Detta är ingen blogg
Det här är ingen blogg. Visst har vi väl på VB övervägt den lösningen också, men vi har aldrig gripits av den stora entusiasmen. Men det har man på andra håll och både i Sverige och världen svämmar bloggarna över. Det förs statistik över sådant och tillväxten är imponerande: det tillkommer en ny blogg i världen varje sekund på dygnet! Så har det också blivit så många som 28 miljoner bloggar nu och antalet fördubblas ännu så länge varje halvår. Det är förstås hårt i början: lätt att starta men jobbigt att hålla igång. Tre månader efter starten på en blogg är bara hälften kvar och skriver något aktivt. Men det blir många ändå
    Vad det står i dem?Tja, det mesta handlar om villan och vovven och till det kommer förstås berättelser om vad som händer i sängen och så. Man blir väldigt snabbt trött på att läsa bloggar vill jag påstå och man inser att redaktörer har en funktion. Också de mest populära amerikanska politiska bloggarna är påfallande inåtvända med sina ständiga hänvisningar till andra bloggare. Det är som om de alla rörde sig i en liten skål för guldfiskar. Rätt incestuöst blir det.

En högerdomän
Ganska många bloggar handlar om politik. Vad som är slående där är att högern dominerar helt, både i Sverige och i USA, detta sagt bara på grundval av subjektiva intryck. Det var visserligen mest vänsterfolk som var Internetpionjärer, men mitt absoluta intryck är sedan länge att det är högern som är mest talför via nätet. Det gällde redan för 10-15 är sedan när det var på Usenet snacket gick och där fortsätter det f.ö. likadant. Läs t.ex. swenet.politik och häpna över hätskheten i högeragitationen! Men varför det är så har jag ingen bra förklaring till.
Med bloggar är det så att vad som händer

där fångas inte så lätt upp av sökmaskiner som Google. Nej, vill man leta i den världen är det www.technorati.com som gäller. De täcker in rubbet och gör det blixtsnabbt.

Demokratins räddare?
Är då bloggarna ett viktigt tillskott till demokratin och det offentliga rummet. Jo, tillskott är de, men hur viktigt kan man tveka om. Å ena sidan innebär de förvisso att varje medborgare kan starta en webbtidning och göra sig hörd i världen. Pressens frihet gäller bara den som äger en press som det gamla talesättet lyder och den nya publiceringsmöjligheten är då öppen för alla. Man behöver bara tillgång till en dator då och då, t.ex. på ett folkbibliotek. Å andra sidan är det ju inte helt lätt att göra sig hörd bland de andra 28 miljonerna. Bloggarna har numera också nått en sådan teknisk nivå att det krävs rätt mycket kunskaper, en rejäl server , lediga arbetsdagar m.m. för att nå utanför den egna lilla kretsen. Sådant kostar förstås pengar och enda chansen att ta in pengar är via bidrag eller via annonser och så är man där igen.
   Till dem som ser bloggarna som demokratins räddare vill jag bara säga: minns närrradion, eller minns Citizen Band (CB, privatradio), kommunikationsformer som skulle förändra världen till det bättre. Närradion var folkpartiets stora grej för så där femton år sen och närmast då dess frikyrkliga falang. Av det blev kommersiella radiostationer som kränger grejer och öser ut dagens hits. Jag är måttligt indignerad, men det var inte precis det stora lyftet för opinionsbildning och yttrandefrihet.
    Alltså: bloggarna är ett intressant fenomen i tiden och kommer säkert att utvecklas. Vi får se hur. Tills vidare kan det nog vara skäl att hålla inne med den stora entusiasmen.
Lucifer

 

VECKOBLADET Utgiven av SFVBBiL