Jag tänkte berätta lite om Lunds nya vänortssamarbete med Kamomilla stad. Som ni vet har man en spårvagnslinje i Kamomilla som heter linje ett precis som här i Lund och det knyter oss samman och ger tillfälle till utbyte i en del spårvagnsfrågor. Kamomillas borgmästare var faktiskt här helt nyligen på besök. Deras spårvagn är ju väldigt gammal, säkert 70+, och det vet ju, åtminstone en del av oss, att vid den åldern börjar behoven av omplåstring göra sig påminda, man blir skör helt enkelt. Nu var Kamomillas borgmästare här för att hämta lite inspiration inför en nödvändig upprustning av sin spårvagn.

Annars är ju Kamomilla mest känd för sina rövare, måste man säga. Fast nu finns det ju folk i Lund som också lever rövare, så det finns utrymme till lite utbyte också i rövarpolitiken. Det var i detta sammanhang som vår borgmästare gjorde sitt famösa uttalande. Han hade bjudit Kamomillas borgmästare på en bit mat och mys när rövarpolitiken kom på tal. Då utbrister han plötsligt: ”våra rövare har neandertalsfasoner”. Några sekunders tystnad utbredde sig vid bordet innan man tagit in budskapet. Kamomillas borgmästare samlar sig dock relativt snabbt, håller artigt med, som man gör i vänortssammanhang. Han säger att han förstår att om man skall röva i Lund bör man naturligtvis använda modernare fasoner, så att man inte förolämpar befolkningen. Annars, säger han, liknar det mycket hur det brukar gå till hemma i Kamomilla.

Om rövarna är osams samlas de bakom dasset och gör upp och sedan är det bra med det. Det är sällan hospitalet behöver engageras och polismästaren som ofta sitter på stadens konditori med en kopp kaffe och ett riktigt gott wienerbröd, tycker inte att man måste avbryta den goa stunden bara för att rövarna bråkar. Vår borgmästare bara gapar storögt. Kan man verkligen ha en så avslappad attityd i rövarpolitiken, tänker han. Ja, visst kan man fundera över det och säga vad man vill om vänortssamarbete – det ger i alla fall vidgade perspektiv.

Så kommer vi till kulturutbytet. Vid besöket fick vi en sång som de brukar sjunga i Kamomilla när det känns riktigt trevligt och bra. Det intressanta är att när de i sångtexten ska framhålla ett viktigt trivselskapande element i staden, då lyfter man fram spårvagnen. Och det är ju lite så vi gör i Lund också. Spårvagnen ska bli en myskatalysator för allt det andra som Lund vill bli förknippad med; forskning, utbildning och innovativa spetsföretag – ja, och Röda Kapellet förstås. Spårvagnen har blivit en myskatalysator också för oss och nu satsar vi för fullt på spårvägsmusik med målet att ha en spårvägsmusikkonsert den 11 december med kompositören och dirigenten Håkan Carlsson. Boka in det datumet redan nu så att ni inte missar det.

Kamomillasången får bli ett litet smakprov. Vi har anpassat den för Röda Kapellet och justerat texten lite för att det ska framgå att den nu handlar om Lund: ”Här i lilla Lund är inte alls så dumt att bo”. Röda Kapellet varsågoda!