LundaEko – Lunds program för ekologiskt hållbar utveckling – håller på att revideras. Någon egentlig utvärdering av det första LundaEko som antogs år 2006 har inte gjorts, i varje fall inte som jag känner till. En slutsats kan man dock komma fram till utan att ha gjort en systematisk utvärdering: målen var alltför beskedligt ställda. Anledningen till att det blev så är att den dåvarande rödgröna majoriteten så långt möjligt försökte få så bred politiskt uppslutning som möjligt kring programmet för att det skulle kunna stå sig även under en borgerlig majoritet. Men med enigheten blev det ändå si och så – borgarna reserverade sej på 40-talpunkter vill jag minnas. Detta om den nu obsoleta upplagan av LundaEko.

Vision och pållissi
Vad händer då under den pågående revideringsprocessen? Jo, ett i och för sej ambitiöst upplagt arbete pågår, med politisk styrgrupp (Miljö- och hälsoutskottet) och med en rad nämndsövergripande arbetsgrupper, plus en politisk referensgrupp med representanter för alla nämnder och styrelser.
   Tanken från kommunens Miljö- och hälsoutskottets sida är att det ska antas en miljövision, en miljöpållissi (stavas också ibland milieupolicy - jag föredrar försvenskad stavning) och ett antal mål och därefter ska åtgärderna för att nå målen fastställas. Kommunfullmäktige ska ta ställning till visionen, pållissin och målen medan åtgärderna ska beslutas – och naturligtvis verkställas - av kommunens nämnder och styrelser.
   I förra veckan sammanträffade den politiska referensgruppen med projektledningen. Förslag till vision och pållissi presenterades men de förtroendevalda fick inte möjlighet att diskutera dessa dokument. Överhuvudtaget har den politiska referensgruppen aldrig fått möjlighet att diskutera processgången eller dokumentets struktur.

Motsatstest
Hur ser då visionen och pållissin ut? Låt mej först av allt vara väldigt tydlig: jag har ingenting emot visioner, tvärtom de är bra och nödvändiga i det politiska arbetet. Men visioner som alla politiska strömningar ska vara eniga om är jag väldigt tveksam till. På visioner och andra dokument av liknande slag kan man använda motsatstest. Dvs att endera helt enkelt negera aktuell utsaga eller på annat sätt omvandla den till sin motsats. Får man då ett påstående som inte någon kan förväntas stå för – ja då är den ursprungliga utsagan tämligen innehållslös.

Svart framtid för våra barn?
Förslaget till Lunds miljövision  ser i mot- satsvarianten ut så här: Lund är år 2025:
   - En kommun som har skapat en svart framtid för våra barn
   - En kommun som har en ohållbar utveckling
   - En kommun som inte vågar gå före
Ingen vettig människa skulle väl ställa upp på en sådan vision. Men byt ut ”svart” mot ”grön” i första satsen, ta bort ”o” i ohållbar i andra satsen och negationen i den sista och du har förslaget till miljövision. Alltså är visionen intetsägande. Men är det inte bra om det finns bred politisk enighet kring visionerna? Det beror på vad man ska ha visionen till – för att ge en bild av ett önskat framtidstillstånd och för att mobilisera till handling, eller en samling fraser för att plocka fram i högtidliga sammanhang? För min del anser jag att visioner ska vara av det förstnämnda slaget högtidsbruket tjänar inget vettigt syfte. Och tyvärr är som synes förslaget av den karaktären, dvs den är tämligen floskulös.

Luddighet
Miljöpållissin dras på flera punkter med samma briser som visionen: luddighet och tämligen innehållslösa principer. Några axplock:
   ”Lund vågar gå före och ska arbeta aktivt och brett med miljöfrågor”;
Kommentar: Skulle ha varit uppseendeväckande om man föreslagit att Lund skulle arbeta passivt och snävt med miljöfrågorna …;
   ”Hänsyn till miljön ska vara en självklar del i kommunens alla beslut …”;
Kommentar: Visst, vi vet ju att ”hänsyn” tas redan nu – men i vilken utsträckning?
   ”De lokala miljömålen ska följas upp, utvärderas och kommuniceras årligen”
Kommentar: Ja, självklart; men av vilken instans ska de följas upp, vem kommunicerar med vem?;

Pudelns kärna – åtgärderna!
Nå, plattityderna kan man möjligen stå ut med. Under förutsättning att målen sätts högt och formuleras på ett handfast sätt, samt att åtgärder sätts in för att målen verkligen ska nås. Målen är ännu inte formulerade.
   Inte heller åtgärderna. Åtgärderna är i detta sammanhang pudelns kärna. Lunds kommun har varit bra på att sätta mål. Men att föreslå och verkställa konkreta och effektiva åtgärder har man varit betydligt sämre på.
   Det är sålunda åtgärdsdelen som väcker farhågor. Kommer nämnderna att klara av att våga sätta in de åtgärder som fordras för att djärva mål ska nås? Vilken instans ska göra bedömningen av om nämndernas samlade åtgärder räcker till för att nå målen? Kommunstyrelsen? Kommunstyrelsen kan inte styra nämnderna – det kan endast fullmäktige.
   Det finns en synnerligen konkret anledning till oro beträffande åtgärderna. För här finns vad man kan kalla ett testfall: LundaEkos klimatmål har antagits separat och i förväg år 2010 (på initiativ av DV). Därvid har nämnderna getts i uppdrag att vidta åtgärder för att nå målet och rapportera in besluten till kommunstyrelsen. Detta skulle ha gjorts för länge sedan men fortfarande har kommunstyrelsen inte redovisat den samlade förväntade effekten av åtgärderna. Detta alltså efter nästan två år sedan klimatmålet beslutades!

Den sebaotiska/lutherska modellen
Hur skulle då en effektivare och rakare hantering av LundaEko kunna se ut? För min del tror jag att man i stort sett skulle kunna slopa garneringen (dvs vision och pållissi) och gå direkt på mål och åtgärder. Därvid menar jag att den didaktiska modell som Herren Sebaot och Martin Luther utarbetat i anslutning till de kristna tio budorden kan vara användbar. Deras modell är enkel och tydlig: först ett övergripande bud, sedan en förklaring, ett ”vad är det?”
   Så här låter det t ex i det fjärde budet: ”Hedra din fader och din moder, på det att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land.” Och så ”Vad är det?: Jo, ”vi skola frukta och älska Gud, så att vi icke förakta eller förtörna våra föräldrar och herrar, utan hålla dem i vördnad, tjäna dem, lyda dem, älska dem och hava dem för ögonen.” Missförstå mej nu inte, jag är starkt kritisk till innehållet i dessa satser – det är framställningssättet jag tycker fungerar bra. Budskapet framförs med raka rör och utan några som helst krusiduller.

LundaEkos budord
Med utgångspunkt i en modifierad sebaotisk/luthersk modell (dessutom rensad från den fallenhet för negationer som dessa båda herrar dras med) skulle LundaEko kunna byggas upp på följande enkla men tydliga vis (här ger jag av utrymmesskäl endast ett exempel):
   Budet, dvs LundaEkos miljömål: År 2020 ska Lund vara en fossilbränslefri kommun. Sedan ett ”vad är det”: dvs en förklaring till vad målet innebär: Inga fossilbaserade bränslen ska förekomma i energianvändning i byggnader, elektricitet och transport i hela Lunds kommun område. (Vid behov kan man också lägga till ett ”Varför det?”)
   Förslag på åtgärder för att nå målen utarbetas därpå av nämnder och styrelser och fastställs slutligen av fullmäktige. Åtgärderna blir så att säga liturgin till miljökatekesen LundaEko. (Liturgin här menad i dess ursprungliga betydelse av ”uppdrag i det allmännas tjänst”)

Nya grepp måste kopplas på miljöarbetet
Sammanfattningsvis: det är angeläget att LundaEko blir ett floskelfritt dokument. Viktigast är dock att mål och åtgärder görs tydliga och fastställs av fullmäktige, kommunens högsta beslutande organ. Denna politiska instans måste kontinuerligt ges möjlighet att följa upp om de samlade åtgärderna är tillräckliga för att nå målet. Frågan bör också väckas om det kanske vore på sin plats med en särkskild fullmäktigeberedning för att för fullmäktiges räkning bevaka och följa upp LundaEkos mål och åtgärder. Kommunstyrelsen och Miljö- och hälsoutskottet under den borgerliga regimen har hittills inte visat sig kapabla att sköta uppföljningen av klimatmålet och klimatåtgärderna. Nya grepp – inklusive organisatoriska sådana – måste kopplas på  miljöarbetet i Lunds kommun. Och i det fortsatta arbetet med det nya LundaEko måste vi ständigt påminna borgarna, och kanske ibland också oss själva, om att måluppfyllelse i miljöarbetet hänger på tre saker: åtgärder, åtgärder och åtgärder.
Ulf Nymark