Trojanska hästar i USA
Det har varit stort rabalder i USA kring frågan om det ur säkerhetssynpunkt är försvarligt att låta arabiska företag äga och administrera amerikanska hamnar. Den venezolanska regeringens aktuella generositet mot de fattiga i USA har också väckt känslor till livs.
I slutet av oktober 2005, i efterdyningarna av orkanerna Katrina och Rita, när oljepriserna hade stigit till nya rekordnivåer, skrev 12 amerikanska senatorer, bland dem Hillary Clinton, ett brev till cheferna i de stora amerikanska oljebolagen och bad dem överväga att donera en del av sina företags vinster till familjer och samhällen som blivit lidande av de höga oljepriserna. Det enda bolag som över huvudet taget svarade på detta brev var Citgo, dotterbolag till det statliga Petrolios de Venezuela. Citgo hade redan under den första tidens bränslebrist efter katastrofen i New Orleans bidragit med 2,5 miljoner fat bensin från sina närliggande raffinaderier, då till marknadspris. I samband med att president Hugo Chavez i september 2005 hade talat till världens ledare i FN i New York, besökte han stadens fattigare stadsdelar och fick en bild av den misär som många levde i där. Venezuelas regering började då överväga att de rabatter på olja som Petrolios de Venezuela erbjöd låginkomsttagare i andra delar av Latinamerika, skulle utsträckas till att omfatta behövande familjer och samhällen i USA.
Subventionerad olja till fattiga
Förhandlingar mellan Citgo och progressiva politiker och företrädare för stiftelser för självkostnadsboende kom snabbt igång efter senatorernas brev till oljebolagen. En av de första kontakterna gjordes med den demokratiske kongressledamoten för Bronx, Jose Serrano, och redan i december påbörjades leveranser av olja för uppvärmning till 8 000 fattiga hushåll i denna del av New York. Oljepriset var reducerat med 40%. De boende gynnades med sänkta hyror. Leveranser av subventionerad olja utsträcktes sedan till andra delstater i nordöstra USA. I januari fick 48 000 behövande hushåll i Maine, och 45 000 i Massachusetts del av denna välgörenhet. I februari fick Connecticut, Delaware, Rhode Island och Vermont erbjudande om hjälp. Hjälp till USAs urbefolkning prioriterades. Företrädare för delstater och indianstammar har ställt sig i kö att få den billiga oljan från Citgo. Eftersom priset på eldningsolja denna vinter är 50% högre än föregående år var dessa åtgärder naturligtvis populära hos de gynnade hyresgästerna och även hos många lokala politiker. Men både republikaner och demokrater tycks ha insett det inte blir lätt för Bush att hålla en hård linje mot en president som ser till att många fattiga i USA nu slipper
Politiska protester
I Chicago är det inte många fastigheter som värms med oljeeldning men istället erbjöd Citgo staden billig diesel för att en planerad fördyring av bussresor inte skulle behöva genomföras. Men stadens trafikmyndigheter, med stöd av borgmästaren Richard Daley, avböjde erbjudandet och biljettpriserna höjdes. Det är ett exempel på att bidragen inte är så populära i alla läger. Politiker på högerkanten har förstås fördömt hjälpaktionen och uppmaningar till bojkott av Citgos produkter har kommit från bloggar och e-postutskick. I Vita Huset har man emellertid hållit en låg profil i denna fråga. Det kan bero på att 10% av den olja som USA importerar för att hålla igång ekonomin kommer från Venezuela. Citgo har oljeterminaler i 25 amerikanska hamnar, raffinaderier i 6 delstater och ett nätverk med mer än 14 000 bensinstationer i landet.USA har ett behov av en ständig ström av pengar till landet. Det krävs för att dollarns värde skall hållas uppe trots det stora underskottet i handelsbalansen som börjar närma sig ettusen miljarder dollar om året. Helst ser man på amerikanskt håll att detta sker genom investeringar i företag i landet. Handeln med statspapper medför ju räntekostnader och skapar inga arbetstillfällen. Oljeländerna står för de största bidragen i detta penningflöde. Det är naturligtvis olustigt för Vita Huset när sådana länder har misshagliga regimer. Då får man finna sig i att ibland bli litet förödmjukad innan det blir tillfälle att byta ut dessa regimer.
Hotet från "det goda exemplet"
Felix Rodriguez är VD för Citgo och han ger följande förklaring till oljesubventionerna: "Our motivation is humanitarian, but truthfully it´s also partly political. With this (US) assistance we´re trying to show that Venezuela has no antagonism toward the United States or its people, and we also hope to make it clear that Venezuela has a different approach to how business should work. Our government believes that business exists first to serve human needs, not just to generate profits."
När det gäller säkerhetsaspekten kan man som utomstående betraktare nog hålla med den venezolansk-amerikanska advokaten Eva Golinger som nyligen sagt att "the only threat that Venezuela presents to the United States is that of a good example".
Erik Kågström