"Ett betydande perspektivskifte."
"Undergång, civilisationernas uppgång eller fall", en bok av Jared Diamond, ställer samma fråga. Han beskriver kulturer som gått under och försvunnit för att deras bärare var oförmögna att bryta med traditioner, institutioner och perspektiv som en gång varit fruktbara men som blivit destruktiva och förintande. Han beskriver ett antal historiska civilisationer som försvunnit därför att de förstörde det som utgjorde grunden för deras existens.
Han ställer frågan: Varför fattar vissa samhällen katastrofala beslut? Eller gör alla samhällen det? Gör dagens globala samhälle det?
Konsumism och förstörelse
Naturligtvis handlar det om konsumism, förödelse av ändliga resurser, skogsskövling, utfiskning, ökenspridning och naturkatastrofer orsakade av växthusgaser.
Flera av de samhällen Diamond studerar är små och isolerade, beroende av speciella och synnerligen begränsade tillgångar och utan möjlighet till kompensation eller stöd utifrån.
Hans poäng är att mänsklighetens situation, vår situation på jorden i den globala by, där vi lever, är densamma som den situation i vilken till exempel Påsköns befolkning levde. Vi riskerar att upprepa de misstag som gjordes där. Resurserna är ändliga. Det finns inga andra civilisationer i galaxen som kan kompensera eller hjälpa oss.
Vi måste fatta en ny sorts långsiktiga förutseende globala beslut både inom den offentliga och privata sektorn
Vi måste förändra våra värderingar. Det handlar framför allt om hur mycket vi kan behålla av våra traditionella konsumtionsvärderingar och vår i-landsstandard.
Det handlar om vår nationella suveränitet och vår villighet att ge upp delar av den genom att underordna oss FN, EU och andra överstatliga organ.
Det handlar om vår förmåga att utveckla globala organisationer och global solidaritet. Vi måste bryta vår besatta upptagenhet av nationella och kulturella konflikter.
Demokratin som vi känner den utvecklades i symbios med nationalism och militarism. Formeln var en man, en röst, ett gevär. 1900-talets båda världskrig blev konsekvensen. Nu krävs en global solidarisk demokrati.
Krigets vanvett
Krig och krigsproduktion kunde vi kanske roa oss med på spjutens och pilbågarnas tid. Den tid då militär styrka gav verklig politisk makt är förbi.
Den sovjetiska krigsmakten gav upp imperiet utan ett skott.
USA:s krigsmakt är i grunden vanmäktig. Vanvettet i Irak, Afghanistan och Palestina är
Rättvisa och jämställdhet mellan människor, kontinenter och kulturer i den globala byn är nödvändiga. Så länge förtryck, orättvisor och utsugning förekommer är destruktiva konflikter ofrånkomliga. De omöjliggör de nödvändiga långsiktiga besluten.
Pedagogiskt problem
Dessa tankar är inte originella. Men den valrörelse vi just avslutat har varit en dårarnas marknad, en de blindas lek ovan avgrunden, en bal på Titanic.
Det betydande perspektivskifte Göran efterlyser kräver enorma pedagogiska insatser för att bli verklighet. Och pedagogiken måste vara mångsidig. De vetenskapliga professionernas insatser är förstås centrala. Vetenskapen förfogar ju över ett internationellt nätverk som under de senaste decennierna fått sin kapacitet mångdubblad genom Internet.
Utbildning och skola måste omvandlas för att perspektivskiftet ska bli möjligt. Innehåll och metodik inom ämnen som geografi, fysik, kemi, biologi, samhällskunskap, ekonomi och historia måste förändras i grunden. Kommande generationer måste utrustas med nya kunskaper och ett nytt kollektivt intellekt.
Andra möjliga insatser är att tillämpa perspektivskiftet lokalt i tusentals kommuner genom program som Lunda-Eko och LundaMats. Eller genom insatser för att ersätta massbilismen med kollektiva transporter.
Reaktionär nationalstatsideologi
Det ängsliga fasthållandet vid nationalstaten och skräcken för överstatliga organisationer måste övervinnas. Här återstår mycket att göra inom vänstern, vare sig den är organiserad inom miljöpartiet, vänsterpartiet eller socialdemokraterna. Vänsterns nationella egoism kom till starkt uttryck i debatten om övergångsreglerna och varningarna för "social turism".
Det tydligaste politiska uttrycket för den reaktionära nationalstatsideologin står förstås Sverigedemokraterna för. Det blir en grundläggande uppgift att visa sverigedemokraternas marginaliserade och underprivilegierade väljare att deras och deras barns och barnbarns tillvaro inte tryggas genom att de klamrar sig fast vid ett undergångsdömt samhällssystem utan förutsätter global hushållning och global solidaritet.
Mer kan sägas och tänkas. Nya politiska program måste utvecklas. Demokratisk vänster har fördelen att börja från scratch, men tänkandet måste genomsyra samtliga politiska partier och diskussionen föras över partigränserna och i hela samhället.
Gunnar Stensson