och DV säjer nej till ett p-garage i kv Galten, men – får man förmoda – ja till att kvarteret bebyggs.  Enligt Sydsvenskan innebär majoritetsbeslutet att parkeringsplatserna på Mårtenstorget kommer att plockas bort. Så då är det kanske inte så dumt med ett p-garage i Galten? Kanske vore det klokt att byta ett p-hus i Galten mot ett bilparkeringsfritt Mårtenstorg?
Läs mer »