Ur eCat-bloggosfären har jag inhämtat att en svensk vid namn J.Tandberg år 1927 lämnat in en patentansökan för en process där han sammanfört väte och palladium under tryck och därvid erhållit helium och ett överskott av energi i form av värme. Med andra ord hade han åstadkommit en kall fusion. De enda tandbergare jag kände till var en bandspelare och en boxare som förlorade en titelmatch mot Joe Walcott någon gång på fyrtiotalet. Men tack vare Gunnar Sandins formidabla minnesbank vet jag nu vem denna J.Tandberg var. Eftersom han växte upp och studerade i Lund är han säkert bekant för många av Veckobladets läsare.

John Gudmund Tandberg föddes 1896 i Norderhov i Norge. Fadern var den norske lantbrukaren Gudmund Tandberg och modern var den lundensiska fotopionjären Lina Jonn. Då Tandbergs mor dog bara några veckor efter hans födelse sändes han av fadern 1897 till Lund för att uppfostras av sina ogifta mostrar Maria, Erika och Hanna. De tre kvinnorna var både konstnärliga och för tiden radikalt lagda, varför John kom att växa upp i en relativt okonventionell miljö. Kontakten med fadern (som dog när sonen var 12) var mer sporadisk.

John Tandbergs forskningsintresse väcktes tidigt. Redan under tonåren hade han en eget kemilaboratorium i gårdshuset till familjens fastighet vid St. Tomegatan. Efter studentexamen valde han dock fysik för sina fortsatta studier och forskning. På Physicum i Lund fick han den blivande nobelpristagaren i fysik Manne Siegbahn som lärare och handledare. John var framgångsrik i sina studier och i sin forskning men han deltog också med liv och lust i studentlivet i Lund. Att han var en stor humorist omvittnas i Fredrik Tersmedens bok ”Humor i Lund”. Efter fil.lic. 1920 fick John en befattning som amanuens på Physicum.

År 1925 gifte sig John Tandberg med Cecilia Böös, dotter till Erik Böös, stadskomminister i Lund och hovpredikant, och Gerda Lindahl. Samma år blev John Tandberg ombedd av Electrolux att komma till Stockholm och ge

synpunkter på det arbete som gjordes där för att omsätta von Platen-Munters kylningsuppfinning till en kommersiell produkt – ett kylskåp. Möjligen hade man haft problem med korrosion, ett område där Tandberg gjort viktiga forskningsinsatser. Ett besök i Stockholm planerat för ett par veckor kom att vara 37 år. Under resten av sitt yrkesverksamma liv var John Tandberg knuten till Electrolux. Han kände sig emellertid hela tiden som lundensare, hade kvar sin bostad i Lund och gjorde ofta hembesök. Efter pensioneringen flyttade han tillbaka till Lund.

En viktig anledning till att Tandberg valde att stanna kvar i Stockholm kan ha varit att Axel Wenner-Gren garanterade honom 200 000 kronor om året i bidrag till personlig forskning som han kunde bedriva i företagets lokaler parallellt med arbetet för Electrolux. Det gav honom möjlighet att fördjupa sig i partikelfysik och strålning. Han hade inspirerats av de resultat som uppnåtts av två tyska kemister – Fritz Paneth och Kurt Peters – som studerat absorption av väte i metallen palladium och sett anomal energibildning. Han arbetade på att förbättra deras resultat och det utmynnade bland annat i det till synes lyckade experimentet att slå samman väteatomer till helium med onormal energiutveckling i form av värme. Tandberg sökte patent på detta 1927. Patentansökan avslogs emellertid med motiveringen att det inte framgick hur någon annan forskare skulle kunna nå samma resultat med ledning av den försöksbeskrivning som fanns i ansökan. Man ifrågasatte sålunda reproducerbarheten av Tandbergs experimentresultat. Betydde detta att det svenska Patentverkets kortsynthet berövat mänskligheten möjligheten att redan då få tillgång till en energikälla som kan visa sig vara överlägsen fossil energi och fissionskraft både när det gäller tillgänglighet, miljöeffekter och kostnad? Det skulle dröja mer än ett halvsekel innan sådana förhoppningar tändes igen. Och då vid en presskonferens i Salt Lake City den 23 mars 1989. Mer om det i kommande nummer.
Erik Kågström