| |
|
Lars,
Nyligen fick jag i posten ett odaterat cirkulärbrev från
dig, där du meddelar att du inte längre kommer att
kalla dig kommunist. Brevet tarvar en kommentar.
Jag flyttade till Lund 1990. Åren
därefter lärde jag känna ett parti som med
framgång började finna en konstruktiv och radikal
roll i dagens Sverige och dess globala sammanhang. Det har
varit mycket lärorikt. Kontrasten är stor mot de
senaste årens förändringar, inte minst det
sätt på vilket den inre processen drivits i Lund
och Skåne. I diskussionerna här i Lund har jag
dock försvarat nödvändigheten av en 'generationsväxling'
som öppnar för nya (unga) medlemmar att ta större
plats inom partiet, samtidigt som jag aldrig kunnat förlika
mig med de metoder som använts för att ge dem majoritet.
Kanske är det något liknande som förekommer
på central nivå, och bidrar till att dra ner hela
partiet till de gamla nivåer där dess inflytande
på Sveriges politik var ignorerbart.
Du har sedan du blev partiledare hävdat
att du är kommunist. Du har fallit tillbaka på
en retorik om den utopiska kommunism som kanske är en
vacker dröm men som inte kan vara en partiledares politiska
rättesnöre idag. Jag upplevde länge din framtoning
i just detta avseende som rent opportunistisk. Desto intressantare
var det att se TV-programmet med dig för ett tag sedan.
Det var infamt i sin totala fokusering på dig och sitt
ointresse för radikala ungdomars sökande efter en
politisk plattform inom partidemokratins ramar. Men det avslöjade
att du ännu bar med dig den gamla barlasten, när
du inte öppet och trovärdigt ville göra rent
hus med partiets ohyggliga hantering av de återvändande
Kirunasvenskarna.
Kommer så detta cirkulärbrev.
Där aviserar du att du "lämnar begreppsdebatten"
därför att "begreppen skymmer visionerna"
- de visioner om det klasslösa samhället som hittills
motiverat kommunist-titeln, och som du ämnar behålla?
I praktiken handlar detta om att du stryker en term - kommunist
- men behåller begreppet 'klasslöst samhälle'
som din styrande vision. Det är ännu en opportunistisk
|
|
|
|
|
|
vändning, inte ett uttryck för
en övertygande åsiktsrevidering.
Därtill ger du massmedia ytterligare
stoff för hetsjakten på ett litet land när
du offentligt deklarerar att du lämnar Svensk-Kubanska
föreningen. I brevet till oss alla lyfter du åter
fram Kuba som enda exempel på att din tidigare 'kommunism'
hindrat dig från att konsekvent kritisera brister i
mänskliga rättigheter i andra länder. Det är
mycket svagt, Lars Ohly.
Västvärldens hetsjakt på
den kubanska regimen har ingen trovärdighet så
länge den inte med minst samma intensitet jagar USA-regimen
för dess brott mot internationell rätt i fallet
Kuba. Att stå upp för Kuba är att bidra i
kampen mot USA-imperialismen. Detta är oerhört viktigt,
och förhindrar inte på något sätt att
man arbetar för en sansad diskussion om yttrandefrihetens
begränsningar i Kuba.
Den massmediala hetsjakten får aldrig
leda ett partis ledare att släppa kraven på sansade
och rationella ställningstaganden till samhällen
och deras politik. Kuba är inte det enda landet med brist
på yttrandefrihet, men ett av de få där regimen
lyckats hålla stånd mot det hårt USA-styrda
och vinklade internationella informationsflöde som begränsar
allas våra rättigheter till fri information. Kuba
spelar på många sätt en viktig roll i den
internationella politiska utvecklingen. Debatten om dessa
frågor inom vänstern i bred mening får aldrig
styras av våra dominerande borgerliga massmedias önskan
om tolkningsföreträde.
Ditt parti är på stark nedgång.
Ditt svar är att lägga av en obekväm titel
och släppa efter för hetsjakten på ett litet
land med den ovanliga kombinationen av centralstyrd politik
och en häpnadsväckande förmåga att tillgodose
mänskliga rättigheter till mat, bostad, sjukvård,
utbildning. När vänsterpartiets ordförande
ger dessa svar på partiets svårigheter är
det inte mycket hopp att partiet ska finna en konstruktiv
väg ur svårigheterna på länge än.
Jag måste alltså se mig om efter
alternativ på den politiska arenan.
Bertil Egerö
|
|
|
|
