 |
|
Utskriftsvänligare
form
(pdf)
En annan aspekt
Att trafikfrågan i första hand är en miljöfråga
är den dominerande aspekten. Självfallet! Jag tror att vi
bara sett början på den absurda bilismens negativa miljöpåverkan.
Därför måste vi från vänster ständigt
arbeta för att utveckla kollektivtrafiken.
Men det finns andra aspekter än miljön, jag
tänker på jämlikhets- och jämställdhetsaspekten,
två av vänsterns paradgrenar. Med den utgångspunkten
vill jag här ge en kommentar till signaturen Gr i dessa spalter.
Gr skriver att det främst är servicen som avgör om
man väljer att åka kollektivt. Detta som en polemik mot
Demokratisk vänster som i ett av sina profilkrav har att vi vill
ha oförändrad busstaxa (gäller staden Lund) under mandatperioden.
Visst, det är säkert så att servicen är en viktig
faktor, men jag tror att priset också är en faktor och
jag tycker inte man behöver ställa dom i motsatsställning.
Vi kan på goda grunder anta att det är
de med lägst inkomst som framförallt åker buss i Lund,
att det är fler kvinnor än män vet vi. Vi kan anta
att inkomst och var du bor i Lund har ett sammanhang. Att de med lägst
inkomst i hög grad bor längst ut kan vi anta på goda
grunder, dessa har därmed störst behov av kollektivtrafiken.
I Lund har vi under innevarande mandatperiod höjt
busstaxan med 20 %, kontanttaxan från 10 till 12 kronor. Dom
borgerliga partierna, i tekniska nämnden, har uttryckligen flaggat
för att man vill höja ytterligare 25 %, från 12 till
15 kronor. Tyvärr har S samma tankar. Det finns en uppenbar risk
att busstaxan på bara några få år kommer att
höjas med 50%. Nu kostar ett månadskort 340 kronor, om
taxan höjs som borgarna flaggat för kommer denna taxa att
ligga runt 425 kronor.
Låt mig då ta ett exempel på en
person som har runt 10.000 kronor i bruttoinkomst, eller runt 7.500
netto. Redan en taxa på 340 kronor är en dryg avgift, som
jag tycker mer än väl räcker.
Är det då många som har så låga inkomster
eller ännu lägre? Ja, det är många!
Enligt uppgift i kommunens årsbok hade, som
bara ett exempel, nästan 7.500 kvinnor över 65 år
en genomsnittlig inkomst på 10.500 kronor år 2001. En
gammal siffra, men man skall komma ihåg att pensionerna, som
det främst gäller här, knappast räknats upp i
någon betydande grad sen dess.
Om det blir fortsatt rödgrönt styre i
Lund efter valet i höst finns det all anledning för de partier
som tillsammans med S kommer att ingå i majoriteten att sätta
press på just S och göra en överenskommelse om oförändrad
busstaxa. För bland annat jämlikhets- och jämställdhetsstävandena.
Jag noterar, med tillfredställelse, att Vänsterpartiet
motsätter sig höjda taxor. Det vore intressant att veta
var Miljöpartiet står i frågan.
Gr tycker också att Demokratisk vänsters
krav på en upprustning av gång- och cykelbanor är
ett krav som alla kan enas om. Visst, men det gäller ju också
att vara trovärdig. Dom partier som ständigt bygger vägar,
som skall betalas och underhållas, för bilismen har självfallet
inte lika mycket pengar till cykelvägar. Åk gärna
ut och titta på cykelvägen som passerar söder om Vildanden.
Naturen håller sakta men säkert på att återta
denna cykelväg.
Sven-Hugo Mattsson
Demokratisk vänster
|
|
|
Nr 17 i webbform
|
|
060609
|
|
Jörgen L.
Den högre politikens akuta frånfälle?
Debatten i går 7/6 blev klargörande
och tror jag vågar utgå ifrån att opinionen på
medlemsmötet är tämligen representativ, för
var tyngdpunkten numera ligger inom partikommunen. Själv inkom
jag inte med några motioner till prel. valplattformen. Ibland
svinner motivationen och är väl inte världens skickligaste
i att argumentera skriftligen och synnerligen ovan i att göra
det muntligen - vilket framgick. I synnerhet nu när plötsligen
på sittande möte bli påmönstrad rollen som
rätt ensam opposition, lokalt.
För måste säga att jag blev rätt
ställd av tystnaden inom vitala politikområden, igår.
Partiet har förändrats rejält men även tidsandan
samt förhärskande rödgröna samarbeten på
alla nivåer jämte håll i landet, spelar in. En
påtaglig "sossifiering" av oss är en främsta
och föga åtråvärd kontenta av senaste mandatperioden,
enl. min mening.
Läs
mer »
|
|
Gr(r)
Misslynt patriot
Nej, mitt nationaldagsfirande började inte bra.
I år utspelades tillställningen på
Kulturen. Den har rört sej lite fram och tillbaka genom åren,
jag minns evenemang i både Lundagård och Stadsparken.
Rörligheten är väl ett utslag av den allmänna
veligheten kring nationaldagen och formerna för dess firande.
Fast de olika vänsterorganisationerna i Lund har också
varit ombytliga i att välja arena första maj.
Nå, på väg in till festområdet
tog jag vägen om bardisken på Kulturens restaurang. Beställningen
var självklar: ett stort glas punsch! Visst, sa bartendern,
vände sej om och letade bland de många flaskorna på
väggen, sa: dröj lite! och försvann nerför en
trappa, kom upp tomhänt, viskade med en kollega, öppnade
kylskåpsdörrar, la upp ett blekt leende och sa: tyvärr.
Ingen punsch?! På Svenska Flaggans dag! Man kan bli misslynt
för mindre.
Läs
mer »
|
|
Amerikansk popgeografi |
|
Den hetaste boken just nu tycks vara en som handlar om ekonomisk
geografi. Jag syftar på den amerikanske popgeografen Richard
Floridas "Cities and the creative class". Den handlar
om att vissa städer är särskilt dynamiska och då
utvecklar en rik högteknologi byggd på innovationer.
Det är just ett sådant ämne som är näst
intill oemotståndligt och man läser boken fast man borde
veta bättre. Jag stegade in på Geocentrums nya fina bibliotek
och lånade den.
Boken har väckt uppmärksamhet därför
att Florida har konstruerat ett antal index, t.ex. vad gäller
en stad eller regions grad av bohemeri, dvs. hur mycket avvikande
konstnärliga typer som finns där. Kommentatorerna har
älskat hans gay-index som är högre ju flera med homosexuell
läggning som väljer att bosätta sig där. Ju
högre gay-index ju mer högteknologi är hans slutsats.
Kreativa klasser?
Centralt för hans resonemang är hans begrepp "de
kreativa klasserna". Definitionen är så där
lös och lagom att det inte är lönt att gå in
på den. I varje fall anser han den omfatta 30 procent av USA:s
befolkning och de är de som liksom bär upp välståndet
och utvecklingen. Mycket riktigt visar det sig att städer som
Seattle, Boston, Washington DC, New York och San Francisco har en
hög andel av sin befolkning som är medlemmar i den kreativa
klassen. Och här återkommer den sortens amerikansk samhällsvetenskap
som jag inte har sett sen 1960-talet: författaren beräknar
ett stort antal korrelationer mellan sina variabler, säg andelen
programvaruarbetare och gay/lesbiska i befolkningen och finner då
korrelationen hög. Han säger aldrig direkt vad som är
orsak och verkan, men antyder ändå en del i den riktningen.
Han har då resonemang av typ att en hög toleransnivå
vad gäller avvikande grupper är den bästa grogrunden
för innovationer och därmed hi-tech. Inte överraskande
underhåller han en generös hemsida på webben. Han
är förstås populär i föreläsnings-
och seminariesvängen där han betingar femsiffriga belopp.
I dollar alltså.
Korn av sanning
Ja, man kan göra narr åt rätt mycket av det här,
men det finns naturligtvis också en del som är värt
att begrunda.
|
Om jag var ansvarig för näringslivsutveckling etc. i
Lund skulle jag sitta och gotta mig. För det är förstås
så att universitetsstäder ligger högt på sådana
här skalor och stan har ett antal företräden av den
sort som fick Lund att ligga på andra plats efter Umeå
i DN:s ranking av allmän livskvalitet bland svenska städer
för ett tiotal år sen. Bara en sån sak som att
stan är någorlunda cirkulär och ligger i den svenska
södern - bor man här kan man cykla till jobbet året
runt.
Men det finns också varningstecken för
Lund. Det verkar t.ex. som om trakten kring Möllevångstorget
i Malmö är som en magnet för Lunds yngre intelligentsia.
Och bratsen brer ut sig i Lund - häromdan hörde jag några
tala om att på &bar kunde man inte gå: där
sitter bara Östermalmskidsen. Och vikten av att det finns tillgång
till bostäder, helst billiga, är det lätt att hålla
med Florida om. En annan sak han varnar för är risken
att universiteten går för hårt in för teknologi
och näringslivssamarbete. Det ger inte den fria och öppna
tankeverksamhet som är själva grogrunden för en rik
och differentierad miljö.
Mums för Persson och Pagrotsky
Florida har också gjort en liten skrift om Europa (kan laddas
ner från hans webbplats) där han rankar EU-länderna
i ett liknande index och jämför med USA. I stort sett
är utgången att Sverige ligger högst, följt
av USA och sen Finland. Jag gissar att regeringen Persson kommer
att citera den under valrörelsen.
Men under tiden kan vänstermajoriteten i
Lund fortsätta att förtäta stan, bygga bostäder,
inrätta ett vildvuxet kultur- och ungdomshus (Mejeriet har
ju sina förtjänster men är för mycket evenemangsinriktat)
och utveckla ytterligare tolerans mot avvikande klädsel, intressen
och beteende. Det lilla springvattnet på Mårtenstorget
höjde stan flera enheter på miljöskalan, men det
behövs mer vatten för livskvalitén här. Det
gamla projektet med en stadsbäck från UB-parken ner över
Stortorget, eller åtminstone till Lundgård) behöver
tas upp igen. Vad gäller den kreativa klassen är det för
mycket av mumbo-jumbo och ny ekonomi-mystik för mig. Den får
gärna vara kvar i trakten av Stureplan i Stockholm. Själv
ger jag alla unga som frågar mig om sitt yrkesval ett och
samma råd: bli rörmokare.
Lucifer
|
|
|
|
|
