37:e årg.Mats Skogkär mejlar Veckobladet
Hej
Har sett att det kommit ett nytt nummer av Veckobladet och att min ringa person uppmärksammas.
Jag saxar:
"Att han lögnaktigt påstod att Israel aldrig använt fosforgranater och bomber i Gaza, en lögn som han aldrig tvingats ta avstånd från [...] Självklart riktade han också sitt hat mot Ship to Gaza."
Jag skulle bli mycket förvånad om ni kan belägga detta. Och kan ni inte, skulle jag uppskatta om ni tog in en rättelse.
Mats Skogkär
Ledarredaktionen
Sydsvenskan
Gunnar Stensson
Gunnar Stensson svarar Mats Skogkär
Så här skrev Mats Skogkär den 17 januari 2009, då det israeliska angreppet pågått i tre veckor och hundratals ögonvittnen rapporterat att sjukhus, offentliga och civila byggnader beskjutits med fosforgranater och att den israeliska armén besköt palestinska ambulanser med civila kvinnor och barn:
Rubriken var "Krigets första offer".
Texten löd:
Lögner och propaganda. Lika självklara följeslagare till krig som död och förödelse. Striderna i Gazaremsan utgör inget undantag. Låt oss granska bara två av denna konflikts många ”sanningar”:
Den israeliska armén använder vit fosfor mot civila palestinier.
Den israeliska armén skjuter avsiktligt på ambulanser.
”Sanningar” som ligger till grund för krav på fördömanden, bojkott och vad värre är – ger näring åt den antisemitiska hatvåg som nu rullar över Sverige, Europa och världen.
Ulf Nymark
Bilen som ”stadsmakt”
Efter teknik- och vetenskapshistoriker Per Lundins föreläsningar i Lund den gångna veckan (se VB nr 37) kan det vara på sin plats att koppla Lundins tema – Bilstaden – på förhållandena i vår stad och kommun.
En av Per Lundins grundläggande slutsatser är att stads- och samhällsplaneringen styrs av en ”frusen” ideologi, dvs en ideologi som formades av trafik- och samhällsplanerare under 50- och 60-talen, men som aptitfriskt anammades av alla partier och ledande politiker. Denna ideologi kan kortfattat beskrivas som ”Drömmen om bilsamhället”, där bilen och bilismens intresse utgör samhällsbyggandets norm.
Cynismens förlorade ansikte – och värld
(först publicerad i VLT 8 feb)
"Min fiendes fiende är min vän.” Oavsett om talesättet härstammar från Kina, Frankrike eller Arabien så verkar det vara ledstjärnan för all utrikespolitik. Det har lett till de mest häpnadsväckande pakter och att leta efter moral är som att försöka hitta en isbit i Sahara.
Om vi bara håller oss till väst så är det långvariga stödet till Pol Pot, Mujaheddin i Afghanistan och Saddam Hussein bra exempel. Och nu alltså Egyptens Hosni Mubarak. Diktatorn sedan 30 långa år som årligen stöttats med miljarder dollar börjar plötsligt vackla. Och då, men först då, börjar såväl USA som EU bekymra sig över den demokratiska utvecklingen. Problemet med denna etablerade cynism är dess farlighet. Ingen tror väl att de modiga människor som nu går ut på gator och torg, tomhänta mot sköldar och batonger, inte ser hyckleriet?
Misstron mot denna falskhet förstärks närmast exponentiellt med det palestinska exemplet. Där genomfördes ett helt anständigt val, men folket valde i sin förbittring och besvikelse fel. Och från den dagen utsätts Gazaremsan för en utsvältning som liknar Leningrads under kriget, bara längre. Krigshandlingar med fler offer än beskjutningen av Sarajevo under Balkankriget och en inringning med murbygge á la Warszawaghettot. Och Mubarakregimen har gjort sin del.
Allt detta vet demonstranterna på Tahrirtorget mycket väl. Den stora faran är att allt detta leder till precis den utveckling västvärlden velat förhindra med stödet till Mubarak, Ben Ali och de 40 andra rövarna i Mellanöstern. Att den demokratiska revolutionen slukar sina egna barn och det är islamismen som, precis som i Gaza, på slutet av dagen står som segrare. Det är den slutpunkt som den allt för stora cynismen kan leda till.
Sverige står inte neutralt här heller. Vi skickade fångar till Egyptens tortyrcentraler, vi sålde vapen till Mubarak och utvecklade med EU ”förbindelserna”. Och blundade.
I världspolitiken, sa Bertrand Russel, är det många som utger sig för att vara brandmän och samtidigt sprutar bensin.
Stig Henriksson
"I utriekspolitik är det många som fuskar när korten delas ut och då känns ärligheten under spelet så mycket behagligare"
Peter Bromley
Medelklassrevolt, tack!
Bo-Inge A. är en av SVT:s mer sympatiska medarbetare, Elmsäter dock en skottädd fröken med svårbegripliga fackcredentials. Stig Fredriksson framstår något mesig och alltför naivt välvillig, i sin världsutblick - mot väst och västklienter, åtminstone. Men skickligare och mera skarp, i speciellt vissa textTV-krönikor. Samt med ett smidigt, mångsidigt och pregnant språkbruk småtta njutningen, att följa. BIA:s språk är en rullande katastrof - avvisar han språkhjälp!? Svensklärare i läsekretsen, betyg frågas.
Förresten kan 'himmakorrarna' gott lägga ut lästips, eller underlag - för vem tror väl de har totat hopa brygden aldeles sjelf? Nå, utvecklingen i speciellt Egypten mkt tankeväckande och omruskande även för oss, ute på vänstra flanken. Världen trillar in i ombonadheten som sällan förr. Och kan mycket väl hända att händelserna, utöver spridningen och slutresultatet på kortare och längre sikt, därnere även får konsekvenser här i väst. Har knappt sen 70-talet känt världen stå så öppen - i sin hittills begränsade fasa, och med okänd nivå på vad komma månde. Kan vara ett av historiens vändkors, där utvecklingen tar ny kurs och med betydande spridningseffekter, varstans. Västs hållning alltså USA:s, enskilda europeiska länders samt EU:s visavi brutala semi- eller reala, autokrat(militär)monarkierna i Nordafrika samt MÖ, jämte en och annan auktoritär eller värre republik har säkert bäddat, för hur nu slutar. Och som vissa påpekat, är frågan vem som lurar vem med islamistspöket.
Nej, 30 år av stilla flyter floden, där som här var dömt allt ända i debâcle. Och vad oro och fruktan som gläder mest är den i l'Etat juif, tveklöst! Priset att styra världen efter sin pipa samt vara bekväm och mest bekänna sig till demokrati och MR, för syns skull och i vinst- eller dominanspolitikens riktning, läs Burma och Belorussia ska nån gång betalas. Globala orättvisan är tydligen inte oändlig och vi önskar nu innerligt att en progressiv medelklass ånyo ska vakna till liv - här i en- och expolitikens moderatväst. Må så vägen dit gå via en 2nd dip, a la Soros. Vi förtjänar ju mest elände, prinsessor på 13 madrasser.
Jörgen L
Gunnar Stensson
Dagbok
Omvälvningen i Egypten via Sydsvenskan
Fredagen 4/2
Idag får artikeln ”Egyptiskt uppror ökar osäkerheten i världen” störst utrymme. Debattredaktören Magnus Jiborn har anlitat Niklas Granlund och Johannes Malminen, säkerhetspolitiska analytiker verksamma vid Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI.
De är det slags experter som har till yrke att försvara en kollapsad amerikansk säkerhetspolitik.
De gör vad de kan.
Lördagen 5/2
Ledarredaktionen tar ställning. SVT-reportern Bert Sundström har blivit överfallen. Slutsats: ”Den egyptiska regimen är avslöjad. En hel värld kan se det.”
envetet på Sydsvenskans kultursidor att säga beska sanningar om Lunds kulturliv. Det man saknar är en diskussion om varför det är som det är.
Utskriftsvänlig form
THE MUSICAL med elever från estetiska programmet vid Heleneholms Gymnasium i Malmö, 11-15 februari 