Den 6-8 mars ska Sverige-Israel spela en Davis Cupmatch i Baltiska hallen, Malmö.
   Efter veckans beslut så vet vi att matchen kommer att spelas utan publik.

Klostergårdens fritidsgård – Bygg nu!

Vi var på stadsbyggnadskontoret 10/2. Samråd om planen för Klostergårdens fritidsgård. Där fanns representanter för Studenternas folkdanslag, Fritidsgården, Klostergårdens byalag, Klostergårdsskolan. Och några till.
   Ett fint tvåvåningshus. Bibliotek, samlingssal, dansgolv, scen, föreningslokaler.  Huset kompletterar Klostergårdens piazza. På nordsidan ligger kyrkan, i öster Helgeandsgården och i söder centrum. I väster ska den nya fritidsgården byggas. Husen runt torget i rött tegel liksom piazzans stenläggning. Ett varmt, skyddat torg. Äntligen blir Klostergårdens centrum färdigbyggt.
   Vi som satt i stadsbyggnadskontorets konferensrum hade väntat länge. Många år. Alla var nöjda, utom dansarna. De ville ha lite större yta att dansa på. När vi gick hem snöade det. Vi skrattade.
   En vecka senare. Morgonsol, klar himmel, kyla. Reflexer i 10 000 fönster. Slår upp tidningen. Vad är detta? Tjänstemannaförslag: ”Klostergårdens fritidsgård skjuts upp till 2013”.
   Ett dumt förslag! Fritidsgården behövs mer än nånsin! Att betala hyra för den barack som nu används är att kasta pengarna i sjön. Kontraktet går ut i år. Att teckna ett nytt kommer inte i fråga!
   Dessutom: arbetslösheten ökar. Investera för jobbens skull! Kostnaderna sjunker. Utnyttja läget!
   Ett par timmar senare, i centrum för att köpa mjölk och bröd. ”Har du hört på maken?” ”Vad var det jag sa?” ”Vi måste göra nåt!” Andedräkten står som rök ur munnarna på sportlediga ungdomar och stavgångande pensionärer. ”Namninsamling!” ”Demonstration!”
   Beslutet att skjuta upp bygget är inte taget än! Det är nu vi måste agera! Det handlar om löften. Det handlar om demokrati. Klostergårdens fritidsgård! Nu!
Gunnar Stensson

Klostergårdens byalags årsmöte äger rum måndagen den 23 februari klockan 19 i Kultur och Fritids lokal i Klostergårdens centrum.
Alla välkomna.

Jag är faktiskt rädd

I världen råder nu en alltmer påtaglig nedgång i produktion och sysselsättning. När krisen först framträdde fanns man benämningen finansiell kris och så har det förblivit även om man nu också börjar tala om lågkonjunktur. 
   För vänstern ligger skulden i USA och framförallt Busch idiotförklarade politik. Detta synsätt är för mig alltför förenklat eller helt enkelt fel. Visst har fel gjorts i USA men det grundläggande är ju ändå att vårt ekonomiska system, det kapitalistiska systemet, i sig är instabilt och dessutom eventuellt alltid med jämna mellanrum hamnar i en nedgång där människor förlorar sina jobb och fabriker stängs ner.
   Nu söker världens ledare komma ur krisen genom att skapa stabilitet i den finansiella sektorn.    
   I det fall krisen är finansiell skulle denna medicin ge resultat. Jag betvivlar dock att så blir fallet. Hur djup eller långvarig krisen blir vet ingen. Vi kan dock konstatera att vi i på många fabriker upplever att tvärstopp som aldrig förr upplevts. I Lund kommer inför sommaren många att ställas utan arbete. När fabrikerna stänger försvinner pengar från det offentliga och från affärerna. Verksamheter krymper och butiker får slå igen. 
   Jag var på ett möte med vänstern där ämnet var den finansiella krisen. Det var trevligt att träffas men det fanns ingen politik som kunde övertyga mig. Det fanns inget att tro på.
   På min arbetsplats skämtar man bort problemen. Vi är ju så vana vid hög konsumtion. Inte kan detta gå åt helvete. Men det är detta jag är rädd för. Visst kan tycka illa om bilindustrin men så länge vi inte har något att sätta i stället mer än en destruktiv arbetslöshet finns det inget att fira med Saabs konkurs. Det blir de svagaste som får betala, som alltid.
   Vi har knappt sett mer än början.
Lars-Anders Jönsson

Gunnar Stensson
Krigsförbrytartribunalen i Phnom Penh

I januari 1978 utbröt öppna strider mellan Vietnam och Demokratiska Kampuchea. Situationen hade länge varit spänd. Kampuchea hade gjort flera raider över gränsen. När nyheten om striderna rapporterades befann jag mig i Stockholm som ombud för Lund i VPK:s kongress. Jag tror det var kongressens sista dag. Platserna var glest besatta. Jag gick upp i talarstolen och yrkade att VPK skulle ställa sig bakom Vietnam. Till min förvåning fick jag inte kongressen med mig. Flera talare förnekade folkmorden och försvarade Kambodjas territoriella integritet.

Läs mer »

Antisemitism-stämpeln

Sionisterna skadade allvarligt Olof Palmes förtroende som fredsförhandlare i början av 1980-talet genom att stämpla honom som antisemit. Det berättades i förra numret av VB. För en vecka sedan försökte man för n-te gången upprepa manövern.
   Den här gången gällde det Lars Ohly. En hörnartikel publicerades i Sydsvenskan. Tonfallet var högljutt och insinuant, ”bevisningen” svag. Lars Ohly hade rekommenderat en blogg. Den stod i en av hans partikamraters namn. Israels ockupation av Palestina och kriget i Gaza  debatterades i bloggen. Somliga skribenter hade använt uttryck som tolkades som antisemitiska. Fram med stämpel bara! Lars Ohly är antisemit. Sydsvenskan underströk slutsatsen genom att illustrera artikeln med ett stort porträtt.
   Bloggar är jag inte förtjust i. Vem har tid att läsa pladder? Många inlägg är förkastliga. Dock ansvarar skribenterna själva för vad de skriver. Lars Ohly kan inte göras ansvarig för vad en tredje person skriver i hans partikamrats blogg.
   Men antisemitism-stämpeln funkar inte längre. Genom långvarigt och oansvarigt bruk har den förlorat sin trovärdighet. Därför valde flertalet tidningar att avstå från att publicera artikeln om Lars Ohly.
   Men varför skrevs den? Förklaringen är enkel. Lars Ohly bedöms utgöra en fara för den sionistiska ideologin efter att ha framträtt som ledande Israel-kritiker i riksdagsdebatten härom veckan. Han är partiledare och möjlig ledamot i en vänsterregering under nästa mandatperiod. Därför ville man skada hans trovärdighet. Den sannolika följden är den motsatta, att hans ställning stärks.

Mobboffer
Vice ordföranden för S-kvinnorna i Skåne, Ingalill Bjartén, lyckades sionisterna däremot mobba bort. Hon är relativt okänd. Hon är kvinna. Som boende i Staffanstorp, en liten ort där alla känner alla, är hon mer utsatt än Lars Ohly.
   Tror någon att hon är antisemit? Icke! Men genom att angripa henne riktade man ett indirekt angrepp mot socialdemokraterna.
   Hon kritiserade Israel för att föra en apartheidpolitik och ville stoppa Davis Cup-matchen. Dessutom jämförde hon Israels angrepp på Gaza med de tyska nazisternas angrepp på det judiska ghettot i Warszawa den 19 april 1943. Det finns likheter. I båda fallen var försvararna instängda i ett litet område. I båda fallen varade striderna en knapp månad. I båda fallen kämpade försvararna mot en enorm övermakt.
   Men skillnaden är stor. I Gaza överlevde de som överlevt bombningen och beskjutningen. De drabbades bara av ekonomisk blockad. I Warszawa avrättades motståndskämparna och de överlevande civila fördes till utrotningsläger.
   Ingalill Bjertén är säkert medveten om den skillnaden. Men hon ville dra uppmärksamheten till likheterna.
Gunnar Stensson