1776 publicerar Adam Smith sitt stora verk om Nationernas välstånd, som innehåller några av marknadens och det kapitalistiska systemets centrala tankar. Detta verks budskap är: Tänk inte på ansvar. Tänk inte på att det finns en helhet som du ska förvalta. Allt ska ändå ordna sig, som om det styrdes av en osynlig hand.
   Så skrev Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria, KTH Environment Humanities Laboratory, KTH i sin bok Antropocen.
   Den osynliga handen styr planeten mot katastrof.

Också Karl Marx välkomnade den industriella revolutionen som ett epokgörande framsteg, men påpekade att den bara var ett steg på vägen i mänsklighetens historia.  Han såg att den industriella revolutionen i sin kapitalistiska form ledde till segregation: rikedomarna och den politiska makten koncentrerades till kapitalägarna samtidigt som löntagarna i den arbetande klassen blev allt fler.
   Han förutsåg att arbetarklassen skulle göra uppror och att utvecklingen skulle leda till ett nytt och bättre samhällssystem, det socialistiska.

Adam Smith och Karl Marx var optimister. De trodde att människans kunskaper och förmåga att styra och utveckla jorden ständigt skulle utvecklas. Deras tro kom att delas av mänskligheten de närmaste två seklerna.
   Det som skilde dem var synen på själva

samhällsutvecklingen. Kapitalism eller socialism? Elitism eller demokrati? Kapitalkoncentration eller jämlikhet?
   Nu har dessa motsättningar skjutits i bakgrunden - eller snarare fått helt nya dimensioner.

Den osynliga handen har förändrat allt.
Som en konsekvens av just den tillväxt och tekniska utveckling som vi trodde skulle skapa ett konsumtionsparadis drabbade klimatkrisen oss.
   Vi fyllde atmosfären med koldioxid. På ett par korta tillväxtsekel utlöste vi katastrofen. Det kunde varken Adam Smith eller Karl Marx förutse.
   Klimatkrisen är en konsekvens av konsumtionstillväxten. Nu handlar framtiden om hur vi kan minska vår energiförbrukning, hushålla med jordens begränsade resurser och minska vår konsumtion.

Det finns mäktiga förnekare, miljardärer som föreställer sig evig tillväxt och hopande av kapital – ny teknik ska göra det möjligt. Det finns socialistiska förnekare som hävdar att den tekniska utvecklingens paradis fortfarande väntar bortom hörnet.
   Så förespråkar nyliberaler och nymarxister samma tillväxt. Med prefixet ny försöker de dölja sin föråldrade världsbild. Det leder till samma resultat - livets undergång i den döende planetens heta öken!
   Vi andra, vi vanliga, har också svårt att ta till oss den nya världsbilden. Vi kan teoretiskt omfatta den – men vi ser den inte. Allt fortsätter som vanligt. Det vet politikerna. Det är snart val – de låter som vanligt.

Klagovisan ovan kom till mig under en behandling på onkologen i Lund. Där och då bekräftades den, då jag nåddes av ett förtvivlans och vredens upprop, undertecknat av 1944 svenska forskare och medarbetare. Uppropet är en fruktansvärd katalog. Ändå påpekar undertecknarna:
   ”Vi vet att omställningen till ett framtida samhälle inom planetens gränser är möjlig. Sveriges befolkning är en del av världens rikaste tiondel som står för 50 procent av jordens ohållbara konsumtion. Läget är akut – utsläppen fortsätter att öka när de tvärtom behöver minska dramatiskt.
    Nu vädjar vi till ALLA Sveriges politiker: Sätt klimatkrisen högst på agendan! Använd den tillgängliga vetenskapliga expertisen, börja med att genomföra de rekommendationer ni redan fått från Klimatpolitiska rådet.”
   Också Sverker Sörlin har undertecknat.
Gunnar Stensson