Stackars Bush
	Den amerikanske presidenten har inte mycket att glädja sig åt i dessa dagar. Snart är det bara minnet av att han faktiskt sett till att Saddam Hussein blivit oskadliggjord som kan muntra upp hans dystra vardag. Saddam står äntligen inför rätta för sina illgärningar. Just nu handlar rättegången om en episod då invånare i shiabyn Dujail blev gripna, torterade och 148 av dem dödade som en hämndaktion sedan ett dussin av byns medlemmar försökt mörda Saddam Hussein. En kollektiv bestraffning som i olika former är vanlig i en annan del av mellanöstern. Där det inte har lett till några tribunaler.    Den stora anklagelsen mot Saddam Hussein kommer dock att bli att han gasat ihjäl sina egna medborgare. Det har till och med framförts som ett tillräckligt motiv att anfalla Irak när alla andra motiv visat sig vara baserade på lögner och förfalskningar. Men nu är det inte säkert att Saddam kommer att bli fälld för detta. I varje fall om man får tro en man som är väl insatt i vad som skedde i Halabja vid det aktuella tillfället 1988.    Dr. Stephen C. Pelletiere är i dag pensionär och bor i Pennsylvania. Han har en PhD i politisk vetenskap. Under 80-talet var han chef för den avdelning i CIA i Langley som analyserade Irak och blev väl förtrogen med allt s.k. klassificerat material som passerade Washington och som rörde persiska viken under den tiden. 1988 till 2000 var han professor vid amerikanska arméns militärskola i Carlisle. 1991 ledde han en utredning för amerikanska arméns räkning som undersökte hur Irak skulle kunna tänkas bedriva ett ev. krig mot USA. Rapporten från den utredningen beskrev i detalj bl a Halabja-affären. Bland Pelletieres skrifter finns "Iraq and the International Oil System: Why America Went to War in the Persian Gulf".    Halabja är en stad som ligger i den kurdiska delen av Irak, ganska när gränsen till Iran. I mars 1988, under slutskedet av kriget mellan Irak och Iran, hade iranierna besatt Halabja. Staden hade strategisk betydelse eftersom man därifrån kontrollerade		Darbandikhandammen som var viktig för vattenförsörjningen i området. Det var under de strider som pågick när irakierna försökte återta staden som stridsgas kom till användning, uppenbarligen från båda sidor.    Dr. Pelletiere anser att det finns tre omständigheter som gör att Saddam Hussein kan frias från misstanken om folkmord genom gasning av den egna befolkningen. Den första är att det visserligen är bevisat att civilbefolkningen utsatts för stridsgas men det saknas bevis för att någon har dött till följd irakisk gas. Den andra är att stridsgas kom till användning under pågående stridshandlingar. Att civila drabbats kan ses som "collateral damage" och därmed inte betraktas som krigsförbrytelse. Den tredje är att undersökning av de gasskadade tydde på att de drabbats av iransk stridsgas. Iran använde då cyanbaserad stridsgas som ger blodskador medan Irak använde senapsgas som ger skador på hud, slemhinnor och andningsvägar. Irak skall vid den tidpunkten inte ha haft tillgång till blodskadande stridsgas.    Dr Pelletiere säger vidare att om åklagaren i rättegången mot Saddam Hussein hävdar att stridsgas använts mot kurder vid andra tillfällen måste han också kunna bevisa att det inte rört sig om kurdiska gerillagrupper som gjort gemensam sak med iranierna. Det verkar vara bäddat för en ny missräkning för stackars Bush.    Den tidigare amerikanske justitieministern Ramsey Clark ställer upp i försvaret för Saddam Hussein och hans gäng. Själv förklarar han sitt deltagande med att han anser det så viktigt för det irakiska folket att detta blir en "fair trial". Om han är en sann USA-patriot tycker han kanske också att det är viktigt att för USA komprometterande fakta inte kommer i dagen. Det var ju trots allt USA som försåg Saddam Hussein med alla de giftiga vapen som han nu kommer att anklagas för att ha använt på ett brottsligt sätt. Erik Kågström
	VECKOBLADET		Utgiven av SFVBBiL