James Suzman har skrivit människans historia. På svenska är titeln ”Arbete: en historik över vad vi gör med vår tid”, på engelska ”Work. A history of how we spend our time”.
   Arbete är allt det vi gör för att få den energi som är nöd-vändig för att överleva och utvecklas. Arbe-tets historia är alltså mänsklighetens.
   Suzman utgår från de samhällen av samlare och jägare som existerade under 300 000 år i harmonisk samvaro med naturen.  Ända fram till 1960-talet fanns sådana samhällen kvar, bland annat i södra Afrika.
   Det perspektiv Suzman lägger på arbetets, mänsklighetens, historia utgår från den situation där vi befinner oss nu, då vi insett att vi överskridit tillväxtens gränser. Hur hamnade vi här?

Tillväxtens gränser, beställd av Romklubben, färdig 1972, blev 1900-talets mest hatade bok. Den visade entydigt att om vi inte förändrar vårt sätt att leva på ett avgörande sätt blir konsekvensen ” en plötslig och okontrollerbar nedgång i både befolkning och industriell kapacitet inom hundra år.”
   Att den ekonomiska eliten hatade boken är självklart. Till och med påven fördömde den som en hädelse mot Gud.
   2002 kontrollerades slutsatserna i ”Tillvarons gränser” med den mångdubbelt större datorkapacitet som utvecklats.. Det visade sig att allt blivit värre än 1972. Nya faror som havens försurning och den väldiga förlusten av biologisk mångfald hade tillkommit.
   En viktig tröskel har överträtts. Det räcker inte att stoppa tillväxten. Nu måste man planera för nedväxt.
   Därtill kom klimatkatastrofen. Det finns ingen tid för långsam förändring. Uppvärmningen måste genast bekämpas.
   Den situationen har mänskligheten aldrig tidigare stått inför. Vi har ingått i den tidsålder då människan avgör jordens öde: Antropocen.

Det är ur det perspektivet Suzman går igenom utvecklingen, arbetets, människans historia, genom årtusendena. Hur kunde det gå så illa?
   Efter jägarnas och samlarnas kultur kom jordbruket. Människan förändrade sin omgivning och måste planera arbetet från det ena årets sådd till nästa års skörd. Hon hämtade energi från dragdjur och slaktdjur. När jordbruket blev tillräckligt effektivt uppstod städer som försörjdes av jordbrukarna. Städernas mångskiftande kultur mångfaldigade människornas perspektiv, men krävde också mycket mer energi från jorden. Centrum
 

levde på periferin. Pandemier började grassera. Imperier uppstod och föll samman.
   En världshandel växte fram på 1700-talet. Till en början handlade det om lyxprodukter som kryddor och siden. Så kom ångmaskinen och fossilsamhället med Storbritannien som centrum. Från Afrika fördes miljontals slavar till Amerika där de tvingades odla bomull som sedan forslades till England där de koldrivna ångmaskinerna drev spinnerier och vävstolar som framställde textilier som exporterades runt hela världen på ångmaskindrivna båtar och längs nya järnvägar. Redan för 200 år sedan började koldioxiden hopas i atmosfären. Kampen om kolonier och världsherravälde ledde till de två världskrigen.

Därmed är Suzman tillbaka i egen tid. På 1950-talet utvecklades BNP och löner i samma takt. Ständig tillväxt. Sedan bröts sambandet. Produktivitet och BNP fortsatte att öka, men löneökningen avstannade. Det brukar kallas The Great Decoupling. På 1980-talet vidgades klyftorna mellan de rikaste 10 procenten och det arbetande flertalet. Länderna i Söder utarmades och länderna i Norr blomstrade. Teknikens utveckling ökade klyftorna. Suzman jämför telecomjätten AT and T 1964 med Google nu. AT and T sysselsatte drygt 750 000. Google bara 55 000. De anställda i AT and T bidrog med vardera 350 000 dollar, de anställda på Google med 6 miljoner dollar..
   Margareth Thatcher avreglerade marknaden. Ryssland övergick från kommunism till oligark-kapitalism. Chefsdirektörernas löner var 30 gånger högre än lönearbetarnas 1965. 2015 hade de blivit 300 gånger högre. Även bankerna deltog i vinstjakten.
   2008 kom den stora marknadskollapsen sedan bankerna administrerat ett ohållbart kreditsystem. Det borde ha inneburit marknadsekonomins slut. Men bolagen fortsatte. Protester som Occupy Wall street ledde ingenstans.
 


 

Människornas förtroende för ekonomiska experter rasade. Men också förtroendet för vetenskap som klimatvetenskap och epidemiologi skadades. Ett nytt begrepp började styra: Fake news. Egoism kortsluter medvetandet. Man bli dum. Trump får chansen.
   Där är vi nu, konstaterar Suzman. Mänskligheten står inför en situation utan föregångare.
   James Suzman är övertygad om att vi kommer att leva vidare. En omvälvande kris förestår snart – eller pågår redan - och alla framtida livsvillkor blir fullständigt annorlunda. Vi har klarat kriser som krävt snabb förändring. Vi står inför den svåraste.
Gunnar Stensson