Det värsta

Det värsta är inte beslutet att misstänksamt avlyssna hela det svenska folket. Det har FRA gjort i månader, långt innan det fattades. Och dessförinnan IB och andra ”underrättelseorgan”.
   Registreringen brukar för resten inte drabba svenskar (frånsett någon enstaka Leander). Däremot drabbas flyktingar och medlemmar i befrielserörelser.
   FRA:s huvuduppgift är nämligen handel. Handel med underrättelser. Handel med ”terrorister”. Hallå, är det CIA? Vi har en kurd och några somalier att byta. Vad får vi för dom? Och så har vi en palestinsk hamasanhängare. Inte så dumt , va? Och två egyptiska terrorister. Vad ger ni oss för dom?
-Om vi ska få nånting så måste vi ha nånting att erbjuda, som en talesman för FRA sa.
   Visst, det är smutsigt och demoraliserande. Men det är alltså inte det värsta. Den banala ondskan har alltid existerat.
   Det värsta är att också de som protesterar mot avlyssningsbeslutet samtidigt måste bekräfta sin uppriktiga tro på att vi måste försvara våra hem, våra barn, våra soldater, vårt land mot ett diffust hot från ”terrorister”, underförstått muslimska  terrorister. Lite rasistisk paranoia.  För somliga faller det sig enkelt. Andra gör det under protest. Och så finns det enstaka som faktiskt vägrar.
   Men det finns en fördel med den nya underrättelsetekniken. FRA kommer att finna att de sökord de fångar upp i sitt underrättelsenät förekommer i Veckobladet nästan varje vecka. Vb kommer alltså att öka sin läsekrets.
Gunnar Stensson



Irlands nej

Idag är det måndagen den 16 juni i Lund. Då firar man Bloomsday i Dublin. James Joyce´s roman Ulysses, där Leopold Bloom är en föga heroisk judisk huvudperson, handlar nämligen om vad som hände i Dublin just den dagen år 1904.
   Så här börjar den. Solen lyser över Dublinbuktens gröna vatten. Klockan 8 stiger Stephen Dedalus upp på bröstvärnet i det gamla fästningstorn där han bor. Det gröna havet påminner honom om kärlet med grön galla bredvid hans mors dödsbädd. Han har av principiella skäl vägrat att medverka i de katolska sakramenten inför hennes död och därigenom vållat henne stor oro. Nu känner han sorg och skuld.
   James Joyce stod inte ut i Dublin. Jag har två fiender, säger hans alter ego: den heliga katolska kyrkan och det brittiska imperiet.
   Men han stod inte ut med irländarna heller, vare sig med påskupprorets nationalister eller  IRA:s republikaner. Han avskydde försöken att återuppväcka den gamla gaeliska kulturen.
   22 år gammal lämnar han Irland för Europa. Många år vistas han i Trieste och senare i Paris. Hela tiden skriver han om sin hemstad, Dublin, och vad som hände där den 16 juni 2004.
   Jag tänker förstås i min relativa besvikelse över Irlands ställningstagande i folkomröstningen: James Joyce skulle inte ha röstat nej till Lissabonfördraget. Han var europé. Möjligen hade han röstskolkat.
Läs mer

Erik Kågström

Kristidender XII
John McCain III – krigshjälte eller kollaboratör, bråkstake och bluffmakare?

I Kristidender IX framlades den djärva hypotesen att Barack Obama i själva verket är en kryptosocialist som dock inte kan avslöja sina planer för det framtida USA förrän han blivit vald till president. Kanske inte så djärvt ändå eftersom den tidigare majoritetsledaren i Representanthuset republikanen Thomas Dale DeLay nyligen stämplat Obama som marxist. Hittills under premiärvalskampanjen har Obama i varje fall skickligt hållit sig i den politiska mittfåran. I utrikespolitiskt avseende kan man till och med skönja en glidning åt höger i hans oreserverade stöd för Israel och kritiska uttalanden om den vänsterpopulistiska utvecklingen i Latinamerika. Det tycks dock inte ha skrämt hans sympatisörer på vänsterkanten i omvärlden.  En företrädare för Hamas har till exempel gett honom ett - visserligen ovälkommet – stöd.
En del palestinska journalister tycks knyta förhoppningar till Barack Obama och den israeliske journalisten och fredsaktivisten Uri Avneri skriver: ”Some people dream about a partnership of Barack Obama and Tzipi Livni”. Livni är israelisk utrikesminister och när Ehud Olmert, som man väntar, döms för mutbrott kommer hon kanske att efterträda honom som ledare för regeringspartiet Kadima. Sedan Obama sagt att Hugo Chavez visserligen blivit demokratiskt vald men inte regerar på ett demokratiskt sätt, kommenterade Chavez detta med: ”If it helps Obama get elected, okay, we'll talk later”.
I Kristidender IX framhölls också att Obamas svaga punkter i presidentvalet förmodligen skulle bli beskyllningar för bristande patriotism och obenägenhet att tillgripa militära våldsmedel för att tillgodose amerikanska intressen. När han nu förmodligen ställs mot John McCain i presidentvalet kommer detta sannolikt att bli huvudfrågor trots att ekonomin nu är det största problemet för den enskilde amerikanen med avslutandet av Irakkriget på andra plats.
McCains starka sidor är dels hans status som amerikansk krigshjälte efter att ha tillbringat fem och ett halvt år i vietnamesiskt fängelse, dels hans popularitet inom den amerikanska pressen. Övriga presidentkandidater har varit försiktiga med informella samtal med journalister. Ett förfluget ord kan blåsas upp till en skandal. Inte så McCain. I hans kampanjbuss som döpts till ”The Straight Talk Express” pratar han på och underhåller pressen. Dumheter och motsägelsefulla uttalanden blir inga ”affärer” utan ses som uttryck för McCains beundransvärda rättframhet.
Läs mer



Gammalt och nytt om Lund

Cecilia Nelson, den lysande bildpedagogen, har slutat på Lunds konsthall men verkar i styrelsen för Gamla Lund. Nu har hon skrivit föreningens årsbok, Också detta är Lund.
   Den sönderfaller liksom en del annat i tre delar. Först får vi en snabbresumé av författare, bofasta eller gästande, som har skildrat staden på något sätt. Man får uppleva igenkännandets glädje eller tristess: de allra flesta guldkornen är redan upptäckta och uppvisade, men guldkorn är de likafullt och det kommer nya generationer som kanske inte har läst Nils Palmborgs Litteratörernas Lund. Som bokens första avsnitt kan ses som en sammanfattning av, Nelson refererar uttryckligen till Palmborg. Det är oklart hur mycket hon själv har bidragit med.
   Det är alltid lätt att hitta luckor i den här typen av översikter. Själv saknar jag bland skildrarna av modern tid poeten Gert Glentow (Fäladstorget) och romanförfattarna Sven-Olof Lorentzen och Unni Drougge (skildrare av kollektivliv respektive vänsterbacklash), kanske också Staffan ”Keddy” Jacobsson.
   Den senare borde Nelson ha upptäckt eftersom han är bildvetare liksom hon. Och det är övergången till bilddelarna som är bokens styrka.
   Den första är en skiss över bildkonstens

utveckling och förutsättningar i Lund. Koncist men kunnigt. Basen var länge universitetet med dess ritmästare och pedagogiska konstsamlingar. En tid blev Lund ett centrum för det skånska konstlivet, under blomstringen för det ”stämningsfulla provinsmåleri” som vi väl alla har en särskild känsla inför. Men snart nog kom en förskjutning till Malmö, trots att Lund fostrade målare som Hill och GAN som hämtade motiv härifrån. Förutom konstnärerna skildras deras institutioner, både föreningarna och byggnaderna. Det är bitvis trassliga historier och de helhjärtade satsningarna har inte varit så många, men det är klart att inte alla städer av Lunds storlek samtidigt kan visa upp institutioner som Skissernas museum och Konsthallen.
   Så kommer ett tjugotal presentationer av nu verksamma Lundakonstnärer där de flesta har tecknat, målat eller fotograferat någon form av lokala landskap. De är gjorda efter mall men inget ont i det. Ingen särskild Lundaskola avtecknar sej men det talas om nätverk. Flera av de intervjuade uttrycker saknad efter Anders Tornbergs galleri och önskar sej starkare lokala tyngdpunkter i konstlivet. Men Malmö är nog obevekligen ett nummer större numera.
Gunnar Sandin


En av de konstnärer som boken presenterar är Andrzej Ploski. Här ett modernt Lundalandskap av honom: Öresundståget med sin nos som banar sej fram genom bebyggelsen söder om stationen. Det är inte bara GAN som har gjort bilder på lokala tåg.

I veckans nummer:

 

Sämre värden i Lund
än tidigare år

av Gunnar Stensson

 

Det värsta
av Gunnar Stensson

 

Irlands nej
avGunnar Stensson

 

Kristidender XII
av Erik Kågström

 

Gammalt och nytt om Lund
av Gunnar Sandin

 

Redaktion:

Göran Persson och Kajsa Theander

 

 

Utskriftsvänlig form

 

Sommarlov

VB tar nu ett som vi själva ser det välförtjänt sommarlov mellan ovan och nedan.
Samtliga skribenter, vänner, läsare och alla andra med hjärtat till vänster önskas en riktigt god sommar. Vi ses igen till hösten som säkert för med sig en hel del att skrva om. Allt från grönskan i södra Lund till kampen om Vita Huset hoppas vi få berätta om då.
Nästa nummer kommer alltså den 28/8.



Gunnar Stensson

Nu syns konsekvenserna
Sämre värden i Lund
än tidigare år

De genomsnittliga meritvärdena i Lunds grundskolor försämrades under 2007. Andelen elever med gymnasiebehörighet minskade.
   Detta framgår av tabellerna 12 och 15 i Lunds kommuns kvalitetsredovisning för förskola och skola 2007 som bygger på avgångsbetygen.
   Kvalitetsredovisningen innehåller också andra uppgifter om förhållanden som påverkar skolresultaten. Lärarlönerna i Lund är låga. Lund hamnar på plats 105  rankinglistan över svenska kommuner. När det gäller lärarnas hälsa är situationen ännu sämre: där ligger Lund som nummer 167. Lärarnas trivsel och hälsa påverkas negativt av den nya skolpolitiken, som leder till fler omplaceringar och större klasser.
   Utredarna framhåller i avsnittet Analys och åtgärder att ”skolorna måste förhålla sig till att dessa två grundskoleindikatorer (meritpoäng och gymnasiebehörighet) uppvisar sämre värden än tidigare år”.
   Ett sätt för skolorna att göra detta är att av kommunen begära tillräckliga resurser för att hålla kvaliteten uppe.
   Vid nyåret 2008 trädde nya nedskärningar i kraft samtidigt som skolpengssystemet infördes. Nedskärningarna ledde redan vårterminen 2008 till större grupper och minskad lärartäthet. De negativa effekterna kommer att öka i höst. Skolpengssystemet har skadat kontinuiteten i undervisningen genom att lärare förflyttas. Allt talar för att meritvärdena under det läsår som avslutades förra fredagen har fortsatt att sjunka och att andelen gymnasiebehöriga elever har fortsatt att minska. I julas var siffran på elever utan gymnasiebehörighet så hög som 9 procent. Men betygen brukar stiga något under vårterminen.
    I budgetbehandlingen den 12 och 13 juni genomdrev de fyra borgerliga partierna nya nedskärningar inom förskola och grundskola. De negativa effekterna av det beslutet kommer att dokumenteras vårterminen 2009.

Röstboskap
Samtliga borgerliga fullmäktigeledamöter röstade för nedskärningarna. Majoriteten fick lätt igenom sin budget, konstaterade Skånskan.
   Lite svårare var det för regeringspartierna i riksdagen att få igenom beslutet  om FRA. I tisdagens debatt  såg vi en handfull borgerliga riksdagsledamöter gå emot sina partier. Efter lite hjärntvätt gav de förstås vika utom en folkpartist som röstade nej och en som la ner sin röst, vilket var riskfritt eftersom beslutet inte påverkades.
Läs mer