Sen vi sovit på saken...
Låt oss först konstatera att vi medlemmar bestämmer partiledningen, nån Sovjetordning av autokratiskt snitt håller vi oss inte med. Och med en valförlust samt okänd status för politiken vi förde till torgs samt fr.a. haveri för att snika med på bastanta Perssonskutan in i en regering, i endera form - så överväger varje normal organisationsledning sin ställning. Vi vill alltså nu höra att mandaten står till förfogande, om så önskas. Förtroende - vald heter det ju, inte sant?
Bara trotsigt slå fast att här blir det inte tal om att gå av, på medias frågor är en dålig start. Nu följde jag med lite förstrött, både på valnatten och efter så har inte hela bilden klar för mig. Dock med i intensiva diskussionerna på påbjudna lokala medlemsmötet, i onsdags - där 'dynastifrågan' ej var uppe, men föga märkligt. I vilket fall; sittande partiledning väljes de facto efter sitt första val. Må vara att flera "är gamla i gården" men de svarar inte desto mindre kollektivt för valupplägget, lite mer enstaka för prestationerna.
Alice Åström är förresten tröttast av alla, en maskin. Varför ska hon sitta kvar i riksdagen? Nu ville ju valberedningen vräka, på okänd önskan ovanifrån, och Jönköpingsfolket tyckte per patent illa vara. Det finns ett stort inslag av centralstyrning i nuvarande partiregim, gäller på flera håll och nivåer. Distrikt och region är ung. samma här i Skåne, numera och Anders N. i partistyrelsen sitter t.ex. välhäckad på alla tre partinivåerna. Eftersom han tidigt var med och lyfte ut förnyar40talisterna i Lund, dom höll sig fast med naglarna förresten, så skulle se bra ut om ej själv i vägen nu, i lokala styrelsen. En demokratisk och välfungerande organisation aktar sig för folk som stackar uppdrag, eller
Skånedistriktet tillhör de värsta på Sovjetmässigt centralstyre, som det verkar. Anders N. jobbar hårt, ett vandrande lik efter valspurten kan rapporteras där han m.e.m. bodde i lokala valstugan - men som i övriga arbetslivet gäller att ej tro sig oumbärlig samt ej vara hindra ett hinder för andra, att växa.
Skulle alltså vilja bredda partiet. Vidare bör partiledningen hålla låg profil utom naturligtvis i att ta strid med nya borgerliga regeringen. Här ska läkas sår efter sista årens tumult och organisationen måste ha tillfälle överväga allt möjligt inkl. politiken samt orientera sig i ett samlat läge med många nya inslag. Vissa politikområden är ju i direkt vanhävd eller skötes utan hjärta, som en vara v-affären pliktskyldigast har till försäljning. På andra föres en politik av lapptäckeskaraktär, mycket för att dess forna drivare finns i exil, pga av "inre partiomständigheterna". Talar nu om Miljö resp. Kommunikationer. På sista området spelar påtvungna kompromisserna under röd-gröna samarbetseran även in. På Internationella politikens området som fått en glädjande framskjuten position under Ohlys tid är alldeles för mycket av vädjande, samt för lite av intelligent konfliktsökande. Lär av fp, här! Och detta dj-a tramsande kring FN i alla lägen, skippa det. FN i straightjacketkostym sen 1948, mestadels - gissa av vem?
Politik har sen allmänt blivit en bluffbransch, och alla partier säger söta saker för att ställa in sig hos väljare och befolkning. Samman med att politikspridandet professionaliserats gör detta att "vår bransch" är bliven både dummare, dimmigare och mycket tjatig. Så Ohly m.fl.: kringskär egna omnirollen.
Ja, mycket behöver alltså övervägas inom politik, organisation, saluförande, strategier. En klok man väljer i detta läge tänkeboxen - i synnerhet som verkligheten både in- och utrikes kommande åren lär bjuda på många överraskningar, vissa säkert omvälvande och omskakande.
p-myran /j