Israels svar på nederlaget i FN-omröstningen blev beslut att bygga 1700 nya bostäder i östra Jerusalem och 3400 i E 1-sektorn. Det skulle leda till att Västbanken skars mitt itu i höjd med Jerusalem. För att jävlas la Israels dessutom beslag på 840 miljoner kronor, skattemedel som tillhör Palestinska Myndigheten
   Europa och USA chockades. I Frankrike, Sverige och Storbritannien kallade regeringarna till sig Israels ambassadörer för att protestera. Frankrike och Storbritannien hotade att dessutom dra hem sina ambassadörer från Tel Aviv. EU kallade till sig Israels EU-ambassadör. USA:s utrikesminister Hillary Clinton fördömde den israeliska reaktionen.
   Tysklands relation till Israel är av historiska skäl speciell. Politiken går ut på att i alla lägen säkra Israels existens. Det har lett till militärt stöd, bland annat den försäljning av kärnvapenutrustade ubåtar som genomfördes tidigare i år.
   För kort tid sedan godkände Tysklands federala säkerhetsråd, där Angela Merkel är ordförande, export av raketgevär till Israel. Enligt tillverkaren Dynami Nobel Defence är de idealiska för användning på kort håll eller inifrån byggnader och, ”perfekta att använda mot Hamas i Gaza-remsan”. Beslutet som togs före Israels senaste attack mot Gaza möttes av skarp kritik.
   I FN-omröstningen om Palestina la Tyskland ner sin röst. Det har kritiserats av Netanyahu: ”Gagnar inte freden.”
Men nu har Angela Merkel till sist tagit till orda: ”Främja fredsprocessen om ni inte vill isoleras från hela världen.”

Avigdor Lieberman, Israels utrikesminister, är nu den politiker som i realiteten styr Israels politik. Han utvandrade som 21-årig från Sovjetunionen på 1950-talet och har fortfarande starka band till Vitryssland och Ukraina. Han har förklarat att alla som talar med Hamas borde skjutas, förespråkat en ny helskalig invasion i Gaza och krävt att

arabiska israeler ska underteckna en lojalitetsförklaring. Han är bosättare och har bildat ett starkt politiskt parti som heter ungefär ”Israel tillhör oss” Det stöds av den stora ryska befolkningen i Israel. Inför FN-omröstningen hotade han att krossa Palestinska Myndigheten om Palestina vann. Det är det hotet han nu håller på att verkställa.

Kan Israel på egen hand genomföra en enstatslösning? Hittills har omvärlden missnöjt men passivt accepterat bosättningarna på palestinsk mark. Israel har på det sättet långsamt kunnat förbereda en erövring. Nu slår man till och klyver i ett hugg återstoden av Västbanken.
   Kommer världssamfundet kunna stoppa expansionen? Israels beroende av väst såväl ekonomiskt som militärt innebär att möjligheten till sanktioner är stora. Men det kan inte uteslutas att Israel genomför hela omvandlingen i ett enda snabbt slag. Det som behövs är ju knappast mer än en polisaktion. Risken är då att världssamfundet i efterhand accepterar ”fakta på marken”. Under sexdagarskriget 1967 erövrades ju ett betydligt större område på mindre än en vecka. Israel är en kärnvapenmakt och en regional stormakt.

En judisk demokratisk stat. Så beskriver konstitutionen Israel. Det är knappast sant i dagsläget. Genomförs Liebermans politiska vision blir Israel en judisk apartheidsstat omgiven av förödmjukade fientliga grannar som Egypten, Jordanien, Syrien och Libanon med stora palestinska flyktingkontingenter. Israels arabiska befolkning blir andra klassens medborgare, en sorts ekonomisk resurs, i den mån den inte ännu en gång utsätts för etnisk rensning och tvingas lämna landet. Detta kan inte undgå att leda till fortsatta decennier av våld.
   Än har ingenting skett, men nu är tiden knapp. Om inte världssamfundet ingriper med kraft rinner tiden snart ut.
Gunnar Stensson