direktörerna. Den "rekordstora" utdelningen på 104 miljarder som nu annonseras efter verksamhetsåret 2005 skulle alltså ha kunnat vara mer än dubbelt så stor.Ett vanligt argument mot progressiv beskattning har varit att det är så få som är rika att skatteintäkterna ändå inte skulle öka så mycket. Det "incitament" till ökade prestationer som en förväntad inkomstökning kan medföra har ansetts viktigare för samhällsekonomin. Det kan då vara intressant att jämföra svenska förhållanden med amerikanska eftersom inkomstfördelningen i vårt land alltmer börjar likna den amerikanska.
Enligt New York Times har i USA den genomsnittliga arbetarlönen (korrigerad för inflation och vid ett dollarvärde på 8 kr) varit oförändrat 18 000 kr i månaden sedan 1990. Under samma tid har de verkställande direktörernas löner fyrdubblats från 3,2 miljoner till 7,9 miljoner kronor i månaden. I Sverige betalar man statlig skatt bara om man tjänar mer än 26 000 kr i månaden. Samma grundprincip gäller i USA beträffande den federala skatten. Det innebär att den del av befolkningen som har lägre inkomst än medeltalet bidrar med bara 7-8 procent av de totala federala skatteintäkterna medan centilen (1%) med de högsta inkomsterna bidrar med hela 40%. Det är också för den gruppen som Bush sänker skatterna. Det kan nog löna sig med progressiv beskattning i vårt land.
I USA har man uppmärksammat att direktörerna lägger beslag på allt större del av överskotten i näringslivet. Efter påtryckningar från stora institutionella aktieplacerare (bland annat den Norska oljefonden som är en stor pensionsfond) har en kommission (Security and Exchange Commission) krävt ökad insyn i och bättre motiveringar för företagens förmånsprogram för sina chefstjänstemän. Något som är angeläget även i vårt land.
Erik Kågström