Tar upp Hans Perssons inlägg i VB nr 6, än en gång. Finnes ett uppdämt behov av debatt. Styrelsefolk med avvisande framtoning och som aldrig formulerar sig i debatten bidrar till att cementera uppdelningen, samt till att kamrater från skilda läger förblir främlingar för varandra. En mer ansvarig ledning hade valt att inte ytterligare skärpa motsättningarna, under pågående generations- och kanske tidsskifte. Ja, vad görs här i Lund för att dämpa söndringen, samt få partiet att fungera bättre - eller ens elementärt, samt föra medlemmar från olika läger närmare varandra? Vad sen hjälp att förvänta från den centrala nivån. PS ju utrensat, med Stig Henriksson som en slags gisslan. Och vad med Lars Ohly och Pernilla Z. vilka till synes gett upp all självständighet? Vi har ett fraktionsstyre, envetet och uppenbart oförsonligt, inte en fungerande partiledning för alla medlemmar, och rörelseriktningar. Samma gäller för lägre partinivåer - även om innerligt får hoppas att inte överallt samma öken i partiet, som i Skåne!
   Men tonen från anställda i partiledningen har börjat skifte lite, på sistone. Vet dock inget om Lars Ohlys roll och inställning under de år som tradgrupperingen byggdes upp, inför övertagandet. Men Gudrun och PZ som väl ensamma utgjorde delegationen till Malmö i.s.m. listbråket efter distriktets årsmöte i Lund våren 2002, gav ju upp underlägga distriktsinsurgenterna ens elementär central auktoritet. De bäddade därigenom för kommande upplösning av partiet, samt det kökskabinett som nu väl härskar. Pernilla visste att hon skulle stanna. Men vad hade Gudrun i tankarna, ny partibildnimg redan då samt tanka hem förnyargrenen till eget bo, så att säga? Och få synliga protester från mjukare grenar av tradlägret, mot agerandet i maktrollen. Märks vem som har kommandot, i majoritetslägret! Eller protester från mer perifera delar, av alliansen tradmakten vilar på. Men föga talträngda, de som är insatta i partiets delar och inbördes relationer, samt på personnivån.
   Intellektuella halten på debatt- och dagsaktuella analyssidan inom partiet är skämmigt låg - för att vara medelklassvänster. Så lilla mig får nöjas med att gissa - och provocera - mig fram. Fick påläst av Kåre i somras, å lokala träffpunkten torsdagscafét. Nå, infiltrerar ju inte styrelsen. Föreslog förresten ett café till Cecilia, strax efter millennieskiftet. Ordlösa svaret från Cecilia blev en vänlig isbit. Hon hade väl nog ändå. Men fick ju föga hjälp, att sköta partiet.
   Är förresten nybliven prenumerant på Socialistisk Debatt, vilken rejält skiftat gestalt. Den görs numera från Malmö, n.b. Nobelvägen 51, i billigt pocketformat, är närmast boklik. Borta är akademiserande stilen, samt rätt trendiga tidskriftslooken. I väntan på närmare koll av texterna får haussande omdömena i vänsterpress dock tonas ner. Den förväntar sig feminismkritik i SD, är nog lite naiv. Numrets tema annars, feminism alltså. Kritik internt rörelsemässigt då, alltså mellan skilda f-falanger. Men berömvärt och angeläget att söka rädda Schyman baks från borgerliga lägret, samt inte minst restituera klasskampen i femlägret. Sista kan återge femrörelsen visst elementärt rotfäste i verkligheten, så den inte hamnar helt vilse bland postmoderna inkröktheterna. Ska kolla närmare på nya SD - som förstås ska ha en fair chans att visa vad den går för. Är redaktionen lika likriktad som på andra håll "i traddeland", ens sökt få med nån mer oberoende representant? Kvalificerade debattorgan utan bredd och spänning i redaktionen - kan bli mer än att tycka ikapp? Det marxistforum (CMS) som gett ut SD ända sen losskopplingen från partiet i