Obefintlig rörelse, överflödigt parti
	Först ska beklagas att VB sent i höstas valde att ej ta in några bistra ord från stans ende yngre förnyare. Känns det ibland som! Hur många är vi i riket sammanlagt, förresten? Det gäller två inlägg varav det ena riktade sig till en styrelseledamot som håller sig med en potent ton trots att han numera föga åstadkommer, där lite mitt mellan falangerna. Tillhör väl inaktiva delen av styrelsen, kan tänka. Ja, dags med komplettering från annat än foträta och linjestalinister? Som föreslogs medan den i sig beklagligt innehållstorftiga ungradikala vågen i partiet fortfarande var vid high life, så att säga.    VB kunde ju gjort som presskollegan IB-debatt och lagt ut en e-mailadress att hämta från. Eller hänvisat till privata hemsidan. Alternativt citerat och kommenterat, om där befanns nåt av värde, alltså. Men stora problemet är att VB inte förmått attrahera yngre redaktörsförmågor på många år. Eller ens sökt såna? Gunnar är fullt upptagen med sitt (brödföde?)arbete och den järnvägshistoria som uppenbart står hans hjärta närmast. Ett val få kan ha några invändningar mot, förresten! Om vi bara varit några fler i nån slags mellangrupp med kulturella vyer, viss nödig intellektuell kapacitet samt skrivlust hade vi bergis haft ett eget organ, i plurala mitten. Att främja både parti och sydsvensk vänster samt regionala highbrow-kulturella scenen i allmänhet, inte minst.    I ett antal ej publicerade utkast har jag tagit upp kultur- samt akademiska vänsterns gradvisa avtynande, inkl. den förr direkt eller övrigt organisatoriskt partianknutna, därtill kultursidornas alltmera marginalisering. Samt humanioras innelåsning på universiteten. 70-talets samhälleligt explosiva mix med särskilt tre ingredienserna känns oändligt avlägsen, tidens kulturradikalt och socialt bildningsmässigt hibernerande tillstånd konstateras/kommenteras inte ens, måhända glimtvis i den liberalt eller allmänt progressivt orienterade kulturoffentlighet som numera mest är en privat anglägenhet, för närmast sörjande. DN har haft en serie, på nyfikenhetsväckade tema men annars är det kulturkonservativa Axess som ger dagens intellektuellt lödiga svenska vänster konstgjord andning - i väntan på att vi börjar andas själva! En respirator av format för dagens lata röda.		Nå, för att fullfölja har jag tidvis varit generöst publicerad i VB, har även pantats skalpar för min skull och VB har väl en läsekrets som redaktörerna måste visa hänsyn. Och det som söker en egen väg med (ofrånkomliga) missar på flera sätt, speciellt med xa egna i en av omständigheter nödtvungen rätt ensam roll, se ovan - kan ju verka störande för dem gjort sitt historiska dagsverke. Gunnar tar sen upp VSF i sin krönika i årets första ppr-VB, intressant nog. Ett mått på stagnationen inom svenskvänstern är det femte hjul nämnda organisation reducerat sig själv till, i sold hos en frambrytande, starkt tanke- och politiskt kreativt underförsörjd traddegren, i partiet. Varför har inget annat europeiskt land en motsvarighet till detta helmärkliga retrofenomen, traddarna, så nära ett skämt en blodigt allvarlig politisk verklighet kan komma. En svensk Sonderweg?    Säg VSF och jag tänker på den ledande företrädare inom Lunda-dito som likt en av skuggorna i TV 4:s Andemaktsprogram brukar glida in på års- och understundom medlemsmöten, så där i halvtid. Unga v-vänsterns intellektuella och politiska avantgarde har synbart gått till en parallell värld, blott mätbar på esoteriska instrument... Kan en magisk konsult månne mana fram den?    Sist i första delen av min egen tidspulstagande krönika vill jag dels önska Jyllandsposten lycka till i sin kampanj reta upp muslimska och speciellt iranoarabvärlden så till den grad att sistnämnda skruvar åt oljekranarna! Så vi i väst tvingas återgå till spårvagns- och hästsamhället, alltså. Ännu senare ska bara konstateras att när pres. Bush och hans ämbetsepigon Persson söker komma åt bilsamhället smidiga och taktiskt vältänkta/nödvändiga omvägen via oljeberoende och fossila utsläpp, har vårt parti hamnat i överflödiga politiska marginalen. Vem tog inte ut kursen i tid, i v-riksledningen - och vad säga om de miljöstrategiska kommunikationsreformisterna i Lund, som tassar så nätt för att hösta hem ännu en period där man kan administrera borgerlig villasamhällespolitik, i numera bondläppskommunen med samma namn? Tja, vi var en gång ett parti med framtid ... Jörgen L.
	VECKOBLADET		Utgiven av SFVBBiL