I Menander 1/2006 återges ett utdrag ur ett partistyrelsedokument
om personvalskampanjer. Vi får förmoda att publiceringen sker
på förekommen anledning, det vill säga med tanke på
vad som skedde 2002. Detta ger anledning att påminna om historien
och göra några kommentarer till dokumentet.
I valet 1998 kom Karin Svensson Smith in i riksdagens
för Skåne län södra. Hon nominerades från flera
håll inför valet 2002, bland annat av v-Lunds årsmöte.
Hon var även toppkandidat för distriktets valberedning, vilket
valberedningens sammankallande Anders Neergaard berättade för
valkonferensens ombud, utan att referera några avvikande meningar
eller reservationer. I den efterföljande slutna omröstningen
lade emellertid Neergaard, tillsammans med fyra andra av Lunds ombud som
heller inte hade anfört några reservationen i debatten, på
en annan person som därmed hamnade högst på valsedeln.
Framgångsrik kampanj
Förfarandet väckte stor upprördhet i Lund men även
på andra håll i valkretsen. Jag var med om att övertala
Karin att ställa upp för en personvalskampanj. Kampanjen engagerade
cirka åttio personer och ungefär lika många bidrog till
kampanjkassan, som redovisades i v-Lunds tidning Veckobladet. Den blev
framgångsrik: över 18 procent av v-väljarna kryssade för
Karin och hon återvaldes till riksdagen. Det var emellertid flera
i riksdagsgruppen som inte accepterade henne och hon motarbetades av distriktet,
vilket säkert bidrog till att hon så småningom lämnade
vänsterpartiet - som därmed miste en kvalificerad företrädare.
Lyftes av väljarna
I Region Skånes mellersta valkrets hade Saima Jönsson Fahoum
gjort en uppmärksammad insats men placerades nu av valberedning och
valkonferens efter en manlig kommunist. Det bedrevs ingen personvalskampanj
för Saima men väljarna kryssade ändå upp henne på
förstaplatsen.
Karins och Saimas personliga förtjänster bidrog
säkert till resultatet men också det faktum att de var kvinnor.
Det väckte nämligen stor negativ uppmärksamhet att
|
ett parti som kallade sej feministiskt lät män toppa nio av
tio riksdags- och regionlistor i Skåne - och märk att alla
kretsar hade en gemensam valberedning som därmed kunde göra
avvägningar. Partiledaren och partisekreteraren uppsökte också
Skåne för att få en ändring till stånd men
distriktsstyrelsen hänvisade bara till stadgarnas bokstav.
"Öppen debatt"
Menander återger några punkter ur partistyrelsens dokument:
- "Vänsterpartiets listor fastställs på demokratiskt
sätt efter fri nominering och öppen debatt." Det beskrivna
förfarandet kan rimligen inte kallas öppen debatt.
- "Det ger en bild av ett splittrat parti, något som vi vet
riskerar att skrämma bort väljare." Regionrådet och
PS-ledamoten Vilmer Andersen ogillade Karinkampanjen men hävdade
vid en utvärdering att den hade räddat röster åt
partiet. Detta är mångas bedömning.
- "Debatten riskerar att handla med om enskilda personers för-
och nackdelar än om ideologi och politiska program." Karin och
de i Karinkampanjen aktiva framförde partiets politik och valplattform,
inget annat.
- "Det ger kända eller förmögna partimedlemmar möjligheter
som andra saknar." Cirka 80 personer gav i genomsnitt tusen kronor
var till Karinkampanjen - men satsade framför allt totalt 1200-1500
arbetstimmar.
Rätt att göra uppror
Att rangordningar som föreslås av valberedningar och fastställs
av valda ombud gäller är naturligtvis den normala ordningen,
för vänsterpartiet liksom för andra partier. Men när
"stadgarnas anda" (citat partistyrelsen) överträds
på ett så flagrant sätt som det ovan beskrivna är
det helt enkelt rätt att göra uppror. Och det tycker uppenbarligen
också väljarna, som är många många gånger
fler än de ibland små och slutna kamarillor som de facto avgör
valsedlar.
Det finns ingen garanti för att historien från
2002 inte upprepas i år. Valberedningens sammankallande är
nämligen samma person - och han har inte begått självkritik.
Gunnar Sandin
|