Utskriftsvänligare form (pdf)

Karin Svensson Smith
har gått över till miljöpartiet och honi soit qui mal y pense. Det handlar säkert om både pull och push.
   Är man starkt engagerad för miljön, på grundval av djup kunskap, måste det finnas en dragningskraft från det parti som har den mest konsekventa miljöpolitiken, även om denna förvisso har sina brister. Att bristerna är ännu större hos vänsterpartiet demonstreras av ansträngningarna att plocka in lite radikala miljökrav i valmanifestet och att formulera visioner ("80 procent av bensinen bort på 20 år"). Visioner är emellertid en sak, faktiska ställningstaganden i budgetförhandlingar och riksdag en annan.
   Men hon kan heller inte ha haft det lätt efter det senaste valet. Att hon kryssades in med höga siffror (18,7 procent) imponerade inte på ett parti som (i ett slags leninistisk reflex) ser den egna apparaten som viktigare än väljarna. Hon har bojkottats av partiföreningen och partidistriktet och enligt utomståendes uppgift isolerats i riksdagsgruppen.
   Hon är en principstyrd resultatpolitiker vars största insatser hittills gäller trafikpolitiken, insatser som har gjort henne starkt uppskattad av järnvägsaktörerna och nästintill hatad av bil- och flygtrafikens starka lobbyorganisationer. Får hon även i fortsättningen en position där hon kan göra en tung sakpolitisk insats? Hon går från ett svagt parti till ett svagt parti, när det gäller både väljarsympatier och medlemstal. Hon har tydligen sin nya partilednings stöd men riksdagslistor fastställs regionalt, och regionerna brukar har sina favorite sons.
   Är det rätt av henne att sitta kvar i riksdagen? Vänsterpartiets protester har varit lama hittills, liksom man inte bråkade särskilt mycket om Gudrun Schyman. Meningarna är säket delade bland både statsvetare och allmänhet, särskilt den sydskånska allmänhet som har röstat på både partiet och Karin, i skiftande blandningar. Men kan processen leda till att partibyten avdramatiseras så är det en god sak. Vi känner t.ex. till ett antal socialdemokrater som borde vara mer hemma i borgerliga partier.
   Och genom att stanna blockerar hon lyckligtvis riksdagsplatsen för den person som, för att citera Veckobladet 16/2002, torde ha haft svagare kvalifikationer än någon kandidat till ett viktigt politiskt uppdrag sen kejsar Caligula utnämnde sin häst till romersk konsul.
Gunnar Sandin

Inget misstroende från Lund
Vi berättade i förra numret om v-Stockholms initiativ, som v-Skåne hängde på, att genom en medlemsomröstning få partiet att begära misstroendevotum mot regeringen för dess underlåtenhet att ordna folkomröstning om EU-författningen. Nu har medlemsmötet i Lund behandlat frågan och avvisat förslaget, utan att rösträkning behövde tillgripas.
På samma möte informerades att Nita Lorimer av styrelsens AU har nominerats att "tillfälligt" besätta den halva partiföreträdartjänst som vänsterpartiet fått ledig efter Cecilia Wadenbäcks avhopp.
Gr

Omvärldsanalyser för läsekretsen

Min enkla analys av EU-frågan är som följer. Antingen är man en liten grupp länder, sex stycken eller så, som är någorlunda lika eller i varje fall har lätt för att komma överens. Då kan man gå mycket långt i federalism och statsbyggande och enhetlighet.
Läs mer >

En framtidsbild
(Saxat ur Sydskånska Degbladet,
15 oktober 2015)
Lund - decenniets trafikmiljöhuvudstad!

Lunds kommunstyrelseordförande Helia Quercus' leende utstrålade idel solvärme när hon igår i Bryssel tog emot Den Gyllene Barnbicyceln, beviset på att Lunds kommun vunnit EU:s utnämning Decenniets Trafikmiljöhuvudstad.
Läs mer >

Politik är trälgöra!
Politik är trälgöra! Förre riksdagsman Nilsson hälsar fortfarande inte, sen jag föredrog Anders framför Mats, till lokal ordf. Av mest principiella skäl då: partimakt och offentlig parlamentarisk ställning bör hållas åtskilda. Ser nu klarare på tanken bak Mats nominering - en akademisk fråga dock, då valet väl klart på förhand. Som läget var. Men Gunnar S. kan ha rätt i att (lokala/riks?) particentern stärkts
Läs mer >

Början och slutet på ett tåg kan te sig ganska olika som bekant!

Några utomstående reagerade över svansen på Lundavänsterns förstamajdemonstration och dess frejdiga/förgripliga (stryk efter behag!) uppmaning på en banderoll.
Eftersom partiföreningens ordförande Claes Regander förnekade att det förekom anarkister i tåget blir slutsatsen att banderollen bars av ungvänstrare. Å andra sidan gick Claes själv i täten av tåget och då är det inte så lätt att veta vad som sker långt bakom ryggen (även om han borde hålla reda på det!).

Vill du se rörliga bilder från Första Maj demonstrationen?

Gröna fingrar - finns dom?

Om de finns, så inte är det hos mig. Från min egen veranda har jag utsikt över en rundel på ca 2 meter i omkrets, där jag varje sommar ser fram emot en vacker, harmonisk blomsterbädd. Istället har jag varje vår ett inbördeskrig i rabatten. Till och med maskrosorna har givit upp och flyttat till lugnare trakter. Förra året kämpade de tappert och växte rakt upp i höjden, men de hade inte en chans.
   På gräsmattan utanför min veranda bestämde jag för ett antal år sedan att jag ville plantera en fläderblomsbuske utanför på gräset. Någon fläderblom hann jag aldrig plocka, någon sorts små svarta djur tog över. Trädet blev täckt av de svarta krypen. En ung man med traktor skulle hjälpa mig några år senare att ta ner trädet. Vi blev först och främst "nerlusade" med de svarta djuren och måste duscha och byta kläder flera gånger. Trädet fästes vid traktorn som "stegrade sig" och orkade inte få upp trädet.
   Trädet lämnade efter sig en vacker jämn rundel med jord. Det var då jag fick idén om en blomsterrundel. Framför mina ögon växte bilden av en färgsprakande variation av blommor, alla på sin bestämda plats där jag ville ha dem. Precis som på TV och bilder från vackra trädgårdar, där inte ett "hårstrå" sitter snett. Det började med citronmeliss, som spred sig lavinartat, andra sorter var inte stort bättre. Jag har faktiskt en liten blomma som jag tror heter Tigeröga, som tyst och stilla sprider glädje och inte tillåter någon annan in på sitt område. Men plötsligt kom dråpslaget. För några år sedan fick jag några skott av en bekant, som köpt en kolonilott av en ung man, Anders. Hans mormor hade ägt kolonilotten och bland plantorna fanns sorter som var ca 100 år gamla. Ingen vet vad arten heter så jag kallar blomman "Anders mormor".
   Dessa späda vita blommor har brett ut sig hämningslöst. Det är bara det istadiga Tigerögat som kan bevaka sitt revir. Ända tills nu. En stor blåklintsort med kraftiga blad och en ilsken blå färg har förökat sig och ställt upp sig i en lång rad och verkar vara beredda för krig. Mitten av rundelens tidigare blomsterprakt har givit upp andan, så nu ser rundelen ut som en flintskallig man med hår runt öronen. Jag har satt en del söta små blommor på flinten, men inser att blommornas öde är beseglat. Så nu sitter jag på "ringside" och avvaktar slutkampen. Blommorna skall få vatten ibland, det ökar krigslusten.
GLAD SOMMAR
Ingegerd Wedin