Bertil Egerö

Kuba idag – en regim som söker sin väg; ett frustrerat folk

Denna text bygger på mina och livskamraten Elsas fyra veckors möten med 'vanliga kubaner' i Santiago de Cuba och Baracoa årsskiftet 07/08, samt på en del läsning. Artikeln är skriven 19.2.08

Dagens paroll i Kuba är inte längre ”Socialism eller döden”. Det är ”En bättre värld är möjlig” (Gott 2004, s. 325)
Kuba är verkligen ett annorlunda land. Den som besökt fattiga länder i världen letar förgäves efter de hisnande skillnader som utmärker dem, från skrytrikedomen till den djupa fattigdomen, från perfekta autostrador till sämsta sortens lervägar. Den miljö som präglas av uteliggare och tiggare i centrala stadskvarter, prostitution och hotfulla män när mörkret fallit, superflotta bilar som glider förbi de fattigas enkla trottoarhandel till jättelika affärskomplex eller glittrande restauranter.
I Kuba är skillnaderna oerhört mycket mindre – så upplever vi det från Santiagos horisont. De fina bilarna är få, tiggarna sällsynta. Några lyx-restauranter ser vi aldrig. De rätt få ’dollarbutikerna’ innehåller för oss rätt tråkiga varor som ändå lockar gatans fönstershoppare. Den stora kommersiella hetsen ser vi ingenting av, varken längs gatorna eller i annonser och affischer.
Gradvis upplever vi också andra dimensioner – att alla från små barn till gamla är välklädda, har skor på fötterna, saknar undernäringens synliga uttryck. Att de många olika människor vi talar med utbyter perspektiv, erfarenheter och synpunkter på ett sätt som speglar en hög utbildnings- och kunskapsnivå.
Kuba med sin rika historia, sin utdragna kamp för självständighet från Spanien och USA, är ett utvecklat land, men fattigt. Ett land som mirakulöst har överlevt den reellt existerande socialismens bankrutt i Sovjet och Östeuropa. Därmed är Kuba idag det enda landet i världen där den samhällsorganisation som växte fram i Sovjet och Östeuropa ännu överlever. Fidel Castro är sedan mer än ett år borta från landets ledning, och en kraftmätning bör ha inletts inom den högsta ledningen om politikens fortsättning. Vad väntar Kuba? De optimistiska förväntningar många bär på balanseras i våra kontakter av andras djupa misstro.

90-talet – avgörande år
Gorbatjovs 'perestrojka' i mitten på 80-talet var början till slutet på det sovjetiska stödet till Kuba. Några år senare kollapsade Sovjet, och därmed upphörde handel och annat stöd i stort sett över natt. Krisen i den kubanska ekonomin var vida värre än den som maktövertaget 1959 ledde till, när USA inledde sin ekonomiska (och militära) krigföring mot Castros Kuba.
Läs mer



Cykelkommun?

Jag funderar på att gräva ett djupt dike rakt över väg 941, dvs bilvägen mellan Lund och Södra Sandby. Och  jag ska inte begära tillstånd. Inte heller ska jag sätta upp några varnings- eller hänvisningsskyltar i förväg. Så får bilisterna stå där på varsin sida av diket och grunna på hur de ska ta sej vidare till Lund respektive Södra Sandby.
   Varför sådana tankar? Individuellt sabotage för att hejda bilismen? Ja, i och för sig måste bilismens framfart stävjas, men jag tror inte på enskilda attacker. Nej, mina dikesgrävningstankar bottnar i att jag skulle vilja testa om det blir några rättsliga efterräkningar. Skulle jag bli åtalad för hindrande av trafik? Egenmäktigt förfarande? Framkallande av fara? Ja, jag vet inte riktigt vilken brottsrubricering det skulle bli – men att det skulle rendera mej en djupare kontakt med de rättsvårdande myndigheterna är jag helt säker på. Att skära av ett av kommunens huvudcykelstråk, närmare bestämt det mellan Södra Sandby och Lund är dock helt straffritt. Onsdagen den 20 februari såg det ut som på bilden härintill. Tvärtstopp! Ingen förvarningsskyltning förekom, inga hänvisningar, ingen som helst ansats att anlägga en provisorisk förbifart för cykel- och gångtrafiken.
   Vilka påföljder det blir för gång- och cykelvägssabotaget? Det blir på sin höjd ett ”fy” från Tekniska förvaltningen – inte mer. Så kan det gå till i en kommun som gärna kallar sig ”Cykelkommun”.
Ulf N



Byt Åkarp mot Klostergården!

Sällan har det varit tydligare att tågfrågor är vänsterfrågor. I Klimatberedningen var alla riksdagspartier ense om att öka järnvägens kapacitet med 50 procent till 2020 (medan man var oense om utsläppsmålen). Inom ett dygn gick emellertid näringsminister Olofsson och statsminister Reinfeldt ut och desavouerade sina partiers representanter i beredningen, genom att förklara att järnvägssatsningen var ogenomförbar och/eller överdriven. Och att det inte brådskar med att fastställa Sveriges klimatmål.

Tåg till glasmästarens hall
Men eftersom nästan alla räknar med regeringsskifte 2010 gör Banverket, Skånetrafiken och andra aktörer klokt i att planera enligt 50-procentsramen.
Den mest angelägna nya satsningen i Skåne är ju utbyggnaden till fyrspår norr om Malmö, som hittills har stoppats av främst Burlövs kommun. Den ska enligt ännu gällande planer göra halt i Flackarp, söder om Höje å, men behoven växer snabbare än vad nästan alla tidigare har räknat med. Därmed lär det inte dröja så länge innan de nya spåren når Högevall, vid badhuset, och centern har som bekant redan öppnat för en fortsättning till Lund C.
   Nu verkar det som en kohandelslösning är på väg mellan Burlövs kommun och tågintressena. Den öppna marken mellan Arlöv och Åkarp ska exploateras, och det ska bland annat byggas ett jättelikt p-hus för pendlare som vill ställa bilen inför den fortsatta resan till Köpenhamn. Stationerna i de båda samhällena ska slås samman, och på den nya stationen ska alla lokal- och regionaltåg göra uppehåll. I Lund har det då och då aktualiserats att åter öppna hållplatsen Källbymölla som låg i höjd med Klostergården. Den stadsdelen har ju fått många nya invånare på sistone samtidigt som underlaget ökat även på den västra sidan. Men inte minst håller Glasmästarhallen på att färdigställas, i ett läge som är svårt att vettigt försörja med lokala busslinjer.
   Låt oss alltså öppna hållplatsen på nytt, men gärna med namnet Klostergården!

Att ge och få
Det går inte, har Banverket och Skånetrafiken sagt hittills. Med ännu en hållplats mellan Malmö och Lund kräver lokaltågen större plats i en redan tajt tidtabell. Det krävs fyra spår. Fast någon hållplats är ändå inte inritad i Skånetrafikens framtidsplan där de fyra spåren är ett faktum.
   Men – slås Burlöv och Åkarp samman kan en ny hållplats etableras på sträckan utan att kräva mer tidtabellsutrymme än nu. Det kan alltså ske samtidigt som sammanslagningen, men blir förstås ännu lättare med fyra spår.
   Planeringsprocesser av det här slaget är emellertid långa och tröga. Lunds kommun skulle genast behöva driva idén och ge sej in i förhandlingar med Banverket och Skånetrafiken där man säger ungefär: Vi släpper fram fyra spår till Lund C på villkor att det öppnas en hållplats vid Klostergården. Och vi kan låna ut pengar om det behövs för att skynda på bygget.
Vilket parti blir först med att ta ett initiativ i den här riktningen?
Gunnar Sandin

Som att lägga en motorväg över hela Skåne

Riksdagens beslut att skydda våra sista älvar har aldrig respekterats av de krafter som vill exploatera vår natur. I denna intressegrupp finns i första hand de som vill säkerställa billig ström till de industrier som förbrukar mest samt med dem lierade fackliga organisationer inom metall och byggnads. Samma krafter som talar för en utbyggnad av kärnkraften i Sverige eller i våra grannländer. Något annat är i sig inte förvånande.Det som däremot förvånar är att en skribent i vänsterns tidskrift Veckobladet ställer sig på samma sida. Vänstern trodde jag i min naivitet omfattade människor som såg värden i livet utöver de rent materiella. Den alltmer okontrollerade konsumtionen och den hänsynslösa exploateringen av människor och natur hör kapitalet till.

Långtgående ingrepp
För kraftverksbyggare är Kalixälven på grund av sitt jämt fördelade fall den mest intressanta älven. Av samma orsak skulle en exploatering medföra mer långtgående ingrepp än någon tidigare exploatering. En utbyggnad skulle ödelägga gamla kulturområden från norska gränsen till Bottenviken. Femton mil fors skulle torrläggas. Åtta mil fors skulle försvinna i uppdämningar. Sammanlagt skulle 22 000 ha mark dränkas och ytterligare områden försumpas. Även biflöden som Lina älv och Ängesån skulle byggas ut. Flödet från den kända Kaitum älven skulle regleras. En utbyggnad skulle vara som att lägga en motorväg över hela Skåne. En hel kultur från sameland och ner över Tornedalen skulle försvinna.  

Europeiskt och globalt perspektiv
Från norrlands älvar hämtar vi idag 80 procent av den totala vattenkraftsbaserade elproduktionen. Många miljöer i norr är redan skadade. En fortsatt utbyggnad i dessa områden är ett övergrepp mot den ursprungsbefolkning vi enligt flera konventioner har att respektera.
Tiderna förändras, eller borde förändras. Svenskarna kan inte längre köra över de folkgrupper som talar ett annat språk och har en annan kultur. Allt för att energikonsumenterna skall få en respit på några år. För när signaturen Gr fått sitt krafttillskott finns det ju inga nya älvar att bygga ut.  
   I ett Europeiskt eller globalt perspektiv, är den kraft våra sista älvar tillför försumbar. I ett Europeiskt eller globalt perspektiv är våra sista älvar ovärderliga. Det måste till andra lösningar för att säkerställa energi, och då utan att förstöra vår jord. Men då måste man våga, inte vara uppgiven som signaturen Gr. 
Älvräddare    


Tyresö Ulandsförening, TUFF, har en rapportör i San Francisco. Så här skrev rapportören Bengt Svensson den 17 februari till Radio TUFF:

Clinton och McCain chanslösa

Det är precis elva månader och en vecka till USA:s näste president tillträder sitt ämbete, men redan nu kan jag berätta att han heter Barack Obama. Vad han tänker genomföra för politik vet jag däremot inte.
    Utrikespolitiken kommer att fortsätta ungefär som nu, fast i ny förpackning, ny presentation och kanske nya attityder. Men att Obama skulle avbryta USA:s militära framryckningar i Östeuropa eller Centralasien eller överge de nya fina militärbaserna i Kosovo, Irak, Afghanistan, Tjeckien och fd Sovjetrepubliker? Nej, det kan ni glömma.
    Till skillnad från dagens president behärskar han dessutom det engelska språket. EU:s ledare kommer att känna sig lättade. Nu blir det mycket lättare för dem att strunta i folkopinionen och dra med sina länder i fortsatta amerikanska krigsäventyr.
   Det där var kanske cyniskt i överkant. Men liksom med Abba, så är det stilen och framförandet som drar jublande folkmassor; inte låtarnas faktainnehåll. Obama utstrålar elegans och intelligens, precis motsatsen till George Bush:s arrogans och inskränkthet.
   Fru Clinton, då? Tro mig, hon är redan historia, en dyr historia, men historia likförbannat. Den korporativa eliten skänker redan mer pengar till Obama än till någon annan kandidat.
   Och McCain, då, krigshjälten, som hjältemodigt släppte så många ton bomber över vietnamesiska byar? Jag misstänker att till och med amerikanerna har börjat tröttna på krigshjältar, både äkta och fejkade. I vart fall kan jag inte se hur denne ilskne gamle krigsgubbe skulle kunna dra fler röster än Obama. Frånsett oförutsedda katastrofala mediala eller reella situationer, som kan inträffa före valet.


Fidel, Borg, Wigforss m.fl

Fidel håller på att lämna in – han är verkligen i sin fulla rätt, han har gjort sitt. Det har sagts mycket om honom på sistone, men det är Pierre Schori som har formulerat sig bäst med sina ord om honom som en encyklopedist och renässansfurste, och att han varit en politiker av ett format som var för stort för sin lilla ö.

En riktig besserwisser
Javisst, han kunde stå på Plaza de la Revolución och prata jordbrukspolitik och mjölkkornas avkastning med en agronoms övertygelse. Man skulle också kunna kalla honom folkskollärare eller besserwisser i hans strävan att ständigt dela med sig av kunskaper. Och entusiast: man hörde talas om egendomliga projekt som han engagerade sig, som odlingarna utan jord (bara vatten) och krokodilfarmen. Jo, så blev det ju när hans prestige och popularitet gjorde att berättigad kritik inte kom fram – ett pris för Cuba att betala. Raoul är en annan sort. Det handlar inte om nepotism när han nu efterträder utan om en rationell politiker med stor erfarenhet. Raoul var medlem i kommunistpartiet medan Fidel ännu var en idealistisk studentpolitiker.
   Det är länge sedan jag träffade Fidel nu och det var ingen lång stund heller. Det skedde i den svenska ambassadörens residens, i trädgården där vi stod i våra vita utanpåskjortor och drack mojitos. Plötsligt stannade det några jeepar utanför på gatan och in i trädgården kom Fidel med sitt gäng av säkerhetsvakter, Fidel i uniform, den gröna kubanska säg ungefär som vår gamla m/59. Jag och min fru trängde oss fram och blev introducerade för honom av ambassadören: det här var en tid då Sverige och Cuba hade mycket goda relationer och då Alfa-Laval i Lund byggde ett mejeri utanför Havanna. Något år senare var Olof Palme på Cuba och själv fantiserade jag om att Fidel skulle komma på svarsbesök och att Blåsorkestern skulle spela för honom på Mårtenstorget. Mordet på Palme satte punkt för alla sådana tankar. Nu inskränkte sig resultatet av mötet till att min fru drömde om Fidels bruna ögon flera nätter, enligt vad hon senare rodnande berättade.
Läs mer



Kommentar till Gr

Gr-artikeln om olika energikällor påminner mig om en lösning på förvaringen av vindenergi: låt vindsnurrorna pumpa upp vatten till en reservoar. De kan göra jobbet dygnet runt, året runt. Därmed minskar väl den dygnsvariation Gr's eget förslag innebär. Men det behövs förstås stora dammar för att klara årstidsvariationerna.
Bertil Egerö

I veckans nummer:

 

Fidel, Borg och Wigforss m. fl.
av Lucifer

 

Nyliberal skolrevolution
 av Gunnar Stensson

 

Miljöförstöringen ökar vid Mårtenstorget  av Ulf N

 

Kollektivrörelsen har fått nytt liv  avBertil Egerö

 

Som att lägga en motorväg över hela Skåne
 av Älvräddare

 

Byt Åkarp mot Klostergården !
 av Gunnar Sandin

 

Clinton och McCain chanslösa
av Bengt Svensson

 

Kuba idag av Bertil Egerö

 

Cykelkommun? av Ulf N

 

Redaktion:

Göran Persson & Kajsa Theander

 

 

Utskriftsvänlig form



Demokratisk Vänsters årsmöte

Demokratisk Vänster har årsmöte den 4 mars kl 19 – 21 på partilokalen, Magle Lilla Kyrkogata 2, in på gården,
   Mötet inleds med en bildackompanjerad politisk reseberättelse från Kuba,
”Kuba – vardag och vägval”. Bertil Egerö och Elsa Grip står för presentationen, som pågår till kl 20.
Alla intresserade är hjärtligt välkomna!


Gunnar Stensson

Nyliberal skolrevolution: Pengar från behövande till privilegierade

Det blir alltid vinnare och förlorare när man reformerar organisationen, säger Tove Klette, fp, kommunråd med ansvar för skola och utbildning. Lund satsar 10 000 kronor mer än andra kommuner på skolan. Jag har alltid undrat vad vi får för pengarna. (Någon kunde ha svarat: Sveriges bästa skola). Nu pressas Lunds skolor tillbaka till vanlig bedrövlig genomsnittsstandard i medelstora svenska städer.

Inga vinnare
Klostergårdsskolan är en av de skolor som förlorar mest på den direkta skolpengen. Modersmålsundervisningen är den hårdast drabbade verksamheten. Det var därför Klostergårdens byalag inbjöd till skolpolitiskt möte. Men hur är det med de skolor som utpekas som vinnare?
   - Jag har rest runt och talat med rektorerna i de östra kommundelarna som påstås vara vinnare. Men inte en enda upplever sig som vinnare, sa Monica Brundin Samuelsson, Sydsvenskan, i skoldebatten på Klostergården den 14/2. Jag kan inte hitta någon vinnare i skolpengssystemet.
Läs mer



Miljöförstöringen ökar vid Mårtenstorget

Många lundabor gillar Mårtenstorget. Fast egentligen är det lite svårt att förstå varför. Större delen av dygnet är torgytan en öken av plåt. Lite bättre är det när torghandeln pågår. Men sedan det för ett antal år sedan blev tillåtet för torghandlarna att ta med sina bilar kan man under stundom undra om det är fråga om en marknadsplats för begagnade bilar som piffats upp med lite grönt och frukt.
   Men visst, byggnaderna runt torget kämpar för att ge det en viss charm och karaktär, även om t.ex ”Domushusets” bidrag till detta alltid varit tämligen blygsamt. Huset har dock – hittills - haft en lågmäld framtoning och så att säga i tysthet smält in ganska bra i miljön. Lågmäldheten har nu förbytts i ett vrål. Först kom sportaffärens stora förfulande fönster på plats på andra våningen. Och i dagarna har fem jättelika reklamskyltar satts upp vid takfallets slut. Skyltarna sträcker sig längs hela husets längd, dvs. längs hela torgets östra sida.
   Affärerna i huset har enligt min mening gjort sig skyldiga till grav visuell miljöförstöring. Med byggnadsnämndens tillstånd. Antagligen har en tjänsteman på delegation gett lov att sätta upp skyltarna. Likväl är det nämndens ansvar. Jag hoppas verkligen att de rödgröna i nämnden nu agerar med kraft för att få väck skyltarna. Och är det fråga om ett tjänstemannabeslut är det för de förtroendevalda hög tid att se över nämndens delegationsordning.
Ulf N


Kollektivrörelsen har fått nytt liv

Lund anses vara Sveriges kollektivhus-tätaste stad. Ändå bor mindre än en procent av lundensarna i våra fyra kollektivhus. Malmö får snart sitt första, Landgången i Annestad söder om Malmö. En stor framgång, efter åratal av motgångar och skepsis hos politiker och bostadsproducenter.
Varför är det så svårt att få till fler kollektivhus i Sverige? Den frågan tas upp i en ny skrift av Kollektivhus Nu, den nationella organisationen för fler kollektivhus, Elsa Grip och Ingrid Sillén, red., Gemenskap och samarbete: att bygga upp och bo i kollektivhus. Delvis finansierad av SABO lanseras skriften nu runtom bland allmännyttans företag, politiker och vanliga boende.
Kollektivboende erbjuder goda möjligheter till att minska den privata konsumtion och leva litet mer miljövänligt. För många är det socialt vettigt att bo i en bättre gemenskap än flerfamiljshusen erbjuder. Så som boendet är organiserat följer jämställdhet mellan könen med på köpet, en härlig bonus eller hur? Nog borde vänstern se en klar poäng i att både arbeta för och själv pröva sådant boende?

Landgången inbjuder
Landgången i Malmö är en variant som inriktas på litet äldre hushåll utan barn – de som inte har barn eller där barnen vuxit upp och lämnat sina föräldrar. ”40+” är parollen i lanseringen av det nya kollektivhuset med sina 40 lägenheter och några hundra kvadratmeter gemensamma utrymmen.  Juridiskt är Landgången en kooperativ hyresrättsförening, som ”blockhyr” huset av en hyresvärd, medan de boende betalar sin hyra till föreningen. ”Det ger stor självständighet: ju mer vi sköter huset själva desto lägre blir blockhyran. Mellanskillnaden bestämmer de boende själva över”, säger Nils Assarson i kollektivets kärngrupp. Han vill snarast få kontakt med intresserade; inflyttningen börjar i september.
Landgången ligger söder om brofästet, med fin naturkontakt med strandängar och Öresund. ”Läget lockar många, men skrämmer andra. Ocentralt eller naturnära? Det beror på vem man är.” Nils har lagt upp en hemsida med mycket information. Där kan man också anmäla intresse och hitta vägen till förberedande möten: http://www.boaktiv.se/

Hur många lundensare kan namnen på våra kollektivhus?
I mitten av mars håller Kollektivhus Nu sitt årsmöte i ett Stockholmskollektiv. Föreningen ska ordna informationsmöten under året bland annat i Skåne. Den intresserade har bara att titta in på dess hemsida www.kollektivhus.nu
Bertil Egerö, Slottet, också kallat Lunds kollektivhus nr 1