Vill vi ha socialliberala röster?
Här i Lund finns en religionshistoriker som heter Stefan Arvidsson som har skrivit avhandling om indoeuropeisk mytologi. Därutöver har han skrivit en sympatisk liten bok som heter "Den lilla marxisten: en sorts ordbok" (Brutus Östlings bokförlag Symposium 2005). Men vad jag nu tänker ta upp är ett inlägg han har gjort i decembernumret av vänsterpartiets medlemstidning Vänsterpress.
   Han säger där att vänsterpartiet inte ska försöka lura t.ex. socialdemokrater, miljöpartister och socialliberaler att rösta på (v). "Vi ska inte lura till oss socialliberaler, vi ska övertyga folk om socialismen." Vi ska akta oss för "makthungrig pragmatism - en hållning där varken den enskilde politikerns övertygelse och uppriktighet eller välgrundade verklighetsbeskrivningar vägleder partiet, utan ersättes med ett psykologiserande effektsökeri som övertagits från reklamvärlden. Vänsterpartiet ska inte ha fler röster än det finns vänstersocialister. Vänsterpartiet ska inte ha mer makt än den makt som dessa väljares stöd ger. Och vänsterpartiet ska vara ett parti som ser till att det finns en verklig bredd i flerpartisystemet."
Det skulle vara frestande att ironisera över en del av formuleringarna - med de senaste begivenheterna verkar det ju tveksamt hur attraktivt partiet är för alla vänstersocialister. En del av oss har ju uppmanats att sticka och brinna. Men jag ska inte ironisera: det hela är väl formulerat och det finns en grundläggande hederlighet i det uppförande Arvidsson rekommenderar. Man ska inte förställa sig, man ska visa vem man är och tala med andra människor med förnuftet som utgångspunkt.

Naiva eller brutala?
Och det finns förvisso politiska situationer där partier väljer att framträda osminkat och tydligt. Lenin har man ju alltid i bakhuvudet som ett exempel, även om han inte precis manar till efterföljd. Moderaterna har gjort det tidvis genom att som huvudkrav ha sänkta skatter för alla men mest för höginkomsttagare - just nu är det som bekant en annan framtoning som gäller. I grunden menar jag dock att Arvidsson ger ett förhållningssätt för renhetsivrare och såna är jag rädd för. Antingen riskerar de bli naiva världsförbättrare eller brutala genomdrivare av nyordning. För att variera metaforerna: jag är ingen som gillar bruk av av smink men ibland kan jag tycka att det, diskret använt, inte nödvändigtvis tyder på ohederlighet utan att kan ha sina poänger. Jag är med andra ord inte så principfast.
   Låt oss ta det konkreta fallet: Lund. Här regerar i en förbluffande harmonisk koalition s, v och mp. Lund har aldrig skötts så bra som under den gångna perioden:
utmärkelserna haglar över stan och Lund är ständigt på toppen vad gäller stadsmiljö, skolor, trafikpolitik etc. Stadens näringsliv går för högvarv, kommunens finanser är utomordentliga och kommunen går i bräschen för en måttlig men dock förbättring av kvinnolönerna. Lund är inget lyckorike och socialismen står inte för dörren, men jag tror att man kan säga att i Lund har det förts en progressiv politik under den här mandatperioden, till stor del beroende på vänsterpartiets idérikedom och vilja att snickra ihop fungerande lösningar.

Moderat och vänster samtidigt
Vem röstar då på vänsterpartiet? Ja, det skulle nog gå att få fram med hjälp av lite demografi och inkomststatistisk för valdistrikten men jag kan här bara vittna om personliga samtal. Vi har förstås en kärna av väljare som väl just ser sig själva som socialister. Men därutöver är det t.ex. socialliberaler som röstar på oss därför att de inte står ut med de lokala fp-företrädarna. Det fanns åtminstone förr socialdemokrater som fann den lokala socialdemokratin grovt förstelnad och idélös. Jag har därutöver, i några fall mellan skål och vägg, hört flera högre tjänstemän säga att det är klart att de röstade på moderaterna på riksnivå, men lokalt röstade de på vänsterpartiet. Motiv? Ja i några fall därför att det var nyttigt med att någon rörde om i grytan och bedrev aktiv opposition. I ett fall var det med direkt hänvisning till vår verksamhet i byggnadsnämnden, då präglad av Thomas Schlyters kunnande och engagemang.
   Jag uppfattar det så att vänsterpartiets nuvarande ledning i Lund är inriktade på den linje Arvidsson förespråkar. Men jag har inte hört det sägas tydligt och jag tycker det är ett värde i att få saken diskuterad. Ska vi hålla oss för goda för röster från personer som inte är socialister? Ska vänsterpartiet i Lund inför valet i september inrikta sig på att övertyga människor till socialismen? Jag har ingen tvekan inför att om mänskligheten ska kunna överleva de närmaste århundradena så kommer det att krävas socialism och planhushållning.

Ska vi lämna stan till borgarna?
Det skulle vara roligt att höra vad Stefan Arvidsson säger i det konkreta fallet Lund. Kanske han tillhör dem som har beröringsskräck i förhållande till Veckobladet och då är det väl chanslöst att få svar. Ett av motiven för att starta och driva VB var ju också att just försöka fånga in den blandade skara av sympatisörer Arvidsson nämner. Alltså: Ska vi inrikta oss på hundraårsperspektivet? Ska vi i mellantiden lämna t.ex. den här stan till borgarna?
Sten Henriksson
VECKOBLADET Utgiven av SFVBBiL