Billigt, Ulf
	Det tycks inte vara speciellt lätt för det nystartade Demokratisk vänster (DV) att skapa en egen plattform i lundapolitiken. Att detta problem skulle uppstå anade jag redan för någon månad sedan när en av dess grundare lite urskuldrande yttrade "men kommunalpolitiken har aldrig varit bättre", när vi stötte ihop på ett populärt näringsställe. Oavsett om man gillar eller ogillar att ett nytt parti kandiderar till kommunfullmäktige, är det klart att det alltid finns områden inom kommunalpolitiken som kan och bör utvecklas ytterligare. Nybildade partiers existens rättfärdigas ofta av att de tydligare ser dessa blinda fläckar, som de etablerade partierna missat eller negligerat. Några sådana ansatser har vi dock inte hittills fått se från DV. I stället har dess företrädare beväpnat sig med ett gigantiskt mikroskop, och därtill en kreativ inställning till sanningen. Med dessa verktyg har de försökt hitta fel på och driva en negativ kampanj gentemot den framgångsrika kommunalpolitik som de tills för några månader sedan hyllade, eller i alla fall inte hade några som helst invändningar mot. Exempel på detta är Ulf Nymarks artikel "V:s förlorade verklighetskontakt" i förra numret av Veckobladet. Varken Ulf eller någon annan av de 4-5 personer som nu lämnat vänsterpartiet för DV hade några invändningar när målet om 1 000 nya bostäder om året formulerades inför valet 2002. Utgångsläget var dock uselt; byggandet låg i botten och LKF hade inte fått en kvadratmeter mark att bebygga de senaste fyra åren. Målet formulerades därför som att "planera för att bygga 1 000 nya bostäder om året", eftersom vi var, och fortfarande är, smärtsamt medvetna om att startsträckan är lång innan spaden kommer i jorden, speciellt i ett Lund där det är mer regel än undantag att detaljplaner överklagas. Vi har heller aldrig, varken före eller efter valdagen, försökt ge folk några illusioner på den punkten. Först 2005 lossnade det på riktigt: 997 bostäder påbörjade, varav drygt hälften var hyresrätter. I år ser det ut att bli drygt 1 300 påbörjade och nu ökar också antalet färdigställda till ca 1 200. Det tog alltså två eller tre år att nå fram, lite beroende på hur man räknar.		Att mot denna bakgrund konfrontera vänsterpartiets mål 2002, att kommunen skall planera för 1 000 nya bostäder om året, med medelvärdet av antalet färdigställda bostäder under hela mandatperioden, ca 625 per år, är snudd på bedrägligt beteende. Jag tror inte ens borgerligheten i Lund vill nedlåta sig till ett så billigt trick, trots att de verkligen är i desperat behov av argument mot den framgångsrika rödgröna politiken. Deras försvar är istället att vi haft tur med byggkonjunkturen, och att det som vanligt är marknaden och inte politiken som spelar någon roll. Slutligen hävdar Ulf att vänsterpartiet bedriver överbudspolitik när vi vill behålla dagens höga nivån på bostadsproduktionen in i nästa mandatperiod, dvs. över 1 000 nya lägenheter om året. Jag vill bestämt hävda att detta är fullt realistiskt, i alla fall med nuvarande ganska samstämmiga konjunkturprognoser. Förutom de 700-800 lägenheter om året som redan tekniska kontoret prognostiserar från och med 2007 kan en rad stora och viktiga områden förväntas detaljplaneläggas under nästa mandatperiod: Sockerbruksområdet väster om järnvägen, Påskagänget i Dalby, resten av Margaretedalsområdet, Linero/Norränga, Brunnshög, Solhällan, Råbylund, nästa etapp i Stångby, m.fl. Dessutom finns det tecken på att AF-bostäder börjar vakna. Det räcker antagligen med att två eller tre av dessa projekt kommer igång på allvar, låt oss säga under 2008, för att målet skall nås. Skulle däremot konjunkturen snabbt dyka är det ganska mycket som kan behöva omprövas, inte bara vad gäller mål för bostadsproduktionen. Men det gäller i så fall för alla partier och inte bara i Lund. Var och en gör naturligtvis som den vill, och varje parti skall naturligtvis driva den valkampanj det tror gynnar dess politiska mål. Men vilket blir då DV:s politiska mål i valrörelsen? Att motivera sin egen existens genom att, med snedvridna fakta och tvivelaktig logik, framställa vänsterpartiets kommunalpolitik som oseriös? I så fall tycker jag att dess medlemmar allvarligt bör tänka igenom vad de egentligen sysslar med. Mats Olsson
	VECKOBLADET		Utgiven av SFVBBiL