Från den lilla staden med det
stora universitetet
Det kokar i läkarkåren och särskilt i medicinska fakulteten; en bryggd med en blandning av det sämsta och bästa i människonaturen; allt från bitterhet och simpel avundsjuka till beundran och hänförelse. Är det en strid om en professorstillsättning? Nej. Är det bråk om anslag? Nej. Det gäller en konstutställning med porträtt av ett 70 tal läkare och professorer utförda av Johan Falkman. Utställningen äger rum på Kulturen. Aldrig har det kommit så många till en invigning. Porträtten är genomgående av mycket hög klass, fulla av expressionism. Falkman har en imponerande förmåga att tränga bakom ansiktens yta in i det som döljer sig därbakom.
   Falkman är uppvuxen i Trelleborg. Efter studier i Malmö studerade han konst i Österrike, tog starka intryck av de tyska expressionisterna, Lovis Corinth,Oscar Kokoscha, Erich Heckel, Käthe Kollwitz m.fl., och tillbringade sedan 7 år New York vid bl. a. Konsthögskolan Pratt Institute. I utbildningen ingick en termins kurs i anatomi som gjorde ett starkt intryck på honom. Han fängslades av mötet med patologer, lik, sjukdom och död. Hemma i Sverige tog han initiativ till projektet "Porträtt av läkare i Lund", en imponerande prestation att under ett år fullborda ca sjuttio porträtt. Arbetet har utförts på Antikmuseet och klassiska skulpturer bildar en värdig bakgrund.
   Utsällningen har fått en blandad reception, allt från hånfulla komentarer - "löjligt, här kommer en utböling, känd av få, dessutom från Trelleborg och skall försöka måla porträtt av våra läkare, ha,ha,.."- till uppskattning och beundran, "en kulturgärning".
   En bekant, som tycker det är roligt att lyssna till besökare på utställningen



rapporterar intressanta kommentarer:
"Vem har valt ut dom som skall avbildas?" (införstått "Varför är inte jag med?") "Va ! Är han med, han har för f-n inte gjort ett sk-t!"
" Det här kan inte ha gått demokratiskt till, har man haft en uttagningskommitté?
   Två eleganta damer i päls: " Oh, titta där är han, va stilig han är" utropar den ena och därefter viskande "Hur var det ,hade du ett förhållande med honom?" - "Tyyssst".
   En hustru till en av de avmålade tycker att konstnären gjort Sokrates huvud alltför stort jämfört med makens.
På stan kan man höra: " Nej, Jag går aldrig dit, Köpa boken? Aldrig i livet" Det finns en bok med alla porträtten, väl reproducerade, och med många intressanta texter. Särskilt Falkmans "Läkaren skildrad genom ett konstnärligt temperament" är mycket läsvärd, delvis självbiografisk och med utdrag från brevväxling med Georg Klein.
   Själv tycker jag mycket om hans stil och färgskala. Det finns en resignation, uppgivenhet, ja t.o.m. sorg inför livets alla tillkortakommanden, misslyckanden, alla drömmar som inte uppfyllts, men också skönhet och stolthet i ansiktena; konstnären har lyckats fånga inte bara utseendet utan också inseendet. De flesta avbildade är äldre läkare som lämnat sin aktiva gärning bakom sig.
   Men reaktionen då, varför blir några så upprörda och andra så glada. Jag tror det beror på överraskningen, det oväntade, en konstnär som tar ett initiativ, följer en inre röst, och lyckas förverkliga den. Så får det ju inte gå till, först skall det vara en utredning, sedan remiss, sedan bordläggning, sen "nä men det går inte, det blir för dyrt".
Men , Kultur Lund, Kulturen och Antikmuseet har stött projektet. Det hedrar dem.
Per-Åke Albertsson

VECKOBLADET Utgiven av SFVBBiL