En för tidig valkommentar  
 

I förra numret av VB ( 7 2/4) diskuterar Gunnar Sandin följderna av vänsterpartiets nedtur. Han räknar med en halvering av röstetalen i nästa val, alltså ner till så där 5 procent. Jo, det lutar väl ditåt. Hans allmänna bedömning är att det är dystert men ingen katastrof. Nej, ordet katastrof ska man vara sparsam med. Men visst verkar det troligt att hela det politiska spektrat förskjuts åt höger. Vänsterpartiet ligger alltså rätt illa till. Om vi går till miljöpartiet finns det en rätt utbredd olust över den sortens utpressningspolitik det bedrivit. Kärnväljarna beundrar det kanske, men jag tror väljarna i periferin är illa berörda och det finns risk för att (mp) tangerar fyraprocentsgränsen. Jag tror faktiskt också att socialdemokraterna kommer att ligga rätt illa till. Det har varit lite för mycket, av Göran Persson förstås, men också av en lång rad affärer på alla nivåer. Sossarna själva tror att de goda tiderna ska rädda dem, men jag tror att andra faktorer väger tyngre. Det har gått femton år sen borgarna körde ekonomin i botten och det har de unga väljarna aldrig upplevt medan de medelålders har glömt det. Mitt tips är alltså ett allmänt borgerligt maktövertagande

Riksdag/regering
Vad händer då om vi får en borgerlig regering? Nej, kanske inte så mycket - Persson har ju inte precis fört nån vänsterpolitik så mycket lär bli vid det gamla. Men på några punkter blir det annorlunda. T.ex. kommer man att koppla loss arbetslöshetsförsäkringen från facket. Det kommer att ge starkt vikande facklig anslutning, vilket på några år kommer att innebära att fackets inflytande kraftigt minskar, kanske ner till brittisk eller fransk nivå. Samma effekt blir det när den nya regeringen mjukar upp reglerna kring arbetskraftsimporten och effekten blir där också en lönepress. Ja, och så blir det förstås skattesubventionering av hushållsnära tjänster. Den välmående medelklassen kan äntligen få de barnflickor, städhjälpar, tja, vi kan säga de pigor de så länge drömt om. En del kvinnor och feminister kommer att hälsa det med glädje liksom en del män som nu kan slippa ta del av skiten.
   Skattereform blir det förstås och förmögenhets-skatten ryker, dock ej fastighetsskatten vilket ger upphov till en svekdebatt i villa- och fastighetsägarkretsar. Alltså: många små ändringar, alla i borgerlig riktning naturligtvis. Det kan bli en del tillsammans. Vi minns t.ex. hur mycket Per Unckel hann med som utbildningsminister i förra regeringen - plundringen av löntagarfonderna mm. Men det är naturligtvis ändå så det måste vara i en parlamentarisk demokrati: ibland blir det växling av makten och det får man stå ut med. Men utsikterna

 

är inte så lustiga. Inte minst därför att även om borgarna åker ut nästa val igen så kommer den socialdemokrati vi numera har inte att återställa.

Landstinget
Ingen katastrof säger Gunnar, och man får hålla med. Det är svårt att se vad exakt som har varit vänsterpolitik under den gångna perioden. Jo förresten: man har skapat balans i budgeten och där får man väl räkna med att borgarna sabbar den igen. På tal om sjukvården: varför är det aldrig nån som säger hur bra den faktiskt är. Under mitt liv har det aldrig varit så lätt och enkelt att få bra läkarvård som nu.

Lund
Jag fruktar att det blir som Gunnar säger att den rödgröna majoriteten försvinner. Den har ju haft några otroligt framgångsrika år där staden på nästan alla områden (kulturen undantagen!) har legat i topp vad gäller allmän livskvalitet. Och då är det ju fan att Bergwall och Klette ska träda till i Lund bara därför att Persson och Ohly har klantat till det. Kanske skulle det gå att rädda Lund med en tillräckligt engagerad och välskött valrörelse från de röd-gröna partierna. Vad gäller vänsterpartiet är dessvärre utsikterna att en sådan skulle kunna föras inte de bästa. Partiets ledning i Lund tillhör de främsta bland dem som ställt partiet i dess nuvarande position och lär nog ha svårt att nå ut till väljarna. Man har heller inte sett några tecken till självkritik eller försoning med den äldre generation som har erfarenhet av att driva en framgångsrik kommunalpolitik. Så (v) får väl nöja sig med fyra kommunfullmäktigemandat i den här omgången. Också här kan man förstås trösta sig med att tala om parlamentarismens välsignelser och om behovet av växling vid makten. Men nuvarande majoritet hade varit värd en period till, tycker jag.

Stämningsläget
Ett minskande vänsterparti tror jag inte har så stor inverkan på den allmänna opinionen - det skulle väl vara förväxla orsak och verkan. Opinionen i västvärlden har svängt åt höger de sista tjugo åren, också i Sverige. Samtidigt har misstron mot USA och världskapitalismen ökat på många håll, men det har varit klent med politiska konsekvenser av det. Snarare är det politik och politiker som är ute, antingen de heter Persson, Ohly eller Bush. När folk misstror politiken som väg att göra livet bättre är det förstås vänstern som förlorar mest. Det är en tråkig slutsats att dra, men kanske måste det bli sämre innan det kan bli bättre och vi kan ta nya tag.
Sten H.

 
  VECKOBLADET   Utgiven av SFVBBiL