Dubbelspel - eller blott modern politik?
Komplikationen är att landet för en alltmer restriktiv, rentav äventyrlig - men definitivt alltmer populistiskt präglad rättspolitik. Samt framför allt kriminalpolitik. Och misstroendet kring AÅ passar väl in i samtida utvecklingen inom landets politiska partier. Vilka alltmer börjar likna tomma hus. Jämte politiska ledningarna å partiernas olika nivåer samt även parlamentarikerna själva - vilka bägge numera tycks leva egna liv. Skilda från medlemmar och organisation. Vad nu sista begreppet efter hand kan tänkas täcka - med krympande partier och bedömningsvis alltmer ensartad och anpasslig medlemskår. Sagda gäller hos oss i Vänstern - speciellt här nere i sydliga landsändan. Kanske dock inte generellt. Men urholkningen av det demokratiska systemet samt representativiteten partiinternt, börjar i vilket fall nå bekymrande nivåer. Så har vi pluralismen, kritiska medvetandet, debattlusten, viljan till offentlighet
Partisystemet är en av vår förnämliga, västliga samhällsforms grundpelare, och tål ej hur mycket stryk som helst. Hur exempelvis v-Skåne ska kunna utvecklas framöver eller ens hjälpligt fungera, är svårt att begripa. Då organisationen allt mer töms på folk, därtill blir allt mer toppstyrd. I ovan VB kunde Gunnar - om oriktigt går ju att dementera - avslöja hur även partiets skånska regionpolitik allt mer dras in under distriktsledningen. Partiernas verksamhet eller hierarki är tvåhövdad, eller minst - för den icke noterat detta. Nå, den drar plogen kanske inte fattas förrän hästen är skjuten!
Nå, Alice var det ju. Som ju säger alla de rätta sakerna. I vissa tidningar, dock mest i DN som är en påtagligt ståndaktig, dock alltmer sällan sedd humanistisk liberal kraft, har kriminalpolitikens allmänna "Hellsvikisering" uppmärksammats. Även nya veckomagasinet Fokus samt Uppdrag Granskning har bland många andra påtalat tidens klara, och smått obegripligt nyråa vindar. Samt bedrivit (dock högst angelägen) kampanjjournalistik, för en grupp där få röster finns att hämta. Men desto fler på bekostnad av. Var har vi nu Alice i allt detta?
Gunnar S. ser tydligen Alice Åström blott i rollen som - mest symbolisk - motkandidat till den i förnyarkretsar och speciellt i Lund smått hatade Lars Ohly, å nyliga kongressen. Samtidigt ser vi allt mindre av kritisk granskning, eller ens elementär upplysning, kring exempelvis våra riksdagsföreträdares förehavanden. Menar nu i medieorganen "inom partisfären". Jämte kring vad politik vårt parti egentligen står för, inom olika områden! Pernilla Z. blev rejält uppbragt när jag i ett e-mail undrade om lågutbildade väljare som vänt tillbaka från Ny Demokrati, numera bestämmer vår migrationspolitik. Samt om partiet å området ifråga sade en sak utåt - medan helst inte ville se sin politik förverkligad och samtidigt smart fiskade röster, på låtsad humanitet.
Nå, den som känner partiets riksnivå och allmänt bättre än jag, kan ju bedöma utsagan. Och med risk att inte bli publicerad å vvv-sajten ska här starkast tänkbara beröm delas ut till de riksdagsfolk som återkommande och nästan ursinnigt slagits för landet etniska "skuggmedborgare". Främst Kalle Larsson, förstås - men även Sten Lundström från Malmö, i en utåt mindre synlig roll. Samt om jag inte tar fel även Ulla Hoffman! Svor jag nu så det ekade, å denna sajt? Och unga Paula Mulinari från partistyrelsen gjorde ett synnerligen hedervärt intrångsförsök på s-kongressen i Malmö i höstas, med en grupp i bästa commandostil. Uppmärksammat av media här nere, i varje fall.
Och, för att fortsätta parallellspåret migrationspolitiken, var finnes förnyarna inom denna? Kanske orättvist. Partiet anklagades i varje fall av mp för oangeläget agerande, när budkaveln för amnesti gick genom landet. Nåt som skrevs om i Flamman - en fingervisning?
"dubbeltungat" inom vissa, t.ex här aktuella områden. Men inga röster står att hämta från gömda flyktingar - ens om dom fick rösta. Dock lär vi säkert få röster från landets fångvårdsinrättningar, ej nån konkurrens där utom väl från mp - igen. En nog mer uppriktig och pålitlig humanitär röst, i jämförelse. Speciellt inrikes. En anstaltsintagen - än har ju "fångfolket" medborgerliga rättigheter! - som önskade råd bleve nog definitivt varnad från min sida, vad gäller röst å egna partiet.
Och aldrig vi hör av Alice. Särskilt inte när justitieministern eller hans lika folkopinionstillvände riksdagskollega i utskottet jämte potentielle efterträdare, Johan Pehrsson, tävlar om hårda tag, uti riket. Jo, ringer Ekot upp eller vill SVT ha en kommentar kommer där nåt. Nåt man dock efterhand börjat se som misstänkt dubbeltungat. Helt rätt formulerat - men ändå inte att lita på. Nå, kan ju missta mig på Alice Åström och på partiets rätts- och kriminalpolitik. Men vem bjuder motstånd bara när media kommer stickandes med mikrofonen? Och gäller ändå ett alltmer aktuellt politiskt område, samt en av statens kärnuppgifter. Lars Ohly, Karin Svensson Smith eller Lars Bäckström har man inga större svårigheter få grepp om "what you see is what you get". Så här på mediadistans, söderut och med obligatoriska reservationen, att vi har med högre politiker att göra. Och Ohly är nästan lite rörande klumpigt ärlig. Men Alice, då?
Nå, all chans i världen att rätta mig! Och Alice bestämmer ju knappast själv över politiken. Och kör partiet avancerat dubbelspel "på mindre attraktiva politiska marknadsområden" borde väl detta redan avslöjats, tycker man. Om icke, så är det oxå en intressant fråga, varför. Och medan falangerna allt mer förvandlar partiet till privata maktslagfält, så smulas detta sönder. Inklusive påföljden att sakgranskning försummas i partiegna, eller närstående offentlighetsfunktionen. Ett läge att huka i bekvämt skydd undan närgångna och pejlande frågor? Samt måhända även räkna TV-minuter som kumulativ bonus, i jakten på än mer attraktiva uppdrag "i politiska branschen"? Ja, hur rätt har jag? Ska vi tvunget sätta DN på partiet, för att kunna skilja sant från blott hävdat? Och vad har vi egna partiorgan till - bedriva bondfångeri via falska anspråk? Samt syssla med sekundära eller i värsta fall rent ovidkommande angelägenheter, försummande tunga då inte minst granskande uppdraget?
Nå, min överblick kunde vara bättre. Och speciellt min insiktsposition. Båda är dock (klart) bättre än genomsnittlige väljarens. Men viktigast, har jag fel? Och förresten, ska vårt regeringssugna parti efter en ev. valvinst förutom ovan två rätt omöjliga områden även ta ansvar för vapenexport, EU-politiken samt den övriga utrikespolitiken? Inkl. att förse EU med trupp för nykoloniala krigsäventyr? Måste vara en kortslutning nånstans. De aktuella för taburetterna är ju en sak, har egna intressen. Vissa kan dock uträtta bra och angelägna ting - speciellt inom områden där s-partiet är på glid åt rätt håll. Som vad gäller ekologiska samhället i olika aspekter, inkl. rentav fysisk infrastruktur. Och vem vet, Ohly kanske är i åtanke som näste försvarsminister! Partiet har ju aktivt påskyndat försvarets avskaffande för mer nyttig, främst inrikes medelsanvändning. Om nu kortsiktigt och efterhand barskt självstraffandes - om både Nato och ryssen finge anledning pocka på det avrustade riket alltså, i ett hastigt förändrat omvärldsläge. Då när EU visar sig vara den union för goda tider man alltid utgått ifrån, samt sviker. Så Alice - vår nye migrationsminister? Eller rentav justitieminister - under allt tyngre SÄK-skydd. För tror nån att Persson kommer att vara snäll, och bara ge oss gynnande eller lätta ministerposter?
Naiva och partibedragande, de som misstar statsministern för en jultomte. De skall prövas - och det ska svida! Så tror jag Göran Persson tänker. Speciellt som en föga attraktiv regeringspartner inom avsevärda delar av hans parti, ju. Och Nyttiga idioter, låt dem ta skott - dom lär ju ändå aldrig rösta bort oss. "Smiska-mig-gärna-partiet"? Trasvänstern? Blott för några poster fler ...
Jörgen Larsson