Skrotcyklar och kulturhuvudstadsår

Malmö är lundabornas kulturhuvudstad. Det kunde kulturhuvudstadsprojektets jury inte undgå att märka, hur många skrotcyklar man än svetsade ihop utanför stadshallen.
   Därför var det naturligt att dess val föll på Umeå som genom Norrlandsoperan och andra institutioner verkligen är kulturhuvudstad i en stor region.
   Jag deltog tillsammans med representanter från Lunds kulturskola i ett studiebesök i Umeå för några år sedan. Vi imponerades av de stora satsningar som staden gjorde.
   Men bygger vi en stadsteater och ett konserthus i Lund får vi kanske en andra chans om ett par decennier.
   Lunds teaterförening har häromdagen i en skrivelse till Kultur- och fritidsnämnden meddelat risken för ett underskott på 150 000 kronor innevarande budgetår.
   Bakgrunden är att kommunen för ett par år sedan kraftigt minskade bidraget till föreningen samtidigt som hyran på Lunds stadsteater höjdes.
   Teaterföreningen arrangerar 40 scenföreställningar per år, något som utgör ett viktigt inslag i Lunds kulturliv.
   Om en vecka visas Nordost, en pjäs om gisslandramat på teatern vid Dubrovkafloden i Moskva härom året. Senare kommer bland annat en mycket intressant svensk-finsk scenversion av Svinalängorna. 
   Under vårterminen rådde ett avtalslöst tillstånd mellan Teaterföreningen och Lunds kommun, varför föreningens budget inte kunde utarbetas förrän i slutet av maj månad. Det nya avtalet är något generösare än det tidigare. Det kommunala bidraget höjdes med 10 000 kronor och hyran på Stadsteatern sänktes till 6000 kronor per dag.
   Inför kommande budgetår planerar föreningen att begära en höjning av det nuvarande kommunala bidraget från 160 000 kronor till 350 000. Får se om kommunen har råd. Den har ju just lagt ut 40 miljoner i kampen för att bli kulturhuvudstad
   En stor svårighet i föreningens arbete är bristen på scener, Man tvingas säga nej till många föreställningar.
Teaterföreningen hade en välbesökt upptaktsfest på Månteatern i måndags, dagen före avgörandet om Kulturhuvudstaden.
   Med en generösare kulturpolitik, fler kulturinstitutioner och kanske färre skrotcyklar hade utgången kunnat bli en annan.
Gunnar Stensson

Inget är som ett svenskt smörgåsbord

De tre oppositionspartierna hade för några dagar sedan en tidig valupptakt i Stockholm. Arrangemanget var välbesökt av såväl sympatisörer som media. Inslaget i TV fokuserade som vanligt på skillnaderna mellan de tre partierna och spekulerade i framtida samarbetssvårigheter. Om jag minns rätt talade Mona Sahlin om ekonomi och skatter, Lars Ohly om svensk trupp i Afghanistan och miljöpartisten om ett nytt vägbygge i Stockholm.
    Nu vet jag faktiskt inte heller hur väljare i allmänhet reagerar på en sådan bild av regeringsalternativet. Förhoppningsvis är de mogna nog att inse att anledningen till att det finns tre partier är att de det finns olika åsikter och lösningar i politiken och att dessa tävlar i demokratiska val.
   Jag är ingen anhängare av detta med att bilda två block i svensk politik och jag är tveksam till att detta ger mer röster för vänstern. Miljöpartiet, som var mest angelägna att få regeringstaburetter, stöter helt klart bort en hel del sossar in i det borgerliga fältet. Vänstern har sossar accepterat så långe de inte kräver inflytande. En stor del av tillbakagången i opinionssiffrorna är ett resultat av samarbetet.
   Vad skall man då vinna valet på. Ja inte är det frågan om svenskt militär närvaro i Afghanistan. För alla dem som vill ha en ny regering så är det andra mera nära frågor som är avgörande.
   Att ta upp frågan om trupp i Afghanistan när man skall visa upp ett regeringsalternativ är idiotiskt också för att det ger borgarna vatten på kvarn. Visst Lars Ohly får ha sin åsikt och föra fram den men han måste vara ärlig och medge att i en sådan fråga måste vänsterpartiet som mindre del av vänsteralternativet böja sig för majoriteten av sossar och miljöpartister som ej avser att dra tillbaka truppen.
   Nu sägs att sossarna i fråga om skatter avser att åter ta upp förmögenhetsskatt och fastighetsskatt. Sossarnas förslag kommer troligtvis att ha ett upplägg som gör att endast de rikaste drabbas. Men vad kommer det att ge? Risken är att vänsterns förslag skrämmer upp en hel del i väljarkåren utan att det i det fall det genomförs ger några större pengar till statskassan. Min uppfattning, vänta med ett sådant förslag som bara leder till att vi i valdebatten tvingas lägga tid på att försvara ideer som ideologiskt kan vara rätt men i ekonomiskt avseende är skit samma.
   En sosseregering kan göra mycket dåligt men en borgarregering är alltid betydligt farligare. Vänsteralternativet måste se taktiskt på valet. Vi måste helt enkelt bjuda över borgarna. Jobbskatteavdraget är som sossarna insett svårt att ta bort i sin helhet. Detta betyder att vi måste sänka skatten för de som ej har inkomst av förvärvsarbete. Ta fram en kalkyl och se vad det kommer att kosta att få en och samma skattesats enbart varierande med inkomstnivån. Sedan kan vi fortsätta med hälsovården. Vad skulle det kosta att minska den enskildes kostnader för t.ex. tandvård?
   Det viktiga är att med alla medel se till att vi får bort nuvarande regering och då får man tillfälligt stå tillbaka. Utan att ha granskat statsfinanserna påstår jag att regeringens nuvarande resultaträkning inte går ihop, vi lägger ut mer än vad vi tar in. Låt oss fortsätta med detta. Lägg en politik för den första delen av nästa mandatperiod som är underfinansierad men samtidigt stimulerar ekonomin. Låt oss ta makten med ett rejält smörgåsbord.
Anders

Lucifer
Kulturchocker

När jag satte mig att skriva det här, vid tolvtiden på torsdagen, hörde jag plötsligt trumpetandet. Jag rusade ut och tittade upp. Jo, femton tranor cirklade över Väster och skruvade sig upp i termiken för att glida vidare. Hann de till Rügen på kvällen eller fick de nöja sig med fälten nere vid Börringe? Det är nåt visst med att bo vid ett av de stora trafikstråken.

Pressgrannar

Det måste ha pågått i en månad nu. Först veckor av diskussioner om väderleksläget i Florida, så väntan på uppskjutningen, sedan berättelser om toalettbestyr och reparationsarbeten och nu nedfarten. Sen så kommer alla intervjuerna och den triumfartade hemkomsten av en nyskapad nationalhjälte. Det är som en skedmatning från NASA:s PR-kontor. Vad har vi gjort för att förtjäna detta?
Alternativen är inte bättre. Jag trodde inte man skulle behöva uppleva det igen men Aftonbladet kör nu med UFO-bilder som på 50-talet. Är det tidsandan eller upplagekriget mellan kvällstidningarna? Det är som om det pågick en kampanj att vi ska sysselsätta oss med meningslösheter.

Läs mer

Barrack Obama

Han jämförs med Hitler, Pol Pot och Stalin när han vill hålla tal för eleverna i USA:s skolor. Sydsvenskan ansluter sig till mobben genom att försåtligt håna skoltalet i stället för att ta avstånd från hatkampanjen.
   När detta skrivs, har Obama just talat till kongressen om nödvändigheten av en sjukvårdsreform. USA är det enda rika land som saknar en ordentlig sjukförsäkring.  47 miljoner fattiga amerikaner står utan skydd. En reform är nödvändig. På sikt leder den till större trygghet, större rättvisa och lägre kostnader. Men motståndet är hårt. De privilegierade värnar sina privilegier. Sjukvården i USA är dyr och ineffektiv. Den kostar idag motsvarande 16% av BNP vilket är dubbelt så mycket som den svenska. 
   De onda krafterna i USA samlar sig. De giriga oljemiljardärerna med förre vicepresident Cheney i spetsen, torterarna i CIA, Blackwaters yrkesmördare, Ku Klux Klans rasister, vapenlobbyn, den fundamentalistiska kristna högern, de sionistiska organisationerna och mobbens hatmöten över hela USA ingår i kampanjen för att störta Obama. Israels regering ignorerar arrogant fredsplanen och ökar spänningen i Mellanöstern genom att illegalt bygga 450 nya bosättningar på ockuperad mark.
Stämningarna i USA och Israel påminner om dem i Tyskland under 1930-talet. På kort tid har Obamas opinionssiffror sjunkit till knappa 50 procent. 
   Vi måste vara solidariska med honom även om vi är kritiska mot hans politik i Afghanistan, Pakistan, Irak och Iran. Det är svårt att bryta med åtta år av kriminell terrorpolitik.
Gunnar Stensson