Isla Margarita - glimtar från Karibiens pärla
Nya världen
Kristoffer Kolumbus var öns första turist kan man väl säga. Han landsteg där på sin tredje resa 1498, anlade staden Nya Cadiz när han insåg att han funnit en veritabel skatt, om inte i guld så i pärlor. Han tvingade dem som bodde på ön att dyka efter pärlorna. En stor del av pärlfiskarna lämnades att dö drunkningsdöden. Man kan fortfarande spankulera bland conquistadorernas husgrunder på pärlemorbeströdda gator. Det som förvånade mig var det stora hat som fortfarande glödde i ögonen på dagens öbor. "Colon ruinerade oss och koloniserade oss", fräste de.

Öliv
Den spirande turism, venezolansk och europeisk, som kan skönjas här och där blir förhoppningsvis inte lika destruktiv, även om man redan ser uppbyggnaden av ny infrastruktur, motorväg till flygplatsen och moderna hotellkomplex i Porlamar, öns kommersiella centrum. Jag fick ungefär samma känsla där som när jag kom till Las Palmas på Gran Canaria första gången i början av 1960-talet. Det var ju föresten därifrån som Kolumbus seglade i västerled. Isla Margarita är också en vulkanö med härliga sandstränder, tillika en skattebefriad ö långt ute i havet. Livet verkar inte så kontrollerat som på fastlandet, homokulturen har alltid haft en fristad där, man lever med sina båtar och sitt fiske och traditionellt lite contrabando sägs det. Läste i SOL, den lokala tidningen, att man just beslagtagit både kokain på flygplatsen och marijuana i hamnen.

Näringar
Isla Margarita är en ofuktbar ö, allt får importeras t.ex. olja, vatten, byggnadsmaterial, lyxvaror och livsmedel. Fiske är den enda näringsgrenen samt lite köpenskap med textilier och märkeskläder. Hamacas var något som spanjorerna tog med sig hem, dvs. vackra hängmattor och sådana finns fortfarande att köpa. Därifrån stammar för övrigt vår hammock. Man kan också handla odlade pärlor för en billig peng. Alkohol som säljs på ön är skattebefriad, etiketterna är märkta med ett diagonalt, rött streck. Det är företrädesvis rom man dricker. Vägarna är usla, under regnperioden växer grönskan så snabbt att vegetationen väller ut över vägrenen. Bilparken är blandad. Nya bilar siktas mest i staden och är bilen köpt på ön behöver den inte ha registreringsskyltar så länge den inte forslas därifrån. Mestadels öser gamla amerikanska rostiga vrålåk fram längs de guppiga, kurviga vägarna. Tänkte nostalgiskt att jag nog är rätt lik ett sådant. När de var nya och skinande var jag det också, numera är skalet skruttigare men fortfarande hyfsat funktionsdugligt.

Presidenten
Frågade många jag träffade om den omstridde presidenten Hugo Chavez påverkade deras vardagsliv med sin nya politik. En österrikisk företagsledare sa att visst, för honom hade skatteskalan redan höjts, men det skulle han nog klara. En fiskare berättade att hans månadsinkomst var 100 US dollar och därutöver fick han 150 US dollar för att han hade röstat på Chavez. En trebarnsmamma som jobbade på stranden som damfrisörska tyckte att det var lugnare förr, nu är det hela tiden förändringar på
gång. Men hon hoppades att han skulle prioritera utbildning både för barn och vuxna. På söndagarna lärde hon några vuxna grannar att läsa och skriva, man måste hjälpa varandra, ansåg hon. En taxichaufför, bördig från norra Spanien, trodde att gemene man skulle få det bättre nu. En kypare från Colombia jobbade för att kunna betala av på en stor skuld i hemlandet, pengarna är mera värda här, sa han. Själv drabbades jag av höjd flygplatsskatt vid hemresan, lämnade mina sista bolivares till Chavez.

Frihet
Simon Bolivar är den store frihetshjälten i hela norra Sydamerika och därmed även ute i den karibiska övärlden utanför Venezuelas kust. Nyligen har Chavez döpt om landet till den Bolivarianska Republiken Venezuela. Det finns flera minnesmärken från frihetskampen mot spanjorerna i början av 1800-talet, t.ex. fortet Santa Rosa i Asunción, öns administrativa huvudstad. Där fann jag även ett aktuellt militärt inskrivningsställe som jag inte blev klok på vad det var. Frågade om jag kunde skriva in mig, men då skrattade de bara och ruskade på huvudet. Inte för att jag var kvinna utan för att jag var utlänning. Inte militärtjänst men något mitt emellan hemvärn och civilförsvar trodde jag. Har senare läst mig till att det gällde den medborgarmilis som Chavez bygger upp och tränar, ifall USA skulle invadera Venezuela.

Nätverk
Fick också en glimt av näringsliv och utbildningsväsen när jag var gäst på mitt livs första, och förmodligen även sista, Rotarymöte. Hälften män och hälften kvinnor till min förvåning och glädje. Männen var självlärda affärsmän, kvinnorna var högutbildade akademiker. Anade vissa spänningar. Mötet var mycket formellt, flagga och standar var framsatt och Rotarys statuter lästes upp. Programpunkterna handlade mycket om olika insamlingsåtgärder för välgörande ändamål, just nu sponsrade man en ny öppenvårdscentral. Det fanns ytterligare en gäst, en butiksägare från den oljerika Maracaibotrakten. Hans granne i affären bredvid, en italienare, hade blivit skjuten till döds. Nu hade han själv blivit uppringd och hotad av gerillan. Vad skulle han ta sig till? Skulle han flytta? Kunde de ge honom goda råd? Det var mycket lärorikt att lyssna och jag förstår att det i trängda lägen kan vara bra att tillhöra ett sådant nätverk.

Gemenskap
Den karibiska musiken riktigt kröp in under skinnet. Härlig reggae, salsa, och merenge spelades på högsta volym överallt och strömmade även ut ur den fönsterlösa, naivistiskt bemålade bussen vi åkte omrkring i. Jag fick förmånen att lära känna en tandläkarfamilj och en lärarfamilj som under två veckor var festkommitté och husband för den skrivarkurs jag deltog i. De följde med oss till mangroveträsken i naturreservatet la Restinga, till den lilla fiskehamnen la Pared där vi åt lunch, till el Yaque där all världens surfingelit tränar, till den ödsliga ön Cubagua. Överallt spelade och sjöng de, grillade fisk och försåg oss med vin och rom. De överöste oss med hjärtlig glädje och mänsklig värme. Som vi dansade allihopa! Trots att det ibland ösregnade, strömmen gick och vattnet var avstängt …
Gunilla Klose
VECKOBLADET Utgiven av SFVBBiL