4 april 2008
Mengistu, Mugabes skyddsling
En person som har anledning att oroa sig om Mugabe till slut förlorar valet i Zimbabwe är hans skyddsling, Etiopiens tidigare diktator Mengistu Haile Mariam.
När TPLF.s och Eritreas förenade befrielsearméer närmade sig Addis Abeba 1991 flög han med en stor del av Etiopiens stadskassa och sin Rolls Royce (säkert dyrare än Larrys BMW) till Zimbabwe där han sedan dess åtnjuter Mugabes beskydd.
Och det beskyddet behöver han. I Etiopien är han dömd till livstids fängelse för folkmord. Efter maktövertagandet 1974 utlöste han under några år i mitten av 1970-talet sin så kallade ”red terror” mot ”kontrarevolutionärerna”. En av dem som bevittnade den var Lars Bondestam. Enligt Human Rights Watch dödades hundratusentals människor. Andra anger siffran till över en halv miljon. Där ligger al-Qaida i lä. Hur många som dog under svältkatastrofen på 80-talet (den som gav upphov till Band Aid) är osäkert, men katastrofen förvärrades genom att Mengistu använde svälten som vapen mot sina motståndare i Eritrea och Tigray.
Trots upprepade krav från Etiopien att Mengistu ska utlämnas har Mugabe vägrat. Men nu kan situationen förändras.
Gunnar Stensson
Fallet Andow
Så föll då Larry Andow, och drog med sej en HSB-polare i fallet.
Några kommentarer:
1. Bra jobbat, Jens Mikkelsen och Sydsvenskan! Fast ni behöver nog inget beröm. Att fälla en pamp på det här sättet är sin egen belöning för en journalist, oavsett om offret heter Nixon, Kanerva eller Andow.
2. Det är inte första gången som något sådant händer i någon av de socialdemokratiska apparaterna. (Vänsterpartister sitter inte på några apparater så de slipper frestas.) Och varje gång undrar åtminstone jag: varför har inte Rörelsen bättre skyddsmekanismer? Även om varje apparat (HSB, Hyresgästerna etc.) är tämligen sluten så handlar det om rätt begränsade kretsar av personer som känner varandra väl, ofta sen länge. Varför tillåter de träden att växa sej så höga att dessa faller för en vindpust? Nog måste väl t.ex. Lennart Prytz ha sett Larrys BMW?
3. Det är som sagt inte första gången och jag är rädd för att det inte är den sista. Den typen av strukturer och tänkande reproduceras lätt. Jag såg i Skånskan att Rune Granqvist, en av socialdemokraternas tyngre fullmäktigeledamöter ur en nyare generation och tillika styrelsemedlem i HSB Skåne, försvarade utnämningen av vd-sonen till fastighetschef med att denne var den bästa kandidaten. Utan att någon prövning hade skett.
4. Samtidigt står det inte särskilt väl till med den lokala socialdemokratin som sådan. Ta en sådan sak som Folkets hus. Vem upplever det idag som något annat än en (undermålig) teaterlokal? Fackexpeditionerna har flyttat till utkantslägen med frikostig och gratis parkering. ABF har centraliserats till den mellanskånska glesbygden, utom räckhåll för kollektivtrafiken – vaktmästaren får varje morgon hämta en billös anställd på Höörs station. S-föreningen själv har dragit sej undan till Kattesund. Betraktaren får intrycket av en sluten, åldrande och krympande församling. Som vänsterpartiet, fast värre.
5. Livets högsta lycka är en V-12:a, anser tydligen somliga. Så länge ledande socialdemokrater sitter fast i en machoartad bilfixering ska vi nog inte vänta oss alltför stort bistånd i klimatkampen från det hållet.
Gr
Populism kontra politisk korrekthet
Jag läser under stigande häpnad rubriken överst på Dagens Nyheters förstasida i dag torsdag: ”Bättre belysning gör elever piggare i skolan”. En underförstådd hänvisning till de berömda socialpsykologiska experimenten 1924-27 på Western Electrics fabriker i Hawthorne? Nej, det tycks inte handla om det, detta är vad den svenska pressens flaggskepp ser som en stor nyhet. Förväntas vi välta tidningskiosken för detta? Vad gör dom på journalisthögskolorna nu för tiden?
Søvndal igen
Mina rader i Veckobladet om Villy Søvndal, ledaren för danska SF, och hans utbrott mot en islamistisk gruppering, föranledde Anders Davidsson och Herman Schmid till invändningar i förra veckans VB. Det gladde mig, det är så en politisk debatt kan börja. Anders Davidssons ord om eftertanke är verkligen välmotiverade – det är inte särskilt lustigt att hamna på samma sida som Jyllands-Posten. Och när Herman Schmid menar att det är en medveten taktisk kalkyl av SF att ryta till mot en islamistisk gruppering så kan man verkligen undra om SF är värda några applåder från vårt håll.
Jag försökte ju faktiskt inte heller dölja min tveksamhet inför något som ser ut som ett närmande till Pia Kjærsgaard och jag jämförde med det svenska folkpartiets utförsäljning av sina liberala principer. Det jag uppskattade var det jag såg som ett spontant utbrott mot en grupp som tycks förespråka religiös diktatur. Jag har sympati för den som därvid blir förbannad och rentav yttrar hårda ord. Det är något annat än att säga att det skulle vara ”rätt väg”. Jag tror heller inte ett ögonblick att det här handlar om religion. De muslimska invandrarna i Danmark har behandlats som skit och som reaktion samlas de eller åtminstone en liten grupp bland dem under religiös-politisk fana. Men det ska väl inte få hindra Søvndal eller någon annan att få svara med ”dra åt helvete” inför uppenbara grovheter?
Läs mer
Bilden får sin förklaring i slutet av Lucifers text
Gunnar Stensson
Nazisterna på Klostergården
Den nationalsocialistiska Motståndsrörelsen smyger omkring i Klostergården. Hittills inskränker sig verksamheten till att anonymt (man hänvisar till en hemsida på nätet) sprida flygblad och sätta upp klisterlappar och enstaka affischer. Också på daghem och skolor.
Häromdagen hittade jag ett flygblad från Motståndsrörelsen på vindrutan till min bil. Det förespråkade nationell socialism. Motståndsrörelsen ska ”bryta sionisternas strypgrepp om vårt folk och ”etablera en nationell regering” samt införa ”ett mer auktoritärt samhällsskick med nationalism och socialism som ideologiska grunder”. Massinvandring jämställs med främlingsinvasion, rasblandning med folkmord och mångkulturalism med kulturförstöring. I det nya samhället ska ”människorna inte längre ha behov av falska religioner”. Flygbladet innehöll ett enda konkret krav. ”Det fria Sverige ska omedelbart utträda ur EU”.
Läs mer
En inavlad stadspark
Halv åtta på morgonen. Jag går med labradoren förbi evenemangshallen på väg mot stadsparken då en grupp löpare passerar bron. I stället för att följa asfaltvägen mot Klostergården svänger de åt höger, hoppar över järnstängslet och försvinner in i avenboksridån mellan Södra ringvägen och det ståltrådsnät som avspärrar byggplatsen. Sedan svänger de till vänster längs det gröna stråket ner mot Höje å. Stråket har varit avstängt i snart ett år till stor förargelse för många, både i centrala stan och Klostergården.
Jag beslutar att följa efter dem. Jobbigt att lyfta drygt 40 kg hund över stängslet. Sedan går det bra. Löparna har trampat upp en stig genom den täta vegetationen. Kvittret från småfåglar av alla arter fyller rymden.
Stråket mellan stadsparken och Höje å är älskat. Trots att det varit avstängt i ett år och förbudsskyltarna är många fortsätter människorna att använda det. Stigar ska finnas där människor (och djur) rör sig! Byalaget hoppas att avspärrningen vid bygget tas bort nu när bokarna börjar grönska!
Vi tittade på detaljplanen ”Stadsparkens framtid” i måndags. Frånsett bron till evenemangshallen blir parken helt avstängd från det gröna stråket och naturen söder om Lund. En inavlad stadspark.
Isoleringen kan brytas om man bygger en ekopassage parallellt med järnvägen till det gröna stråket från koloniområdet i triangeln mellan järnvägarna. En ekopassage är en lätt bro med grön yta och buskar som gör det möjligt att passera för djur, blommor och träd liksom vandrare och löpare. Ekopassagen skulle förena stadsparken med det skånska landskapet söder om Södra ringvägen. Det landskap som den var en del av när den anlades.
Men det kräver planering. Enligt detaljplanen ska ett parkeringshus byggas i det nuvarande koloniområdet. Stigen till ekopassagen bör i så fall utgå någonstans från Högevallsbadet och passera bakom parkeringshuset. Tidiga morgnar blir den härlig för vandrare och löpare och i de ljusa nätterna även för harar, kaniner, ekorrar, skalbaggar och kanske rådjur.
För Klostergårdens Byalag, Gunnar Stensson
Ulf Nymark
"Jaså" om lekplatser och hemlöshet
På parlamentariska arenor (liksom för övrigt vid partikongresser o.d.) hanteras enskilda ledamöters och/eller partiers motioner genom att ”anse motionen besvarad” genom vad den ena eller andra remissinstansen har anfört. Det här med att anse ett förslag besvarat kan ibland faktiskt vara att motionärens önskemål redan är uppfyllda eller att arbetet på att uppfylla dem pågår. Men oftast används detta knep när motionen kommer från ”fel” politiskt håll, men innehåller förslag som är svåra att gå emot. Att anse en motion besvarad är i sådana fall detsamma som ett ”jaså”.
Två motioner från Demokratisk vänster besvarades på detta sätt med ett ”jaså” av den borgerliga majoriteten vid fullmäktiges marssammanträde i förra veckan. Båda motionerna fick stöd från samtliga rödgröna partier.
Anpassa lekplatser till barn med funktionshinder
Den ena motionen, som lämnades in den 25 september 2006, föreslog att en handlingsplan (med kostnadsberäkning) ska upprättas för att anpassa kommunens lekplatser till barn med funktionshinder. Motionen tog framför allt sikte på att som ett första steg alla ”enkelt avhjälpta hinder” vid lekplatserna ska vara undanröjda till år 2010.
Tekniska nämnden, som i detta sammanhang är en tung remissinstans, hade yttrat sig och sagt att det inte behövdes någon kostnadskrävande utredning. Vad som behövdes var att öka tempot i ombyggnaden och framför allt, mera pengar.
Det hör till saken att dv inte alls yrkat på någon utredning. Tvärtom, vi föreslog uttryckligen att det var dags för en handlingsplan, och att fullmäktige måste anslå pengar för att förverkliga en sådan handlingsplan.
Läs mer
Mot statlig kampanjhistoria
VB har fått två artiklar om samma företeelse. Det naturliga hade varit att stryka en av dem. Men då ett tema i båda handlar om vikten av att samla in många underskrifter så publiserar vi så klart båda!
”Regeringen gör historia till ett ideologiskt slagfält”
Det skriver 253 forskare i historia och humanistiska ämnen med olika ideologisk bakgrund i ett upprop som publicerades i DN den 2 april. Det handlar förstås om den statliga myndigheten Forum för levande historia som fått regeringens uppdrag att forska om kommunistregimers brott mot mänskliga rättigheter.
Jag påpekade samma sak som forskarna i en liten artikel i VB den 14 mars med utgångspunkt från ett modigt uttalande av lundaprofessorn Michael Schoenhals.
Eftersom jag fann ståndpunkten viktig och dessutom lokalt förankrad försökte jag nå en vidare läsekrets genom att få en utbyggd version av artikeln publicerad i Sydsvenskan. Den refuserades naturligtvis prompt.
Det känns som en kompensation att få stöd av de 253 forskarna. Vi får hoppas att deras upprop nämns i Sydsvenskan. Det viktiga är ju att principen blir känd.
Gunnar Stensson
Ett upprop
Som bekant har den borgerliga regeringen beordrat den statliga myndigheten Forum för levande historia att upplysa landets gymnasieelever om kommunistregimers brott mot mänskliga rättigheter. Det finns all anledning att upplysa alla och envar om detta liksom ett stort antal andra avskyvärda brott. Men det innebär att historieämnet blir utsatt för en regeringskampanj, präglad mer av ideologi än av öppenhet och kritisk hållning.
Ett upprop ”mot statlig kampanjhistoria” har cirkulerat (http://www.historieuppropet.se/) och är öppet för undertecknande av den som är doktorand eller disputerad i ett historiskt eller samhällsvetenskapligt ämne. Den 3 april hade 337 personer undertecknat, vilket är glädjande. Att ingen av professorerna vid institutionen för historia vid Lunds universitet finns med är väl inte överraskande för den som någon gång lyssnat på Kristian Gerner, Klas Göran Karlsson eller Kim Salomon. Men att det skulle var så illa att det bara är 21 personer av alla som har Lund som sin akademisk hemort, dvs. 6 procent, är nerslående. Lund hade under några år kring 1970 en hygglig yngre akademisk intelligentsia, men den försvann och tvangs delvis bort till platser som Roskilde, Umeå, Köpenhamn och Malmö. Kan det vara så att Lund är landets mest höger/liberal-dominerade universitet?
SH
Ett citat
Segrande principSedan demonstrationerna i Båstad 1968 mot Davis Cup-matchen i tennis mot Rhodesia använder i princip ingen ledande politiker uttrycket "blanda ihop idrott och politik".
Ulf Bjereld, prof. i statsvetenskap, Göteborgs univ.
Lär av (brännvins)historien!
Sverige var sent ute med att bygga järnvägar. Till och med Norge kom före. Landshövding Troil i Malmö sa i riksdagen att Sverige riskerade att bli lika efter i civilisationsutvecklingen som Kina. Men så beslöts 1853-54 äntligen att bygga stambanor, och att delvis bekosta dem med brännvinsskattemedel. Idag har tio länder länder järnvägar där tågen kan köra minst 250 km/ h. Bland dem finns inte Norge men väl Kina. Inte heller Sverige är med i höghastighetsklubben. Det enda som har hänt är att Banverket uppmanats att undersöka förutsättningarna. Nu har staten åter fått en massa brännsvinspengar. Vad väntar vi på?Gunnar Sandin
Utskriftsvänlig form