2 maj 2008
Olika sidor av Lund
Vi lever i en stad med många olika sidor. Ibland kan de te sig oförenliga.
Skall man välja mellan det röda eller det skirt vita eller stanna hemma tills de storvulna planerna realiserats?
Inget lätt val det där mellan det röda och det vita så VB avstår från att välja, här kan ni ta del av både och.
Första maj var staden full av röda och en del svarta aktiviteter hela dagen lång, detta trots ett tröstlöst regnande och tidsanda.
Läs mer om första maj
På många ställen i staden fanns det magnifika magnolior att beskåde.
Se mer av magnoliorna
Lund är en småstad eller en midre storstad eller hur det nu var? Oavsett vilket så är det aldeles tydligt en stad med ambitioner.
Det här får ni säkert se mer av men inte just nu.
Pronomina, Schulman!
Barnläkaren Salomon Schulman är även kåsör i Dagens Nyheter och Skånska Dagbladet.De bästa bitarna reserverar han för DN, en tidning med större och mer kvalificerad läsekrets som säkert betalar bättre. De ger ibland roande och även lärorika inblickar i judisk kultur och språkvärld och då överser man gärna med den manierade stilen. I Skånskan är klassen sämre.
Som i måndags när Schulman kåserade inför första maj och om hur de gamla 68-orna skulle ta ut rullatorerna och skrida fram som vanligt genom Lunds gator, en sed som kontrasterade mot det goda liv de förde sen de fullgjort marschen genom institutionerna. Det är ett ämne som har tröskats till leda av borgerliga skribenter och som det är svårt att utvinna något nytt ur. Schulman gör det inte.
Ändå skänker vi honom en kollegial förståelse. Man ska leverera på utsatt datum trots att tid och/eller inspiration saknas, och då blir det som det blir. Även kåsörer har rätt till en dålig dag. (Det har däremot inte läkare så vi hoppas att det inte skedde någon olycka på kliniken.) Så vi ska inte klanka på innehållet i hans kåseri. Däremot är det hans plikt som (betald) skribent att vårda språket, såväl goda som dåliga dagar, till och med i Skånska Dagbladet. Men nu skrev han indignerat/raljant: ”En av mina kolleger som satt jakten på de fattiga försäkringsdeltagarna i system och förvägrar dem sina slantar är lika röd som en Marx.”
Vi förstår faktiskt att hans kollega trots sin radikalism inte utan vidare, eller på annat sätt än skattevägen, vill avstå sina egna pengar till de patienter som hoppas på sjukskrivning. För så står det. Men så menar inte Schulman. Det är bara det att han inte kan skilja på sina och deras, på possessiva och reflexiva personliga pronomina. Och det är faktiskt en elementär skyldighet för en tidningsskribent.
Grr
Alla Parollers moder
Att komma på den slagkraftigaste parollen är det många som kämpat med genom åren. Men kan det verkligen bli bättre än så här?
VB tillåter sig att tvivla
och vi är fullt beredda att kora denna till alla tiders Lundensiska förstamajparoll.
Post förstamaj
När det här läses är förstamaj- firandet förbi. Vänsterns årliga mönstring av styrkorna är självvald och visar förstås både upp- och nergångar i den poliska konjunkturen. Jag tycker väl att temperaturen är rätt låg. USA:s vidriga krig och ockupation i Irak bara fortsätter och ingen tycks ha kraft att på allvar säga emot. Tvärtom: i Sverige kräver resursstarka opinionsbildare att Sverige ska gå med i NATO, USA:s främsta politiska verktyg. Man kan bara glädjas åt att den folkliga opinionen ännu är en annan. Men den svenska regeringen tar så många steg den kan för att närma sig, just nu t.ex. genom att föreslå ett samarbete med Norge för att ordna in sig i kretsen. Nordismen används alltså som alibi för helt andra strävanden.. Och inte har väl Reinfeldt sagt något till Busch om USA:s uppförande i Irak och Afghanistan. Tvärtom, det utlovas ju fler svenska soldater till Afghanistan. Och inte har Sverige protesterat mot uppförandet av raketramper vid polska Östersjökusten, obehagliga grannar som är självklara mål för andra raketer och i sig ett sätt att rubba den militära balansen i Europa.
OK, det var kanske inte så mycket av de vanliga förstamajfrågorna. Och det verkar också som om folk inte på allvar bryr sig, det handlar mer om de vanliga plånboksfrågorna. Men jag tycker att vänsterpartiet just i utrikesfrågorna har en mycket stark och i längden vinnande position och det borde komma till mer uttryck.
Dyr bensin!
Lokalt finns det dock lite mer hetta i den politiska debatten. Borgarnas kommunalpolitik är djupt impopulär och det börjar spridas en insikt om att de helt enkelt inte är särskilt bra på att styra Lund. Jag ser fram mot att denna insikt når allt fler, också i deras egna led.
Klimatet hade ju kunnat vara den stora frågan, men den tycks Reinfeldt ha desarmerat och gjort till sin med lite allmänt snack och förhoppningar om bättre teknologi. Det är klart att vi kan komma fram till en bättre teknologi, men i mellantiden? Jag tror att fältet ligger öppet för alla möjliga dåliga förslag, av typ de etanoldrivna s.k. miljöbilar som nu subventioneras av staten. Och opinionen har
inte kommit så långt på alla håll: I USA har Hillary Clinton och John McCain båda gått ut och krävt att USA ska sänka bensinskatten över sommaren så att semesterresandet i bil ska blomstra. Bensinpriset i USA är ju uppe på folkstormsnivå, nästan 6 kr/litern. Det är som att utöva politik på insändarsidornas och Expressens nivå. Häpnadsväckande helt enkelt av folk som förväntas bli betraktade som seriösa. Det är t.o.m. så att Thomas Friedman i New York Times tar avstånd.
Vi ses i Båstad
Ja, världen går vidare efter förstamaj. T.ex. gör den det i Båstad, lördagen den 3 maj kl 14 då vi från Lund tänker ha en liten sammankomst på Kyrkogatan utanför Tennisstadion. Några bra tal blir det, några låtar att lyssna till och chans att se den lilla minnesskylt vi tänker sätta upp. Det ska bli spännande att se om den får sitta kvar. Och om du undrar: nej, det handlar inte om nostalgi från 68-or. Det handlar om att fira en faktisk seger i en sak där vi hade rätt och där nästan alla tycker som vi numera: idrott kan inte isoleras från politik. Vänsterns segrar är inte fler än att de förtjänar att uppmärksammas!
Lucifer
PS. När jag skriver detta dan innan förstamaj nås jag av beskedet att sossarna hoppar av det informella samförstånd som nåtts om att utbyta hälsningsanföranden på resp möte (eller åtminstone att s inbjöds till v). De båda partierna samarbetar utomordentligt väl i Lunds kommunalpolitik, det personliga samtalsklimatet är utmärkt och de båda partierna har som sin fasta avsikt att gemensamt styra Lund efter nästa val, gärna med stöd av mp. Hälsningsanföranden om så där två minuter hade varit en enkel och slående goodwillgest och en signal till lundaborna. Vad var det som stoppade. det hela? Det socialdemokratiska partihögkvarteret, konservativa LO-kretsar i Lund eller allmän rädsla för McCartyistiska utfall från borgarna om samarbete med de farliga kommunisterna? Sorgligt faktiskt, och man kan bara hoppas att det goda omdömet och viljan att göra något i lundapolitiken får socialdemkraterna att återkomma nästa år.
Lucifer
Utskriftsvänlig form
