VÄNSTERPARTIET: varje meddelande om försoning och enighet är FALSKT
	Jag noterade ett yttrande från vänsterpartiets nya partisekreterare, Anki Ahlsten. Hon sa att hon ville verka för att de avgörande besluten togs av partistyrelsen och inte på annat håll, det vill säga i första hand riksdagsgruppen. Detta är emellertid inte så lätt att förverkliga. Riksdagspolitiken har stundom ett högt tempo, och det kan vara svårt för en partistyrelse att hänga med i svängarna. Det finns visserligen Internet och telefonkonferenser men det är inte samma sak som fysiska möten, det vet alla organisationsexperter.    Men partistyrelsen tycks ha hittat en elegant lösning på detta dilemma. Den kan delegera det mesta av sina beslut till ett verkställande utskott. Och i det VU som valdes av PS-mötet i helgen sitter numera fem riksdagsledamöter och två andra, Ahlsten och ombudsmannen Marianne Ericsson. Därmed är det som bäddat för enighet mellan de båda enheterna. 18 av 22, 7 av 7 VB noterade i förra numret att 18 av partistyrelsens 22 ordinarie ledamöter är proffspolitiker. Detta blev resultatet av den "balans mellan fritids- och heltidspolitiker" som valberedningens sammankallande, Berit Dahlström, förklarade hade varit ett av målen för beredningens arbete. PS följde upp principen vid VU-valet: alla sju är alltså proffs.    En "amatör" som sparkades ur VU var Lena Karlsson, distriktsordförande i Värmland. Hon ersattes med riksdagsmannen Kalle Larsson. Flamman påpekar ofint nog i senaste numret att Kalle Kommunist (som smeknamnet lyder) var den som valdes in i PS med lägst röstetal.    Som bekant valdes Alice Åström till första och Camilla Sköld Jansson till andra vice partiordförande. I veckan före mötet vädjade Stellan Hermansson och Jonas Sjöstedt, båda f.d. PS-ledamöter och EU-politiker (kanslichef resp. ledamot) till PS att bara välja en vice, Åström, vilket inåt och utåt skulle markera ett steg mot försoning. Men PS-majoriteten ville alltså i presidiet ha med Sköld Jansson som räknas som en av de ledande ideologerna bland nytraditionalisterna - och därför har varit en flitig gäst på kurser och konferenser i Skåne. Förlorarna Ingen vill påstå sej tillhöra någon falang och så inte heller Alice Åström, men hon torde kunna beskrivas som en pragmatisk (och i många stycken sympatisk) mittenpolitiker. "Borgerliga" tidningar har beskrivit henne som förnyare. Det är hon i så fall ensam om att vara i vänsterpartiets maktcentrum, det vill säga VU. Om man nu inte ska räkna Lars Ohly dit. Ohly hamnade faktiskt på samma sida som Åström i det senaste PS-mötets viktigaste politiska ställningstagande, det om samarbete i Uddevallas kommunalval. På den förlorande sidan.    Ni minns nog. V-Uddevalla var starka lokalt (16 procent) och har fört en framgångsrik resultatpolitik under den senaste perioden. Några av de ledande företrädarna har hoppat av partiet men stannat inom en bred vänster, och den absoluta majoriteten av de kvarvarande v-medlemmarna vill samarbeta		med dem och andra progressiva krafter (inklusive miljöpartiet) i höstens kommunalval. Lars Ohly gav ett slags klarsignal för detta vid ett besök i Uddevalla nu i höstas.    Den hållningen hade också den ovannämnda Lena Karlsson. I en insändare till medlemstidningen Vänsterpress vädjade hon till PS att godkänna valalliansen. "Menar vi något med Lasses avslutningstal från kongressen om att vi behöver mångfalden i partiet, så säger vi ja till Uddevalla."    Lasse menade tydligen fortfarande detta, men inte majoriteten i PS.    Ohly har ett mycket brett stöd i partiet, förkunnar Vänsterpress. Mådä. Men det finns många former av stöd. "Vi ska stödja liberalerna som repet stöder den hängde", sa en gång V.I.Lenin. Sjöstedt stoppad Jonas Sjöstedt har återkommit i Flamman, i veckans nummer. Nu gäller det en annan sak, en debatt mellan Björn Grip och tre andra f.d. ledamöter i partistyrelsens valkommitté, angående valet av t.f. ordförande efter Gudrun Schyman. Förnyaren Grip tog valets förspel som exempel på orent spel i den förra partitoppen, men motsades av kommitténs majoritet. Nu säger Sjöstedt att Grip i huvudsak hade rätt och majoriteten i huvudsak fel. Den påstod att Sjöstedt inte ville kandidera till partiledningen, men det förnekar Sjöstedt själv. Nej, säger han, det var kommittémedlemmarna Siv Holma och (ovannämnda VU-ledamoten) Marianne Ericsson som i ett telefonmöte motsatte sig att han skulle ingå i partiledningen.    Ord mot ord? Ja, men Jonas Sjöstedt har hög trovärdighet genom sin grundmurade lojalitet mot vänsterpartiet som bekräftades senast i samband med partikongressen. Nån mer som tror att partiet hade legat bättre till hos opinionen med Jonas Sjöstedt i ledningen? Skånska dimensioner Frågan har en skånsk dimension däri att kommittémajoritetens tredje medlem var Vilmer Andersen från Malmö. Sjöstedt säger visserligen att Andersen ville ge plats för honom i partipresidiet, men kvar står att Andersen skrivit under Ericssons/Holmas svar till Björn Grip och därmed anklagas av Sjöstedt för att inte tala sanning.    Det inledningsvis nämnda arrangemanget med riksdagsgrupp/VU har för övrigt en skånsk parallell. När nytraditionalisterna tog över Skånedistriktet genomdrev de ordningen att distriktsstyrelsen skulle fatta de viktigaste besluten som gällde Region Skåne. Det betyder till exempel, att om regionombudsmannen Mikael Persson är missnöjd med ett beslut som de valda v-politikerna i regiongruppen fattat kan han hänskjuta frågan i distriktsstyrelsen och i praktiken dess verkställande utskott. I detta sitter distriktets formella ordförande Britta Berg, Persson och Perssons sambo Ruzika Stanojevic.    Som för övrigt håller på att matchas fram till riksdagen. VB återkommer. Gunnar Sandin
	VECKOBLADET		Utgiven av SFVBBiL