Magnolior

Varje lundatidning med självaktning ska i dessa dagar nämna något om magnolior och helst också ha bild. Eftersom VB har en hög grad självaktning så ska vi givetvis inte vara sämre.

Fast för vår del vill vi framhålla att det finns magnolior. Och så finns det magnolior. När tidningar och folk i allmänhet pratar om lundamagnoliorna menar man i regel praktmagnolian (magnolia x soulangiana), den i särklass vanligaste magnolian. Och visst är den praktfull. Men vi föredrar nog ändå en annan magnolia, stjärnmagnolian, (magnolia stellata). I sin skira blygsamhet bjuder den på en bland magnolior oöverträffad skönhet.
Därför visar vi här en stjärnmagnolia både i närbild och i helfigur (magnolian i fråga finns bland sina likar utanför ingången till Botans förvaltningsbyggnad, ingång från Östra Vallgatan).
För att också göra en insats i folkbildningens tjänst,

vill vi också ta tillfället i akt att informera läsarna om att beteckningen magnolia kommer efter en fransk botanist, Pierre Magnol (1638-1715). Och att magnolia soulangiana är en hybrid, framodlad av en fransk trädgårdsmästare vid namn Etienne Soulange-Bodin 1820. (Vilka arter som korsats för att få fram hybriden ger vi oss inte in på, där finns det olika bud).