Misslynt patriot
I år utspelades tillställningen på Kulturen. Den har rört sej lite fram och tillbaka genom åren, jag minns evenemang i både Lundagård och Stadsparken. Rörligheten är väl ett utslag av den allmänna veligheten kring nationaldagen och formerna för dess firande. Fast de olika vänsterorganisationerna i Lund har också varit ombytliga i att välja arena första maj.
Nå, på väg in till festområdet tog jag vägen om bardisken på Kulturens restaurang. Beställningen var självklar: ett stort glas punsch! Visst, sa bartendern, vände sej om och letade bland de många flaskorna på väggen, sa: dröj lite! och försvann nerför en trappa, kom upp tomhänt, viskade med en kollega, öppnade kylskåpsdörrar, la upp ett blekt leende och sa: tyvärr.
Ingen punsch?! På Svenska Flaggans dag! Man kan bli misslynt för mindre.
Nykter och sur ställde jag mej framför Borgarhuset och fick så småningom höra folkhälsominister Johansson förklara att "vår nationalkänsla är inte Tegnérs och Heidenstams". Verkligen inte? Hade jag inte nyss hört manskören sjunga Verner von H:s "Sverige"? (en halvton lägre hade den klingat vackrare). Med en text som man kunde ironisera över men det är redan gjort, av skriftställaren A. Strindberg i Tal till svenska nationen (1910):
"Det blev fosterländska sånger, men nu på nya toner, icke så nya, men i alla fall toner, visserligen något spruckna, tunna, och framför allt falska.
Nationen kallades till samling, för att lyssna; den fullständigt omusikaliska sången försågs med musik, vilken dock utelämnas för att
Sverige, Sverige, Sverige (tredje gången!), fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!
Nu spela skällorna (!), där härar lysts (sts) av brand,
och dåd blev saga, men - med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.
… Finns det ingen ung svensk … som kan samla andra män än mikrocefalerna vid Operaterrassen och kring stoltare minnen än Sveriges förstörare och Olof Trätälja?"
Så långt Strindberg. Vad skulle han ha sagt om militärerna i flammiga grötrockar (camouflageuniformer) som stod och höll stänger med svenska flaggan på? Det skar sej, hade passat bättre med Nato- eller EU-flaggan. Det sistnämnda ett rent konstaterande, jag är EU-vän.
Tacka vet jag Hemvärnsorkesterns välpressade persedlar! Den vågade sej visserligen inte utanför den nationella allfarvägen utan spelade "Under blågul fana", men det känsliga kornettsolot av Rolf Johansson förlät en del.
Åter till Morgan J. Det var ett hyggligt tal. Liksom alla moderna sjättejunital innehöll det mycket om mångkultur och nya svenskar. Per T. Ohlsson skulle ha ogillat inslaget om hur bra Sverige var på en global skala men det låg en hel del i det. Anspelningarna på den enkla personliga bakgrunden kunde jag också tåla men han kunde gott ha sagt något om miljön. Och framför allt: varför försöker karln se ut som klonad Göran Persson? Kan han inte försöka skaffa sej auktoritet på andra sätt?
Sen kom det en häftig regnskur. Något paraply hade jag inte. Blev dubbelt sur.
Gr(r)