Varför skriva mer?
Gamla sanningar som religionen som ett opium för folket och Joe Hills texter om prästernas roll i förtrycket av det arbetande folket står sig tyvärr ännu i denna tid som vi så gärna vill uppfatta som modern.
"With God on our side"
Att USA agerar i hela världen för att straffa och uppfostra med guds godkännande är inte längre underförstått, den nuvarande presidenten är inte rädd för att tala klarspråk i denna fråga. Man mördar och bränner i guds namn med samma frenesi som korsriddarna på sin tid. Om Joe Hill fått det amerikanska folket att överge sin absurda tro på gud och lyckan i livet efter detta så hade många människor i världen sluppit dö för amerikanska vapen.
Vi får inte låta skräcken för att kallas rasister och arabhatare hindra oss från att se islams destruktiva roll i sitt område på samma sätt. Vi som är anhängare av en världsåskådning som är byggd på materialism och rationalitet måste våga säga ifrån. Den nuvarande debatten ger tydliga paralleller till den kampanj som försökte brännmärka Sveriges kanske bäste satiriker Lars Hillersberg som antisemit när han framförde sin Israelkritik.
Vad det gäller själva sakfrågan, mohammedbilderna i Jyllandsposten, så måste man tyvärr konstatera att som satir är de dåliga för att inte tala om de rent konstnärliga värdena. Det hade kunnat vara ett skäl till kritik, men det är inte i många fall som detta är grunden för kritiken. Kritiken är nästan alltid baserad på att man inte får förolämpa religionen och människornas religiösa övertygelser.
Klart att man får!
Man inte bara får, det är en plikt för en materialist att angripa vidskepelsen var den än sticker upp sitt fula tryne. Att vi skulle kunna bygga en rättvis värld för fria människor så länge vidskepelse och bristande rationalitet behärskar människornas tankar är för mig något helt otänkbart. Ett citat från nätet som det är lätt att sympatisera med: Humanisterna har låtit trycka upp en t-shirt där texten lyder:
"Gud är så elak att hans enda ursäkt är att han inte finns till."
Det kanske även är på sin plats att citera lite från deras hemsida:
"Grundläggande för humanismen är kritiskt tänkande och en vetenskaplig kunskapssyn.
I dessa citat uttrycks det som borde vara självklarheter på ett sätt som borde stämma till mycken eftertanke i politiken. En given angreppspunkt på den borgerliga alliansen inför valet måste bli att den inte håller rågången mot de politiska partier som vill återinföra övernaturliga krafter i styret av Sverige.
Men vill man?
Men inte heller den i Sverige styrande majoritetens partier har helt rent mjöl i sin påse. Under den debatt som varit den senaste tiden är det många som resonerat grumligt och haft uppenbart svårt att skilja på rasism och ett berättigat angrep på religionen. För den som vill en förändring i socialistisk riktning som innebär en ökad frihet för människorna så borde det vara en självklarhet att se och reagera mot det religiösa förtryck som pågår i den islamska världen.
Att gömma kvinnor under skynken och förhindra deras utbildning och rätt till sexuell lycka är avskyvärt. Att förespråka familjebildning som inte grundas på kärlek och fri vilja är oacceptabelt. Dessa hemskheter är idag tyvärr vanligare i islams än i de kristnas områden. Men detta beror inte på att de kristna har lärt sig och blivit klokare utan på att man i politisk kamp lyckats få bort de kristna prelaterna från samhällstyret. Det finns ingen väg till verklig frihet om man inte lyckas göra det samma med mullorna i de islamska länderna. En enkel politisk sanning som det obegripligt nog verkar som om en del av arbetarrörelsens företrädare glömt bort.
Är bildning en lösning?
Det är många politiker från de flesta partier som skulle behöva studera humanismens och/eller socialismens principiella resonemang i uppfrächningssyfte. Alltför många ger idag efter för de hot som utdelas av de religiösa mörkmännen såväl i arabvärlden som i Washington. Tyvärr hjälper det nog inte med studier utan en uppryckning av såväl det enskilda som kollektiva civilkuraget behövs. Detta är arbetsammare än studier så jag är ganska pessimistisk inför den nära framtiden. Det är de religiösa mörkmännen som är på frammarsch.
Göran Persson