20-års jubileum
Höstterminen 1991 blev drömmen verklighet, drömmen om en folkhögskola i Malmö som inte skulle vara som vilken som helst skola. Kvarnby har alltsedan dess styrts av arbetarrörelsens traditioner, ett demokratiskt bildningsideal – och en ovanlig aktivistisk anda.
Folkbildningsexperimentet Kvarnby folkhögskola föddes alltså för 20 år sedan. Vi firar detta med det vi är bäst på: folkbildning. Den 26-27 november arrangerar vi vår jubileumskonferens.
Du hittar konferensprogrammet här. Konferensen handlar om det som är viktigt för oss. Vi hoppas att de paneldiskus- sioner, föredrag och workshops som vi kan erbjuda kan locka dig och dina vänner till vår filial på Industrigatan 4 i Malmö.
Filialen, ”Röda huset”, symboliserar det som vi så gärna vill vara: det är en mötesplats för Malmös breda vänster och en mötesplats för alldeles vanliga människor. Här har människor som behöver en andra chans efter en taskig skolgång, yngre och äldre arbetslösa i Kunskapslyft- eller andra uppdragskurser, den autonoma och den parlamentariska vänsterns aktivister, invandrare som läser sfi och många andra samsats och mötts – sedan snart 20 år tillbaka.
På dagtid ägnar vi oss åt diskussioner och seminarier.
På lördagen den 26/11 bjuder Vänsterpartiet Malmö i anslutning till konferensen på fest.
Mat och dryck och gott sällskap finnes. Kom, lyssna på svängig brasiliansk musik med Malmöbandet Lembrando Bossa och fira med oss!
Välkomna, väl mött!
Klasstriderna i Frankrike
Les Misérables
Vårregnet och Vårvinden, två bostadsrättsföreningar i Klostergården, organiserade i söndags en resa till Malmö Opera för att se Les Miserables.
Adel, präster och kung hade tagit makten i Frankrike efter Napoleons nederlag vid Waterloo. Samtidigt växer den franska textilindustrin fram. Massvält råder i Paris. Förtrycket utlöser 1830 en revolution som kulminerar i gatustrider och barrikader 1832.
Victor Hugos roman (bortåt 1500 sidor) gestaltar epoken kring några representativa figurer. Den dramatiska kurvan är given: från förtryck och orättvisor till en förlösande revolution som kvävs i blod och följs av en sorts fred, som ger författaren möjlighet att konstruera individuella lyckliga slut för romanens huvudpersoner.
Musikalen koncentrerar sig förstås på höjdpunkterna. Koreograferade masscener, stora körer, tenorer, basar, basuner och trumpeter, yviga gester, blixtar och explosioner.
I den lilla fattiga staden Malmö uppfördes Malmö Stadsteater under1940-talets knapphet och krig.
Hur var det möjligt?
Karin och jag har biljettnumren 1031 och 1033. Höga siffror, men här finns nog minst 1200 platser. Runt omkring oss har vi de 84 Klostergårdsborna. Varenda plats i salongen är besatt.
När föreställningen brakar loss befinner sig ett femtiotal personer på scenen, däribland 20 gymnasister från friskolan Lunds Dans och Musikal-gymnasium. Orkestern skymtar i bakgrunden och agerar då och då överklass.
Efter den långa första avdelningen ställer sig publiken och jublar åt de röda fanor som revolutionärerna svingar.
Men efter ovationen är man mer benägen att tränga sig fram till barerna än att ockupera stadshuset. Dånet från tusen röster är öronbedövande.
Revolutionerna i Frankrike slutade i massakrer 1848 och 1871. ”Revolutionen i gammal stil, gatustriden med barrikader, har i betydande grad blivit föråldrad”, skriver Engels i ”Klasstriderna i Frankrike”, där han pläderar för allmän rösträtt och parlamentarism, dock utan att utesluta våld.
Med repetergevären och esplanaderna hade de statliga arméerna blivit övermäktiga.
Berättelser och dikter om hjältarnas död på barrikaden skapar starka emotioner och nostalgisk sorg. I Röda Kapellets repertoar ingår ”I körsbärens tid”, Pariskommunens kärleksvisa från maj 1871.
Lite Brecht ryms trots allt i Malmö Operas känslofrosseri (som Brecht skulle ha avskytt). Peter Harryson och Marianne Mörk framför ett par starka texter med skarp diktion. De är musikalens riskkapitalister.
Victor Hugo var 20 år 1832. 1848 stödde han den blivande Napoleon III, men bröt med hans regim och gick hotad av dödsstraff i landsflykt 1851 för att inte återvända till Paris förrän efter den tyska invasionen och Pariskommunens undergång. Så nog visste han vad han skrev om.
TV-aktuellt efter hemfärd i skånefoggen. På Tahrirtorget pågår demonstrationer mot militärstyret för tredje dagen i rad. 20 demonstranter har dödats. På måndag går Egypten till val. Medan jag skriver detta rapporterar Cecilia Uddén från Kairo. Den egyptiska regeringen har avgått, men militärrådet behåller makten. USA finansierar armén och har därför all anledning att kritisera våldet (som leder bort uppmärksamheten från massakrerna i Syrien).
Gunnar Stensson
Rödgröna?
Jag har svårt att säga ”de rödgröna”. Det är socialdemokraterna som fallerar och då menar jag det vi kan kalla miljöpolitiken. För mig är S gråa, en nyans ljusare än Alliansen, men dock gråa. Det var under socialdemokratiska regeringar bilismen byggdes ut, utan någon som helst begränsning. Eftersom ett land knappast har råd med två parallella trafiksystem, fick kollektivtrafiken och främst den spårbundna stå tillbaka. Sålunda revs ungefär hälften av Skånes tågtrafik ner. Inte bara så att tågen slutade gå, man rev upp spåren och i en del fall de reservat som fanns för spårtrafiken. Här skall inte någonsin gå tåg mer verkade det som man resonerade, var och en skall ha en bil och då behövs inga tåg. Vid tiden som den spårbundna trafiken lades ner befann vi oss i en ständig högkonjunktur och skåningarna blev fler och fler. Men vad hjälpte det när bilen skulle fram. Socialdemokratin drevs, och drivs fortfarande, av att vi skulle ha en ständig tillväxt och då är bilen och vägar bättre än tåg och räls. Det var de rikaste sätt att resa som gällde och då spelade det ingen roll att de fattigaste aldrig kommer att ha råd att köpa bil.
Atomkraften
S är också ett atomkraftvänligt parti. Inte ens det faktum att man under Göran Persson period lade ner två verk skymmer detta faktum. Nu har man, rätt självklart, en atomkraftsvänlig partiledare. Visst, man har en skrivning om att atomkraften inte kan läggas ner förrän vi har full välfärd och sysselsättning. Som om vi någonsin kommer att få full sysselsättning och uppleva att vi har tillräcklig välfärd. Atomkraften kommer säkert att läggas ner någon gång.
Men det kommer knappast att bero på politiken utan på atomkraftens farlighet i sig själv.
Socialdemokratin är alltså en garant för olja och atomkraft, dessa förfärliga energikällor.
Men Lund då
Det jag ovan beskrivit är framförallt S i riket. Men S i Lund är inte mycket bättre, möjligtvis en ljusare nyans av grått. Jag satt i tekniska nämnden i knappt åtta år, fyra med en majoritet av de partier som nu är Alliansen, fyra med ”rödgröna” i majoritet. Jag såg ingen skillnad i trafikfrågor. Det var inte så att det i ett läge fanns en majoritet på 6 mot 5 för att sen ändras till 5 mot 6. Det fanns hela tiden en klar majoritet på 9 mot 2, S och borgarna mot V och MP.
Det var inte så att cykelbanorna rustade upp när ”de rödgröna” regerade. Det var inte så att kantstensparkeringar försvann, trots nya p-hus, inte ens på bussgator som Stora Södergatan, S:t Petri Kyrkogata eller Bangatan. Däremot fortsatte vägutbyggnaden, som nästan bara används av bilismen, i oförminskad takt.
Trafikplats Ideon
Om jag förstått det rätt finns idé om att bygga två avfarter från Autostradan ut till Ideon/Brunnshög. De ”Rödgröna” är emot, men jag slår gärna vad med vem som helst om att det, inom 10 år finns minst en avfart. Oavsett vilken majoritet vi kommer att ha. Socialdemokraterna kommer att ändra sig, det har de gjort förr.
Sven-Hugo Mattsson