Det
här är ingen blogg. Visst har vi väl på VB övervägt
den lösningen också, men vi har aldrig gripits av den stora entusiasmen.
Men det har man på andra håll och både i Sverige och världen
svämmar bloggarna över. Det förs statistik över sådant
och tillväxten är imponerande: det tillkommer en ny blogg i världen
varje sekund på dygnet! Så har det också blivit så
många som 28 miljoner bloggar nu och antalet fördubblas ännu
så länge varje halvår. Det är förstås hårt
i början: lätt att starta men jobbigt att hålla igång.
Tre månader efter starten på en blogg är bara hälften
kvar och skriver något aktivt. Men det blir många ändå
Vad det står i dem?Tja, det mesta handlar om villan
och vovven och till det kommer förstås berättelser om vad
som händer i sängen och så. Man blir väldigt snabbt
trött på att läsa bloggar vill jag påstå och
man inser att redaktörer har en funktion. Också de mest populära
amerikanska politiska bloggarna är påfallande inåtvända
med sina ständiga hänvisningar till andra bloggare. Det är
som om de alla rörde sig i en liten skål för guldfiskar.
Rätt incestuöst blir det.
En högerdomän
Ganska många bloggar handlar om politik. Vad som är slående
där är att högern dominerar helt, både i Sverige
och i USA, detta sagt bara på grundval av subjektiva intryck. Det
var visserligen mest vänsterfolk som var Internetpionjärer,
men mitt absoluta intryck är sedan länge att det är högern
som är mest talför via nätet. Det gällde redan för
10-15 är sedan när det var på Usenet snacket gick och
där fortsätter det f.ö. likadant. Läs t.ex. swenet.politik
och häpna över hätskheten i högeragitationen! Men
varför det är så har jag ingen bra förklaring till.
Med bloggar är det så att vad som händer
|
där fångas inte så lätt upp av sökmaskiner
som Google. Nej, vill man leta i den världen är det www.technorati.com
som gäller. De täcker in rubbet och gör det blixtsnabbt.
Demokratins räddare?
Är då bloggarna ett viktigt tillskott till demokratin och det
offentliga rummet. Jo, tillskott är de, men hur viktigt kan man tveka
om. Å ena sidan innebär de förvisso att varje medborgare
kan starta en webbtidning och göra sig hörd i världen.
Pressens frihet gäller bara den som äger en press som det gamla
talesättet lyder och den nya publiceringsmöjligheten är
då öppen för alla. Man behöver bara tillgång
till en dator då och då, t.ex. på ett folkbibliotek.
Å andra sidan är det ju inte helt lätt att göra sig
hörd bland de andra 28 miljonerna. Bloggarna har numera också
nått en sådan teknisk nivå att det krävs rätt
mycket kunskaper, en rejäl server , lediga arbetsdagar m.m. för
att nå utanför den egna lilla kretsen. Sådant kostar
förstås pengar och enda chansen att ta in pengar är via
bidrag eller via annonser och så är man där igen.
Till dem som ser bloggarna som demokratins räddare
vill jag bara säga: minns närrradion, eller minns Citizen Band
(CB, privatradio), kommunikationsformer som skulle förändra
världen till det bättre. Närradion var folkpartiets stora
grej för så där femton år sen och närmast då
dess frikyrkliga falang. Av det blev kommersiella radiostationer som kränger
grejer och öser ut dagens hits. Jag är måttligt indignerad,
men det var inte precis det stora lyftet för opinionsbildning och
yttrandefrihet.
Alltså: bloggarna är ett intressant fenomen
i tiden och kommer säkert att utvecklas. Vi får se hur. Tills
vidare kan det nog vara skäl att hålla inne med den stora entusiasmen.
Lucifer
|