Sten H.
En för tidig valkommentar
I förra numret av VB ( 7 2/4) diskuterar Gunnar Sandin följderna av vänsterpartiets nedtur. Han räknar med en halvering av röstetalen i nästa val, alltså ner till så där 5 procent. Jo, det lutar väl ditåt. Hans allmänna bedömning är att det är dystert men ingen katastrof. Nej, ordet katastrof ska man vara sparsam med. Men visst verkar det troligt att hela det politiska spektrat förskjuts åt höger. Vänsterpartiet ligger alltså rätt illa till. Om vi går till miljöpartiet finns det en rätt utbredd olust över den sortens utpressningspolitik det bedrivit. Kärnväljarna beundrar det kanske, men jag tror väljarna i periferin är illa berörda och det finns risk för att (mp) tangerar fyraprocentsgränsen. Jag tror faktiskt också att socialdemokraterna kommer att ligga rätt illa till. Det har varit lite för mycket, av Göran Persson förstås, men också av en lång rad affärer på alla nivåer. Sossarna själva tror att de goda tiderna ska rädda dem, men jag tror att andra faktorer väger tyngre. Det har gått femton år sen borgarna körde ekonomin i botten och det har de unga väljarna aldrig upplevt medan de medelålders har glömt det. Mitt tips är alltså ett allmänt borgerligt maktövertagande.
Läs hela artikeln

Kent Nilsson
Ett intensivt minne: "Jag kan inte simma!" ropade Kent där han obönhörligt gled utför snösluttningen mot sjön. Hjälplösa tittade vi andra på. Lyckligtvis bottnade han vid strandkanten, men han hade rivit sej rejält på den hårda skaren.
   Vänsterns vandringssektion, som vi kallade oss, hade passerat höjdkammen och var på väg nerför Pyrenéerna efter en iskall natt i ett stenskjul. Kent gick som vanligt med långa kliv och då är det lätt att falla på halt underlag. Särskilt om man som Kent hade hög tyngdpunkt. För som vanligt hjälpte han andra med deras packning, och hans ryggsäck var tung.
   Kent deltog gärna i vandringarna, i Skåne och inte minst längre söderut. Som för flera av oss andra gav vandringarna i Europa ett fint grodperspektiv på världsdelen som skapade en mer positiv syn på EU än hos den svenska vänstern i gemen. Detta i kombination med hans politiska realism, vidsynthet och frihet från dogmatism gjorde honom kritisk till vänsterpartiets aktuella utveckling, även om han var kvar som medlem. Han fann ett öppnare politiskt klimat i Vägval Vänster.
   Kent tog alltså på sej bördor utan att knota. Hans politiska uppdrag tillhörde oftast den oumbärliga men föga glamourösa typen. Han sprang i trappor med flygblad, var med och reste tält på Stortorget en Kulturnatt, ställde upp när Röda Kapellet behövde någon som höll en banderoll. Han satt länge i vänsterpartiets lokala styrelse som kassör, för att senare bli valberedare och på sistone revisor, och tidigare hade han kommunala uppdrag för partiet. Han var aktiv i olika solidaritetsrörelser. Den omtänksamhet och det goda omdöme som gjorde honom till en omtyckt chef i sitt yrkesliv drog vi i lundavänstern stor nytta av.
   Kent överlevde Pyrenéerna men i längden inte sin cancer. Han dog i måndags morse på Lunds hospis. Han blev 59 år.
   På en Europavandring träffade han Karin. De var till stor glädje för varandra och hon var hos honom till slutet.
Gunnar Sandin

Gunnar Stensson
En fredskämpe och antiimperialist har gått bort
Yechiel Benyamine är död. Den 5 juni 1967 inledde Israel sexdagarskriget mot Egypten och vann hela Sinai i en väldig militär triumf. I förtvivlan lämnade Yechiel Benyamine det Israel som han varit med om att bygga upp och blev så småningom svensk medborgare. Under alla de år som sedan gått har han kämpat för en rättvis fred mellan Palestina och Israel. De senaste decennierna har han fört den kampen i Lund. Vi har sett honom delta i Palestinagruppernas demonstrationer år efter år, i snö och blåst och kyla liksom vårar och höstar. Han hoppades alltid att det goda skulle segra.
Som medlem av Svenska fredskommittén har han oavbrutet bekämpat USA-imperialismens aggressioner var de än har förekommit och vilka former de än har tagit sig, i Vietnam, på Cuba, i Chile, i Nicaragua, i El Salvador, i Mellanöstern, i Afghanistan, i Iran, i Irak och på många andra ställen. Han talade oavbrutet med hundratals människor och han sågs av än fler i demonstrationer, på opinionsmöten och solidaritetsmöten i Lund.
Läs mer
 
Nr 7 3/5 i webbform

   051125

Skalenligt
4,3 procent hade vänsterpartiet i den senaste opinionsmätningen.
   V-partiföreningens senaste medlemsmöte i Lund kan sägas ha varit skalenligt och bekräftade bilden av ett krympande parti med dämpad stämning. Ordföranden saknades, vice ordföranden saknades, partiföreträdaren saknades, kommunstyrelsens vice ordförande (v) saknades som vanligt, en av inledarna uteblev. Det kom tio medlemmar varav en tröttnade och bröt upp efter en stund.
   Vi andra förde ett stillsamt och rätt givande samtal om internationella frågor. Saima Jönsson Fahoum hade deltagit på en konferens om partiets internationella program och rapporterade. Med tanke på det komplicerade programarbetet - två och ett halvt år, två tidigare skrivningar förkastade - var konferensen oväntat lugn och positiv, och den ställde sej enad bakom ett justerat förslag som överlämnades till partistyrelsen, som väntas anta det. Till det som vållade menings-brytningar hörde FN:s rätt att intervenera militärt vilket man dock stödde. Vem skulle annars göra det? Nato? USA? Och så frågan om nationell frigörelse. Partiet har menat att befintliga nationsgränser inte bör rubbas, men de är ju i många fall resultat av kolonialism och en historiskt sen nationalitetsidé. Aktuella knäckfrågor är Somaliland och så förstås Kurdistan.
   José Capelan kommenterade vad som händer i Latinamerika men gjorde först en intressant diskurs om den europeiska vänsterns syn på tredje världen, som han menade var omedvetet kolonialistiskt färgad. Han ställde Friedrich Engels med dennes optimistiska syn på världshistoriens materialistiska progression, som i förgrovad form blev en stadieteori enligt vilken vi i väst objektivt stod på ett högre stadium, mot den äldre Karl Marx som ville begränsa stadieteorin, "trappan", just till västvärldens historia.
   Latinamerikas kommunistpartier hade importerat det "engelsska" synsättet och underordnat sej Sovjetunionens önskan om lugn i denna del av världen. De progressiva krafter som nu är på frammarsch i Latinamerika har andra rötter, springer primärt ur det fattiga folkets kamp. För dem är Fidel Castro och Hugo Chávez populära symbolfigurer, men det är fel att som ofta görs avfärda dessa som "populistiska" ledare. I så fall måste populismbegreppet göras så brett och uttunnat att det till exempel innefattar Göran Persson.
   USA:s problem med Latinamerika och landets skuldberg och andra ekonomiska problem kommer inom inte alltför lång tid att rubba dess dominans i världspolitiken, menade José. Fast vi som varit med länge är inte säkra. Något liknande sades efter Vietnamkriget.
Gr

      

"Han som blev över"
med Röda Kapellet & Staffan Gerdmar
10 december
Röda Kapellet fick i höst två nya medlemmar som bor i Malmö. För att lite försenat hälsa dem välkomna till orkestern tänker vi i Malmö framföra vårt gamla program "Han som blev över". Det är ett stycke ur Göran Palms mäktiga blankversepos "Sverige, en vinterresa" som genom ett individuellt öde speglar Malmös förvandling från industriell till postindustriell stad.
Detta blir i vår. Men för att avrunda hösten framför vi stycket på ett offentligt genrep i Lund. Staffan Gerdmar läser och Röda Kapellet interfolierar under ledning av Joakim Casagrande, delvis med ny musik.
Så kom och lyssna, lördag 10 december kl. 19 på Månteatern (f.d. Stadsbibliotekets hörsal) i Lund, inträde 100 kr. Mingla gärna med orkestern efteråt vid vår anspråkslösa buffé. Och fundera på om du inte vill hänga med oss i vår, fortlöpande eller som uppskattad inhoppare.

Bertil Egerö
Öppet brev till Lars Ohly, Vänsterpartiets ordförande

Lars,
Nyligen fick jag i posten ett odaterat cirkulärbrev från dig, där du meddelar att du inte längre kommer att kalla dig kommunist. Brevet tarvar en kommentar.
    Jag flyttade till Lund 1990. Åren därefter lärde jag känna ett parti som med framgång började finna en konstruktiv och radikal roll i dagens Sverige och dess globala sammanhang. Det har varit mycket lärorikt. Kontrasten är stor mot de senaste årens förändringar, inte minst det sätt på vilket den inre processen drivits i Lund och Skåne. I diskussionerna här i Lund har jag dock försvarat nödvändigheten av en 'generationsväxling' som öppnar för nya (unga) medlemmar att ta större plats inom partiet, samtidigt som jag aldrig kunnat förlika mig med de metoder som använts för att ge dem majoritet.
Läs hela brevet

Erik Kågström
Karl Marx redivivus II
I ett tidigare nummer har jag refererat en artikel av amerikanen Paul Craig Roberts där han påtalat hur det amerikanska folkets ekonomi drabbats av låglönekonkurrensen i den globaliserade världsekonomin. Dels genom utlokaliseringen av industrier till låglöneländer, dels genom import av utländsk arbetskraft med lägre löneanspråk än infödda amerikaner
Craig Roberts säger att ivrarna för frihandel och libertarianerna återupplivar klasskampen. Inte för att de är marxister utan för att de förväxlar frihandel med globalt arbetsutbyte med utgångspunkt från komparativa fördelar. Han påpekar att för att den sistnämnda principen skall gälla krävs två saker.
Läs hela artikeln
Eritrea:
Dawit Isaak, kriget, gränsen och demokratin
12 dagar efter den 11 september arresterade Eritreas president Isayas Afeworki 12 ledande eritreanska politiker, däribland två tidigare utrikesministrar. Alla var välkända ledare som under lång tid deltagit i befrielsekampen.
   Anledningen var att en grupp bestående av femton ledande personer publicerat ett brev där de krävt att Eritreas demokratiska författning skulle börja tillämpas och att nationella val skulle genomföras. Gränskriget mot Etiopien 1998 till 2000 var över och det var tid att gå vidare.
   Samtidigt greps alla journalister i Eritrea och pressen tystades. En av dem var svensken Dawit Isaak. De fängslade politikerna och journalisterna har nu hållits inspärrade utan rättegång och dom i mer än fyra år.
Saken har aktualiserats genom att Sveriges ambassadör Bengt Sparre i förhandlingar lyckats få Dawit Isaak fri. Det är fortfarande osäkert om detta innebär att han kan återvända till sin familj i Sverige.

Konsekvenser
Kuppen splittrade det eritreanska samhället i Sverige och säkert också i Eritrea, där många fler arresterades. Den förste eritreanske ambassadören i Sverige, Adhanom, anslöt sig till den eritreanska oppositionen liksom hans efterträdare Mehret Berhe. Båda besökte vid flera tillfällen Lund och träffade politiker här. Till oppositionen anslöt sig också Bereket Habte-Selassie, befrielserörelsens FN-representant under kampåren och ideologen bakom såväl EPLF:s program som den demokratiska författning, som nu undertryckts. Eritreanska riksförenngens förre ordförande Rezene Tesfazion, som var med vid grundandet av Eritreagruppen i Lund 1981 och nu är socialdemokratisk riksdagsledamot, har också anslutit sig.
   Eritreaner som lever utanför Eritrea känner sig ofta tvungna att tiga om sina åsikter av oro för sina familjer och släktingar i hemlandet och för att inte riskera att bli utan visum vid sina ofta återkommande hemresor. Effekten har blivit att de tidigare så livliga kulturella och politiska aktiviteter som utmärkte det eritreanska samhället i Sverige nästan helt upphört. Politiskt har effekten blivit att Sveriges bilaterala bistånd har upphört och att vänortssamarbetet Lund-Asmara lagts på is.

Varför?
Eritrea utkämpade 1998 till 2000 ett krig med Etiopien om gränsen mellan de båda länderna. De båda arméerna led svåra förluster, siffran 70 000 döda soldater är nu vedertagen.
Både mobiliseringen och antalet döda unga män innebär en fruktansvärt åderlåtning av det lilla eritreanska folket med dess knappt fyra miljoner invånare.
   Jag menar att det är bevisat att det var Etiopien som angrep Eritrea och att Eritrea förde ett försvarskrig. Efter internationella påtryckningar slöts ett stilleståndsavtal och därefter ett formellt fredsavtal i Alger i närvaro av FN, EU och USA. Båda sidor undertecknade ett fredsavtal, vars viktigaste punkt var att en gränskommission bestående av FN-experter skulle fastslå den historiska gränsen och sedan demarkera den på marken.
   FN-kommissionen kom fram till att Eritrea hade haft rätt i sin ståndpunkt 		  att gränsstaden Badme med omland historiskt hörde till Eritrea. Det handlar om den lilla triangel som bildar en inbuktning i Etiopien. Den finns på alla kartor över området.
   Etiopien vägrade att acceptera gränskommissionens slutsats och bröt mot sina förbindelser enligt fredsavtalet. Trots FN-närvaron reagerade det internationella samhället svagt. Spänningen ökade, trupper fördes till gränsområdet, Eritrea kände sig förrått. Det var i det läget president Isaias beslöt att arrestera oppositionen och tysta den fria pressen i Eritrea.

Krigsrisk
De senaste veckorna har nya trupper förts till gränsen. Flera etiopiska ledare befinner sig där. Den etiopiska regeringen, som mest består av politiker från gränsprovinsen Tigray, är hotad.
   Ett demokratiskt val genomfördes i maj, men regeringen har vägrat att offentliggöra valsiffrorna. Stora demonstrationer har genomförts i höst och minst ett femtiotal personer har dödats, samtidigt som oppositionsledare fängslats. Ett krig mot Eritrea skulle tillfälligt kanske kunna ena nationen.
För Eritrea är situationen skrämmande. Man har fört fram trupper mot gränsen och stoppat FN:s överflygningar. Den nationella krisen innebär att opposition mot regeringen uppfattas som förräderi.

Lösningen
För att minska krigsrisken måste större fredsbevarande FN-förband föras till gränsen. I deras skydd måste den beslutade gränsdemarkeringen genomföras på marken. De båda nationernas arméer måste flyttas från gränsen.
   Sannolikt betraktar Etiopiens president Meles Zenawi en sådan lösning som politiskt utesluten.
Det är emellertid den lösning som man kräver i FN, i EU och även i Sverige. Sätter man tillräcklig kraft bakom orden är den möjlig.

Möjligheter till demokratisk och ekonomisk utveckling.
En lösning av gränskrisen och minskad spänning mellan de båda länderna är en förutsättning för fortsatt demokratisk och ekonomisk utveckling i båda länderna. Eritrea skulle kunna genomföra allmänna val enligt den demokratiska författningen, de politiska fångarna skulle friges, den demokratiska pressen åter kunna verka, flerpartisystem, som Isayas Afeworki förespråkade i samband med folkomröstningen 1993, skulle kunna införas. Samtidigt skulle den bilaterala svenska hjälpen återupptas, det eritreanska samhället i världen och Sverige befrias från sin förlamning. I Lund skulle vänortssamarbetet Lund-Asmara återupptas.
   Det ligger inte helt nere. I veckan kommer Elsa Grip, ordförande för EGIS/Vänortsföreningen Lund-Asmara, tillbaka från ett besök i Eritrea där hon avslutat ett stort skolprojekt innefattande byggandet av fem skolor, finansierat av Operation Dagsverke, och vattenprojektet Adi Kesemti, finansierat av Eritreagruppen och Forum Syd.
   Eritreagruppen i Lund håller årsmöte den 26 november, och då kommer de nya utvecklingsmöjligheterna att rapporteras.
Som en sammanfattande symbol för hela denna utveckling kan man se det eventuella frigivandet av Dawit Isaak.

Gunnar Stensson
 
  VECKOBLADET   Utgiven av SFVBBiL                 Ansvarig utgivare: Göran Persson